I kvälls-serien ”Aktuella artiklar för ett-två år sedan och idag” återpubliceras denna artikel som är aktuell i högsta grad…
Denna artikel av Andre Vltchek från New Eastern Outlook.
har jag fått översatt av Karl Lötberg. Tack Karl.
Andre Vltchek är filosof, romanförfattare, filmskapare och undersökande journalist. Han är skapare av Vltchek’s World in Word and Images, och har skrivit ett antal böcker, inklusive China and Ecological Civilization. Han skriver särskilt för onlinetidningen ”New Eastern Outlook.”
André Vltchek var en sovjet-född amerikansk politisk analytiker, journalist och filmskapare. Vltchek föddes i Leningrad men blev senare en naturaliserad amerikansk medborgare efter att ha fått asyl där i 20-talet. Han bodde i USA, Chile, Peru, Mexiko, Vietnam, Samoa och Indonesien. (Wikipedia).
Han avled nattetid under en bilfärd med en chaufför och sin hustru. här.
Aldrig såg jag en värld så fragmenterad!
Det är fantastiskt hur lätt, utan motstånd, det västliga imperiet lyckas förstöra ”rebelliska” länder som står dess väg.
Jag arbetar i jordens alla hörn, varhelst Kafka-artade ”konflikter” antänds av Washington, London eller Paris.
Det jag ser och beskriver är inte bara de fasor som äger rum runt omkring mig; fasor som ödelägger mänskliga liv, förstör byar, städer och hela länder. Vad jag försöker begripa är att på tv-skärmarna och på sidorna i tidningar och på internet, blir dessa monstruösa brott mot mänskligheten på något sätt täckta (beskrivna), men informationen blir förvriden och manipulerad så till den grad, att läsare och tittare i alla delar av världen till slut nästan inte vet någonting om sitt eget lidande, och/eller om andras lidande.
Under 2015 och 2019 försökte jag till exempel sitta ned och resonera med upprorsmakarna i Hongkong. Det var en i sanning avslöjande upplevelse! De visste ingenting, absolut noll, om de brott som väst har begått på platser som Afghanistan, Syrien eller Libyen.
När jag försökte förklara för dem hur många latinamerikanska demokratier Washington hade störtat, trodde de att jag var en galning. Hur skulle det goda, fina, ”demokratiska” väst kunna mörda miljoner och låta hela kontinenter bada i blod? Det är inte vad de fick lära sig vid sina universitet. Det är inte vad BBC, CNN eller ens China Morning Post sa och skrev.
Hallå, jag menar allvar! Jag visade dem foton från Afghanistan och Syrien; foton lagrade i min telefon. De måste ha förstått att det var originalfoton, första-hands-material. De såg på det, men deras hjärnor kunde ändå inte bearbeta det som visades. Bilder och ord; dessa människor var inställda för att inte förstå vissa typer av information.
Men detta händer inte bara i Hongkong, en före detta brittisk koloni.
Du kommer kanske ha svårt att tro det – men även i ett kommunistiskt land som Vietnam; ett stolt land, ett land som lidit enormt av både fransk kolonialism och USA:s galna och brutala imperialism, människor som jag hört samman med (jag bodde i Hanoi i två år) visste nästan ingenting om de fruktansvärda brott som begåtts mot det fattiga och försvarslösa grannlandet Laos, av USA och dess allierade under det så kallade ”Hemliga Kriget” (Secret War); brott som inkluderade bombningar av bönder och vattenbufflar, dag och natt, av strategiska B-52-bombplan.
Och i Laos, där jag skrev om minröjningsaktiviteter, visste människor ingenting om de monstruösa handlingar väst hade begått i Kambodja; att mörda hundratusentals människor genom systematiska bombmattor, att förflytta miljoner bönder från sina hem, att utlösa hungersnöd och öppna dörrarna till de Röda Khmerernas övertagande.
När jag talar om denna chockerande brist på kunskap i Vietnam, angående regionen och vad den tvingades gå igenom, talar jag inte bara om butiksägare eller textilarbetare. Det gäller i lika hög grad vietnamesiska intellektuella, konstnärer, lärare. Det är total minnesförlust, och det kom med den så kallade ’öppenheten’ (Opening Up) mot världen, som innebar konsumtion av västerländska massmedier och senare infiltration via sociala medier.
Vietnam delar inte bara gränser och en turbulent historia med både Laos och Kambodja.
Men tänk dig två enorma länder med bara havsgränser, som Filippinerna och Indonesien. Vissa Manila-bor som jag träffat tror att Indonesien ligger i Europa.
Gissa nu hur många indonesier som känner till massakrerna som USA begick på Filippinerna för hundra år sedan, eller hur folket på Filippinerna blev indoktrinerat av västerländsk propaganda om hela Sydostasien? Eller hur många filippinare som känner till den av USA utlösta militära kuppen 1965, som avsatte den internationalistiske presidenten Sukarno och dödade mellan 2 och 3 miljoner intellektuella, lärare, kommunister och fackföreningsmedlemmar i grannlandet Indonesien?
Titta på de utländska avsnitten i de indonesiska eller filippinska tidningarna, och vad kommer du att se? Samma nyheter från Reuters, AP, AFP. Faktum är att du även får se samma rapporter i nyhetskanalerna i Kenya, Indien, Uganda, Bangladesh, Förenade Arabemiraten, Brasilien, Guatemala – och listan bara fortsätter och fortsätter. Den är utformad för att ge ett och endast ett resultat: absolut fragmentering!
***
Fragmenteringen av världen är häpnadsväckande – och den ökar med tiden.
De som hoppades att internet skulle förbättra situationen, gjorde en grov felberäkning.
Med bristen på kunskap har också solidariteten försvunnit.
Just nu, över hela världen, äger det rum upplopp och revolutioner. Jag täcker de viktigaste; i Mellanöstern, Latinamerika och Hongkong.
Låt mig vara uppriktig: det finns absolut ingen förståelse i Libanon för vad som händer i Hongkong eller i Bolivia, Chile och Colombia.
Västs propaganda kastar allt i en säck.
I Hongkong framställs upprorsmakarna – indoktrinerade av väst – som ”pro-demokrati-demonstranter”. De dödar, bränner och klår upp människor, men de är ändå västvärldens favoriter. Eftersom de är motståndare till Folkrepubliken Kina, numera Washingtons fiende nummer ett. Och eftersom de skapades och upprätthålls av väst.
I Bolivia störtades den antiimperialistiska presidenten i en av Washington orkestrerad kupp, men det är framför allt ursprungsbefolkningen – som kräver hans återkomst – som porträtteras som upprorsmakare.
I Libanon såväl som Irak behandlas demonstranter vänligt av både Europa och USA, främst för att väst hoppas att pro-iranska Hizbollah och andra shia-grupper och partier kan försvagas av protesterna.
Den tydligt antikapitalistiska och anti-nyliberala revolutionen i Chile, liksom de legitima protesterna i Colombia, rapporteras som en slags kombination av explosivt äkta missnöje, huliganism och plundring. Mike Pompeo varnade nyligen för att Förenta Staterna kommer att stödja högerinriktade sydamerikanska regeringar i sina försök att upprätthålla ordningen.
All denna bevakning är nonsens. I själva verket har det ett och endast ett mål: att förvirra tittare och läsare. För att se till att de vet ingenting eller väldigt lite. Och att de vid slutet av dagen kollapsar på sina soffor med en djup suck: ”Åh, världen är i kaos!”
***
Det leder också till en enorm fragmentering av länder på varje kontinent, och i hela det globala söder.
Asiatiska länder vet väldigt lite om varandra. Detsamma gäller för Afrika och Mellanöstern. I Latinamerika är det Ryssland, Kina och Iran som bokstavligen räddar Venezuelas liv. De andra latinamerikanska länderna, med ett glänsande undantag – Kuba – gör noll för att hjälpa till. Alla latinamerikanska revolutioner är fragmenterade. Alla USA-producerade kupper genomförs i huvudsak utan opposition.
Samma situation råder i hela Mellanöstern och Asien. Det finns inga internationalistiska brigader som försvarar länder förstörda av väst. Det stora rovdjuret kommer och attackerar sitt byte. Det är en hemsk syn, eftersom ett land dör framför världens ögon, i fruktansvärd ångest. Ingen blandar sig i. Alla bara tittar på.
Ett efter ett faller länderna.
Det här är inte hur stater under 2000-talet borde bete sig. Detta är djungelns lag.
När jag tidigare bodde i Afrika, gjorde jag dokumentärfilmer i Kenya, Rwanda, Kongo, körde genom vildmarkerna; det är så här djur uppför sig, inte människor. Stora kattdjur som hittar sitt offer. En zebra eller en gasell. Och jakten börjar: en fruktansvärd händelse. Sen det långsamma dödandet; offret äts levande.
Ganska lik den så kallade Monroe-doktrinen.
Imperiet måste döda. Med jämna mellanrum. Med förutsägbar regelbundenhet.
Och ingen gör någonting. Världen tittar på. Låtsas att inget extraordinärt äger rum.
Man undrar: kan en legitim revolution lyckas under sådana förhållanden? Kan någon demokratiskt vald socialistisk regering överleva? Eller slutar allt anständigt, hoppfullt och optimistiskt alltid som ett byte för ett degenererat, brutalt och vulgärt imperium?
Om så är fallet, vad är då för mening med att spela enligt reglerna? Naturligtvis är reglerna ruttna. De existerar bara för att upprätthålla status quo. De skyddar kolonisatörerna, och tuktar upprorens offer.
Men det var inte det jag ville diskutera här i dag.
Min poäng är: offren är splittrade. De vet väldigt lite om varandra. Kampen för verklig frihet är fragmenterad. De som slåss, och blöder, men slåss ändå, motverkas ofta av sina mindre djärva med-offer.
Jag har aldrig sett världen så uppdelad. Lyckas imperiet, trots allt?
Ja och nej.
Ryssland, Kina, Iran, Venezuela – de har redan vaknat upp. De har rest sig. De lär sig om varandra, från varandra.
Utan solidaritet kan det inte bli någon seger. Utan kunskap kan det inte finnas någon solidaritet.
Intellektuellt mod kommer nu helt klart från Asien, från ”öst”. För att förändra världen måste västs massmedier marginaliseras och konfronteras. Alla västerländska begrepp, inklusive ”demokrati”, ”fred” och ”mänskliga rättigheter” måste ifrågasättas och omdefinieras.
Och definitivt – kunskap.
Vi behöver en ny värld, inte en förbättrad värld.
Världen behöver inte London, New York och Paris för att lära sig om sig själv.
Fragmenteringen måste ta slut. Nationerna måste lära sig om varandra, direkt. Om de gör det skulle verkliga revolutioner snart lyckas, medan subversiva och falska färgrevolutioner som de i Hongkong, Bolivia och över hela Mellanöstern skulle konfronteras regionalt och hindras från att fördärva miljontals mänskliga liv.
Alla de galenskaperna som USA håller på med nästan varje dag är tecken på ett sjukligt och döende imperium Glittrande koloss USA har inte ens har ett fungerande försvar, baar skrotvapen. För år 2020 har USA budgeterat 1, 5 biljoner dollar för skrotvapen – garanterat pengar i skön. Om USAs skrotvapen arsenal berättar Escobar i sin recension av en viktig bok
https://consortiumnews.com/2019/12/21/pepe-escobar-you-say-you-want-a-russian-revolution/.
Och detta ingår i denna sorgliga värld
https://www.strategic-culture.org/news/2020/12/22/no-hope-ahead-for-palestinians/
Detta är vad de som egentligen styr har kokat ihop för oss icke-”utvalda”.
De har titulerat sig själva till ”The Guardians” och vi äro fåren som ska lyda dessa satans avkommor. Alla är förvaranade
https://journal-neo.org/2020/12/22/the-dangerous-alliance-of-rothschild-and-the-vatican-of-francis/
Sverige är ett stolt land, för man har lyckats evakuera till i dag 2000 personer från Afghanistan. 1500 av dem skall ingå i årets kvot, av 6400 kvotflyktingar. för att kunna göra detta ändrades tillfälligt reglerna för kvotflyktingar, så mycket går när den politiska viljan finns.
Jag är inte stolt över Sverige, jag skäms när jag tänker på att Sverige inte på något sätt bidrar till att bryta sanktionerna mot Iran. Eller hjälpa Iran som nu behöver enormt mycket hjälp, då de själva har mycket svårt under sanktionerna mot dem, samtidigt som de har tagit emot 4 miljoner flyktingar från Afghanistan.
Mike Wallace frågar iranska ambassadören G. Hossein Dehghani, hur de lyckas hantera att ta hand om alla dessa flyktingar.
Dehghani svarar att det är otroligt svårt på grund av sanktionerna och de kan inte ta hand om alla som de önskar, men trots detta är bara 6% av dem boende i förläggningar, de flesta lever i samhället tillsammans med övriga iranier och barnen går i skolan tillsammans med iranska barn.
Jag skulle vara stolt om Sverige hjälpte Iran med akut hjälp men också arbetade för att bryta sanktionerna mot Iran i EU.
”Vi behöver en ny värld, inte en förbättrad värld.” Den nya världen håller just nu på att växa fram i Kina. Det är därför USA och deras anhang är så fanatiskt desperata att stoppa den. Kina leder genom föredömligt exempel som andra finner värt att följa, USA leder med krig, våld, död, hotelser, ekonomisk sanktioner, och kidnappning. Vem vill ni själva följa. Gatudemonstrationer hjälper inte. Kärnan är politikerna, främst (S) paritet som alltid har varit USAs nickedocka och lakej, och de USA styrda medierna i Sverige som MSM, främst Bonniers, och tvångsfinansierade Public Service. Vi har ett bra verktyg, internet, låt oss göra bruk av det, och dumpa USAs propagandans organ och kanaler, även Facebook, Twitter, Instagram, med flera. Ladda ner WeChat och bekanta er med det om ni vill garantera att kunna debattera. Andra program kan stoppas och censureras. USA är där i kontroll.
Håller med här,att Sverige medverkar till dessa vidriga sanktioner mot Iran är katastrofalt,men samma gäller Syrien och Venezuela.Jag fattar inte hur Sverige använder sin rösträtt i EU till att medverka på dessa vidriga sanktioner. Man har HELT slutat ha en egen utrikespolitik och följer allt det Usa säger. Det finns varken förhandlingar eller diskussioner när man ställer upp på alla dessa vidriga sanktioner. Man bara tar emot order från Washington och följer dom STÄNDIGT. Vare sej det är Iran, Syrien eller länder i Latinamerika som Nicaragua och Venezuela. Det finns inga diskussioner eller riktiga möten kring detta,det är ENDAST order och man följer dom STÄNDIGT. Önskar att Sverige hade en egen utrikespolitik,och att man använde sin rösträtt i EU självständigt. Men det är tyvärr KATASTROFALT hur man varit ett knähund åt Washington i ALLA frågor under denna regeringens 7år vid makten. Man får ärligt talat ont i magen
Den verkliga landsförrädaren Navalny kan till skillnad från Assange skicka ut sina tweets och kommunicera med omvärlden. Navalnys organisation som tagit emot medel från främmande makts underrättelsetjänst. Som arbetar för att skapa kaos i Ryssland, med demonstranter som de liksom i HongKong är provocerande och våldsamma. Våra stora media rapporterar aldrig demonstranterna i Ryssland som bråkiga och våldsamma, trots att man tydligt kan se de på olika videofilmer som lagts ut. Jag såg videofilmer där icke demonstranter fick klättra upp i lyktstolpar för att undgå de aggressiva demonstranterna i Moskva.
Medan när tusentals demonstrerade mot vaccinpass ute i Europa, så hörde jag från nyheterna, att de våldsamma demonstranterna möttes av vattenkanoner och tårgas.
I ett nyligen tweet från Navalny ut till sina följare, så klagar han på att alla TV-kanaler i Ryssland talar om NATO som det stora hotet och att Putin säger att NATO står på vår dörrtröskel och vi har ingenstans till reträtt.Detta kan man säga är verklig yttrandefrihet till skillnad från alla som skriver på sin twitter att Navalny är rasist och lägger ut videor som bevisar detta. De får sina twitter konton nedlagda eller blir hotade med att själva ta bort det annars blir deras konto nedstängt.
Magda Gad har lagt ut en länk till artikeln nedan som publicerades år 2016 i Expressen, och diskuterar situationen i Ukraina med Expressens läsare. Ett massivt påhopp på henne för att gå Putins ärenden, och att hon inte förstår att USA vill allas väl, och skyddar alla demokratier i Världen mot all diktaturer. Att hon återger att personer i Donetsk förnekar att det är rysk militär som är i Ukraina, utan det är lokalbefolkning som slåss mot Ukrainsk arme.
En storm mot henne då hon säger att man måste förstå Ryssland, eftersom NATO lagt sina baser så nära deras gräns. Man blir mörkrädd när man ser hur propagandan från svensk media och SVT gått in i folks medvetande.
https://www.expressen.se/nyheter/longread/ukraina/sv/det-ar-inte-vart-krig-bada-sidors-soldater-ar-bara-marionetter-2/