2022 – ett riktigt bra bloggår!

Stort Grattis och krya på dig, Anders! Tack för en mycket upplysande blogg, där det fria ordet och kritiska roster blomstrar! Fler och fler kommer att söka sig hit – sanningen drar till sig sökande 🤗

Det är inte förvånande måste jag säga,men jävligt starkt är det självklart. Läser Global Politics med glädje på alla sätt,som blogg, nyheter, och för att lära mej massor av nytt genom året som gått. Man ser så ofta hur välskrivna artiklarna är med fakta, historia och jämförelser med bevis, vilket jag gillar. Hoppas du är nr1 även nästa år för ingen förtjänar det mer. GRATTIS till 1a platsen och god fortsättning på året

Tack för din enastående insats! Krya på dig!

Håll fanan högt och det fria ordet -hur eniga och oeniga vi än kan vara!

Må också året 2023 bringa frihet för Julian Assange!

Ned med krig och imperialism!

Jag är också nöjd med året som varit på Global Politics.
Mycket här är bra och ren gammaldags kommunistpropaganda, som dessbättre under året förekommit i mindre utststäckning, förmodligen för det funnits annat att publicera, gör jag enklast att negligera.
Kommunism är emot människors sätt att vara och kommunism har heller inte ännu övertygat människan trots flera försök.
I julhelgen såg jag en dokumentär från Nordkorea där ett team, de talade franska i varje fall, gjorde en semesterresa och filmade vad som var tillåtet.
Bara filma det som var tillåtet räckte faktiskt.
Mycket sevärt där faktiskt.
Ett av minnena som fastnade var en trafikvakt vid en aveny-liknande vägkorsning i huvudstaden Pjon Yang.
Det var en ung kvinnlig uniformerad trafikvakt som stod på en liten upphöjd rondell mitt i korsningen under en stor parasoll.
Hon stod där under ordnade former och dirigerade, stoppade, vinkade fram trafik och bilar som inte fanns. Men vid ett tillfälle kom en man med häst och vagn, eller om det var åsna, svårt att se. Fast han verkade inte bry sig så särskilt mycket om den uniformerade trafikvakten.
Vid ett annat tillfälle skulle gruppen ge sig av på en bussresa till norra delen och titta på något minnesmärke.
De kom dock aldrig ända fram för det hade kommit snö på vägen och då fanns order om att inte få fortsätta. De hann dock titta på en by som liknande ett villaområde men där bodde inga människor. Alla hus var tomma. Varför guiderna ville visa upp sades inte.
På hemvägen ville inte bussens motor starta. Men efter en stund kom ett helt gäng soldater och knuffade på bussen bakifrån tills motorn startade och resan kunde fortsätta hem.
En väldigt intressant film med guider som var vänliga och leende men väldigt bestämda.
Guiderna kunde också leende dra ett finger tvärs över sin hals och ge tecken av de måste göra som de gjorde annars kunde det gå illa.
Hur mycket som är sant eller spelat av allt det här är svårt att veta men onekligen intressant att titta på.
Hur civilbefolkningen har det är svårt att veta men den lilla insyn man får är att det är mycket enkelt och fattigt. Hur folk trivs går inte att veta. Ingen får frågas och ingen vågar förmodligen heller inte svara någon främmande utlänning.
Av en lastbil för latrin såg man i varje fall. Vilket visade det inte fanns avlopp och toalett i ett stort hyreshuskomplex som låg vid hotellet där de bodde.
Välfärden finns hos partiapparatens människor medan den stora massan för nöja sig med vad kommunistdiktaturen har att erbjuda.
Krigsmakten i Nordkorea är det dock inget större fel på trots bristande resurser.
Mycket av det Nordkorea presterar satsas nog där.
Egen atombomb är inte långt borta nu.
Gott om soldater, ammunition och konventionella vapen.
Räcker för att bistå Ryssland nu.
Det är stor handel mellan Ryssland och Nordkorea.
De få lastbilar jag såg i filmen var av rysk tillverkning.
Någon kommentator här sa att demokratier inte krigar mot varandra.
Då behöver demokratierna inte heller någon större militär.
Det blir mycket bra nu när demokratierna vänder sin aggression till världens icke västliga demokratier men upptäcker att de inte har så många pjäser kvar på sin del av schackbrädet.

Uppgiften fick jag från nedan blogginlägg som jag tyckte var både lättläst och bra.
Får hoppas bara att artikelförfattaren har rätt. Men det låter inte otroligt.
Jag tror det är dylika blogginlägg som fått bloggen att växa.
Egentligen tror jag att västvärldens människor är ganska öppna av sig.
Vi ska i varje fall vara en del av yttrandefriheten.
Därför tror jag det uppstår ett tomrum att fyllas när det pumpas ut en propagandabild om den nu viktiga konflikten i Ukraina som närmast endast är ur USA:s politiska intresse.
Men även den liberala demokratin som även innefattar Europa till Rysslands gränser.

Det är just gränserna det handlar om.
Hur nära kan den liberala demokratin tränga sig fram till Ryssland utan att Ryssland anser sig vara attackerat?
Ukraina blev för mycket.
Jag menar att liksom under det Stora Fosterländska Kriget har Västerlandet med både fula knep och våldsapparat trängt sig in på den ryska jorden.

Det är detsamma som ett försök att förgöra Ryssland och måste stävjas med alla medel.
Det tog Ryssland fyra år att kasta ut de tyska nazisterna.
Hur många år ska det ta för Ryssland att kasta ut USA och dess allierade i Europa?

Krya på dig Anders. Många är förkylda nu. Man säger så även om det menas något annat.
Jag försöker undvika allmänna folksamlingar. Det känns säkrast.
Bättre då med liten vänkrets.
Jag ska gå och handla ikväll. När folket börjar försvinna ur affären.
Men det är annat som är otäckt nu också. Våld och dödligt våld.
Sociala förhållanden liknande kaos framkallade av tidigare felaktiga politiska beslut.
Där främst den politiska vänstern är de skyldiga. Men även liberalhögern som vill ha det till försöka att göra pengar.
Jämför den för demokratin så förhatliga landet Belarus som de påstår ha en ”diktator” som ledare.
Jag vill bara för våra svenska politiker berätta att där finns absolut inga sådana fatala politiska misslyckanden.
Förtala inte Belarus. Försök lära er av det landet istället.
Gör det till ert nyårslöfte.

Nytt koncept för morgondagens media, interaktiva media.

Vad som är än mer intressant är vad de flesta nog inte ser. Globalpolitics följer klart en utvecklings bana vi redan har sett här i Kina. Svagheten med en blogg som Globalpolitics är att den har ett enmansberoende. Både redaktionellt och finansiellt. Visserligen med åtskilliga medverkande och bidragande, men ändå. Vad som vore intressant, och även åtråvärt, vore att Globalpolitics bloggen vidareutvecklades till nästa generations media som är ett nätverk av interaktiva skribenter. En blogg är linjär, en artikel efter en annan och kommentarer till varje artikel. Interaktiva media kräver dock en helt annan teknologi än den linjära bloggen, och den teknologin finns, men används nästan inte alls i Sverige. Ett exempel är Weixin-WeChat.

En blogg som Globalpolitics har även en central lagringsplats, en server, där allt läggs upp, och där läsare kan hämta artiklarna och kommentarerna. Dels kostar det pengar, men det gör även att en blogg utsätts för kontroll, censur och övervakning av myndigheter. Vi har sett fenomenet i fallet Twitter nyligen. Twitter blev reducerad till rena propaganda kanalen för USA regimen.

I den nya teknologin” som Weixin-WeChat” finns ingen central lagring. Ett nätverk består av ett antal förbundna noder, eller här skribenter och kommentatorer. Information kan skapas i vilken som helst av de noderna, och går direkt till alla de andra noderna, och lagras endast där. Det finns ingen central lagring som kan övervakas, kontrolleras eller censureras. Det finns heller ingen kostnad för en central server.

Det är alltså ett helt annat koncept som liknar kryptovalutor som Bitcoin. Systemet går inte att stänga ner eller kontrollera.

Kanske något att tänka på för framtiden. Yttrandefriheten stryps alltmer, massövervakningen ökar lavinartat liksom kontroll och styrning från både myndigheter och företag. Mycket tydligt försöker ju både affärs och politiska krafter stänga ner eller kontrollera oberoende media som senast Nya Dagbladet, och tidigare både Samnytt och Nya Tider. https://nyadagbladet.se/kultur/nya-dagbladet-nog-sveriges-mest-relevanta-alt-media-idag/

Globalpolitics rör sig klart mot att bli ett nästa generationens interaktivt media. Många kommentarer är i verklighet artiklar. Jag har själv skrivit några, men vi hr även sett mycket värdefulla sådan om till exempel Ryssland.

Något att tänka på för framtiden.