Boris Johnson åkte på ett rejält bakslag i parlamentet med röstsiffrorna 322 och 306 då parlamentet röstade ja till ny förlängning.
Vad det medför är oklart.
• I och med parlamentets ja till parlamentledamotens Letwins tillägg skjuts den planerade omröstningen om Boris Johnsons Brexitavtal på framtiden.
• Letwins tillägg betyder att parlamentet ber om mer tid att se över avtalet. Det betyder också att Johnson kommer passera en avgöra deadline och tvingas be EU om ytterligare en senareläggning av Brexit.
• Senast klockan 23 igår var Boris Johnson tvungen att ha skickat in sin begäran om mer tid till EU. Vid 21-tiden skrev europeiska rådets ordförande Donald Tusk på Twitter: ”Jag väntar på brevet”. DN 19/10 2019 kl 17.16.
Ovanstående skrev jag tidigt igår kväll.
Sent på kvällen rapporteras att Boris Johnson skrivit fler än ett brev till EU. I ett osignerat brev följer han parlamentets beslut att be om uppskov. I ett annat signerat brev uppges han be EU att inte bevilja uppskovet! Intressant hur ”demokratin” fungerar. DN kl 01.07. Brittiska parlamentet körde över regeringen.
Men vad innebär egentligen Johnsons utträdesavtal. Detta diskuteras av Jan-Erik Gustafsson, medlem och tidigare ordförande i Folkrörelsen ”Nej till EU”. Publicerat på morgonen 19/10 första gångenFolkrörelsen Nej till EU:s öppna debattsida.
Publicerat i Kritiska EU-fakta nr 156 nu i december.
Det är något skumt med Boris Johnsons utträdesavtal
Det är något skumt med Boris Johnsons reviderade utträdesavtal med EU-eliten. En Aktuelltreporter viftade med hela Theresa Mays avtal igår, och sade det är endast den s.k. backstopen som har ändrats, allt annat verkar vara intakt. Av de kommentarer som finns i svenska och utländska media handlar dessa bara om den irländska gränsfrågan.
På Labourleaves hemsida den 30 augusti förutspår David Collins, som är professor i Internationell ekonomis rätt vid University of London att Boris Johnson kanske kan få till ett reviderat utträdesavtal. Han skriver att ”det är en verklig fara att EU kanske kommer att säga ja till utträdesavtal utan en fruktad backstop och att detta avtal godkänns av parlamentet”. Collins på minner också om att Johnson röstade ja till Theresa Mays utträdesavtal i den tredje omröstningen.
Men det reviderade avtalet innehåller fortfarande alla de dåligheter som EU vill påtvinga Storbritannien (UK). Collins nämner framförallt sex punkter.
Vad är backstop: EU och Storbritannien ska förhandla fram en varaktig lösning om gränsen mellan republiken Irland och Nordirland.
Om man inte lyckas bli enig – så åker Storbritannien automatiskt in i en tullunion med EU.
· Avtalet upprätthåller EU-rättens överhöghet över UK-lagar inklusive nya lagar som skapas i Bryssel utan att UK har någon röst över dem. Detta betyder också enligt Collins att domstolar i UK måste agera mot lagar som stiftas i parlamentet som inte följer EU-rätten.
· Ännu värre är att EU-domstolens jurisdiktion kommer att kvarstå antingen direkt eller genom en tvistlösningsmekanism som är modellerad efter den som EU har med Ukraina under vilken en förment neutral tribunal kommer att avgöra frågor som berör EU-rätten baserat på EU-domstolens beslut.
· Collins anser att utträdesavtalet är anti-demokratiskt eftersom UK kommer fortfarande att vara bundet av beslut av EU-institutioner, inklusive EU-kommissionen, samtidigt som UK inte kan lägga egna förslag eller ens få information från EU-institutionerna.
· Därutöver kommer företag i UK fortfarande att lyda under EUs statsstödsregler, vilket leder till en fortsatt privatiseringspolitik. Dessutom innehåller utträdesavtalet strikta finansiella skadestånd om man bryter mot aktuellt regelverk.
· Dessutom är UK under utträdesavtalet löptid förhindrat att sluta egna handelsavtal med andra länder, och det handelsavtal som Johnson förespeglat med USA är inte möjligt.
· Sist men inte minst innebär utträdesavtalet en kostnad till EU på 39 miljarder pund för UK att lämna EU.
Collins slutsats är att ”med ingen oberoende handelspolitik, fortfarande bundet till EUs besvärande rättssystem och underlydande EU-domstolen, löftena gjorda av regeringarna Cameron och May före och efter folkomröstningen, är det oförmildrade utträdesavtalet en katastrof, även om den ökända backstopen är borttagen. ”
EU är vinnaren som i sin oförsonlighet inte velat förhandla om ett konventionellt handelsavtal. Collins slutar med att uppmana premiärministern att begrava hela utträdesavtalet.
Enligt Katrine Marcal i DN 18 okt finns viktiga skillnader mellan Boris Johnsons och Teresa Mays Brexitavtal. Återger KMs text här:
Katrine Marcal i DN 18 okt om Boris Jonsons Brexitavtal:
Även om mycket i Boris Johnsons Brexituppgörelse med EU liknar Theresa Mays avtal – som röstades ned av parlamentet – finns det viktiga skillnader. Dels får Nordirland en otänkbar specialstatus, dels blir skilsmässan från EU hårdare.
När Theresa May presenterade sitt Brexitavtal kallade brexitörerna det för ”ett fundamentalt svek mot Storbritannien”.
Och röstade ner det.
Men när Boris Johnson igår presenterade sitt Brexitavtal kallade de det för ”Brexitavtalens tournedos Rossini”. Alltså den politiska motsvarigheten till en maträtt av nötkött och gåslever som brexitören Jacob Rees-Mogg uppenbarligen är förtjust i.
Precis som han är förtjust i Boris Johnsons Brexitavtal.
Men vad är egentligen skillnaden mellan Theresa Mays Brexitavtal och Boris Johnsons? För de ser rätt lika ut. Är detta bara som när en kvinna säger något i ett möte och alla skakar på huvudet. Sedan säger en man samma sak och alla nickar instämmande?
Nja, det finns något av den aspekten här. Men det finns också viktiga skillnader mellan Boris Johnsons avtal och Theresa Mays.
1. Nordirland får tidigare otänkbar specialstatus
Vill man hårdra det hela kan man säga att Boris Johnson kastar de nordirländska protestanterna under bussen på ett sätt som Theresa May aldrig skulle göra.
Grundproblemet har alltid varit att gränsen mellan Nordirland och Irland efter Brexit blir en yttre EU-gräns. Varor som passerar där kommer att behöva kontrolleras. Men att lägga kontrollerna vid den politiskt känsliga landgränsen har varit omöjligt. Senast man hade kontroller här försökte folk spränga dem i luften. Det blev fred på Nordirland så sent som 1998.
Theresa May försökte lösa frågan genom att knyta hela Storbritannien till EU:s tullunion. Då behöver man nämligen inte längre ha kontroller av varor vid gränsen. Brexitörerna sparkade dock bakut. Som de såg det riskerade detta att för alltid knyta Storbritannien nära EU.
Och Brexit skulle därmed bli rätt meningslöst.
Boris Johnsons avtal knyter istället bara Nordirland till EU:s tullunion och gemensamma marknad. Därmed behövs inga kontroller av varor vid gränsen. I stället blir det i praktiken en gräns ute i Irländska sjön.
Alltså mellan Nordirland och resten av Storbritannien.
Detta är en lösning som det har pratats om länge. Den är antagligen ekonomiskt fördelaktig både för Nordirland och för Irland. Däremot har man sagt att ”ingen brittisk premiärminister skulle kunna acceptera den”. Den gör nämligen att Nordirland ekonomiskt förenas med Irland och vad de nordirländska protestanterna är rädda för är att detta också ska leda till att Nordirland på sikt politiskt förenas med Irland. Och slutar vara en del av Storbritannien.
Detta är förstås precis vad många katolska grupper på Nordirland vill.
2. Den ekonomiska skilsmässan från EU blir hårdare
Boris Johnsons avtal innebär till skillnad från Theresa Mays att Storbritannien definitivt lämnar både EU:s gemensamma marknad och EU:s tullunion. Boris Johnson vill sedan förhandla fram ett frihandelsavtal med EU som gör att tullarna i praktiken blir noll. Men oavsett detta innebär hans Brexitavtal större ekonomiska skillnader mellan Storbritannien och EU.
Detta kan skapa problem i brittiska hamnar där varor ska kontrolleras och ställa till det för branscher som är beroende av snabba leveranser från underleverantörer utomlands.
Men för brexitörerna är det viktigt. Storbritannien kommer med Boris Johnsons Brexitavtal att i högre grad kunna bestämma sina egna regler och förhandla fram egna handelsavtal med resten av världen.
3. Storbritannien får det (kanske) lite svårare att bli som Singapore
Boris Johnsons Brexitavtal ger Storbritannien större ekonomisk frihet till priset av mer krångel. Detta gör förstås att EU oroar sig för att britterna ska utnyttja sin nya position. EU vill inte ha ett Storbritannien som lockar till sig investeringar genom att sänka skatterna och ställa lägre krav gällande miljö och konsumentskydd än EU. Många brexitörer drömmer om att Storbritannien ska kunna anamma Singapores ekonomiska modell: bli en frihandlande avreglerad ö ute i havet.
Därför har EU insisterat på en skrivning i Boris Johnsons Brexitavtal som säger att Storbritannien ska följa EU:s standard gällande miljö, klimat och skatter. Detta gör på papperet Boris Johnsons Brexitavtal mer ”vänster” än Theresa Mays i dessa frågor.
Men frågan är vad det egentligen betyder. Denna skrivning finns i den så kallade ”politiska deklarationen” och är därför inte bindande på samma sätt.
Blir det inget Brexit så blir jag inte förvånad. Monopolkapitalisterna vill inte ha det och har säkert mutat tillräckligt med politiker.
Ett Brexit med noll tullar är f.ö. inget Brexit i realiteten, även om det skulle tillfredställa den nationella delen av högern.
Det blev Brexit.
Och Boris Johnson levererar. Nu har han och Tory partiet fått upp ögonen för Public Service bolaget BBC. Hur det ska finansieras och om det är opartiskt.
Jag har många gånger retat mig på SVT:s agendasättande journalistik.
När de sedan också tar ställning får det drag av en propagandacentral.
Som tittarna men även vi som inte tittar tvingas betala.
För mig är Boris Johnson inget problem. Det här känns för mig lika välkommet som en sanering efter en smutsig industri.