Klimatstrejken arrangerad av FridaysFor Future blev en väldig framgång. Bara i Stockholm demonstrerade omkring 60 000 människor enligt arrangörerna. I hela världen flera miljoner.
Jag har intresserat mig för ”Klimatfrågan” i mer än 20 år, och publicerat ett femtiotal artiklar i frågan som publicerats på Jinge.se fram till och med oktober 2018, därefter på Globalpolitics.se. De flesta är skrivna av mig, men här finns också mycket värdefulla artiklar av Ulf Karlström, och artiklar av Pål Steigan från Norge. Den senare diskuterade bland annat klimatfrågan i boken ”En gång skall jorden bliva vår” från 2010, och har sedan publicerat många bra artiklar om klimatet på sin blogg Steigan.no.
Granskning av parollerna i Klimatstrejken:
”Våra krav gentemot politiker och makthavare.”
1. Begränsa den globala temperaturökningen till under 1,5 grader över förindustriella nivåer.
2. Klimat- och miljörättvisa (equity) för alla
3. Följ Parisavtalet och bevisa det.
4. Lyssna på den bästa tillgängliga förenade vetenskapen. Lyssna på klimatforskningen.
Jag kan utan vidare instämma i krav 1,2 och 4. Krav 3 leder vilse, Ja helt vilse. Parisavtalet är inte bindande utan bara en uppsättning löften utan sanktioner för de länder som inte följer sina löften. Det finns inga belägg för att enskilda länders åtgärder, eller länderna totala löften är tillräckliga. Och det finns inga sanktioner för de som inte fullföljer sina löften av osäkert värde. Bindande avtal med snabb stor minskning av koldioxidutsläpp och hårda sanktioner är ett steg framåt, men räcker knappast. Om klimatarbetet ska nå framgång krävs nog ett annat, mycket mer klimatvänligt och demokratiskt ekonomiskt system.
Låt mig utveckla detta!
Läget utmärks bland annat av följande:
1). Ganska stor enighet finns bland de allra flesta forskare i att människan aktiviteter nu är den främsta klimatpåverkande faktorn. Framgår av IPCC:s rapporter.
2). Hastigheten i klimatförändringen går snabbare än man tidigare bedömt enligt en färsk rapport av IPCC till FN.
3) Viss oenighet och osäkerhet finns om olika frågor bland de flesta experter, men denna oenighet är av svårbedömd betydelse. Inte minst finns oenighet om den svårbedömbara ”tidsfrågan”
4) Ingen förbättring har skett i klimatförändringen trots olika politiska löften, som i Parisavtalet och andra överenskommelser.
5) Ingen förbättring har skett i klimatförändringen trots teknisk utveckling avseende främst alternativa energikällor, som nu betydligt billigare solceller. Fossil energi (kol, olja och naturgas främst).
Av den totala energikonsumtionen 2017 svarade sol, vind och biomassa för endast 3,6 procent. De fossila bränslena olja, kol och fossilgas svarade för 85 procent. Och det är dessa 85 procent som ska ersättas.
6) Det kapitalistiska ekonomiska systemet är det stora hindret.
De fossila bränslena kol, olja och gas är idag motorn i jordens ekonomiska system =kapitalismen. Men utan ekonomisk tillväxt och förbränning av fossila bränslen fungerar inte kapitalismen.
Kapitalismen innebär med nödvändighet en strävan efter ökad vinst i konkurrens med andra, ökad produktion och försäljning (=ökad klimatförstöring) och kamp om naturtillgångar, om nödvändigt med krig. Den har visat sig innebära kraftigt ökad ojämlikhet, där bara den årliga tillväxten av miljardärernas tillgångar räcker till för att eliminera fattigdom om nu rättvisa fanns. Systemet premierar egoism.
Just Kapitalismens krav är en viktig orsak till att agera preventivt även om allvarlighetsgraden i prognoser om klimatpåverkan är svårbedömd.
7) Kräv gärna bindande avtal med snabb stor minskning av koldioxidutsläpp och hårda sanktioner. Se hur ”etablissemanget”, dvs. de stora bolagen, ledande politiker och media reagerar.
* Och hur kommer en del av dem som nu omfamnar Greta Thunberg att reagera?
* Och Greta Thunberg själv?
Jag lovar att äta upp mina skor om de stödjer det. Men mycket hård och omfattande kamp av folket kan medföra vissa eftergifter.
8) Tag vara på erfarenhet av försök till hårda krav som just nämnts. Detta kommer sannolikt leda till att alltfler anser att kapitalismen måste ersättas av ett bättre, mänskligare, mer demokratiskt ekonomiskt system, en demokratisk socialism. Högst 1 % av jordens befolkning har verklig fördel av kapitalismen, jämfört med andra möjliga ekonomiska system. (Detta insåg ”Occupy Wall Street” med parollen ”We are the 99 %).
Vad kan denna samhälleliga omvandling innebära?
-De centrala produktionsmedlen, kontrollen över naturresurser hamnar i folkets händer, rimligen via valda ombud. Då kan ekonomin planeras långsiktigt.
-Miljö- och klimatfrågan kan hanteras seriöst och långsiktigt, inte som nu. Med betoning på samarbete och vetenskaplig evidens.
Dagens nödvändiga socialism bygger samarbete och rationalitet, sedan kapitalismen avskaffats. Miljardärerna kan leva vidare ganska gott utan sina miljarder, men ska inte få fortsätta att förstöra.
Flera andra fördelar finns med en mänsklig socialism.
-Alla kan få arbete, med kortare genomsnittlig arbetstid.
-De som arbetar kan få betydligt större inflytande på arbete lokalt och mer aktivt delta i planeringen och diskussionen om samhällets mål – dvs. ökad demokrati;
-Fattigdomen kan avskaffas som Oxfam, Forbes och andra påtalat.
-Om majoriteten så vill (vilket är mycket troligt) blir det ett samhälle som präglas av mycket större ekonomisk och social jämlikhet, och större trygghet.
-Samarbete mellan socialiserade företag gör att kostsamt dubbelarbete (och industrispionage kan elimineras);
-Tryck-, yttrande-, religionsfrihet ska finnas – folk ska inte straffas för sina åsikter (undantag rasism etc som nu);
-Genom att media, eller en stor del av media i alla fall, ägs av samhället blir informationen betydligt mer objektiv, vilket ökar förutsättning för demokrati och möjligheterna till en allsidig debatt;
-Självklart ska man kunna byta jobb, oklart hur man kommer att vilja sköta det, kanske blir det olika i olika länder;
-Saklig och om vetenskaplig baserad kunskap ersätter vilseledande reklam -(men kan förmedlas slagkraftigt och “roligt”).
-Kreativitet kan uppmuntras som nu;
-Hårdare arbete och mer studier ger rimligen mer ersättning.
Men finns opinion för detta?
Trots att alla stora media är ägda av rika människor och bolag som tror på kapitalismen och sprider denna uppfattning på ett helt dominerande sätt från vaggan till graven finns en förbluffande stark opinion för socialism hos befolkningen i USA, kapitalismens centrum sedan många år tillbaka.
YouGov har genomfört opinionsundersökningar där man frågat folk om deras uppfattning om socialism och kapitalism. Bland unga (18-24 år) såg i januari 2016 43% positivt på socialismen» mot 26% som «såg negativt» på den.
I en opinionsundersökning juni-oktober 2009 av BBC World Service med 29 000 svarande i 27 länder menade bara 11 % att kapitalismen fungerade väl och att ökad reglering inte var en bra idé. Dubbelt så många som 11 %, 23 %, menade att kapitalismen var fundamentalt bristfällig och att ett nytt ekonomiskt system ”a new economic system” behövdes. (BBC World Service. Poll. Wide dissatisfaction with capitalism – twenty years after fall of Berlin wall).
En annan opinionsundersökning 2009 fann att endast 53 % av de svarande ansåg att kapitalism var överlägset socialism. Bland dem som var under 30 år föredrog 37 % kapitalism medan 33 % föredrog socialism. (New Poll: Socialism is Gaining Popularity in America. Cleveland Leader, 9 april 2009).
Alltså en annan med demokratisk och mer jämlik värld är inte bara möjlig – den är nödvändig och den har stöd i människosläktets utveckling, och genetik (Se t.ex. Göran Greiders bok ”Den solidariska genen” som väl och balanserat sammanfattar kunskap om ”människans natur”).
I en frågeundersökning 2011 i Politico uppfattade 40 % av tillfrågade i ett representativt befolkningsurval i USA ordet ”capitalism” som negativt, medan 60 % såg negativt på ordet ”socialism”.
Läs mer i Politico: Poll: ’Capitalism’ slipping in the U.S.
Mer om detta i Rädda klimatet och mänskligheten – nödvändigt att avskaffa kapitalismen? Olika energialternativ diskuteras också.
Relaterat.
Rädda klimatet och mänskligheten – nödvändigt att avskaffa kapitalismen? Olika energialternativ diskuteras också.
Hur gick klimatmatchen mellan “Alarmisten” Per Holmgren, SMHI och “Icke-alarmisten” professor Lennart Bengtsson.
“Storstrejk För Klimatet 27 September – FridaysForFuture.” Men – Vad säger facket?
Kritiken mot Greta Thunberg ökar med hennes kritik av etablissemangets passivitet.
Greta Thunberg får alternativa Nobelpriset! Alltför engagerad för Nobels fredspris?
Hur skall vi bedöma hastigheten i klimatförändringen? – en svår fråga, med svåra konsekvenser om vi tar fel!
Ledande expert: Klimatskeptikerna blundar för glasklara forskningsresultat
Vet Lennart Bengtsson vad som händer med klimatet?
Bahamas – I klimatkrisens frontlinje, storbolagens klimatfånge?
Har vi 11 år på oss när det gäller klimatkatastrofen?
USA:s militär har större klimatpåverkan än Sverige och de flesta andra länder.
Greta Thunbergs seglats via klimatförstörande miljonärer och PR-jippo.
Endast demokratisk socialism kan rädda klimatet! Kapitalismen har misslyckats.
Bill Gates: “Kapitalismen kan inte rädda klimatet” – Är han socialist?
Rädda klimatet och mänskligheten – nödvändigt att avskaffa kapitalismen?
Nu tvingas vi inse klimatförändringen – och behovet av samhällsplikt.
“Får jag en kopp sol, tack”? Forskare har omvandlat solenergi till flytande bränsle.
Bra klimatavtal eller ett avtal som inte är ett avtal
Ett klimatavtal för de rika till skada för de fattiga
Kan man verkligen hindra klimatkatastrofen?
Hur bör socialister diskutera och formulera klimatfrågan?
NY FN-rapport om klimatet
Jag hade gärna sett en sådan politisk utveckling som du skisserar här, även om jag misstänker att dom faror med byråkratisering och pampvälde vi sett i andra socialistiska försök, hade blivit problem även här.
Dock tror jag att klimatfrågan kräver fokus just på klimatet och att opinionen måste byggas så politiskt oberoende som möjligt. Det är inte rimligt att tro att det finns tid till att först bygga en antikapitalistisk rörelse och sedan ta itu med klimatfrågan.
Att störta kapitalets makt görs inte med opinioner, utan med aktiv handling, gränsande till krig och någon så beslutsam socialistisk kraft finns inte ens på kartan idag och jag misstänker starkt att vi aldrig kommer att få se den så länge marknadsekonomin fungerar någorlunda bra. Jag tror att kapitalismen kommer att leva tills den själv dödar marknadskrafterna med ny teknik och att det skiftet kommer att bli mycket omvälvande och troligtvis nästan helt oförutsägbart. Folket kommer antagligen då att kräva en ny ekonomi, men makten sitter på redskap av oerhörd kraft och hur den drabbningen går vet ingen.
Ja, står inte på dagordningen idag. Får se hur läget är vid nästa depression och hur djup den är. Kan mycket väl bli värre än 2008-
Förväntar mig samma svar som förut av Anders
Hittade en likadan kommentar; det verkar som om du redan hade sagt det här!
Fått detta svar 3-4 gånger nu.
https://m.youtube.com/watch?v=9Jpk8Ix1CCg&feature=youtu.be&fbclid=IwAR3PZG37DOX7rlCG69KRaZVdLL-wVP03KKiqoBICXloF50anqU2SPwNKYd0
Placerad i mappen ”Smutskastningen av Greta Thunberg”.
”Nästa steg” så långt har tydligen ingen tänkt. Nu kraftsamlar finansgiganterna och staterna dolt för att få in mer pengar, ta ut högre skatter och avgifter, för att starta projekt för ”klimatåtgärder”. Att avskaffa orsakerna till problemen är naturligtvis inte att tänka på. Socialism, beror på vilken. Den socialism som tillämpades i Sovjet eller nu i Sverige fungerar ju inte. Den går ut på att plundra alla som när systemet för att dela ut till alla som tär på systemet, resultatet blir att alla vill tära, få vill nära. Socialism av den sorten är utmärkt, tills andras pengar tar slut. Vad gör man när ”de rika” är plundrade eller har flytt. En socialism som ger alla tillfälle att bygga sin egen värld till den nivå som dom själva vill ha den och dela med sig utan eliten som mellanhand fungerar, men den är ju inte välkommen i länder som Sverige. Staten – eliten – skall bestämma, övervaka, kontrollera och styra diktatoriskt från toppen.
Socialismen i Sovjet och i Sverige (=kapitalism med viss reformpolitik) medförde stark ekonomisk utveckling, inte minst den i Sovjetunionen. De rikas rikedom beror nu på att hundratals miljoner arbetare plundras, eller arbetar ihop de rikas rikedom.
Jag var själv i Sovjet och bodde där ett tag på 70 talet, men inte kommer jag ihåg någon ”stark ekonomisk utveckling” i samhället, snarare tvärt om generellt. Det fanns en liten elit grupp som drev rymdprogrammet, men generellt var samhället primitivt och fattigt, nästan efterblivet. Sedan undrar jag vad denna ”starka ekonomiska utveckling” kunde ha varit i det kommunistiska Kina mellan 1949 och 1978. Det var snarare något av en ekonomisk katastrof. Problemet är inte koncentrationen av värde utan koncentrationen av makt och all denna desinformation och förfalskad information vi ser idag.
Fakta visar att en bra ekonomisk utveckling skedde i Sovjet, fast den avtog under 1970-talet. Hur kunde Sovjet utvecklas från efterblivet land 1917 till världens Andra stormakt trots ett förödande Andra Världskrig med 20 miljoner döda och förstörelse av en stor del av landet och trots egna, ibland stora misstag och övergrepp.
Liknande kan sägas om Kina.
* Tillväxten i Kina var mycket god även under en stor del av Maos tid, omkring 5-6 % per år, dvs. nästan lika bra som nu, enligt uppgifter jag sett. Enligt uppgifter från Världsbanken var medellivslängden i Kina 36,3 år 1960 , 66,8 år 1980, 70,3 år 2000. Motsvarande siffror i Indien var 44,3 år, 54,2 år och 62,9 år. Medan medellivslängden i Kina ökade med 30,5 år mellan 1960 och 1980, en period då Maos politik i stort sett tillämpades uppgick ökningen i demokratiska, kapitalistiska Indien till 9,8 år.
Källa: Världsbanken. World Development Indicators online. I Minqi Li. The rise of China and the demise of the capitalist world economy. New York:Monthly Review Press, 2008.
* Ur en intervju med den kände vänstermannen och lingvisten professor Noam Chomsky i Counterpunch
”Se på det maoistiska Kina, som alla förväntas avsky. Om man ser på det så sparades 100 miljoner liv jämfört med det demokratiska kapitalistiska Indien, tack vare hälsoprogrammen på landsbygden. 100 000 000 (100 miljoner) människoliv är inget litet antal (motsvarar c:a drygt 15 % av befolkningen, dvs. c:a 1,5 miljoner av Sverige befolkning), och siffran innefattar den stora hungersnöden. Ingen kan tala om det. Och om man ser på de kapitalistiska reformerna så minskade dödligheten mycket kraftigt under Mao, men började plana ut 1979.” – Intervju med Noam Chomsky
Mao Tse Tung noterade att hälso- och sjukvården främst var inriktad på de 15 % som bodde i städerna och initierade en ökad satsning på landsbygden och på förebyggande mediciner. Kinas system med barfotaläkare visade sig framgångsrikt och WHO såg de som ett mönster för utvecklingsländerna.
Dessutom genomförde Mao omfattande jordreformer som frigjorde hundratals miljoner kineser från slaveriliknande förhållanden, vilket vi påminns om av Åsmund Egge i Klassekampen 15/12 2012, sid 33.
Inget vet med säkerhet om Kina hade haft samma, bättre eller sämre BNP om Maos politik fortsatt. Men vi har all anledning att tro att tryggheten, jämlikheten hade varit större och arbetslösheten närmast obefintlig. Många menar att den statliga planekonomin och frånvaron av stor ojämlikhet varit en viktig förutsättning även för framgångar i Kinas kapitalistiska ekonomi. Vad finnas att lära av Kulturrevolutionen?
Varken jag eller någon jag känner kunde se några framsteg i Sovjet, men om man räknar de massiva rustningarna som framsteg, OK. Dessa ”framsteg” gällde bara en liten elit, inte folk generellt. När det gäller Kina så lever de som var med så det är bara att gå och fråga och be dom berätta. Från ett absolut bottenläge 1949 var det verkligen stora framsteg fram till ”Mao-projekten” startades i slutet på 50-talet, men därefter var det en katastrof med ett otroligt förfall, och otroligt lidande. Sant, det hade varit värre om demokratin hade fortsatt. När det gäller att välja vem man skall tro på, en amerikansk tyckare som satt i USA och tyckte till och de som var med i Kina är mitt val klart. Men sant, allt var inte dåligt. Det var faktiskt Mao-regimen som startade familjeplaneringskampanjen ”ettbarnspolitiken” vilket få känner till. Ett exempel är just ”barfotaläkarna”, istället för att ta tillvara befintlig medicinsk kunskap och utbilda riktiga läkare utsågs envar som ville till amatörläkare som levererade huskurer. Vad det var likt vid slutet av Mao-perioden vet de bäst som var med, det var katastrof, misär, och lidande. Det är förstahands information, inte från någon utländsk tänkare. Historierna man får sig till livs är omtumlande. En dam jag ofta tänker på berättade, hon var tre år när Kulturrevolutionen började. Hennes far var en berömd akademiker. Hon gömdes på landsbygden undan rödgardisterna tillsammans med andra barn. Inga föräldrar, deras mat var sötpotatis och kålrötter , 364 dagar om året, en dag serverades fläsk. Det var den mat som fanns. Barnens dagliga arbeta var att samla gräs till gården. Dom var barnarbetare, av nödvändighet för att överleva. När hon var 11 år tog revolutionen slut. Då var hon analfabet, och såg ris för första gången. Sådana historier bara flödar. Välkommen till din ”goda tillväxt” ur amerikanska källor.
Det finns olika uppfattningar om denna period. Siffrorna om tillväxt och kraftigt ökad medellivslängd visavi relevanta kapitalistiska jämförelselandet Indien säger en del. Barfotaläkarna sågs som ett bra exempel av WHO och har i olika tappningar används i olika fattiga länder. I Afrika har barnmorskor vidareutbildats pga brist på gynekologer och kunnat ta över deras arbete. Tekniskt åstadkoms en del under Mao: Atombomb 1964, först i världen med syntetiskt insulin 1966, Nankingbron.
Indien vet jag inte så mycket om. Barfotaläkarna i Kina var klart bättre än ingenting, men verkligheten bakom det var att Mao’s ogillande av akademiska institutioner och formell utbildning. Han ansåg att det skapade maktkoncentrationer som inte behövdes, trots att han själv var en typisk akademiker. Det var ju just akademikerna som var en av Maos måltavlor under kulturrevolutionen, och dom skickades ut på landsbygden för att lära sig utföra ”riktigt arbete”. Jag har träffat många genom åren. Kulturrevolutionen började som en typisk studentrevolt, men Mao stödde den aktivt genom att förbjuda militären att ingripa och hejade verkligen på utvecklingen. Även det nationella rättsväsendet och polisväsendet var ju i praktiken avskaffat. Makten skulle ligga hos ”massorna” som Mao uttryckte det. Sovjet exploderade sin första atombomb 1949, och Kina 1964, men Kina hade misslyckats, så egentligen var det en sovjetisk atombomb, inte en kinesisk. Det tog till 1968 innan kineserna hade fått ihop tillräckligt med kunskap för att göra egna atombomber. Insulinet – ja, och inte att förglömma heller Kinas mycket långa historia av innovationer som går tillbaka kanske 6,000 år och inkluderar sådant som just medicin, krutet, papperet, mekaniska astronomiska datorer/klockor, rodret, skepps skott, tryckeri, sedlar, masugnen, tandborsten, gaffeln, seismometern, och alkohol. Listan är lång.
”Socialismen i Sovjet …… medförde stark ekonomisk utveckling, inte minst den i Sovjetunionen.”
Jag tror dig inte. (Men det måste jag väl inte göra heller?)
Det var marknaden som gjorde den starka ekonomiska utvecklingen i Sovjetunionen. Både före och efter Andra Världskriget. Sovjetunionen blev en spegel av västvärlden. Mycket kopierades. Som i Kina idag som i princip ställde dörren vidöppen för den västerländska marknaden och dess industri. Alltså ett resultat av den för dig så förhatliga konkurrensen?
Liksom i väst stagnerade även ekonomin i Sovjetunionen. Det fick kommunistdiktaturen Ryssland att förlora greppet liksom i hela Östeuropa som i princip var lydstater under diktaturen. Vill du veta hur socialistisk ekonomi fungerar får du titta på stater som Kuba, Nordkorea men även Venezuela den sistnämnda med starka drag av socialistisk ekonomi. Men jag tror ändå inte du vill lämna det kapitalistiska helvete du upplever idag (?) för en sådan ekonomi och ”välstånd”.
II. Miljardärer och rika kapitalister hör till samhället vi lever i. Det är bara att gilla läget.
Acceptera eller bli kverulant. Det är möjligtvis det enda realistiska alternativet du har. Som största garanti för det här samhällssystemet står USA och deras valuta Dollar. Gillar du inte kan du börja med att försöka knäcka och bryta ner dem. Men jag tror inte du kommer så långt där. Jag tror inte det ens är värt försöket och varför egentligen skulle jag? I varje fall saknar jag helt sådana ambitioner.
Fakta visar att en bra ekonomisk utveckling skedde i Sovjet, fast den avtog under 1970-talet. Hur kunde Sovjet utvecklas från efterblivet land 1917 till världens Andra stormakt trots ett förödande Andra Världskrig med 20 miljoner döda och förstörelse av en stor del av landet och trots egna, ibland stora misstag och övergrepp.
Vi klarar oss utmärkt utan miljardärer och mycket rika. Deras förmögenheter har främst andra arbetat ihop åt dem.
”Deras förmögenheter har främst andra arbetat ihop åt dem.”
Jag vet inte. Deras förmögenhet är främst företagen som generar all produktion och arbetstillfällen. Kan vi verkligen klara oss utan dem?
Jag vet precis hur det är. Någon måste äga.
Var inte så avundsjuk 🙂
Kapitalismen är fundamentalt orättvis och odemokratisk. Kapitalisternas tillgångar arbetar andra ihop allra mest, medan de som arbetar ihop detta inte får delta i viktiga beslut som gäller företaget.
det kapitalistiska systemet producerar rebeller och terrorister som spränger människor i bitar i europa det är bara att gilla läget så sluta gnäll, när ett minimum går hädan av den vita rasen. tusentals dör varje vecka av svält och förorenat vatten i tredje världen, detta är bara i början av dom fattigas motstånd mot förtryckarna och utsugarna
Karl.
Det finns inte ett spår av socialism i Sverige av idag. Sluta sprida sådant strunt hela tiden.
”Staten – eliten – skall bestämma” Nonsens! Staten säljer ju ut allt dom har och en globalistisk nyliberal överhet har tagit makten i hela västvärlden.
så länge polis ock militär skyddar miljardärer och rika kapitalister i allmänhet och deras ”investeringar” (fattiga länders rikedom) t.e nigeria ett land rikt på olja med 80 procent av befolkningen utan tjänligt dricksvatten