Stoppa tortyren i Israels fängelser!

Denna artikel har skrivits av en av landets främsta experter på ”Israel-Palestina-frågan2, doktor Gunnar Olofsson i Borås. Han har besökt och arbetat i området flera gånger. Gunnar Olofsson är ordförande i Borås Palestinagrupp och medlem av Palestinagruppernas förbundsstyrelse.

OBS. Den skrevs före coronapandemin-

Stoppa tortyren i Israels fängelser!

Den 28 augusti förra året fängslades den palestinska journaliststuderanden och aktivisten Mays Abu Ghosh (21) av israelisk militär. Efter en månad i al-Moskobiyeh förhörscenter hade tortyr gjort henne ”nästan oigenkännlig” berättar hennes mor i en intervju. ”Hon var sönderslagen, mycket blek och jag kunde inte krama henne för smärtorna i hela hennes kropp”. Mays Abu Ghoshs ”brott” är att ha engagerat sig mot den israeliska ockupationen, och för palestinska rättigheter. Hon är fortfarande i fängelse. Och hon är tyvärr inte ensam.

Enligt FN:s ”Konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning”, som Israel undertecknat, är tortyr inte tillåtet under några som helst omständigheter. Redan 1996 kritiserades Israel av Amnesty International för att på ett systematiskt sätt använda tortyr vid förhör av fångar. I ett beslut i ­Israels högsta domstol i september 1999 ­förbjöds flera former av tortyr, men samtidigt lämnades dörren öppen för att under särskilda omständigheter, ”nödsituationer”, använda förbjudna metoder för att avvärja ”tickande bomber”. Beslutet har sedan dess flera gånger bekräftats av domstolen.

I en rapport 2011 av israeliska ”Public Committee Against Torture in Israel” (PCATI) och ”Physicians for Human Rights – ­Israel” (PHR-I), konstaterades att den israeliska sjukvården mörkar om tortyr utförd av säkerhetstjänsten, Shin Bet. Rapporten, baserad på över 100 undersökta fall, ­pekar ut olika former av inblandning i tortyr, såsom bristande dokumentation av tortyrfall, avstående från att rapportera misstankar om övergrepp mot fångar, överlämnande av medicinsk information till förhörsledare och återlämnande av offer till deras torterare.

Enligt PCATI utsätts de flesta palestinska fångar för tortyr och misshandel. Man använder ögonbindlar och handfängsel, sätter fångar i plågsamma kroppsställningar, använder sparkar och slag, extrem värme och kyla, ­påträngande ljud och ljus, sömndeprivation och kränkningar som att spotta på eller dra fången i håret. Det israeliska fängelse­systemet använder sig också frikostigt av internering i isoleringscell, utan möjlighet till besök av anhöriga och advokater. Fångar har avlidit av tortyr eller av att ha blivit nekade nödvändig medicinsk vård. Enligt ”Palestinian Prisoners Club” har sedan ockupationens inledande 222 palestinska fångar avlidit i israeliska fängelser.

Även palestinska barn misshandlas och torteras inom det militära systemet. Enligt en rapport – ”No way to treat a child” (2016) – av den palestinska motsvarigheten till Rädda Barnen, ”Defense for Children International – Palestine” (DCI-P), har Israel i praktiken två skilda rättssystem.

Ett civilt för israeliska barn och ett militärt för palestinska barn på det ockuperade Västbanken. I det civila systemet är man, som i Sverige, barn upp till 18 års ålder, har klara rättigheter vad gäller närvaro av advokat och föräldrar vid förhör och placeras normalt inte i fängelse utan tas om hand inom det civila sociala nätverket.

I det militära systemet är man straffmyndig från 12 års ålder, fängslas och förhörs ofta utan närvaro av advokat eller föräldrar och placeras i fängelser tillsammans med vuxna kriminella.

Israel är det enda land i världen som systematiskt ställer barn inför militärdomstolar. Varje år hanteras runt 700 barn inom det israeliska militära rättssystemet.

FN:s Barnkonvention, som Israel undertecknat (1991), stadgar att ”inget barn får utsättas för tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller straff” (artikel 37). Palestinska barn arresteras ofta i sina hem mitt i natten, framför ögonen på sina familjer, förses med handfängsel och ögonbindlar, och transporteras på golvet i ett militärfordon till en polisstation i en olaglig israelisk bosättning där de misshandlas och förödmjukas. De får ingen information om sina rättigheter eller vad de anklagas för, och föräldrar och syskon får inte veta vart de förts.

Barnen förhörs utan närvaro av någon vuxen de kan lita på och ställs inför en militärdomstol där de får skriva på ett ”erkännande” på hebreiska – ett språk de inte förstår. Den vanligaste anklagelsen är stenkastning mot soldater och militärfordon – brott som enligt ”Militärorder 1651” kan ge 20 års (!) fängelse. De spärras sedan in i fängelser inne i Israel, där de inte kan få besök av sina anhöriga.

I DCI-P:s undersökning av 429 fall hade 98% av barnen fått sina händer bakbundna vid arresteringen, och 88% försetts med ögonbindlar. 97% fick ingen hjälp av advokat och 84% blev aldrig informerade om sina rättigheter. 76% av barnen hade utsatts för fysiskt våld, 70% blivit kroppsvisiterade inpå bara skinnet, 73% blivit nekade mat och vatten och 55% vägrade tillgång till toalett.

I nuläget (slutet av december 2019) sitter enligt den israeliska människorättsgruppen B`Tselem minst 4.544 palestinska ”säkerhetsfångar” i israeliska fängelser. Åtminstone 186 av fångarna är barn. 464 fångar, varav 4 barn, hålls i ”administrativt förvar” på obestämd tid utan rättegång eller dom.

Enligt Israels förmånliga handelsavtal med EU vilar avtalet på ”respekt för mänskliga rättigheter och demokratiska principer” (artikel 2). Eftersom Israel så uppenbart grovt kränker avtalet bör det suspenderas. Sveriges regering måste ta tydliga initiativ mot Israels upprepade brott mot FN:s konventioner, införa sanktioner och förmå EU att agera för palestinska mänskliga rättigheter. Som enskilda kan vi agera genom att underteckna de olika upprop som sprids för frigivning av Mays Abu Ghosh och andra politiska fångar.