I serien ”Aktuella artiklar för ett eller flera år sedan och idag” återpubliceras denna artikel.
Trots detta finns all anledning att uppmärksamma D-Day och Andra Världskriget. Uppfattningarna varierar minst sagt…
I år firades D-Day åter. Ryssland, största delstaten i Sovjetunionen som var den absoluta huvudkraften i segern över nazi-Tyskland får ej delta.
Särskilt i Europa och USA uppmärksammas och firas att det är 75 år sedan ”Operation Overlord” inleddes 6/6 1944, på D-Day, efter en mycket lång förberedelseperiod. BBCSovjetunionen hade då sedan länge fått bära den absoluta huvudbörda och huvudrollen i kampen mot nazismen. Och hade efter segern vid Stalingrad i februari 1943 vunnit den ena segern efter den andra och pressat tyskarna långt tillbaka. Sovjetunionens avgörande insats har trängts i bakgrunden. Inte minst av dagens politiska ledare i Väst som firar 75-årsdagen av ”D-Day” och ”Operation Overlord.”
Medan det finns skäl att uppmärksamma och fira ”Operation Overlord” måste den stora bilden lyftas fram.
Dit hör att ingen representant för Ryssland, den nuvarande stat som främst av alla räddade Europa från nazismen var inbjuden.
Men den ledande representanten för Tyskland, Rikskansler Angela Merkel, var inbjuden.
Hyckleriet och historieförfalskningen känner inga gränser.
I Aftonbladet 5/4 2015 berättade Jan Guillou från sin skoltid: ”Jag räckte upp handen och invände att det var Sovjetunionen som besegrade Nazityskland och att kriget redan var avgjort i juni 1944. Utskällning för historieförfalskning och kommunistpropaganda följde” och ”Det var alltså Sovjetunionen som besegrade Nazityskland, självklart. Siffrorna är entydiga. Sovjetunionen fick betala kriget mot Nazityskland med mellan 25 och 30 miljoner döda. De militära sovjetiska förlusterna blev tio gånger så stora som för alla de allierade styrkorna tillsammans. Det var Röda armén som till slut intog Berlin.” Jan Guillou Guillou tar detta som utgångspunkt för en kritisk diskussion av relevansen av massmedias kritiske bild av Putin – läs vidare i Ab, länk nedan. Ledarskribenten Erik Helmerson tar detta som utgångspunkt för en ledare (länk nedan) i DN 9/4 2015. DN: Ledare Erik Helmerson: Guillou svamlar om Sovjet. Den av DN framlyftade meningen ”Här brakar alltså Jan Guillou in som en sorts debattens hotellfyllo: han kommer alldeles för sent och bankar på fel dörr” illustrerar DN:s syn och ledarens kvalitet.
En insiktsfull insändare publicerades i DN igår. DN: DN Åsikt. ”USA kom inte frivilligt till Europas hjälp”
* Utan Storbritanniens långvariga eftergiftspolitik – Chamberlain och Halifax med stöd av London city – mot Hitler hade denne knappast vågat rusta för krig på det sätt som skedde.
Hade Storbritannien och Frankrike gått med på Sovjetunionens inviter under senare delen av 1930-talet till allians mot Hitler, så hade det kanske inte blivit något storkrig, eller så hade Hitler kanske snabbt kunnat besegras.
Den historiekunnige pseudonymen Sven Hofman har skrivit på bloggen Jinge.se för några år sedan (Utdrag nedan) :
Överenskommelsen mellan Stalin och Hitler (Molotov-Ribbentrop-pakten) strax före andra världskrigets utbrott hade en förhistoria, med misslyckade försök från Sovjetunionen till avtal med de ledande västmakterna, Frankrike och Storbritannien mot Tyskland – det vill säga den militära konstellation som hade gällt under första världskriget. Samtidigt hade Hitlertyskland 1934 ingått en nonaggressionspakt med Polen vilken hade sin tydliga udd riktad mot Sovjetunionen.
Det är sant att demokratiska Weimartyskland och bolsjevikiska Sovjetryssland, sedan revolutionära uppror slagits ned i det förra landet och det senare landet någorlunda stabiliserats efter inbördes- och interventionskrigen, ingick ett samarbete på bland annat det militärtekniska och militärindustriella området (det så kallade Rapallo-systemet). Tyskland och Ryssland var första världskrigets primära förlorarmakter och sågs av omvärlden som parianationer.
Det var ledarna för Weimarrepubliken, med Europas mest frihetliga författning, som etablerade detta samförstånd med Moskva – däribland den judiske utrikesministern Walter Rathenau, vilken kallblodigt avrättades på öppen gata i Berlin. Något ”nazist-kommunistiskt samarbete” var det alls icke fråga om. Samarbetet mellan dessa två stater avbröts när Adolf Hitler kom till makten 1933.
Hitler gjorde ingen hemlighet av att ”judeo-bolsjevismen” var hans huvudfiende. Det fanns de inom det nazistiska ledarskiktet – Hermann Göring torde ha tillhört dem – som drömde om samarbete mellan Tyskland och Storbritannien, för att dela upp världen sinsemellan och kunna tränga tillbaka den socialistiska staten. Inom den engelska överklassen förekom också en utbredd förståelse för Tysklands strävanden och rentav en sympati för en gemensam kampanj mot kommunismen. Anti-kommunisten och Mussolini-beundraren Winston Churchill ansåg att detta skulle leda till det brittiska imperiets undergång, men han var till en början politiskt isolerad. (Naturligtvis gick imperiet under ändå, även om de brittiska öarna aldrig invaderades.) Det är ett, möjligen besvärande faktum, att MI5, det brittiska kontraspionaget, och Gestapo samarbetade intimt om utbyte av underrättelser (inte minst rörande kommunister och vänstermänniskor) från det nazistiska maktövertagandet fram till tiden för andra världskrigets utbrott.*
Wikipedia (som inte är något objektivt sanningsvittne, fast man försöker undvika partiskhet) skriver: ”Operation Overlord anses som en avgörande framgång för de allierade västmakterna i deras krig mot Tyskland. Däremot är det omtvistat hur stor betydelse operationen hade för Tysklands fall – nio av tio tyska soldater som dog i kriget hade vid invasionen redan stupat på östfronten mot Röda armén. Sannolikt var D-dagens viktigaste betydelse istället att det var startpunkten på västmakternas ockupation av västra Tyskland, vilket hindrade vidare framryckning för Röda Armén och sannolik ockupation av Västeuropa under Sovjet. Ett par år senare var järnridån ett faktum, och denna uppdelning av Europa följde i stort sett ockupationsarméernas erövrade områden vid Tredje Rikets kollaps.”
* Vid D-Day hade Tyskland 80 % av sina styrkor på östfronten.
I maj 1942 lovade USA:s president Roosevelt Stalin att en andra front skulle öppnas i Europa före årets slut. Men Churchill ville vänta, bl.a. för att se hur kriget gick mellan Tyskland och Ryssland och för att komma in senare mot ett sannolikt försvagat Tyskland. Roosevelt såg snart också fördelen att koncentrera USA:s militära insatser i Asien mot Japan, en lättare fiende, och med prospektet av ökat inflytande för USA i området.
Senator Harry Truman som blev president 1945 efter Roosevelt sa 24 juni 1941, två dagar efter Tysklands gigantiska anfall mot Sovjetunionen med över 200 divisioner att ”Om vi ser att Tyskland vinner så hjälper vi Ryssland, och om Ryssland vinner så borde vi hjälpa Tyskland så att så många som möjligt stryker med på båda sidorna”. (New York Times 24/6 1941; Time 2 juli 1951; Dr Jacques Pauwels Globalresearch 18/8 2012 i artikeln ”The Allies Second Front in World War II: Why Were Canadian Troops Sacrificed at Dieppe”).
* Före och under andra världskriget investerade bland annat Ford, General Electric, Standard Oil, Texaco, ITT, IBM, and GM i nazistiska Tyskland. U.S. investeringar i Tyskland ökade med mer än 48% mellan 1929 och 1940 medan de minskade mycket i övriga Europa. Många USA-företag fortsatte sina affärer i Tyskland under kriget även där det innebar slavarbete i koncentrationsläger, och med stöd av USA:s regering. USA:s piloter instruerades att inte bomba tyska fabriker som ägdes av USA-företag.
Senare år 1942 sades att de brittiska och amerikanerna ännu inte var redo för en stor operation i Frankrike. Man ville först vinna ubåts-kriget. Men trupper hade framgångsrikt transporterats från Nordamerika till Storbritannien under 1942 och på hösten samma år upplevde amerikanerna inga problem att landsätta en stor truppstyrka i Nordafrika, på samma sida av den visserligen farliga Atlanten.
I verkligheten var det redan möjligt i sommaren 1942 för att landsätta en betydande styrka i Frankrike och att öppna en andra front. Den brittiska armén hade återhämtat sig och stora amerikanska och kanadensiska truppstyrkor fanns de brittiska öarna och var redo för handling. Dessutom var det ingen hemlighet att tyskarna hade relativt få soldater för att försvara tusentals kilometer av Atlantkusten, och dessa trupper var av betydligt sämre kvalitet jämfört med sina krafter på östfronten. På Atlantkusten hade Hitler omkring 60 divisioner medan inte mindre än 260 tyska divisioner stred i öst. De tyska trupperna var inte lika starka 1942 som i juni 1944 då Atlantvallen byggts.
Stalin, som visste att de tyska försvaret i Västeuropa var svagt tryckte på för en landstigning i Frankrike. Churchill upplevde också betydande inhemskt tryck för en andra front. En befrielse från dessa påtryckningar kom genom ett misslyckat, dåligt förberett landstigningsförsök i den franska hamnen i Dieppe i augusti 1942.
Sovjet fick en andra front år 1944, då Stalin inte längre frågade om en sådan tjänst. Efter segrarna vid krigets största slag i Stalingrad och Kursk tågade de sovjetiska trupper obevekligt och segrande mot Berlin och det ”blev nödvändigt för amerikanska och engelska strategi”, som två amerikanska historiker (Peter N. Carroll och David W. Noble) har skrivit, ”att landsätta trupper i Frankrike och tåga in i Tyskland för att hålla de mesta av landet borta från Sovjet.” När en andra front äntligen öppnades i Normandie i juni 1944, var det inte gjort för att hjälpa Sovjetunionen, utan för att förhindra att Sovjet från att vinna kriget på egen hand.
Ett onödigt krig?
* Västs eftergiftspolitik
* Avsaknad av Vänsterns splittring och Kominterns delvis felaktiga politik i början av 1930-talet
– kunde möjligen ha hindrat Hitler att komma till makten och förhindrat kriget
* Om USA, Storbritannien och andra allierade hade öppnat en andra front 1942 hade kriget kunnat bli kortare och fått ett annat förlopp.
Vaddå D-day? Ryssarna vann kriget. Kom ihåg att USA vinner aldrig krig. Ryssarna däremot begravde Hitler i sin bunker. Några dagar efter tittade en USA general förbi och sa ”vi vann kriget”. Oh these junkies!
Exakt vad Trump sa om Syrien där han skröt om att USA besegrat IS!! De som verkligen besegrat IS är den syriska militären som med hjälp av Ryssland knäckte den islamiska staten. Att USA, Israel, Saudiarabien, Turkiet med flera sedan 2011 hjälpte IS med pengar och vapen tycks Trumpen ”glömt” bort. Trump snackar om fake news men har själv väldigt svårt med sanningen. Ja, historien går igen och USA slutar väl aldrig med sin lögnaktiga propaganda eftersom så många fortfarande tror på den istället för att kolla upp fakta!
”Heja Ryssland!” tillhör den stora skaran okunniga som inte tänker efter, och som därför oftast blir en propagandist för det Västliga synsättet. Fast i detta fall det Storryska. Det var många, många fler folk än ryssar i Sovjetunionen som kämpade mot Nazityskland.
”Heja Ryssland!” kanske också kallar Kefir ”den ryska filen”, som Arla åtminstone tidigare gjorde, trots att denna filmjölk har sitt ursprung i Kaukasus?
Storbritannien försökte sig stiga iland redan 19 augusti 1942 i Dieppe, för att pröva om det ens var genomförbart. Det kostade halva invasionsstyrkan livet, den andra hälften blev krigsfångar. Slutsatsen var att man måste ta med sig egen hamn, frankrikes hamnar var för väl försvarade.
Det tog två år både att bygga upp den kapacitet som krävdes för att upprätta ett brohuvudoch att nedkämpa Luftwaffe. 6 juni 1944 fanns 10 allierade plan för varje tyskt i luften över Frankrike.
Bildandet av sovjetunionen och dess tentakler utomlands var en av två anledningar till nazismens maktövertagande, den andra var alla traumatiserade soldater efter första världskriget. Chamberlains eftergiftspolitik har varit grundligt ihågkommen i väst efter kriget. Den mer hårdföra antikommunistiska politiken efter 1945 bär på minnet av den brittisk-franska konfliktobenägenheten 1939. Det lönar sig inte att svassa för diktaturer, det var slutsatsen som drogs. Däremot fanns det på universitetsnivå landsförrädare som ”The Cambridge Five” som hade en vänsterromantisk bild av sovjetunionen.
Nu svassas desto mer för USA:s folkrättsvidriga och brutala krigspolitik.
Ja, fast i USA är det frågan om det som kallas Deep State som driver krigs-agendan! Man kan inte koppla det till en enskild person som Nazi-Tysklands Hitler. I USA är Deep State en månghövdad hydra som är närmast omöjlig att bli av med.
”…månghövdad hydra som är närmast omöjlig att bli av med.” Hörru Benny, det kanske stämmer för vår livstid, i varje fall för min, men inte tror jag att Imperiet kommer att vara 50 år till. Min dotterdotter kommer att få se ”hydrans” försvinnande. Om inte någon tryckt på knappen innan dess.
Ungefär som miljöpartiet då. Hur man än röstar förstör sitter de kvar.
Jabba.
Nu tror jag du glömde dom främsta orsakerna till nazismens maktövertagande.
1. Förlusten i WWI och Versaillesfreden.
2. Börskraschen 1929 och dom krossade förhoppningarna på Weimarrepubliken.
3. Kapitalismens inneboende motsättningar, där arbetares organisering och kamp föder reaktion.
Detta tillsammans med redan utbredd antisemitism var nog fundamentet som nazismen byggdes på.
Högerextremismen frodades ju dessutom i många Europeiska länder vid den tiden.
Sovjetunionens bildande hade nog ganska liten påverkan, även om det bidrog till ökad polarisering i Europa. Dom traumatiserade soldaterna och frikårerna hade säkert gått att hantera om inte den stora depressionen slagit till.
Landstigningen i Dieppe var tänkt som en avledning – att lura Stalin att Väst inte var redo för en sådan stor operation. De flesta döda i Dieppe var kanadensare – typiskt Churchill att offra andra än sina egna.
Historierevisionismen är så fräck att den övergår i oavsiktlig komik. I grupporträttet från Storbritannien ser vi bland de makter som nedkämpade Hitler bl.a. Danmark, Luxemburg, Holland och Belgien. Och Macron är inte precis den rätta representanten för det franska motståndet. Med finns även Tyskland, det skall givetvis tolkas som en gest att vi går vidare. Ryssland hade avsikligt inte inbjudits.
Stalin hade gång på gång fått sina förhoppningar grusade om hjälp från västmakterna i form av en landstigning, tills han inte längre behövde den. Och trots det var han så generös att han lät verkställa offensiven ”Bagration” för att lätta på trycket för landstigningen och hindra att Tyskland skulle kunna omdirigera styrkor från östfronten till Normandie.
I stället möts Rysslands och Kinas presidenter i St. Petersburg, Kina som blev skövlat av Tysklands allierade Japan. Samarbetet mellan Kina och Ryssland tätnar, Ryssland har aviserat att ett kontrakt med Huawei kommer att tecknas.
Dåliga förlorare har sura miner. D-Day står för Dummies day?
Kan tilläggas att det var den sovjetiska Wisla-Oder-offensiven i januari 1945 som slutgiltigt knäckte ryggen på den tyska Ardenner-offensiven i väster. Något som det föga förvånande talas tyst om.
Fantastiskt bra med Huawei, då kan Peking avlyssna Moskva ordentligt, och svansen vifta på hunden mer grundligt.
Till Åke Åkesson: i fall du inte visste, Peking avlyssnar dig redan nu – på din I phone minsann, som tillverkas i just Kina.
Peking avlyssnar ingen, det finns inget behov. iPhon är ett av USA främsta övervakningsmedel. Hårdvaran tillverkas i Kina efter Apples specifikation, men mjukvaran, vilken är vad som sköter avlyssningen, kommer från USA. Kinesisk hårdvara och system designas så det omöjliggör avslagning, vilket är just varför USA är livrädda för den.
För mig är det inte ett vetenskapligt förhållningssätt att tala om delar av historien som onödig. ”Eftersom den och den regeringen valde att göra det och det, så skedde det som skedde” är inte en beskrivning av något ”onödigt”.
För övrigt vet jag inte om jag framöver tänker kommentera mer på denna blogg. Översätta till den är däremot inspirerande och roligt. Men varför dessa anonyma artiklar, varför dessa kommentatorer ”Heja Ryssland!”, ”Arbetarklass”, ”USA på deckis sedan 1989”, ”Jabba”, etc.? Det är klart att i undantagsfall finns det en acceptabel förklaring till att en ARTIKLELFÖRFATTARE är anonym, men en kommentator? Skäms de för sig själva? Vill de egentligen inte stå för vad de skriver?
Om man nu vill framhäva något speciellt med sig själv, kan man göra som Kerstin Stigsson. Hon signerar alltid sina kommentarer med ” Kerstin Stigsson, Sveriges Kommunistiska Parti”, det är ärligt, det är rakryggat! ”Heja Ryssland!” däremot är en sådan urbota fånig anonymisering! Inte får jag lust att diskutera med en sådan, och diskussionen är ur mitt perspektiv en viktig del av bloggen.
Tack för förståeliga synpunkter.
Kommentatorsreglerna förbjuder inte anonyma kommentarer.
Följ gärna Bertil Carlmans uppmaning och ange namn!
Kommentarsregler finns under ”Mer om Global Politics”: De lyder:
Kommentarer och debatt är en viktig del av bloggens själ och nästan alla kommentarer släpps fram. Kommentarer till artiklar är alltså välkomna och nästan alla artiklar har flera kommentarer. Kommentarer granskas före publicering.
En kommentar ska hålla sig till ämnet och hålla en respektfull ton.
Sakfrågorska diskuteras.
En fungerande mejladress krävs.
Osakliga personangrepp eller provocerande texter stryks.
Rasistiska, sexistiska, homofoba och liknande texter raderas.
Avstå från okontrollerbara faktauppgifter.
Avstå också från kommentarer utanför ämnet.
Kommentarsmöjligheten är inte till för privata meddelanden.
Det är tillåtet att använda länkar som fördjupning eller som källhänvisning i inlägg.
Kommentarsfunktionen övervakasi enlighet med Lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor (SFS 1998:112). Det innebär att du som kommentator har juridiskt ansvar för vad du skriver. Vi läser löpande kommentarer och tar bort de som strider mot etiska regler. Anmäl gärna om du upptäcker kommentarer som inte följer reglerna.
Kommentarsfunktionen övervakas i enlighet med Lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor (SFS 1998:112). Det innebär att du som kommentator har juridiskt ansvar för vad du skriver. Vi läser löpande kommentarer och tar bort de som strider mot etiska regler. Anmäl gärna om du upptäcker kommentarer som inte följer reglerna.
Vad är problemet? Sparkar ingen roll vilket namn man använder, det viktiga är innehållet. ”Heja Ryssland!” stärker det som artikeln lyfter farm – kritik mot den flaska historian som vill/försöker sudda ut Rysslands avgörande roll i segern mot Tyskland under andra världskriget.
”USA på deckis sedan 1989” är likaså ett konstaterande (inte ett pseudonym) om Sovjets sammanbrott var också början till USAs undergång. Normalt skulle detta ha kanske väckt intresse om hur menar du eller varför anser du det? Nej, här klagas det över ”varför kommentatorer inte använder sitt namn …”
I Frankrike har folket myntat ordet macronnade, för att beteckna tabbarna som bankir spring pojke till president gör och det är många. Att bankir springpojken Macron inte bjöd landet som kanske ensamt vann andra världskriget är det senaste exemplet på macronnade.
Och här berättas det om Operation Bagration – det som befriade Västeuropa från tysklands ockupation.
https://www.rt.com/op-ed/461317-operation-bagration-d-day-wwii/
Ja, inget i media. Publicerade en bloggartikel om det på Jinge för några år sedan.
Bertil, du kunde ju valt att kommentera varför man försöker sudda ut Sovjets insats i andra världskriget och propagandan från västs sida där man framhäver sin roll i kriget mot Tyskland som ju är ganska modest jämfört med Sovjets! i stället för att gnälla på andra…
Det är ju klart att jag är en gnällspik om jag gillar att tala med öppet visir och tycker det är obekvämt att utbyta tankar med skuggfigurer. Så är det naturligtvis. Tack Benny!
Löjligt.. Alla känner inte behov att torgföra och offentliggöra sina åsikter med namnunderskrift, utan nöjer sig med att få vara anonym, så länge den möjligheten finns. Tack
Till skillnad från övriga EU-länder, så bjöd Norge in Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov för att fira Nord Norges befrielse från nazisterna, vid högtiden hissades den ryska flaggan bredvid den norska. Enligt personer på plats var Sergej Lavrov väldigt rörd.
I Norska tidningar kunde man läsa följande:
Norge minns sovjetisk befrielse 1944
Norge ska aldrig glömma Röda arméns krigsinsats när Öst-Finnmark i norra Norge befriades från Nazi tyskland. Det sade kung Harald vid 75-årsjubileet av den sovjetisk-norska offensiven 1944.
De många soldaterna som deltog på den sovjetiska sidan är också våra hjältar, sade kung Harald, enligt NTB.
Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov fanns bland åhörarna i staden Kirkenes när den norske kungen talade om de över 6000 sovjetiska soldater som dog i insatsen.
Lavrov tackade Norge för att de hedrar minnet av de sovjetiska soldater som dog där.
Tack, Bertil Carlman! En liten rättelse bara; jag signerar mina kommentarer med att jag är medlem i Sveriges Kommunistiska Parti. Jag har inga som helst funktioner eller ordförande eller något annat i SKP, jag är bara medlem där och kommenterar här med egna åsikter. Det finns SKP-medlemmar som inte håller med mig i några frågor, och jag håller inte med om allt som övriga medlemmarna har. Trots allt är vi alla människor. Vi är absolut inte stöpta i samma form.
Däremot kan jag hålla med dig om de anonyma kommentarerna.
Som man ropar får man svar. Gammalt djungelordspråk.
Problemet är det svenska systemet, att de som säger något förföljs med drev, hängs ut, blir trakasserad, grannar, vänner, arbetsgivare blir även förföljda och det extrema är hur Benny Fredriksson drev i döden av ett drevande pack. Det är tydligen helt lagligt för ingen hålls ansvarig. Andra exempel är Julia Caesar, Ulf Malmros, Fredrik Virtanen, Martin Timell, Urban Ahlin, eller 73-årige Jim Olsson och prästen Helena Edlund, som förlorade både jobb och hem, alla vilka fick sina liv förstörda. All personlig information finns ju till och med på webben, hemadress, telefon, inkost skatt, allt. Här behövs en dramatisk förändring med starkt skydd för individen.
”Landstigningen i Normandie framstår som den amerikanska maktens grundläggande myt” anser André Larané på historiesajten Herodote.
https://www.herodote.net/articles/article.php?ID=2549
6 juin 2019
Le Débarquement, si loin, si proche
… / …
”On a oublié que l’organisation du Débarquement, avec ses inventions incroyables (Fortitude, ports artificiels…), doit l’essentiel aux Anglais. Les Britanniques et les Canadiens étaient plus nombreux sur les plages que les Américains. Enfin, si le Débarquement a manqué échouer, c’est à cause des difficultés éprouvées par les Américain sur Omaha Beach.
Aujourd’hui, malgré cela, le débarquement de Normandie fait figure de mythe fondateur de la puissance américaine.”
Får man sitt info i huvudsak från Hollywood blir ”hjältarna” vita och slagen vid Kursk (juli 1943) och Smolensk (från augusti 1943) har aldrig hänt.
Vissa anser för övrigt att Nazitysklands öde beseglades redan 1941 vid Det första slaget vid Smolensk https://sv.wikipedia.org/wiki/Slaget_vid_Smolensk_(1941)
Annars har jag vid ett tillfälle, när jag kollade epokens stridsvagnar, läst att Maybachs avancerade V12 motorer https://sv.wikipedia.org/wiki/Maybach pallade inte för de tuffa förhållanden som tysk pansar möte i Öst. https://sv.wikipedia.org/wiki/Panther_(stridsvagn) ”dyrt, komplicerat och underhållskrävande”
Enkel och robust slår ofta avancerat och komplicerat i fält, i synnerhet i det långa loppet då tillgänglighet i tjänst är avgörande. Prylar som köar för att komma in i verkstan gör ingen nytta.
En kommentar om det onödiga finns i slutet av denna artikel.
Förutom att bombningen av bl.a. Normandies städer var ett krigsbrott (det strök med fler civila än soldater i Normandie) var det militära värdet högst tveksam.
Att samma sak görs än idag antyder att USA hade och har helt andra avsikter än rent militärtekniska, ty så korkade kan omöjligen flera generationer generaler vara, som kör med samma ruttet koncept årtionde efter årtionde jorden runt.
https://www.lefigaro.fr/fig-data/6-juin
1944, LA FRANCE SOUS LES BOMBES
Par Fig Data
Publié le 5 juin 2019
Overlord – nom de code donné par les Alliés au Débarquement du 6 juin 1944 – la plus importante opération amphibie jamais menée au cours de l’Histoire, ne s’est pas uniquement jouée sur les plages de Normandie. Les bombardements aériens menés avant et après le D-Day, ont fait partie intégrante de la stratégie de reconquête de l’Europe. Un aspect quelque peu passé sous silence après la Libération et mis sur le compte d’un mal nécessaire. La publication récente par le ministère de la Défense d’une base de données sur le sujet révèle l’ampleur de ces opérations, qui ont coûté la vie à plus de 50.000 Français entre 1940 et 1945.
… / …
75 ans après les faits, la question de l’efficacité de ces bombardements massifs continue de se poser. Notamment au sujet de la destruction des villes normandes. «Le bombardement de ces villes carrefours représente probablement l’un des aspects les plus inutiles des bombardements de guerre» souligne Andrew Knapp. «Les renforts allemands ont trouvé moyen de contourner l’obstacle somme toute assez rapidement, les pertes civiles ont été considérables et quand les Alliés sont arrivés dans les villes, ils ont eux aussi pâti de ces destructions.»
Andrew Knapp, historien britannique et auteur de Les Français sous les bombes alliées, 1940-1945 aux éditions Tallandier.
En annan sak påpekas av Thierry Meyssan i https://www.voltairenet.org/article206687.html
Nous sommes tous des menteurs Vi alla är {sketna} lögnare
… / …
”Et jamais, absolument jamais, le chef de la France libre, le général Charles De Gaulle, n’accepta de participer à la moindre commémoration de ce sinistre débarquement.”
Aldrig, absolut aldrig, gick de Gaule med på att delta vid minsta minnesceremoni om denna kuslig landstigning. {Det, visste jag (GC) inte.}
För övrigt verkar opinionsundersökningar visa att uppåt 80% av den franska befolkningen tycker att det var fel, alternativt skandalöst, att inte ha bjudit in Rysslands statschef till ceremonierna.
(Själv tycker jag att även de f.d. sovjetrepublikernas stats- eller regeringschefer borde ha bjudits in, om Rysslands statschef hade bjudits in. Det var ju inte bara ryssar som dog en masse i det kriget.)
Vad gäller GI var det så att de svarta värnpliktiga som gärna fick dö i Normandie hade inte rösträtt, ens om de hade åldern inne. Det får inte glömmas.
Jag har inte hört/sett våra medier skriva om att Ryssland inte bjöds. Har någon läst om, eller hört om, detta?
Det är ofta amerikanska eller brittiska historiker som är kritiska till deras regeringars förfarande (generalerna planerar inte helt på egen hand, ty, om inte annat, det skall ju finnas en budget till varje krig och större operation). Två till exempel från högerblaskan Le Figaro (som upphörde, på eget bevåg, att komma ut under kriget):
http://www.lefigaro.fr/livres/6-juin-1944-le-prix-de-la-liberte-20190606
DOSSIER – Soixante-quinze ans après le débarquement de Normandie, un historien américain s’interroge sur la pertinence des bombardements alliés qui ravagèrent nombre de villes françaises. Et l’Anglais Antony Beevor revient pour Le Figaro sur cette opération militaire mythique.
”Misstagen” 1944 har upprepat sig konstant i alla otaliga usoniska krig sedan dess, och ledde senast till protest av François-Régis Legrier, en fransk överste som deltog i insatsen i Irak.
Jfr.
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/ngE8wL/fransk-overste-kritisk-mot-insats-i-syrien
lör 16 feb 2019
För stor försiktighet med marktrupper, massiv förstörelse av infrastrukturen och onödigt civilt lidande.
En hög fransk officer i den USA-ledda alliansen mot terrorgruppen IS i östra Syrien är öppet mycket kritisk till insatsen – och nu riskerar han bestraffning.
I videon längs ner i denna artikel påpekar Jérôme Sainte-Marie https://fr.wikipedia.org/wiki/J%C3%A9r%C3%B4me_Sainte-Marie dels att den franska opinionen (opinionsinstitutet IFOP existerade redan då) vid krigsslutet tyckte (60 %) att det var Sovjetunionen som hade vunnit kriget medan det numera anses vara USA, dels att det som betecknades som ”landstigningen i Normandie” kallas numera för D-Day.
Sainte-Marie påminner också om att USA hade tänkt placera Frankrike under usonisk militär förvaltning, och att det var de Gaule och motståndsrörelsen som hindrade att så skedde.
http://www.lefigaro.fr/international/macron-loue-la-promesse-de-normandie-20190606
Débarquement: Macron loue la «promesse de Normandie»
Överherren hyllas alltså numera av sina NATO-vasaler mitt framför näsan på Britterna, som bar huvudbördan för landstigningen, och i frånvaron av den avgörande östfrontens representanter. Springsjasen Macron kunde inte bättre proklamera sin total underkastelse inför ”the powers that be”.
Ju äldre jag blir, ju fler statskupper har installerat nazister/fascister/bödlar till makten och ju mer jag lutar åt att anse Adolf Hitler och hans anhang vara ”nyttig idioter” i det anglosaxiska storkapitalets tjänst.
I Norge fanns en gång en snubbe som hette Vidkun Quisling (ingen länk till någon sida på norska på W, så jag hänvisar till denna stjärnmärkt artikel https://eo.wikipedia.org/wiki/Vidkun_Quisling ), numera köper ”demokrater” svindyra F-35 och värdelösa Patriot till ockerpris. (Bättre bevis för att EU är båg finns inte.)
Känslosamhetens diktatur illustreras annars av två bedrövliga kvinnliga inlägg (främst den av Céline Pina) i ovan nämnd video.
D-Day: l’émotion est-elle encore au rendez-vous?
Historieskrivningen kring MR-pakten är som så mycket annat falsk. Det var inte Sovjet som tog initiativet till pakten utan Tyskland. Pakten var heller aldrig någon ”allians” utan helt enkelt bara en icke-angreppspakt.
Det var först i slutet av juli 1939 som man från sovjetisk sida ens seriöst började svara på de tyska locktonerna. Pakten var heller inget grönt ljus till tyskarna att hoppa på Polen. Hitler hade bestämt sig för krig innan dess. I vart fall så sent som 5 september 1939 (alltså efter den tyska invasionens början) erbjöds Polen sovjetisk hjälp inklusive militär sådan. Tvärtom förutsatte pakten ett självständigt Polen. Så sent som den 7 september 1939 höll Hitler dörren öppen för en förhandlingslösning som skulle innebära en rumphuggen självständig polsk stat, i stil med Vichy-Frankrike.
Den sovjetiska inmarschen den 17 september 1939 skedde först sedan det stod klart att Polen inte skulle få någon hjälp från västmakterna. Då insåg man från sovjetisk sida att man måste göra något för att inte få tyskarna inpå husknutarna. Eftersom Polen kollapsat så blev det nödvändigt med en omförhandling av MR-pakten vilket resulterade i överenskommelsen den 28 september 1939.
Den 18 oktober 1939 gav Hitler order om att infrastrukturen i östra Polen skulle hållas i topptrim för ”kommande uppmarsch”. Den andra tysk-sovjetiska överenskommelsen var alltså inte ens tre veckor gammal. Hitler var redan i full färd med att planera ”korståget mot bolsjevismen”.
Andra världskriget avgjordes när Hitler inledde Operation Barbarossa. Hade han avstått hade vi levt i ett Europa delat mellan nazister och kommunister. Det hade den här sidans alla judehatare föredragit.
Fredrik! Ett av de klokaste inläggen på länge på denna sida!
Vad yrar du om?
Den ryska högern (inte bara den) anser att det sovjetiska kommunistpartiet styrdes av judar. Hur får du det ihop med att det skulle ha blivit till judarnas nackdel att en större del av central- och östra Europa skulle ha styrts av kommunister?
Jag vet inte hur det är i andra länder men i Frankrike kryllade det av ”judar” (om man nu kan anses vara jude när man är ateist eller agnostiker) i alla vänsterpartier, ser jag nu när jag kollar biografier i Wikipedia i samband med någon debatt/inlägg.
Under mina ungdomsår röstade, i första omgången av presidentvalet, alltid den vänsteroppositionen som gillade varken ”les socio-traîtres” (”socialförrädarna” = det kolonialistiska träsket runt SFIO) eller den stalinistiske franske kommunistpartiet på Alain Krivine, en trotskist ”av judisk börd”.
I årtionden har den ”judiska” menigheten (alltså mest barn eller barnbarn till främst invandrade östeuropeiska judar) räknats som röstboskap för franska vänsterpartier. ”Judiska” franska vänsterpolitiker fanns hur många som helst, upptäckte jag på gamla dagar. (Endogamin är annars skriande.)
Numera må ”diasporan” ha kantrat långt högerut är ikoniska artister som Barbara eller Jean Ferrat fortfarande en del av den franska vänsterns folklore (jag visste inte ens att de var ”av judisk börd” under merparten av mitt liv, om det nu kan vara en indikation på hur lite den franska vänstern brydde sig om börd).
Att du annars tycks anse att antisionism är liktydig med judehat får dig att framstå som antingen en virrpanna eller en högersionist, alltså en fascist.
Börja med att läsa ”The Iron Wall” om du inte förstår kopplingen mellan fascism och sionism.
Sen kan du kolla varifrån sionismen kommer, ty det var inte några rabiner utan kalvinisten Oliver Cromwell som kläckte idén med att instrumentera judarna till det brittiska imperiebyggets tjänst. (Rabinerna var länge rabiata motståndare till det sionistiska projektet, med fog.)
Den engelska överklassen började med att använda judarna som nyttiga idioter. Sen gick det inte riktigt helt som tänkt … det anglosaxiska imperiets bas flyttade till Nordamerika, och de ”nyttiga idioternas” avkomma skryter numera (halvt internt) att det är de som styr ”over there”.
De tyska nazisterna var också den anglosaxiska överklassens ”nyttiga idioter”. Det fick tyskarna betala dyrt för… och Tyskland är fortfarande ockuperat.
Visar ju bara hur lite du vet om historia Fredrik! Många högt uppsatta i Sovjet var judar och många av de ledande bolsjevikerna som skapade Sovjet var just judar! Trotskij, Zinovjev, Kamenev etc! Så Åkerblad kör ner i diket som vanligt med sin påhejande kommentar…Att kritisera Israel tror en del är judehat och det är väl precis det som apartheidregimen i Israel vill uppnå med sin propaganda!
Ännu en i raden som påstår om att ifall man är Israel-kritiker så är man judehatare. Nåt så makalöst tröttsamt.
Det @fredrik säger är att tack vare Operation Barbarossa så förlorade hitler andra världskriget. Lysande logik.
76 år efter Sovjet befriade Europa från Tysklands grepp reser sig italienska akademiker till försvar av den sanna historien om andra världskriget och mot den samtida revisionsimen som gör gällande att väst vann det kriget.
https://journal-neo.org/2020/06/19/italian-thinkers-are-now-resisting-lies-about-the-soviet-union-and-wwii/
Gammal artikel med jag kan inflika att 87% av de tyska personalförlusterna under kriget kom på östfronten.
Det onödiga experimentet med socialistisk slavekonomi i det gamla murkna ryska imperiet ledde till en våg av antiliberala partier baserade på kollektivistiskt hat i västeuropa. Ett av dem hette DAP och hade en röd fana, som alla de andra. En österikisk korpral med oratoriska talanger gick med som agent för tyska generalstaben, blev partiledare, införde svastikan över det röda fältet. Efter ett decennium var han ledare för tyska riket, rustade upp och anföll grannländerna. De antiliberala marknadsfientliga hatbaserade socialistiska länderna överföll gemensamt Polen och delade bytet de gemensamt föraktade. Efter ett par år av stora framgångar mot krigsoförberedda västeuropa attackerade det ena socialistiska landet det andra, och ett av de värsta blodbad vi känner till inleddes. Bägge befolkningarna hade drillats till kollektivistiskt hat och mördade varandra i stor skala.
Andra världskriget var till sin essens en uppgörelse mellan två onödiga socialistiska regimer, överlägsna när det gäller att offra sina undersåtar, men katastrofala när det gäller den egna befolkningens välmående. Marknadsekonomin vinner i långa loppet därför att den tillåter fria val och olönsamma företags undergång. Marknadsekonomin producerar vad befolkningen efterfrågar eftersom det är vad som lönar sig.
Marknadsekonomin startar inte krig, den bara responderar på socialistisk aggression. Den mest framgångsrika marknadsekonomin är USA, som parallellt med exempellös konsumtionsvaruproduktion lyckats hindra socialismens angrepp på hela världen. Vi står alla i tacksamhetsskuld till Londons och Washingtons relativt civiliserade regeringar.
Varför är då USA helt världsledande i folkrättsstridiga angreppskrig mot icke-socialistiska, kapitalistiska länder? USA:s krig har dödat mer än 20 miljoner i 37 länder 1945-2015, och miljoner i andra länder. Och i statskupper eller stöd till statskupper mot olika marknadsekonomier.
Hitler stöddes av storfinansen i bl.a. Tyskland och Sverige.
Urval av USA-stödda statskupper i demokratier.
– 1953 Mossadeq, i Iran
– 1954 Arbenz, Guatemala
– 1960 Lumumba, Kongo
– 1964 Brasilien
-1965 Dominikanska republiken.
– 1965 Sukarno i Indonesien
– 1973 Allende i Chile
– 1970 Sihanouk i Kambodja
– 1983 USA Bishopregeringen i Grenada
– 2002-2019 USA stödjer statskuppsförsök i Venezuela
– 2014 i Haiti.
– 2009 Zelaya i Honduras
– 2013 Morsi i Egypten
– 2014 Ukraina
-2019 Bolivia.
-2021 Belarus?
En väldig faktaresistens, vad gäller USA,
marknadsorienterade livsstil, det är 14 dagars semester som gäller, sjukvårds-kostnader kan stjälpa en familj, låg facklig organisering, få svenskar står ut med detta, inga stadskärnor, bara bilvänligt,
det syns i reportage att husen i städerna,
kan vara gamla, fula kåkar, värre än i Sovjet,,
infrastruktur, det som binder ihop sam-hället, broar m.m. är från 1880talet,
som Brooklynbron, man satsar inte på offentliga behov, det syns lång väg, rasism
och slum, hemlöshet.
Alla missbrukar därför: skräpmat, bensin/olja, fett, preparat, socker, vapen, hög kriminalitet, våld, utrikes militärt & polisiärt våld, Vita huset intaget av Trump-väljare, som de måste få bort, för att dra igång kriget i Ukraina, + ur -Afghanistan, som de plockade bort Kennedys.
USA vill dominera, som syntes med flott-besöket, en solförmörkelse, vi har ju fått gangstervåldet från Chicago, även hit, hoppas alla är nöjda, alla är överviktiga, polisen orkar inte springa, skjuter folk i ryggen hellre, jag tror nog att lille svensken får ont i magen, av USA-kulturen, som den verkligen är, vi är ju europ’eer, och måttfulla, vi går inte på USA-niten. Det bör vi stå för.