Vad anser man i Kyiv Post om följderna av samtalet mellan Trump och Zelensky?

Denna artikel av frilansjournalisten Leonid Ragozin i Riga kompletterar på ett intresseväckande sätt andra artiklar om samtalet mellan Trump och Zelensky, riksrättsprocessen, och diskussionen om vilka som främst drabbas av detta. En del menar att Trump är den store förloraren och andra att Joe Biden blir det. Vi får väl se om bilden klarnar.

Jag har översatt och kortat artikeln. Den har publicerats i al-Jazeera och Kyiv Post.
Kiev Post: Resultatet av samtalet mellan Trump och Zelensky.

Vad anser man i Kiev Post om följderna av samtalet mellan Trump och Zelensky?

Ukrainare har länge tvivlat på västerländskt engagemang för utvecklingen av demokrati i Ukraina – den senaste skandalen bekräftade detta. I flera dagar har internationella medier dominerats av en politisk jordbävning utlöst av ett telefonsamtal i juli mellan USA:s president Donald Trump och Ukrainas president Volodymyr Zelensky. Det har inte bara skapat förödelse på den politiska scenen i båda länderna, utan det kommer sannolikt också att undergräva själva idén om västligt ledarskap i Östeuropa.

President Trump är den som främst orsakat denna olycka. Hans försök att pressa ledaren i ett land som för närvarande är i konflikt med Ryssland till att skaffa komprometterande material om en politisk rival har upprört medlemmar i hans eget part och har också gett ammunition till Demokratiska partiet till att starta en riksrättsprocess mot honom.Det verkar som om konflikten kan vara till gagn för Joe Biden. Media har också fokuserat på Joe Bidens son, Hunter i företaget Burisma. Hunters utnämning i styrelsen kändes mycket som att en oligark köpte sig en dyr politisk täckning i väst.

Joe Bidens son Hunter utnämndes till styrelsen i Burisma vilket kan uppfattas som att en oligark vill skaffa sig täckning i Väst. Den kanske minst påverkade av de tre huvudpersonerna i berättelsen är Zelensky. Men det finns flera pinsamheter i konversationen med Trump. Det inkluderar Zelenskys kritik av Tyskland och Frankrike för deras brist på stöd till Ukraina. Bortsett från detta har skandalen påverkat ukrainsk politik mycket mer dramatiskt sätt.

Ukrainare klagar ofta över bristande stöd från Väst över Ukrainas utveckling av demokrati. När Trump stänger av militärt bistånd för att sätta press på Zelensky, samtidigt som hans nu avskedade nationella säkerhetsrådgivare John Bolton uppmanar Ukraina att inte sluta ett fredsavtal med Ryssland, har ukrainare rätt att uppfatta USA:s politik som schizofren. Många i Ukraina har länge känt att de används som bondeoffer i kampen om stormakterna om inflytandesfärer, men nu också i USA:s inrikespolitiska spel.

Bondeoffer är en schackterm som innebär att man offrar en pjäs av lågt värde för att vinna en större fördel.

Denna ”västtrötthet” och den växande önskan att se nytt ledarskap som åtagit sig att betjäna ukrainska intressen återspeglades i valet som ukrainare gjorde vid det senaste presidentvalet. Zelensky vann en jordskredsseger efter att ha lovat ett fredsavtal med Ryssland och distanserat sig från etnonationalistisk politik som förts av hans föregångare, Petro Poroshenko, av en aggressiv politisk minoritet med stöd av den ukrainska diasporan i Nordamerika och stillsamt av USA och olika europeiska ambassader.

Därför klagade Zelensky i telefonsamtalet med den tidigare amerikanska ambassadören som arbetade mot honom inför valet.I praktiska termer skickar ”västtröttheten” Ukraina på samma väg som Finland gick under kalla kriget då landet behöll sin suveränitet och den liberala demokratin i utbyte mot neutralitet och viss överföring av territorium till Sovjetunionen.

Detta resultat är ett anatema, en förbannelse för det massiva hökartade anti-ryska samfundet i väst och i själva Ukraina eftersom de uppfattar det som en seger för den ryska presidenten Vladimir Putin. Denna trötthet inför Väst är inte heller unik för Ukraina. Den har spridit sig över Östeuropa och i vissa länder har den drivit regeringar mot auktoritärism i rysk stil.