Vad visar den hemska bilden från Trnopolje under Jugoslavienkrigen?

Ja, en massaker skedde i Srebenica. Två år dessförinnan publicerades denna bild och spreds över världen.

* Men varför tiger man helt om att 10 gånger fler dödades i kriget än i Srebenica, bl.a. av Nato och av Väststödda trupper? Tusentals dödades och 900 000 var tvungna att fly i Serbien av Natos bombanfall.Varför tiger man om det?

* Den största etniska rensningen riktades troligen mot serber i Krajina om jag är rätt underrättad. Byar brändes systematiskt med västligt stöd. Varför tiger man helt om det?

Är det inte så att hela den dominerande historieskrivningen går ut på att dölja imperialismens roll.

Den som vill ha fakta och helhetsbild kan inte stirra sig blind på ETT övergrepp.

* Definitionen av folkmord är omtvistat. Wikipedia rapporterar omkring 40 folkmord efter Andra Världskriget. Wikipedia.

* Dock saknas USA:s krig mot folken i Sydostasien på 1960- och 1970-talet, vilket medförde några miljoner dödade. Ej heller kriget mot Irak 2003-.

* Finns anledning att undersöka om användningen av termen ”folkmord” har en tydlig politisk laddning?

Låt mig våga försöka diskutera en uppmärksammad bild från kriget.

”En bild säger mer än tusen ord”. Ja, dessvärre ibland. Läs nedan!

En rapport från en läsare som är expert på Jugoslaviens nutidshistoria i form av ett utdrag ur Diana Johnstones bok.

Ur Diana Johnstones bok: (sid 105-106).

Det solida intrycket att endast serbiska läger förekom i Bosnien och att endast muslimer var offer.

Det intrycket befästes i det offentliga medvetandet i augusti 1992 genom spridandet av några fotografier tagna av teamet från Independent Television News (ITN) vid Trnopolje efter inbjudan från Karadžić. Den dag de var där var det mycket varmt och många män hade bar överkropp. ITN filmade dem genom ett taggtrådsstängsel och inriktade sig särskilt på en mycket mager man vid namn Fikret Alić. Till följd av det fick och publicerade nästan alla ledande tv-stationer och tidningar i väst den 6 augusti 1992 det sedan dess symboliska fotot av en mager muslim bakom taggtråd. Bilden tolkades genast av rubriksättare och ledarskribenter som ”bevis” för att serberna hade organiserat ”dödsläger” av nazistisk typ för att utrota Bosniens muslimska befolkning.[1]

Att detta foto tolkades som att serber var jämförbara med nazister var ett uttryck för tidens politiska kultur, präglad av en fixering vid förintelsen som nittonhundratalets avgörande händelse. Fria associationer gör att ord som ”läger”, ”taggtråd” och ”mager” leder tankarna till ”Bergen-Belsen” och ”Auschwiz”. Ändå kunde ingen som uppmärksamt jämförde bilderna från Trnopolje med foton från nazistiska koncentrationsläger på allvar anse dem som likvärdiga. Dessa bilders extraordinära betydelse berodde på de uppskruvade rubrikerna och de kommentarer som lades till dem av redaktörer som, trots alla uttalanden av innebörden ”detta får inte hända igen!”, föreföll ivriga att utannonsera att ”detta” verkligen hände igen.

Några år senare, när denna bild väl hade inpräntats i miljoner tidningsläsares och tv-tittares minne, beskrev den tyske journalisten Thomas Deichmann dess bakgrund:[2]

”Sanningen är att Fikret Alić och de andra muslimerna inte var fängslade bakom taggtrådsstängsel. Det fanns inget taggtrådsstängsel kring Trnopoljelägret…

Taggtråden på fotot är inte runt de bosniska muslimerna; det är runt kameramannen och journalisterna. Det utgjorde en del av ett nedbrutet taggtrådsstängsel kring en liten inhägnad [för uppställning av jordbruksmaskiner] som gränsade till Trnopoljelägret. Det brittiska nyhetsteamet filmade inifrån denna inhägnad.[3]”

I början av augusti 1992 dök dessa foton upp på framsidorna i nästan alla tidningar i västvärlden och återgavs på omslaget till Time, Newsweek och andra tidskrifter med massupplaga. Några dagar senare, den 12 augusti, föreslog USA att Förenta Nationernas Kommitté för skydd av mänskliga rättigheter i Genève skulle överväga att upprätta en internationell tribunal för att åtala krigsförbrytelser i Jugoslavien och Irak.

Den 19 augusti trissade den tyske utrikesministern Klaus Kinkel upp den retoriska nivån genom att förklara: ”De serbiska angriparnas försök att genomföra en etnisk rensningsaktion mot andra befolkningsgrupper för att uppnå sina nationella mål i Bosnien-Hercegovina är ett folkmord.” Vid Londonkonferensen veckan efter klargjorde Kinkel sin avsikt att insistera på etablerandet av en internationell domstol för att döma de serbiska ledarna som var skyldiga till brott mot mänskligheten och folkmord, samt för att skärpa blockaden mot Serbien.

Referenser, sid 165 i boken ”Dårarnas korståg.”

[1] ”The Proof” (Beviset) var den rubrik som den brittiska tabloidtidningen The Daily Mail satte på sin förstasidesartikel över ITN:s foto den 7 augusti 1992.

[2] Thomas Deichmann, ”Misinformation: TV Coverage of a Bosnian Camp”, Covert Action Quarterly, No. 65, höstnumret 1998, sid. 52-5.

[3] Detta bekräftades vid den rättegång där ITN åtalade LM Magazine för förtal i mars 2000. Det faktum att LM förlorade processen har skapat förvirring. Domaren Morland själv preciserade inför jurymedlemmarna att taggtrådsstängslet faktiskt omgav journalistteamet och inte Trnopoljelägret. Men, tillade han, vilka fakta än må vara, rörde det sig om att döma i frågan om journalisterna ”avsiktligt – jag understryker ordet avsiktligt” – försökt vilseleda allmänheten. Juryn beslutade om journalisternas goda avsikter, och inte om det viktiga konstaterandet i Deichmanns artikel beträffande taggtrådsstängslet. Även om vi medger att ITN-journalisterna handlade helt i god tro, kvarstår att andra utnyttjat deras foton för att förknippa Trnopolje med nazisternas utrotningsläger.

Relaterat.