Kina bryter västs strupgrepp på världen

Denna artikel av Peter Koenig har översatts av Stefan Lindgren och publicerats på utmärkta Nyhetsbanken Nyhetsbanken. 10/11, men även av Lars Bern. Jag återger artikeln från Nyhetsbanken.
Nyhetsbanken: Kina bryter västs strupgrepp på världen. New Eastern Outlook: Ursprungliga artikeln.

Peter Koenig, som i 30 år arbetat som ekonom vid Världsbanken menar att Kinas bistånd till länder i Afrika och Latinamerika med krediter välkomnas för att det bryter Västs strypgrepp på världen.

---

Kina bryter västs strupgrepp på världen

 

När västmedia varnar för kinesisk inblandning är det hyckleri. Kina har ingen historia av att invadera andra länder. Kina söker en fredlig och jämlik utveckling av handel, vetenskap och främst mänskligt välbefinnande – en Tao-tradition av icke-aggression.

Västern har koloniserat, utnyttjat, förhärjat och mördat folken i den globala södern i hundratals år.

Ännu vid mitten av 1900-talet ockuperade Europa Afrika och stora delar av Asien.

Även om mycket av den latinamerikanska delkontinenten ”befriades” från Spanien och Portugal under 1800-talet följde en ny typ av kolonisering genom USA:s nya imperium. Under den så kallade Monroedoktrinen, uppkallad efter presidenten James Monroe (1817-1825), förbjöds européer att blanda sig i ”amerikanskt territorium”. Latinamerika var då och betraktas återigen i dag som Washingtons bakgård.

Under de senaste tio åren har Washington lanserat Monroedoktrinen version 2.0. Den här gången har den utvidgat USA:s rätt att intervenera – till hela världen. Demokratiska och självständiga regeringar i Latinamerika som fritt kan välja sina politiska och ekonomiska allianser i världen tolereras inte. Kina, som ingår partnerskapsavtal med länder i Latinamerika, avtal som är eftertraktade av de senare – fördöms av USA och väst, särskilt av USA:s vasaller i Europa.

Därför måste demokratiskt valda center-vänsterregeringar avlägsnas genom ”regimskiften” – Honduras, Argentina, Chile, Ecuador, Brasilien, Peru, Paraguay. Hittills har dock Venezuela, Kuba, Nicaragua – och kanske Mexiko kunnat stå emot.

Venezuela och Kuba håller på att kvävas till döds ekonomiskt. Men de står fast i sitt försvar av den latinamerikanska kontinenten – med ekonomiskt bistånd och militära råd från Kina och Ryssland.

***

Latinamerika vaknar – liksom Afrika.

I Latinamerika rasar gatuprotester mot USA/IMF:s skuldfällor och åtföljande åtstramningsprogram, program som gör de rika rikare och de fattiga fattigare, protester skakar Honduras, Nicaragua, Ecuador, Chile, Argentina och till och med Brasilien. I Argentina avsatte folket i ett demokratiskt val den 27 oktober den nyliberale presidenten Macri. Han blev president genom ett av Washington ”fixade” valet 2015. Macri har förstört det välmående landet under sina fyra år. Han privatiserade offentliga tjänster liksom infrastruktur, utbildning, hälsa, transporter – och mer, vilket ledde till stora tullhöjningar, avskedanden, arbetslöshet och fattigdom. De fattiga, 2015 när Macri tillträdde cirka 15% av befolkningen, har blivit över 40% i oktober 2019.

År 2018 skrev Macri på det största IMF-lånet någonsin på 57,2 miljarder US-dollar – alla skuldfällors största skuldfälla. Den nya, just valda vänsterregeringen kommer att tvingas utforma svåra program för att kunna motverka effekterna av denna enorma skuld.

Över hela Latinamerika har människor fått nog av de av USA och Väst påtvingade åtstramningarna och deras stöld av kontinentens naturresurser. De vill ha förändring – verklig förändring. De försöker frigöra sig från Västs ekonomiska och finansiella strypgrepp. De hoppas på Kina och Ryssland som nya partners för handel och finansiellt samarbete.

Samma sak i Afrika – Västs nykolonialism, främst Frankrikes och Storbritanniens, med ekonomiskt förtryck, orättvisa handelsavtal och påtvingade – och militärt beskyddade – despotiska och korrupta ledare, har hållit Afrika i tröstlös fattigdom efter mer än 50 år av så kallad självständighet. Afrika är utan tvekan fortfarande den kontinent som är rikast på naturresurser, resurser som Väst behöver lägga vantarna på för att kunna bevara sin lyxiga livsstil och ständiga militära upprustning.

Människor, som inte fogar sig, särskilt yngre politiker och ekonomer, och som protesterar och talar ut eftersom de dagligen ser de västerländska ekonomiska brotten, mördas helt enkelt eller tystas på andra sätt.

Även här söker afrikaner tyst att slita sig ur Västs klor och söker nya förbindelser med Kina och Ryssland. Det nyligen välbesökta rysk-afrikanska toppmötet i Sotji är ett levande bevis på detta.

Kina bjuds in för att bygga infrastruktur, snabbtåg, vägar, hamnar och industriparker – och sidenvägsinitiativet, ”One Belt, One Road”, (BRI) är mer än välkomnat i Afrika, eftersom det går ut på att skapa gemensam och jämlik utveckling med syftet att gynna alla. BRI är symbolen för att bygga en gemenskap med en gemensam framtid för mänskligheten. Kina erbjuder också en gradvis frigörelse från de amerikanska och västdominerade dollarskulderna. Att befria ett land från den dollarbaserade ekonomin befriar landet från riskerna för sanktioner från USA och Väst. Detta vore en enorm lättnad för bokstavligen alla länder i den globala södern – och möjligen till och med för Europa.

Men som förväntat beskyller nu Väst, under ledning av USA, Kina för att föra ”skuldfällediplomati”. Alltså raka motsatsen till vad som faktiskt händer.

Sanningen är dock att länder i hela världen, i Afrika, Asien, södra Stillahavsområdet och Latinamerika, frivilligt väljer att samarbeta med Kina. Ett uttalande från en afrikansk politiker på hög nivå: ”Kina tvingar eller övertalar oss inte att göra en affär, vi är fria att välja och förhandla om en ”win-win”-situation” – Det säger allt.

Skillnaden mellan väst och öst är stor. Medan varje person eller land som inte håller med USA:s diktat och doktrin riskerar att regim-förändras eller bombas, tvingar Kina inget land att gå med i BRI. Kina inbjuder samtidigt som den nationella suveräniteten respekteras. Den som vill delta är välkommen att göra det. Det gäller lika mycket för den globala södern som för Europa.

Kinas president Xi Jinping lanserade BRI 2013. Under 2014 besökte han fru Merkel i Tyskland och erbjöd henne att vid den tiden bli den västligaste länken i BRI. Merkel avböjde påverkad av Washington. President Xi åkte och Kina fortsatte att tyst och stilla arbeta på detta fantastiska världsomspännande ekonomiska utvecklingsprojekt – BRI – 21:e århundradets stora ekonomiska företag, så viktigt att det 2017 skrevs i den kinesiska konstitutionen.

Det tog dock Väst sex år att erkänna denna nya version av den mer än 2 000 år gamla sidenvägen. Först 2019 började Västs mainstreammedier ens rapportera om BRI – och då alltid negativt, naturligtvis. Predikan var och är fortfarande – se upp för den kinesiska draken, kineserna kommer att dominera dig och allt du äger med sin socialism.

Detta tankesätt är typiskt västerländskt. Aggression verkar ingå i generna i västerländska samhällen, i den västerländska kulturen, så som hundratals år av våldsam och despotisk kolonisering och exploatering – som pågår också idag – har visat. Har det att göra med västerlandets monoteistiska religioner? – Det är naturligtvis ren spekulation.

Återigen, sanningen har många sidor. – För det första har Kina ingen historia av att invadera andra länder. Kina söker en fredlig och jämlik utveckling av handel, vetenskap och främst mänskligt välbefinnande – en Tao-tradition av icke-aggression. För det andra, trots ”varningar” från det fallande imperiets tron, har cirka hundra länder redan tecknat sig för att delta i BRI – och det frivilligt. Och för det tredje är Kina och Ryssland, tillsammans med länderna i Shanghai Cooperation Organization (SCO) en solid ekonomisk och försvarsallians som omfattar nära hälften av världens befolkning och ungefär en tredjedel av jordens totala ekonomiska produktion.

Följaktligen är SCO-medlemmarna – eller kan vara om de så väljer – i stor utsträckning avskilda från dollarns hegemoni. Västs privata och av Wall Street kontrollerade monetära överföringssystem, SWIFT, behövs inte längre av SCO-länderna. De handlar i lokala valutor och/eller via det kinesiska betalningssystemet mellan banker (CIPS).

Det är ingen hemlighet att imperiet, med huvudkontor i Washington, gradvis förfaller, ekonomiskt såväl som militärt. Det är bara en tidsfråga. Hur mycket tid det har kvar är svårt att gissa. Men Washingtons vardagliga beteende, med sanktioner åt höger och vänster, hinder för internationella monetära transaktioner, konfiskationer och stölder av andra länders tillgångar runt om i världen, slår allt fler spikar i imperiets kista. Genom sitt handlande begår Amerika ekonomiskt och monetärt självmord. Vem vill tillhöra ett monetärt system som godtyckligt kan användas för att skada ens land? Det behövs ingen extern hjälp för att detta USA-sponsrade system av pyramidspel med papperspengar ska falla. Det är ett korthus som redan börjat falla samman under sin egen vikt.

Den amerikanska dollarn utgjorde för 20-25 år sedan fortfarande upp till 90 % av reservvalutan i världen. Idag har andelen minskat till mindre än 60 % – och sjunker stadigt Den ersätts främst av den kinesiska yuanen som den nya reservvalutan.

Detta är vad det av USA:s inledda handelskriget med Kina egentligen handlar om – att diskreditera yuanen, en solid valuta, baserad på Kinas ekonomi – och på guld. Att ”sanktionera” den kinesiska ekonomin med amerikanska tullar är tänkt att skada yuanen, för att minska dess konkurrenskraft mot dollarn som reservvaluta i världen. Meningslöst. Yuanen är en runt om i världen erkänd solid valuta, valutan från världens näst största ekonomi. Enligt vissa sätt att räkna, som PPP (köpkraftparitet) mänsklighetens viktigaste socioekonomiska indikator, är Kina sedan 2017 världens främsta ekonomi.

Detta, och andra ständiga attacker från Washington, är en typisk desperat gest av ett döende odjur – det slår vilt åt vänster och höger och uppåt och neråt för att dra med sig ner i graven så många inbillade fiender som möjligt. Det finns naturligtvis en klar fara att denna kamp för imperiets överlevnad kan bli en kärnvapenkamp – Gud förbjude!

Kinas och Rysslands politik, filosofi och diplomati om icke-aggression skulle kunna vara det som räddar världen från utplåning – inklusive folket i Amerikas förenta stater.