Omslag till nr 4 2019.
Tidskriften ”FÖRR OCH NU – Tidskrift för en folkets kultur och historia” har återuppstått för ett par år sedan. Förr och Nu
Nummer 4 2019 är det senaste numret. Beklagar att jag är sen med anmälan – medn tidskeriften är lika intressant för det!
Förr och Nu är en kulturtidskrift som tidigare utkom mellan åren 1974 och 1996. Tidskriften var den gången en papperstidning i A5-format och utgavs med fyra nummer per år. Den redaktionella tonvikten låg på kultur, kulturhistoria, historia, konst och litteratur. Detta är ett försök att åter väcka liv i tidskriften, nu som en webbtidskrift.
Förr och Nu:s program och inställning uttrycks genom de fyra parollerna:
Försvar för yttrande- och tryckfriheten
För en folkets kultur
För en folkets historia
Antiimperialism
Varje artikelförfattare svarar dock själv för de åsikter hen framför.
REDAKTION
Ulla-Britt Antman
Jan-Olof Erlandsson
Jan Käll
Per-Olov Käll (ansvarig utgivare)
Anne Lidén
Innehåll i nummer 4 2019
Ledare XI: 1. Vår tids bildstormare; 2. San Francisco fallet. Muralmåleriets kunskap och teknik hotas: Skydda och rädda, dölja eller visa?
KULTURHISTORIA & LITTERATUR
Thomas Malm Sir Joseph Banks och Söderhavets Kleopatra
Finn Hultin Om Lu Wenfus Gourmén
AKTUELL POLITIK
Michael C. Behrent Intervju med Jean-Claude Michéa
TIDSBILD
Anders Björnsson ANTECKNINGAR – sensommaren 2019
RECENSION
Anders Björnsson KODNAMN ONKEL – om spioneriet i Sverige under andra världskriget
VÅRA MUSEER
Per-Olov Käll Litografiska Museet i Huddinge
Jan-Olof Erlandsson Trasmattor i Rättvik
VÅRA VÄNNER
Stöd Julian Assange!
(PDF-fil: Förr och Nu Nr 4 2019 )
Jag vill särskilt fästa uppmärksamhet på ledaren tids bi ”Vår tids bildstormare” av Per-Olov Käll och återger nedan inledningen.
Ingress: Beslutet av San Fransiscos skolstyrelse i juni 2019 att med vit färg låta övermåla – med andra ord förinta – den framstående rysk-amerikanske konstnären Victor Arnautoffs (1896-1979) kraftfulla muralmålningar från 1936 i George Washington High School har väckt bestörtning inom USA:s kulturliv och många har protesterat. Beslutet har sedermera ändrats till att istället täcka de historiskt betydelsefulla konstverken med panel. Den av allt att döma ännu inte slutgiltigt avgjorda konflikten beskrivs här av Per-Olov Käll, och i en efterföljande artikel berättar Anne Lidén om San Francisco-fallet i ljuset av muralmåleriets historia och teknik.
Vår tids bildstormare
Bildstormare (eller ikonoklaster – ett ord bildat av den klassiska grekiskans εἰκών ”bild”, och κλάω ”slå sönder”) har det funnits gott om i historien. Människans bilder är ett känsligt och kontroversiellt kapitel. Bilder väcker inte enbart glädje, intresse och nyfikenhet; ibland framkallar de som bekant skandal, till och med vrede och hat och till den grad att man understundom handgripligt förintat dem. Bildens historia är sannerligen inte en oskyldig berättelse om enbart konst och estetik!
Kan inte vara många som läser den här tidskriften Förr och Nu.
Vid en koll på webbsite ranking sidan Alexa fanns inte ens några resultat.
Romelsjös Global Politics är i samma storleksordning som Thoralfs blogg enligt Alexa.
I mina ögon två politiska bloggar med lika tydlig inriktning. Dock i princip varandras motsatser vad gäller målsättning.
Man tror det inte men diskussionsforumet Flashback är faktiskt större på Internet än självaste SVT Public Service.
De socialkonservativa sidorna Samhällsnytt m.fl. är välbesökta på Internet men en bra bit efter rikstidningarna Aftonbladet, Expressen, DN och Svenska Dagbladet.
Utställning av trasmattor i en svensk landsortskyrka med trasmattor hängande över varenda kyrkbänk.
Vem annars än ”Folkets kultur” att lyfta fram någonting sådant?
Det är kanske det ”Folkets kultur” vill?
Trasmattor m.m. istället för människor med kristen tradition?
Ta bort kristendomen och göra om kyrkorna till allmänna kulturhus?
Folket hit och folket dit, men vart finns folket?
Tja, det verkar inte i alla fall vara hos ”Folkets kultur” och tidskriften Förr och Nu.
Har du läst något i Förr och Nu.
Jag klicka på länken ovan och fick upp tidningen.
Sen tittade jag lite på själva tidningen. Det som brukar kallas ”om”
Därefter bläddrade jag bland artiklarna för att hitta något jag tyckte kunde vara intressant. Valet föll på utställningen om trasmattor. Kanske för de otroligt fina bilderna och heller inte så mycket textmassa. (Ibland kanske man inte orkar eller tycker sig ha all tid i världen)
Jag blev något irriterad. Tyckte kyrkan, men framförallt kristendomen blev vanhedrad. Hade jag sett samma i Kyrkans Tidning kanske jag inte reagerat på samma sätt men här for tankegångarna genast till Sovjetunionen där kommunisterna beslutade använda kyrkorna till magasin och liknande och förbjöd den ortodoxt kristna religionen offentlig.
Det kan inte kommunister i Sverige göra men däremot kan de istället uppmuntra till att kyrkor används till annat än gudstjänster för kristna.
Jag kan fortsätta läsa tidningen Förr och Nu men väntar mig inte så mycket mer än kommunistisk propaganda. Inlindad på olika vis?
O.T
Senare igår läste jag om ett säreget politiskt parti i Västervik
De kallar sig Socialisterna eller Socialistiska välfärdspartiet.
En företrädare för partiet är en avhoppad Sverigedemokrat.
Något samarbete hade också ingåtts. Inom kommunpolitiken tror jag.
Verkligen udda av partier och ideologier som är såna fiender till varandra.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Socialisterna
II. “Främsta problemet med läsvärda alster är att de är så många att dygnets 24 timmar inte räcker till, ens om man aldrig putsar sina skor och aldrig städar hemma.”
Jag tror utbudet blivit för stort. Genom tekniken.
En skapelse av den fria marknaden som ger utlopp för människors skaparkraft och uppfinningsrikedom.
Några tjänar stora pengar på det här. Andra mindre pengar. Vissa inga pengar alls men drar ändå nytta av utvecklingen.
Häromkvällen läste jag om kalorifersystemet. Något som intresserar mig.
Utan de utvecklade medierna och Internet hade det säkert aldrig blivit av.
Främsta problemet med läsvärda alster är att de är så många att dygnets 24 timmar inte räcker till, ens om man aldrig putsar sina skor och aldrig städar hemma.
Man får lov att dra sig fram genom livet som en bottenlöst obildad och okunnig fån, även om man skulle ha råd att abonnera på allt, från La Recherche, Nature och Sennaciulo till Le Canard enchaîné, FIB, Monato, Proletären och Vi.
Tiden för att dödsstäda kommer och man har ett helt bibliotek med olästa böcker som hånflinar åt en när man drar till tvättstugan efter att ha startat den gamla hopplöst långsamma datorn…
Nåja, imorgon är inträdet gratis på Liljevalchs, om man skulle råka befinna sig i Stockholm, vara ledig och vara nyfiken på Vårsalongen. Där finns några läckra akvareller, spännande broderier och en mörkklädd publik som bevisar att brist på motion och dålig kost väger mycket tungt på gamla dagar.
”Främsta problemet med läsvärda alster är att de är så många att dygnets 24 timmar inte räcker till, ens om man aldrig putsar sina skor och aldrig städar hemma.”
Jag tror utbudet blivit för stort. Genom tekniken.
En skapelse av den fria marknaden som ger utlopp för människors skaparkraft och uppfinningsrikedom.
Några tjänar stora pengar på det här. Andra mindre pengar. Vissa inga pengar alls men drar ändå nytta av utvecklingen.
Häromkvällen läste jag om kalorifersystemet. Något som intresserar mig.
Utan de utvecklade medierna och Internet hade det säkert aldrig blivit av.