I kvälls-serien ”Aktuella artiklar för ett år sedan” återpubliceras denna artikel som är aktuell i högsta grad.
Idag har 81 år gått sedan Sovjetunionen vann det stora slaget vid Stalingrad som inledde fortsatta segrar för Sovjeunionen fram tills man kunde resa segerfanan över Berling 30 april 1945. Jag erinrade mig detta i kväll och dammade av en tidigare, fortfarande relevant och aktuell artikel. Eller hur? Man kan tänka sig att Rysslands nuvarande agerande har en viss bakgrund i Andra Världskriget och Sovjetunionens enorma offer då.
Under 1930-talet försökte Sovjetunionen på olika sätt få till stånd en försvarspakt med Frankrike och Storbritannien, vilka i praktiken visade sig ointresserade. En sådan försvarspakt hade möjligen förhindrat kriget eller begränsat det. I en helomvändning, för att spara tid ingick Stalin en non-aggressionspakt med Tyskland i augusti 1939. Tyskland lade snabbt under sig Frankrike, Nederländerna, Belgien, Norge och Danmark samt hade Italien som allierad.
Utan krigsförklaring anföll drygt 2 miljoner tyska soldater Sovjetunionen i ett noga förberett anfall 22 juni 1941. Hitler hade också i sin bok utpekat bolsjevismen till huvudfiende. Vid denna tid och under en stor del av kriget hade Tyskarna 5-10 gånger så många soldater på östfronten som på västfronten. Tyskarna hade initialt stora framgångar men hejdades utanför Moskva av Röda armén under ledning av andra världskrigets främste militär, marskalk Zjukov. Sovjetunionens militära förmåga hade ändå markant försvagats sedan ett stort antal höga officerare avrättats några år tidigare på Stalins order, och utan klara substantiella skäl. Trots hårdnande motstånd på många håll hade de tyska angriparna stora framgångar, men slogs tillbaka vid slaget om Moskva i december 1941.
”Slaget vid Stalingrad utkämpades under andra världskriget mellan Tyskland och Sovjetunionen vid staden Stalingrad. Idag heter staden Volgograd, men det finns förslag att den ska återfå sitt tidigare namn, enligt radioekot 2/2. Slaget pågick mellan 21 augusti 1942 och 2 februari 1943 och är ett av världshistoriens blodigaste slag med sammanlagda förluster på nära två miljoner människor. Det slutade med ett avgörande nederlag för Tyskland och utgör den viktigaste vändpunkten under andra världskriget.” (Från Wikipedia)
* Vid mitten av november höll Röda armén endast två små brohuvuden i Stalingrad, resten kontrollerades av tyskarna.
Den 19 november 1942 inleddes den sovjetiska offensiven ”Operation Uranus” från de då nordvästra respektive sydöstra fronterna med målet att innesluta 6:e armén i Stalingrad. 3:e rumänska armén som försvarade tyska 6:e arméns norra flank bröt samman efter en dag. Efter en dags kamp togs 30 000 rumäner till fånga av totalt 152 000 man.
Den 20 november inleddes nästa sovjetiska offensiv, nu söder om staden, ett avsnitt som hölls av 4:e rumänska armén. Denna armé bestod nästan uteslutande av kavalleri och försvaret bröt samman nästan omedelbart. De sovjetiska styrkorna avancerade nu snabbt västerut i en kniptångsmanöver och möttes två dagar senare i närheten av staden Kalatj och inneslöt de tyska styrkorna i Stalingrad. Tyska 6:e armén och delar av tyska 4:e pansararmén och sex divisioner från Rumänien var nu instängda i Stalingrad, omkring 290 000 man med utrustning. På grund av det sovjetiska motanfallet inställdes de tyska anfallen i staden, och förband började flytta för att skydda 6:e arméns bakre områden.
Det finns många böcker om detta mycket hårda slag och striderna om den stora kullen Mamajev Kurgan, och många skildringar av uppoffringar och hjältemod från stadens arbetare, enskilda soldater som prickskytten Vasilijev Zaitsev, och sergeant Jakob Pavlov som med sina män i 59 dagar höll ett strategiskt – och ideologiskt – viktigt 4-våningshus. Enligt den sovjetiska krigspropagandan stupade fler tyskar i kamp om denna byggnad än vid intagningen av Paris. Och där fanns den legendariska 62:a armén under general Tjukov.
”Den sovjetiska 62:a armén hade cirka 40 000 försvarare som skulle stå emot tyska 6:e armén och två kårer ur 4:e pansararmén som bestod av cirka 330 000 man, fördelat i 20 divisioner. Detta var den största formationen i tyska armén” påstår Wikipedia. Och 62:a armén kunde med stöd av kämpande arbetare hindra tyskarna att inta hela staden och gjorde det möjligt för den sovjetiska generalstaben under ledning av Zjukov att förbereda en motoffensiv. Av Zjukovs mycket intressanta memoarer framgår att Stalin nära deltog i generalstabens arbete.
Sovjetunionen erbjöd då de tyska trupperna kapitulation under ganska generösa villkor, vilket avvisades. 2 februari 1943 kapitulerade de sista trupperna i Stalingrad. Sammanlagt 91 000 man kapitulerade och fördes till fångenskap, där den stora majoriteten dog.
Efter slaget vid Stalingrad återfick aldrig tyskarna initiativet. Efter segern vid Kursk, världshistoriens största pansarslag, övergick initiativet definitivt till Sovjetunionen, som sedan befann sig på en nästan oavbruten offensiv ända fram till Berlins kapitulation 2/5 1945. (Från Wikipedia).
Med stor sannolikhet skulle Sovjetunionen ha besegrat Tyskland även utan invasionen 6 juni 1944, som dock säkert förkortade kriget. Då hade Sovjet fått kämpa nästan ensamt i 3 år. Det är väl självklart att Storbritannien & USA hade kunnat prioriterat en tidigare invasion i Europa om man velat.
Medan presidenterna Bush och Obama avrättade Saddam Hussein, Gadaffi (i praktiken OK säkert från USA) och Osama bin Laden utan rättegång avrättade diktatorn Stalin här inga tyska ledande militärer efter vad som är känt. Chefen för 6:e armén, fältmarskalk von Paulus, återvände efter kriget och slog sig ned i Östtyskland.
Fälmarskalk von Paulus (till höger) i samtal med generalöversten Rokossovskij (med rýggen mot kameran), befälhavare för Donfrontens trupper i slaget.
Kriget kostade Sovjet 20 miljoner döda, medan antalet dödade från USA uppgick till drygt 300 000 man. Landet var svårt härjat, liksom Tyskland. Mot bakgrund av detta (och mycket annat) kan man starkt ifrågasätta krigshetsen mot Sovjet efter andra världskriget.
En central lärdom är att eftergiftspolitiken kan få de mest förödande konsekvenser. Detta är mycket aktuellt idag, då världen och massmedia kommit att mer eller mindre acceptera främst USA:s brutala och folkrättsvidriga utrikespolitik i brott mot FN-stadgan och annan internationell rätt. Man kan tänka sig att Rysslands nuvarande agerande har en viss bakgrund i Andra Världskriget och Sovjetunionens enorma offer då.
Vissa är seriösa och säger sanningen som den är,vilket är att Hitler begick misstaget att ge sej på Sovjet. Han hade redan halva Europa totalt under sej,MEN begick det största misstaget att ge sej på Sovjet. Hade han inte gjort den TABBEN året 1941 då hade han klarat sej. Det var uppenbart att engelsmännen var maktlösa,och Usa var ju upptagna med Japan. Hitler hade klarat sej och levt om han inte hade gett sej på Sovjet år1941. Det var efter det som saker och ting började sedan vända sej emot han. Hur fan tänkte galningen när han även gav sej på Sovjet. Hur kunde han inte vara nöjd, innan han även gav sej på Sovjet. Som blev hans undergång och största misstaget under kriget. Snacka om galning och storhetsvansinne (Kortfattat inlägg)
Annars kan man ju tröska sig igenom boken Mein Kampf: farbror Adolf avslöjade nämligen alla sina planer i förväg. (Men en läsarvarning: boken är mycket enformigt tråkig och tillför ingenting till intellektet, mig veterligen.)
Vi kan bara hoppas att historien inte upprepas med att USA försöker ge sig på Ryssland och Kina, även om den amerikanska propagandamaskinen idag spyr ut identisk propaganda som den tyska då. De artiklar som publiceras just nu på media som Bonniers DN och statsmedia som SVT, är kusligt identiska, ända ner till bokstaven, som de som Nazityskland då publicerade. Som exempel på propagandan:
”Så kontrollerar Kina 1,4 miljarder människor”
”Här är de pro-kinesiska budskapen som möter barn och unga”
”Att sälja den kinesiska berättelsen på ett bra sätt”
Detta är propaganda direkt efter nazisternas metoder och manualer och i grunden baserat på rasbiologin, att folk i Ryssland och Kina är underordnade, primitiva och otillförlitliga människor. Ingen verklighetsanknytning all. Verklig hjärntvätt och indoktrinering med metoder ur historien.
”Hitler hade klarat sej och levt om han inte hade gett sej på Sovjet år1941.”
Hitler skapades av Väst och USA och syftet var att anfalla och erövra Sovjet.
Därför började hans upprustning utan att England och Frankrike protesterade.
Därför fick han som present Tjehoslovakiens militärindustrier 1938 och erövrade Frankrike 1940. Hela Västeuropa började arbeta för hans upprustning.
Därför stoppade han anfallet mot Dunkerk 1940, för att visa god vilja mot England. Samtidigt flög Hess till England för att erbjuda fred men fick erbjudandet att om Tyskland anfaller Sovjet, skulle England inte blanda sig tills Sovjet blev besegrad. Därför blev Hess’ förhör hemligstämplat för alltid.
Hitler hade inget val och han insåg detta den 3 september 1939.
Intressant det du skriver om Hess och ett hemligstämplat förhör. Har du någon källa?
https://www.smithsonianmag.com/history/nine-historical-archives-that-will-spill-new-secrets-966931/
Hemligstämplad i 100 år fram till 2041. I England brukar man rensa obekväma fakta innan offentliggörandet, det kan bli hemligstämplad i 100 år till eller ”försvunnen efter renovering” i arkivet.
Hess ”begick” självmord som 93-årig 1987 när britterna hade vakttjänsten i Spandau. Hans advokat misstänkte att deras samtal avlyssnades av britterna som misstänkte att Hess ville skriva memoarer.
https://www.latimes.com/archives/la-xpm-1987-08-20-mn-3684-story.html
Prickskytten Vasilij Zajtsev blev väl maximalt känd världen över i och med filmen ”Enemy at the Gates” med Jude Law i huvudrollen för över 20 år sedan. Annars var väldigt många av de skickligaste prickskyttarna i Röda armén faktiskt kvinnor.
Ukrainskan Ljudmila Pavljutjenko tillhörde de allra mest främsta. Det gavs ut en bok om denna mästerprickskytt på svenska för en del år sedan för den som är intresserad.
Generalen som nämns ovan i artikeltexten heter TjuJkov (ett litet ”j” har ramlat bort i texten…): Vasilij Tjujkov.
Att ett ”stort antal höga officerare avrättats några år tidigare på Stalins order, och utan klara substantiella skäl” är en sanning med mycket stor modifikation. Tuchatjevskij och hans hantlangare plus åtminstone fem av de höga officerare som var domare i krigsrätten mot densamme avrättades i allra högsta grad av ”substantiella skäl” då de gjort sig skyldiga till förräderi och samarbete med Tyskland. Det finns både sovjetiska och icke-sovjetiska bevis för den saken. Sen fanns det några som felaktigt utsattes för repression men som sedan släpptes fria. Sen också ett antal andra som utpekades som förrädare men där anklagelserna befanns vara osanna.
Hade inte sovjetmyndigheterna ingripit mot de här individerna hade de haft en rejäl femtekolonn i landet 1941.
Ja och en del vill tydligen göra om misstaget
Hjärntvätt har redan skett,då detta pågått i åratal nu. Nato skriker överallt från hösten tills nu,UTAN att själva blivit MINSTA lilla kontrollerade ALL denna tiden. INGEN som helst analys,ifrågasättande/debatt, program/kontroll över Nato alla dessa månader. Usa skickar YTTERLIGARE soldater i detta ögonblick just nu,MEN i samma rubrik och artikel står att man söker/vill ha”diplomatisk lösning”på detta. Usa,Nato fortsätter just nu att förstärka överallt,och omgruppera övriga sina styrkor runt om kring hela EU,från Rumänien (Sverige inget undantag heller med Gotland och Östersjön som KORKADE idioter, med den där ÖB Micael MYGEL som förvånade mej häromdagen. Detta är ändå diplomatiskt enligt publik service imorse👎För att det är Usa? Skrattretande!Vilka råttor alltså allihop. Sedan förra året har Washington propagandan och desinformation direkt här hemma med publik service och DN med övriga fjantarna HELT spårat ur. Det är mer än GALET detta. (Kortfattat insändare, återkommer på lunchen)
Kommer ni ihåg gospelgruppen ”the Golden Gate Quartet”? De var väldigt populära och sjöng bl.a. in Flickorna i Småland tror jag. Mindre känd är väl låten ”Stalin Wasn´t Stallin” (Stalin sinkade sig inte) som berättar hur Stalin inte tvekade att köra ut ”besten från Berlin” från sitt land. En intressant text från 1943 som visar att man i USA då insåg att Sovjet drog det tunga lasset i kampen mot Hitler. Dagens historieskrivning framhäver ju enbart England och USA trots att drygt 70% av alla tyska soldater slogs ut på Östfronten.
Idag är samling neokonservativa, sionister (Nuland, Blinken, Sullivan, Sherman, Shumer, mm) och allehanda Rysslands hatare (Oksanen, Wolodarski, Hansson, Orenkrona, mm) väldig kåta på att få en rejäl omgång. Världen säger på dessa exceptionella skit Ryssland!
Efter WW2 förberedde Stalin en rättegång mot vissa generaler och höga officerare för deras krigsbrott, som de begick under första dagarna av Tysklands anfall mot Sovjet. Röda armens soldater vid främsta linjen, viste inte ens att kriget hade börjat. De fick reda på det via radio. Under dessa dagar förlorade Röda armén hundra tusentals soldater (krigsfångar som dog i Tyskland som slavar under tvångsarbete), mängder av krigs material… Det blev ingen rättegång. Stalin mördades innan dess.
Glöm inte, att detta är den tredje generationen som har inte upplevd ett krig i Europa. De var inte med i Berlin 1945. De vet inte, att det fladdrade en röd flagga på Brandenburger Tor vid den tiden. De är hjärntvättade, och de är väldig kåta på att få en ny rejäl omgång (som ”Ge de vad de tål” säger). Det kan blir smärtsamt för Europa. För Europa igen. Som efter WW1, som efter WW2. Som det är planerad nu. Sedan blir det lugnt i 80år, tills en ny generation av ”demokrater” är redo för nästa omgång.
Skulle Stalin vänta till slutet av kriget för att rensa ut bland generalerna? Och låta dem att fortsätta med sina förräderier till krigets slut?
Den förste som arkebuserades en månad efter krigets början var Pavlov och sex av hans generaler. Han ignorerade ordern att sätta armén i högsta beredskap den 18 juni och tusentals soldater dödades.
Helt enig. Stalins politiska inkompetens innan krigsutbrottet juni 1941 var, som det brukar kallas, ”seklets största dövöra”. Alla förtroliga sovjetiska källor med pålitliga spioner inne i det innersta av Berlin liksom sovjetiske superspionen Richard Zorge (förklädd till tysk diplomat på ambassaden i Tokyo) i Japan (av många kallad 1900-talets viktigaste spion, som dessutom alltid tjänstgjorde på fiendens mark) gav klara rapporter om krigsutbrottet som skulle komma i juni 1941. Till och med den kände sovjetiske flottadmiralen Kuznetsov förberedde flottan i största hemlighet trots Moskvas och Stalins sitta-still-och-håll-er-lugn-order, och det räddade åtminstone flottan avsevärt bättre än hur alla flygen på marken i princip alla förintades på någon vecka.
En annan uppgift som gärna undanhålls är Röda armégeneralen Vlasov som räddade Moskva sent 1941 (och gav Hitler den allra första förlusten i kriget) också hoppade av till nazisterna och bildade ROA, den Ryska befrielsearmén, som ville bli av med stalinistiska styret i Ryssland. En hel del ordlekar uppstod mot denna förräderiorganisations namn där ”ROA” blev översatt som ”ryssar bedragna av Adolf”. Vlasov överlevde krigsslutet och hamnade i kontraspionaget SMERSJ:s nät och arkebuserades enligt krigslagarna för förräderi (det hade f.ö. skett i alla krigsmakter i krigstid).
Men klokt nog repade sig Röda armén under året 1941, och Stalin överlät sedan det mesta av de militära bedömningarna åt just de militära specialisterna. Mycket kan man klandra Stalin för, men den mannen kunde erkänt väl urskilja äkta begåvade tillgångar i kris och krig från dilettanter, en egenskap inga av hans efterträdare faktiskt hade. Stalin blev helt chockad när han av Churchill fick veta om engelska planerade attentat mot Hitler med orden: ”är ni fullständigt från vettet? Då ersätts ju Hitler av någon som förstår sig på krigföring, låt Hitler undergräva Tyskland så länge som möjligt”…
Dags att ställa saker och ting till rätta då det gäller påståendet att Stalin inte skulle ha insett faran. Redan i november 1940 så meddelade Molotov Politbyrån efter återkomsten från Berlin, att han ansåg att Tyskland planerade krig i en inte alltför avlägsen framtid. Stalin stödde honom i den uppfattningen.
Den 15 februari 1941 sjösattes en tysk desinformationskampanj undertecknad av fältmarskalken Keitel. Fram till krigsutbrottet framfördes till sovjetledningen åtminstone fyra olika versioner när kriget skulle börja. Att Stalin i allra högsta grad tog hotet på allvar visar följande fakta:
* I maj-juni 1941 kallades 800 000 reservister in.
* I mitten av juni 1941 förflyttades 28 divisioner till de västliga militärdistrikten.
* Den 27 maj 1941 beordrades dessa distrikt att bygga fältposteringar.
* I juni 1941 skickades 38 500 man till de befästa områdena i gränsdistrikten.
* Den 12-15 juni 1941 beordrades distrikten att förflytta trupper till gränsen.
* Den 19 juni 1941 beordrades distriktshögkvarteren att flytta till nya fältposteringar. Order utgick också distrikten att kamouflera mål och sprida omkring flygplanen.
Marskalken Zhukov hävdade efter kriget att Sovjetunionen under Stalins ledarskap gjorde allt som kunde göras för att förbereda sig för kriget.
Kunde Zjukov svarat något annat i ”Stalins atmosfär”? Som en annan rasande marskalk (jag undrar om det inte var den alltid så frispråkige Rybalko) en gång skrek under kriget: ”om det inte varit för Stalin hade Röda armén inte behövt ta den onödiga omvägen ned till Stalingrad”.
Det märkliga med Tuchatjevskij-affären är i alla fall enligt hans biograf och t.ex. hos Viktor Suvorov, att alla ”bevis” i generals- och admiralsrättegångarna 1937 var fabricerade; antingen av NKVD eller nazisterna.
I kriget tillämpade dock RKKA/Röda armén konsekvent marskalk Tuchatjevskijs principer om djupanfall och andra teorier och malde sönder de gamla preussarnas generaler.
I Sverige många står på 60-tals nivå när det gäller Sovjets historia. Och med V. Suvorov som källa kan man bara fördjupa den egna okunnigheten i frågan.
Tuchatjevskij var inkompetent från början – hans nederlag 1920 i Polsk-ryska kriget visar detta klart. Att skriva om militära principer efter egna misslyckandena på fältet gör honom bara till en usel teoretiker.
Alla rättegångar mot generaler eller andra kända namn var offentliga i Sovjet 1937. Stalin skulle aldrig visa ”fabricerade bevis” inför hela världen.
Nä du Emil, det där får Du allt läsa på bättre: arresteringarna och rättegångarna mot generalerna och admiralerna sommaren 1937 var helt hemliga, rättegången under Vasilij Ulrich helt stängd, de åtalade förvägrades ”försvarare” och inget nämndes i samtida pressen om vare sig rättegång eller arkebuseringsdomar.
Att bevisen skulle varit ”äkta” håller få med om. De var s.k. cirkelbevisning, de bekräftades av planterade nazistiska Abwehr-dokument. I RSFSR:s straffkod räckte det med endast muntliga bekännelser för att man skulle fällas för brott, och dessa militärer torterades svårt och sadistiskt under Jezjov av ökända våldsmän och förhörsledare som Rodos. Alla dessa domar har senare upphävts av SSSR:s Högsta domstol och de dömda återupprättats.
Att Tuchatjevskij inte skulle med sin professionalism haft betydelse motsäger ju klart att både hans person och yrkestitel och verk är fullt offentligt rehabiliterade efter Stalins död på 1960-talet, och man har använt dennes verk i undervisningen vid militära Frunze-akademin (jag har nämligen själv fått ögna igenom dem på 1980-talet), och den vackert tryckta läderboken framstod inte precis som någon underjordisk Samizdat-utgåva.
Den enda kriminalitet som fanns i fallet med de höga militärerna sommaren 1937 stod NKVD för på Stalins personliga lika kriminella order, som vi vet skadade SSSR:s militära förmåga och erfarenheter svårt de kommande åren efteråt, med över 45 000 officerare arkebuserade i full politisk galenskap.
Nog står det klart att Stalins mördande av militära ledare i Sovjet allvarligt bidrog till Tysklands framgångar 1941-43 det är det väl ingen tvekan om! Man ersätter inte kompetens hux flux utan det tar år att utbilda och få erfarenhet. Att Stalin led av förföljelsemani var en naturlig följd av den osunda miljön som präglade toppen av kommunistpartiet i Sovjet på den tiden. Att likvidera medtävlare om makten var legio på den tiden..
Ja, du har rätt om processen mot generalerna – dem var vid stängda dörrar. Och inte som de tre Moskva processerna som var offentliga.
Det är ganska få ryska historiker som betraktar Tuchatjevskij som militärt geni idag. Och kanske lika många tror att utrensningarna påverkade mycket det militära beredskapet.
Chrusjtjov hade armarna upp till axlarna i blod under utrensningarna – därför rehabiliterade han många oförtjänt på 60-talet, för att Stalin skulle utmålas som mer grym och blodtörstig än han själv.
Du, Johan Naucler, har helt enkelt inte studerat det här ur fakta utan enbart svalt den chrustjovistisk-gorbatjovska propagandan ivriga påhejade av västerländska kallakrigs-historiker.
Att de här militärerna rehabiliterats bevisar absolut ingenting. Rehabiliteringarna i Sovjetunionen efter Stalins död styrdes enbart av politiska anledningar och inte juridiska. Det är sant att inga försvarare var på plats men det fanns heller ingen åklagare där. I de offentliga rättegångarna valde den överväldigande majoriteten av de åtalade att försvara sig själva trots att de erbjöds försvarsadvokater.
Återigen, de här s.k. ”planterade tyska dokumenten” existerade inte utan var ett rent påhitt som till och med Chrusjtjovs kommission konstaterade i sin rapport 1964.
Utrensningen av de här militärerna snarare förstärkte den sovjetiska försvarsförmågan då man gjorde slut på femtekolonnen i landet. Hade de inte gjort det, hade de fått mycket värre problem efter tyskarnas anfall.
Det finns inte ett enda bevis för att de här militärerna skulle ha varit oskyldiga. Däremot finns det en hel uppsjö med bevis på motsatsen – både sovjetiska och icke-sovjetiska. Här några:
Hösten 1936 var Tuchatjevskij närvarande vid den tyska arméns höstmanöver i Berlin. Tuchatjevskij utbringade där en skål för den tyska armén och Herman Göring som varandes ”en förkämpe mot världsjudendomen”- I samband med den brittiske kungen Georg V:s begravning, hade Tuchatjevskij vid en middag på sovjetambassaden uttryckt sin beundran för den tyska krigsmakten till den franska journalisten Genevieve Tabouis. Hon upplevde, tillsammans med flera andra, samtalet som obehagligt. En diplomat hade mumlat i örat på Tabouis: ”Hoppas inte alla ryssar tänker som han.”
I augusti 1936 påbörjades förhandlingar mellan Tyskland och Tjeckoslovakien om att underteckna en non-aggressionspakt. Den tjeckoslovakiske Berlin-ambassadören Mastny fick i januari 1937 veta av den tyske representanten Graf zu Trauttmansdorff att Hitler avbrutit förhandlingarna därför att han inom kort väntade sig en militärkupp i Sovjetunionen som skulle svepa Stalin och Litvinov bort från makten och tillsättandet av en ny tyskvänlig regering.
I april 1937 snappade NKVD upp ett meddelande (det s.k. Arao-telegrammet) från den japanska militärattachén i Warszawa till Tokyo där det i klartext framkom att man lyckats upprätta kontakt med Tuchatjevskij.
Det här är, som sagt, bara ett axplock av de bevis som finns för Tuchatjevskijs skuld.
Fast, det är bara ett problem med dessa ”rättegångar” på Stalins tid: de uppfyller inte ens på elementär basis enligt grekisk och romersk rättstradition de objektiva villkoren för en rättegångsprocess med huvudförhandling, där de tilltalade hela nätter och ibland många dygn i sträck torterades svårt och hade tidvis urvridna axlar och knän processen igenom, och var blodigt söndermosade, såsom varande oskyldiga innan dom.
Det var helt enkelt ingen rättegång i normal mänsklig mening för ett normalt rättvist samhälle; utan en genomtorterad process för att nå enbart erkännanden som utgjorde enda ”bevis” på landsförräderi o.s.v. De kunde faktiskt ha arkebuserat dessa militärer utan denna groteska ovetenskapligt baserade ”process” där inte ens ordförande Ulrich hade minsta juridiska utbildning och inte heller de ditsatta ledamöterna, militärer som under hot skulle ”döma” sina kollegor, och de själv råkade ut för samma öde som sina på förhand dömda kamrater. Om dessa åtalade nu var skyldiga i verklig mening objektivt sett kommer vi aldrig att få veta, eftersom dessa stalinistiska slakthusprocesser också förstörde de minsta objektiva bevisen. Kunde de ha blivit frikända eftersom de är oskyldiga innan dom? Knappast.
Det finns mig veterligen inte en enda person i denna världen som rättfärdigar dessa s.k. rättegångar på 1930-talet som vare sig anständiga eller rättvisa, och de som ändå gör det skulle själva aldrig vilja bli dömda i dessa anti-juridiska processer själva.
Det är ju det som är grundproblemet: falskheten och systemets egna lögner.
Där politiken lägger sig i rättsprocessen och på förhand fastslår dom i domstolens ställe, som i höga mål på Stalins tid, är inga objektivt sett sanna och korrekta juridiska processer, och dessa rättegångar tål självklart heller inte dagens ljus. Hur någon idag kan låta sig bedras av dessa blodiga och genomfalska skådespel är för mig en gåta.
För det första så fällde Zhukov de här order långt efter att Stalin hade dött. Zhukov själv gick bort 1974.
För det andra så är det en myt att bevisen mot Tuchatjevskij skulle varit fabricerade. Det har cirkulerat påståenden att tyskarna skulle ha fabricerat bevisen under ledning av Heydrich. Det är ett rent påhitt. Till och Shvernik-kommissionen som Chrusjtjov tillsatte 1962 med syftet att hitta bevis för att Tuchatjevskij och co. hade dömts oskyldiga misslyckades kapitalt med att hitta några bevis för det, utan tvärtom fann bevis för motsatsen. Den kommissionen avfärdade tysk-spåret som ett rent påhitt. Det tryckeri som påstods ha använts för att fabricera de här dokumenten existerade inte i Berlin vid den här tiden.
Däremot har du fel, Emil, gällande att det skulle ha varit en offentlig rättegång. Rättegången mot Tuchatjevskij och de andra 11-12 juni 1937 var bakom stängda dörrar på grund av att man avhandlade militära hemligheter. Rättegångsprotokollet från den här processen har varit bland de mest hemliga som tänkas kan i Ryssland och inte ens de mest rabiata anti-kommunistiska forskarna har fått ta del av det. 2018 frisläpptes dock det 172 sidor långa protokollet i all tysthet.
För den intresserade rekommenderas den här boken som säger allt som behöver sägas i frågan, och där jag själv är inblandad på ett hörn då jag översatt det ovan nämnda rättegångsprotokollet.
https://www.amazon.co.uk/Trotsky-Military-Conspiracy-Non-Soviet-Tukhachevsky/dp/0578816032/ref=sr_1_6?crid=JF9BNV61NNGO&keywords=grover+furr&qid=1643976930&sprefix=grover+furr%2Caps%2C88&sr=8-6
Du får milt uttryckt trovärdighetsproblem, Johan Naucler, om du envisas med att tala om ”tortyr”. Nåt så löjligt som ”blodigt söndermosade” tror jag aldrig jag läst. Och det skulle då enligt dig inte ha märkts vid rättegångarna? Jag talar då om de offentliga processerna.
Västerländska journalister och diplomater var närvarande vid de offentliga rättegångarna 1936-1938. De vittnade om att de åtalade var vid en mycket god fysisk vigör. Den brittiske advokaten Dudley Collard som var närvarande vid 1937 års rättegång hade följande att säga:
”Alla rapporter är överens om att de tilltalade inte bar några synliga tecken på dålig behandling. De såg välklädda, välmatade och vid den allra bästa hälsa. De uppträdde fritt, talade sammanhängande och gav långa och komplicerade redogörelser för sin verksamhet under flera år med datum, namn och platser. Det var inte Vysjinskij [statsåklagaren] som föreslog deras vittnesmål genom ledande frågor, utan de som talade i många minuter som svar på en sådan fråga som ”Berätta för oss om dina sabotageaktiviteter.”
Bucharins biograf, den framlidne Stephen Cohen (i slutet av sitt liv engagerad i Ukraina-frågan) hävdade bestämt att Bucharin inte utsattes för någon tortyr.
Du pratar om att ”ingen enda människa i denna världen som rättfärdigar dessa s.k. rättegångar”. Fel, så var fallet vid den aktuella tiden vilket jag beskrivit ovan. Och vad menar du med ”minsta objektiva bevisen”?
Problemet med dig är att du i vart fall den här frågan är totalt oförmögen att ta till dig fakta och bevis.
Jag håller med Emil om att Storbritannien, som hade nekat Hitler separatfred i väster (efter att de på alla sätt hade byggt upp honom) fick Hitler att tro att han skulle bli accepterad först efter att ha slagit Sovjet.
Jag har liknande uppfattning som Holmström om Tuchatjevskij
Det lär ha funnits planer om att skapa tre maktcentra och Tuchatjevskij erkände efter vad jag har läst att han var i maskopi med Japan. Han var med på att samarbeta med fascisterna.
Trotsky mördades efter Tysklands anfall
Det passar ihop med att även han var inblandad i samma komplott.
Och jag har för mig att jag läst om han var det.
Kollade Jo det var uppgifter från Grover Furr.