Vad tycker Syriens president al-Assad om kurdernas och Turkiets roll? Exklusiv intervju

I kvälls-serien ”Aktuella artiklar för ett år sedan och idag” återpubliceras denna artikel som verkar vara aktuell i högsta grad… Dels har inget ändrats som rimligen har ändrat president Bashar al-Assads synpunkter och dels är detta en av de mest lästa artiklarna på bloggen.

November 2019: En lång intervju med Syriens president Bashar al-Assad behandlar många viktiga frågor. Du hittar den inte i vanlig press, som till stor del ägnat sig åt att osakligt demonisera Assad, vilket bland andra jag påvisat i flera faktabelagda artiklar här och på bloggen Jinge.se. Intervjun skedde av journalist från siten Almasdarnews, viktig för den som vill ha fortlöpande information om ”Mellanöstern.” Syriens president gav en exklusiv intervju denna vecka till de två syriska TV-stationerna al-Sourya och al-Ikhbarya.

Almasdarnews: Syrian President gives rare in-depth interview: update.

Översättare: Christine Vaple.

Den inledande delen som behandlar bl.a. al-Baghdadis död har även den översatts av Christine Vaple, har publicerats här. Intervju med Syriens president Assad om al-Baghdadis död.

I den mycket långa intervjun behandlar presidenten både interna utmaningar, förbindelserna med USA, Turkiet och Israel, agerandet kring FN:s särskilda sändebud för Syrien, norska Geir Pedersen, och hur den sista terroristenklaven Idlib ska befrias.

Detta avsnitt behandlar främst kurdernas och Turkiets roll, men förstås också USA:s, Rysslands och Syriens roll.

Vad tycker Syriens president al-Assad om kurdernas och Turkiets roll? Exklusiv intervju.

Journalisten: God dag, och välkommen till denna speciella intervju med presidenten för den Syriska Arabiska Republiken, Hans Excellens Dr. Bashar al-Assad. Tack för att ni tar emot oss, herr president. Er senaste intervju med syriska medier var för flera år sedan, och därför har vi många frågor. Vi inleder med politiska frågor och går sedan vidare till interna frågor.

President Assad: Du är välkommen och, som alltid, låt oss prata med full öppenhet.
* Det inledande avsnittet har alltså redan publicerats. Intervju med Syriens president Assad om al-Baghdadis död.

Journalist: Frågor har ställts om det ryska-turkiska avtalet, särskilt om att upprätthålla status quo i den region som utsattes för den turkiska aggressionen, Tal Abyadh och Ras al-Ain med ett djup på 32 kilometer. Några ser avtalet som att det legitimerade den turkiska ockupationen, särskilt då avtalet inte inkluderade någon syrisk roll inom dessa områden som diskuterades i avtalet. Vad är ditt svar på det?

President Assad: För det första har de ryska principerna varit tydliga under hela detta krig, och redan innan Ryssland började stödja den syriska armén 2015. Dessa principer bygger på internationell rätt, syrisk suveränitet och Syriens territoriella integritet. Detta har inte förändrats. Rysk politik förhåller sig emellertid till verkligheten på marken. Denna verklighet har uppnått två saker: tillbakadragandet av beväpnade grupper från norr till söder i samarbete med den syriska armén, och med den syriska arméns avancemang norrut, till det område som inte ockuperades av turkarna. Dessa två element är positiva, men de upphäver inte de negativa sidorna av den turkiska närvaron förrän de förvisas på något sätt. Detta avtal är tillfälligt, inte permanent. Om vi till exempel tar nedtrappningsområdena under en viss tid, trodde en del att de var permanenta och skulle ge terrorister rätten att stanna kvar i sina områden på obestämd tid. Faktum var att det gav möjlighet att skydda civila, och också att prata med terroristerna i syfte att senare driva ut dem. Så vi måste skilja mellan slutliga eller strategiska mål å ena sidan och taktiska tillvägagångssätt å den andra.

På kort sikt är det ett bra avtal – och låt mig förklara varför. Den turkiska invasionen återspeglar inte bara Turkiets territoriella girighet, utan uttrycker också amerikanska önskningar. Rysslands förhållande till Turkiet är positivt, eftersom de tyglar Turkiets ambitioner. Å andra sidan manövrerar det ut det amerikanska spelet i norr. Låt mig förklara. Det nya tyska förslaget, som omedelbart stöddes av Nato – och tyskarna skulle inte komma med det om det inte var å USAs vägnar talade om att återställa säkerheten till denna region i internationell regi.

Detta innebär att området skulle ligga utanför syrisk kontroll och därmed göra separationen till verklighet. Genom detta avtal höll ryssarna kontroll över turkarna, utmanövrerade amerikanerna och avbröt den uppmaning till internationalisering som tyskarna föreslagit. Därför är detta avtal ett positivt steg. Det uppnår inte allt, i den meningen att det inte kommer att pressa turkarna att lämna omedelbart. Men det begränsar skadan och banar vägen för befrielsen av denna region i framtiden, eller den närmaste framtiden, som vi hoppas på. Om Gud vill.

Journalisten: Eftersom ni beskrev avtalet som tillfälligt, men Turkiet följer, som vi sett, inte avtal. Följaktligen är frågan då: vad händer om Turkiet fortsätter att ockupera de områden som de kontrollerar till följd av denna aggression? Det har upprepade gånger sagts att den syriska staten kommer att använda alla möjliga medel för att försvara sig. Men i praktiken, hindrade inte det ryska-turkiska avtalet möjligheten att försöka använda sådana medel?

President Assad: Låt oss ta ett annat exempel: Idlib. Det är ett avtal genom Astana-processen som turkarna kommer att lämna. Turkarna följde inte detta avtal, men vi befriar Idlib. Det var en försening på ett år; den politiska processen, den politiska dialogen och olika försök fick en möjlighet att driva ut terroristerna. Alla möjligheter var uttömda. Slutligen befriade vi gradvis området genom militära operationer. Detsamma kommer att gälla i den norra regionen efter att alla politiska alternativ har uttömts.
Vi måste komma ihåg att Erdogan, från krigets början, syftade till att skapa ett problem mellan det syriska folket och det turkiska folket, att göra det till en fiende, vilket kommer att hända i en militär konflikt. I början av kriget stödde den turkiska armén den syriska armén och samarbetade med oss så mycket som möjligt, tills Erdogans kupp mot armén. Därför måste vi fortsätta i denna riktning och se till att Turkiet inte blir en fiendestat. Erdogan och hans grupp är fiender, eftersom han leder denna politik, men hittills är de flesta av Turkiets politiska krafter emot Erdogans politik. Så vi måste se till att inte förvandla Turkiet till en fiende, och här kommer vännernas roll in – den ryska rollen och den iranska rollen.

Journalisten: För att ta upp tråden om detta, herr President, de åtgärder som turkarna har vidtagit nyligen, och Erdogan i synnerhet, såsom att turkifiera, bygga universitet och införa obligatorisk användning av vissa språk. Det här är åtgärder som vidtas av någon som inte tänker lämna – bara apropå det ni sa, att de skulle ge sig av förr eller senare. Vad säger ni om dessa åtgärder?
President Assad: Om de tänkt ge sig av skulle de ha lämnat Idlib. Man kan säga att det inte finns någon turkisk armé, tekniskt sett, i Idlib. Men vi befinner oss på en arena, hela den syriska arenan är ett enda stridsområde. Från längst i söder till längst i norra är Turkiet ombud för USA i detta krig, och överallt där vi har kämpat har vi kämpat mot denna ställföreträdare. Så om de inte lämnar efter att vi uttömt alla medel kommer det inte att finnas något annat val än krig, detta är självklart. Jag menar att vi inom en snar framtid måste ge plats för den politiska processen i dess olika former. Om det inte ger resultat, är detta en fiende, och då förklarar man krig mot det; det finns inget annat val.

Journalisten: En del säger att USA:s tillbakadragande från norra Syrien, som följdes av den turkiska aggressionen, och sedan det rysk-turkiska avtalet. Allt detta var en del av ett amerikanskt-ryskt-turkiskt avtal. Vad säger ni om det?

President Assad: Detta var tänkt att visa att Ryssland accepterade det turkiska intrånget, eller att Ryssland tänkte blunda för det. Det är inte sant, faktiskt. I över ett år var ryssarna bekymrade över allvaret i ett sådant förslag. Vi visste alla att det turkiska förslaget var allvarligt, men det hämmades av USAs order eller önskemål. Vissa människor kanske kritiserar ryssarna för detta resultat, pga deras ställningstagande i FN. Som jag sa nyligen, ryssarna har att göra med verkligheten på marken, och därför försöker de se till att alla politiska förutsättningar finns för att bana vägen för dem att lämna Syrien och begränsa skadorna turkarna orsakar eller deras avsikt att orsaka mer skada och ockupera mer mark. Men ryssarnas var verkligen inte en del av detta avtal – ryska avtal är alltid offentliga. Det rysk-turkiska avtalet tillkännagavs omedelbart i alla dess delar; avtalet mellan oss och kurderna, med rysk medling och stöd, tillkännagavs också från början. Det finns ingen dold agenda i den ryska politiken, vilket känns lugnande för oss.

Journalisten: Men de amerikansk-turkiska mötena tillkännages inte. De sa upprepade gånger att Erdogans mål, att skapa buffertzonen, var Erdogans huvudmål från dag ett av kriget mot Syrien. President Obama vägrade att acceptera denna buffertzon, medan vi idag ser vissa åtgärder på marken. Betyder det att Obama var bättre än Trump?

President Assad: Vi bör inte satsa på någon USA-president. Först, när Erdogan säger att han beslutade att genomföra en attack eller att de berättade för amerikanerna, försöker han framställa Turkiet som en supermakt eller låtsas fatta sina egna beslut; allt detta är ett spel mellan honom och amerikanerna. Till att börja med fick ingen blanda sig i, eftersom amerikanerna och Väst trodde att demonstrationer skulle spridas och bestämma resultatet. Demonstrationerna spred sig inte som de ville, så de bytte till att använda vapen. När vapen inte fick önskat resultat sökte de sig till de extremistiska terroristorganisationerna med sin galna ideologi för att få ett militärt avgörande. De lyckades inte. Här kom IS roll sommaren 2014 för att splittra den Syriska Arabiska Arméns ansträngningar, vilket de lyckades med, och vid vid den tidpunkten kom den ryska interventionen. När alla fältinsatser misslyckades var det nödvändigt för Turkiet att blanda sig i och vända på situationen; detta är deras roll.
När det gäller Trump kan du ställa mig en fråga, och jag kommer att ge dig ett svar som kan låta konstigt. Jag säger att han är den bästa USA-presidenten, inte för att hans politik är bra, utan för att han är den mest transparenta. Alla USAs presidenter begår alla möjliga sorters politiska grymheter och brott och vinner ändå Nobelpriset och framställer sig som försvarare av mänskliga rättigheter och ädla och unika amerikanska värderingar, eller västerländska värderingar i allmänhet. Verkligheten är att de är en grupp brottslingar som representerar amerikanska lobbyintressen, dvs. de stora olje- och vapenföretagen och andra. Trump talar öppet och säger att det de vill ha är olja. Detta är verkligheten i USAs politik, åtminstone sedan andra världskriget. ”Vi vill bli av med den eller den” eller ”vi vill erbjuda en gentjänst för pengar”. Detta är verkligheten i USAs politik. Vad mer kan vi önska än en transparent motståndare? Därför är skillnaden endast till formen, medan verkligheten är densamma.

Journalisten: Ledaren för de upplösta Syriska Demokratiska Styrkorna (SDF), Mazloum Abdi, berättade för media att Trump lovade dem att innan återkallandet skulle han kontakta ryssarna för att hitta en lösning på den kurdiska frågan genom att ingå ett avtal med ryssarna och den syriska staten att ge kurderna en möjlighet att försvara sig. Fanns det verkligen en sådan uppgörelse, och hur gick det med de områden som kontrollerades av de väpnade miliserna kallade SDF och som inte ligger vid gränsen? Har dessa områden överlämnats till den syriska staten, och i så fall på vilket sätt? Är det bara i militär bemärkelse eller har de syriska institutionerna äntligen återtagit dessa regioner?
President Assad: Menar du en amerikansk-kurdisk uppgörelse?
Journalist: USA lovade kurderna att hitta en lösning på deras sak genom att påverka ryssarna att nå en överenskommelse med den syriska staten för att ge dem en möjlighet att försvara sig.
President Assad: Oavsett om de kontaktades eller inte, som jag sa tidigare, oavsett vad amerikanerna säger har det inte någon trovärdighet, oavsett om de säger det till en fiende eller en vän, är resultatet detsamma – det är opålitligt. Det är därför vi inte slösar bort vår tid på saker som detta. Det enda ryska avtalet med kurderna var det vi pratade om när det gäller en rysk roll för att nå ett avtal med kurdiska grupper – vi ska inte säga med kurderna, eftersom det är felaktigt och vi kan inte prata om ett segment – med de grupper som kallar sig SDF, där den syriska armén skulle utplaceras.
Den syriska armén kan naturligtvis inte utplaceras bara för att utföra rena säkerhets- eller militära operationer. Utplaceringen av den syriska armén är ett uttryck för den syriska statens närvaro, vilket innebär närvaron av alla tjänster som bör tillhandahållas av staten. Detta avtal ingicks och vi nådde de flesta regioner, men inte alla. Det finns fortfarande hinder. Vi ingriper eftersom vi har direkta och gamla relationer – före det turkiska inträdet – med dessa grupper. Ibland svarar de, andra gånger gör de det inte. Men absolut, den syriska arabarmén kommer att nå dessa områden med fullständiga offentliga tjänster, vilket innebär en återgång till full statlig kontroll. Jag vill upprepa att detta ska ske gradvis. För det andra kommer situationen inte att bli som tidigare. Det finns fakta på marken som måste lösas och det kommer att ta tid. Det finns nya förhållanden relaterade till människor på marken som inträffade när staten var frånvarande. Det finns väpnade grupper; vi förväntar oss inte att de ska överlämna sina vapen omedelbart. Vår politik bör vara gradvis och rationell, och beakta fakta. Men det slutliga målet är att återgå till den situation som det var tidigare, som är full statlig kontroll.

Journalisten: Efter allt som hänt: De riktade sig mot den syriska staten, syriska civila, den Syriska Arabiska Armén. Under hela kriget spelade de en dålig roll och var USAs ombud. Efter allt detta, kan vi som syrier leva sida vid sida med kurderna igen?

President Assad: Detta ämne har tagits upp flera gånger, och ibland i privata sammankomster. Och jag vet att en del av din roll är att upprepa det du hör, oavsett vad du själv anser. Det som hände under detta krig är en snedvridning av begrepp. Att säga att denna grupp har en viss egenskap, negativ eller positiv, är varken objektivt eller rationellt. Det är också opatriotiskt. Bland kurderna fanns människor som var USAs agenter eller ombud. Det är sant, men bland araberna fanns liknande fall i Jazeera-området och i andra områden i Syrien. Detta gäller de flesta delar av det syriska samhället. Misstaget var att detta gjordes av en grupp kurder som blev representanter, inte bara för kurderna, utan för araberna och andra samhällssegment i al-Jazeera-regionen. Genom USAs stöd med vapen och pengar – naturligtvis, pengarna är inte amerikanska, de kommer från vissa arabiska gulfstater – hjälpte till att skapa dessa gruppers auktoritet i alla befolkningsskikt, vilket fick oss att tro att i detta område var alla kurder.
Så vi har faktiskt att göra med olika kurdiska partier. När det gäller kurderna själva hade de flesta goda förbindelser med den syriska staten, och de var alltid i kontakt med oss och hade äkta patriotiska idéer. På några av de områden vi gick in på var kurdernas reaktion inte mindre positiv eller mindre lycklig och entusiastisk än andras. Så denna utvärdering är inte korrekt. Ja, väldigt förenklat, vi kan leva med varandra igen. Om svaret var nej skulle det betyda att Syrien aldrig skulle bli stabilt igen.
Journalisten: Men vad är problemet med kurderna, även före kriget? Vari ligger problemet med dem?

President Assad: Även om vi stod med dessa grupper i årtionden och vi kunde ha betalat priset 1998 genom en militär sammandrabbning med Turkiet på grund av dem, så stod vi med dem baserat på dessa gruppers kulturella rättigheter eller i detta segment av det syriska samhället. Vad anklagar de den syriska staten för? De anklagar den för att vara chauvinistisk, och ibland anklagar de Ba’th-partiet för att vara ett chauvinistiskt parti, även om folkräkningen som genomfördes 1962 inte skedde under Ba’th-partiet, eftersom det inte hade makten vid den tiden. De anklagar oss för att beröva denna grupp deras kulturella rättigheter. Låt oss anta att det de säger är korrekt. Kan jag som individ vara öppen och trångsynt samtidigt? Det kan jag inte.
Kan staten vara öppen eller tolerant och samtidigt intolerant och trångsynt? Det kan den inte. Vi kan ta armenierna som exempel, den sista gruppen som blev en del av den syriska väven. Armenierna har varit en patriotisk grupp par excellence. Detta bevisades utom alla tvivel under kriget. Samtidigt har denna grupp sina egna samhällen, sina egna kyrkor och, vilket är mer känsligt, sina egna skolor. Och om man deltar i ett armeniskt bröllop eller annat evenemang – och jag brukade delta i sådana eftersom jag tidigare hade vänner bland dem – sjunger de sina traditionella sånger, men sedan sjunger de nationella, politiskt orienterade låtar. Finns det någon form av frihet som överstiger detta? De syriska armenierna är de bland andra armenier i världen, som är minst assimilerade i samhället. De är integrerade, men inte assimilerade i det syriska samhället. De har bibehållit alla sina särdrag.
Varför skulle vi vara öppna mot dem och stängda mot andra? Anledningen är att det finns separatistiska planer. Det finns kartor som visar ett syrisk Kurdistan som en del av ett större Kurdistan. Således är det vår rätt att försvara vår territoriella integritet och att skydda oss mot separatistiska förslag. Men vi har inga problem med syrisk mångfald. Tvärtom, syrisk mångfald är något rikt och vackert som kan översättas till styrka. Vi har inte någon negativ syn på detta. Men rikedom och mångfald är en sak, och att separera och fragmentera landet är något annat, en motsägelse. Det är problemet.

Journalisten: Bara för att följa upp om detta, herr President, att leva med varandra. I ert svar sa ni att vi måste kunna leva med varandra. Problemet här är inte bara med den kurdiska komponenten. Det bodde grupper av människor i olika områden utanför den syriska statens kontroll i flera år. Vad kan ni säga om dem? Vad har staten för plan för att integrera dem i idén att leva tillsammans, särskilt barnen bland dem, eftersom vi talar om Syriens framtida generation med barn? Vad är planen för dessa människor?

President Assad: Problemet är faktiskt först och främst med barnen och för det andra med ungdomarna. Det finns flera frågor, varav en är att denna generation inte känner till vad som menas med staten och rättsstatsprincipen. De har inte levt under staten, de har levt under väpnade grupper. Men den värsta och farligaste effekten är på barnen, som i vissa områden inte har lärt sig arabiska, och andra som har lärt sig fel begrepp – extremistiska begrepp eller begrepp mot staten eller hemlandet och andra begrepp som de fått lära sig utanför Syrien och som ingått i deras formella läroplan.

Detta har varit föremål för diskussion under de senaste veckorna, särskilt de senaste dagarna, eftersom utplaceringen av den syriska armén i stora områden i de norra regionerna belyser detta problem i stor skala. För närvarande studerar departementen, särskilt utbildningsdepartementet och även försvars- och inrikesdepartementen, denna fråga. Jag tror att det kommer att det inom kort kommer att föreslås ett uttalande och en lösning, om än mer allmänt till att börja med, som kommer att följas av administrativa åtgärder för att assimilera dessa människor i det syriska statliga systemet. Till exempel, vem vill ta värvning i den syriska armén, vem vill bli polis, vem vill studera? Någon som är tolv år gammal: hur kommer hen att integreras i det syriska skolsystemet om de inte kan något i kursplanen? Detsamma gäller för de i förskolorna. Jag tror att lösningen är att assimilera alla inom det nationella systemet, men det borde finnas särskilda åtgärder för att integrera dem i detta system, och jag tror att vi kommer att få en definitiv bild av detta under de närmaste dagarna.