På onsdag eftermiddag rapportera president Erdogan att Turkiet angripit kurdiska områden i norra Syrien, som aviserat. Vi har här flera gånger behandlat Syrien (över 150 publicerade artiklar på Jinge.se och här), och även kurdernas roll. Här bara en notis i en viktig fråga: Relationen Ryssland-Turkiet.
Någon kanske undrar över Rysslands roll. Å ena sidan har man sedan 2015 i legal samverkan med Syrien bekämpat främst olika Väst-stödda terrorister, med framgång. Samtidigt har Ryssland och Turkiet närmast sig varandra och ingår båda i de återkommande Astana-mötena för att bygga fred i Syrien, tillsammans med olika grupper från det syriska samhället. Turkiet har också köpt S-400 antimissiler från Ryssland, trots USA:s påtagliga irritation. Turkiet deltog i senaste BRICS-mötet sommaren 2018 och är ”dialogstat” i Shanghai Cooperation Organisation, den stora försvarsinriktade samarbetsorganisation. I båda dessa organisationer spelar Ryssland en ledande roll tillsammans med Kina.
Igår tillkännagavs inte oväntat att kurdiska ledare åter närmat sig Syriens regering och de uppges även ha sökt kontakt med Ryssland.
Timmar efter att Donald Trump hotade att ”utplåna” Turkiets ekonomi anslog Moskva en annan ton. Den 7 oktober upprepade Kremlins talesman Dmitry Peskov Rysslands erkännande av ”Turkiets rätt att säkerställa dess säkerhet”, men framförde vissa synpunkter eller villkor. Det finns nog viss oro i Moskva för att den turkiska operationen kanske kan skada egna viktiga projekt i området inte minst arbetet med den konstitutionella kommittén. När det gäller eventuell oro över en potentiell ockupation upprepade Peskov en annan rysk princip om Syrien, att ”alla utländska trupper som är olagligt närvarande i Syrien måste lämna landet.”
I politiska termer betyder detta att Ryssland förväntar sig att Turkiet ”tillfredsställer sitt säkerhetsbehov”, men att inte upprätthålla en permanent militär närvaro i Syrien. Med tanke på de aktuella omständigheterna ser en diskussion om en återgång till Adana-avtalet, som Putin återinitierade vid de senaste Astana-triosamtalen i Ankara, ännu mer logisk.(Avtalet i Adana 1998 innebar bl.a. att Syrien lovade att bekämpa och avvisa PKK). Putin tog upp idén offentligt tidigare i år vid ett möte med Erdogan i Moskva. Moskva förväntar sig att Ankara ska uppskatta detta. Syrien lovade att vidta åtgärder för att förbjuda PKK att verka på syrisk mark och skulle istället samarbeta med Ankara för att vidta åtgärder för att försäkra att PKK inte längre skulle vara välkomna i Syrien.
Rysslands position är givetvis ett stort stöd för Syriens regering som ter sig som sannolik vinnare i detta läge. Denna regering har varit tolerant mot kurdernas samarbete med USA, bland annat för att man inte haft något val.Då och då har kommit uttalanden om ökad autonomi för kurderna i Syrien, men alls ingen egen statsbildning. Sannolikt finns olika uppfattningar bland kurderna. Mitt intryck är att Rysslands linje är konsekvent och den är med stor sannolikhet förankrad i Syriens regering.
Men lärdomen är nog solklar: USA kan man inte lita på!
Intercept påminner om att USA har förrått kurderna 8 gånger de senaste 100 åren. Blir sannolikt en dyrköpt erfarenhet. Intercept.
glöm inte att man inte kan lita på Israels politik heller!
Intressant att Trump anser att Turkiet måste straffas för sin militära operation av Syrien! Turkiet gör alltså exakt samma sak som USA, skickar in militär till Syrien illegalt. USA, dårarnas och dubbelmoralens väktare på jorden!
När det gäller Rysslands roll i detta geopolitiska spel är det viktigt att slå upp en karta över området och se hur beroende Ryssland är av Turkiet vid Bosporen. USAs Sjätte flotta är stationerad i Medelhavet, Italien. Delar av Sjätte Flottan har rätt nyligen gått in i Svarta Havet och befinner sig utanför Rysslands viktiga bas Sevastopol. Vid en krigs situation kan Ryssland kanske be Turkiet att förhindra att USA går in via Bosporen. Erdogan spelar ett högt spel eftersom Turkiet är den mest militariserade näst USA inom Nato.