Nu när Assange är säkert inlåst lägger Sverige ner sin ”utredning”

Denna tänkvärda artikel av Caitlin Johnstone kompletterar väl andra artiklar i ämnet tycker jag. Caitlin Johnstone

Stort tack till en dam i Njurundatrakten som översatt den.

Nu när Assange är säkert inlåst lägger Sverige ner sin ”utredning”

Nu, när WikiLeaks grundare Julian Assange är säkert inlåst i Belmarsh-fängelset i väntan på förhör om utlämning till USA, har Sverige för tredje gången lagt ner sin våldtäktsutredning.
”Efter att ha gjort en omfattande bedömning av vad som har framkommit under den preliminära utredningen gör jag sedan bedömningen att bevisen inte är tillräckligt starka för att utgöra grunden för att väcka åtal,” sade vice chefsåklagare Eva-Marie Persson vid en presskonferens i Stockholm på tisdagen.

Beslutet kommer bara dagar efter att Nils Melzer, FNs specialrapportör om tortyr, började klaga på den svenska regeringens vägran att svara på hans frågor om de många enorma, iögonfallande luckorna i utredningen som inleddes 2010. Dessa konspirativa luckor inkluderar ”proaktiv manipulering av bevis” med vittnesmål från det påstådda offret, en kondom som som presenterades som bevis men som inte hade DNA från varken Assange eller det påstådda offret; ett fullständigt åsidosättande av sekretessregler och normalt utredningsprotokoll från utredningens första början och framledes; bortseende från intressekonflikter; Sveriges vägran att försäkra sig om att Assange inte skulle utlämnas till USA om han reste dit för att svara på frågor; uttalanden från de påstådda offren som motsäger anklagelserna; oförklarlig korrespondens mellan svenska åklagare och FBI; och många andra.

#Sweden: FULL PIC of Govt's disappointing response to my detailed & diligent inquiries of 12 Sept & 28 May, flatly refusing:
– to explain its handling of the #Assange case
– to provide the requested information
– to engage in a constructive dialogue with #SRT@SwedenUN
#Torture pic.twitter.com/iqhPKbWfFi

— Nils Melzer (@NilsMelzer) November 11, 2019

Inget av detta spelar längre någon roll. Han är inburad, och offentligt stöd för honom har medvetet raserats. Den svenska parodin på ”utredning” fick avsedd effekt. Assange sökte politisk asyl hos Ecuadors regering av rädsla för att utlämnas till USA och blev sakta men säkert avsågad från omvärlden, sitt eget rykte och sin egen fysiska hälsa samtidigt som imperiet förberedde sin sak mot honom, alltmer begränsade hans rörlighet, tystade och smutskastade honom, tills han med tvång kunde föras ut från ambassaden i april i år.

När detta väl uppnåtts försvann plötsligt den påhittade oron för påstådda offer för sexuella övergrepp, vilket passade perfekt in med en artikel från 2010 som författades i början av utredningen av femininistförfattaren Naomi Wolf, som sa: ”Hur vet jag att Interpol, Storbritannien och Sveriges behandling av Julian Assange är en slags teater? Därför att jag vet vad som händer med våldtäktsanklagelser mot män som inte involverar att genera mäktiga regeringar.”

”Med andra ord: Aldrig under tjugotre år av rapportering och stöd till offer för sexuella övergrepp runt om i världen har jag någonsin hört talas om en man som sökts av två nationer och hålls i isolering utan borgen inför hållande av förhör – för någon påstådd våldtäkt, inte ens de mest brutala eller lätt bevisade,” skrev Wolf. ”När det gäller ett fall som involverar den oklarhet och komplexitet som i de påstådda offrens klagomål – sex som började i samförstånd som sedan påstås bli icke-samförstånd när tvisten om en kondom uppstod – snälla, hitta någon annan man, var som helst i världen, som sitter i fängelse idag utan borgen för anklagelser om något jämförbart.”

Alla som kan något om utredningar om sexuella övergrepp visste att Assanges fall behandlades väldigt annorlunda än alla andra, och alla med ett uns av intellektuell ärlighet visste att detta berodde på att hans fall var annorlunda än alla andra: det var en utredning om en man som hade generat mäktiga regeringar. Det var alltid detta det här handlade om. Det handlade aldrig om att skydda kvinnor. Det faktum att fallet spolas, nu när imperialisterna har fått som de ville, gör detta glasklart.

Och nu sitter han inlåst enbart på grund av en amerikansk utlämningsbegäran, precis som han förutsett och med rätta försökte att undvika. Det löjliga fängelsestraff han dömdes till för att ha avvikit efter att frigivning mot borgen har redan avtjänats, och den våldtäktsutredning som alla låtsades var så viktig har kastats åt sidan som ett gammalt tuggummipapper. Som en läsare uttryckte det på Twitter idag: ”Så Julian Assange är fortsatt kvarhållen i ett högriskfängelse, efter att ha avtjänat ett extremt straff för att inte ha uppfyllt borgensvillkoren för en anklagelse som inte lett till och inte kommer att leda till åtal. Allt detta utöver att reglerna om asyl åsidosatts för att fånga in honom. Här råder järngreppets och inte rättsstatens principer.”
”Låt oss kalla detta för vad det är: en skandal”, twittrade kontot Defend Assange efter att nyheten kom. ”Vägen till Belmarsh och 175-års fängelse banades i Stockholm – och det är så vi kommer att minnas det. Den skada som åsamkats Assanges och WikiLeaks rykte – att hänga ut hans namn i en ”utredning” som aldrig ledde till åtal – är monstruös.”

Monstruöst är vad det är. Och den fortsätter att vara monstruös. De har manövrerat omständigheter och berättelser på ett sådant sätt att de nu bokstavligen kan fängsla en journalist för att ha avslöjat USAs krigsförbrytelser, rakt framför näsan på oss, medan de säger att vi lever i ett fritt samhälle. Det är som att se någon som ska föreställa din vän böjer sig ner och börjar strypa din hund till döds och samtidigt se dig rakt i ögonen och säga: ”Jag dödar inte din hund. Det skulle jag aldrig göra. Vi är vänner.”

While the world knows Julian's name has been cleared in Sweden, he is sitting in a cell in Belmarsh prison, probably unaware of the news. The Prison cancelled all visits today.
Don´t Extradite Assange! pic.twitter.com/WhhIEGZSyA

— WikiLeaks (@wikileaks) November 19, 2019

De har låst in honom. De har tystat honom. De har brutit ner hans kropp. De har brutit ner hans själ. Och nu försöker de låsa honom ur vår åsyn för alltid, ur syn ur sinn, så att vi alla ska glömma allt det ondskefulla de avslöjat om sig själva.

Men det detta betyder är att nu ligger hans öde i våra händer. Då, när han var stark och entusiastisk och hade en röst, var det lätt att intala oss själva att ”Äh, han kommer att hitta en väg ut ur detta. Han är den smartaste som finns!” Det var lätt att luta sig mot hans styrka för att avsäga oss vårt ansvar för att med alla medel försvara honom från ett världsomspännande oligarkiskt imperium som försöker kriminalisera att man ställer makten till svars.

Vi kan inte göra så längre. Vi kan inte söka trösta i Assanges styrka, för han har den inte längre. Hans bräcklighet betyder nu att vi måste vara de starka. Vi måste kämpa för honom, för han kan inte göra det själv.

Vi måste vinna den här striden om vi någonsin ska hysa något hopp om att vända det status quo som förtrycker oss alla och knuffar oss mot större och större faror.
Vi har inte råd att förlora den här striden.
Vi måste kämpa för Assange som om hela världen beror på det. Därför att, på ett väldigt verklig sätt, så gör den det.