I kvälls-serien ”Aktuella artiklar för ett år sedan och idag” återpubliceras denna artikel som verkar vara aktuell i högsta grad…
I Stockholm inleddes solidaritetsarbete till stöd för Julian Assange och yttrandefrihet sommaren 2018. Arbetet har intensifierats med möten varannan vecka i centrala Stockholm, med musik, flera tal, flygblad, klatschiga banderoller och alltfler deltagare.
Fyra av oss ”Stödkommittén för Julian Assange”, Claudia, min fru Siv, en annan kvinna och jag reste till möten och manifestationer i London i samband med att rättegången mot Julian Assange inleddes i Belmarsh-fängelset 24 februari 2020.
Redan två dagar innan, 22/2, anordnade Don’t Extradiate Assange Campaign en marsch från Australia House till Parliament Square i London för att protestera mot Julian Assanges möjliga utlämning till USA. Hundratals personer deltog i marschen och tusentals personer samlades på Parliament Square. En av talarna anmärkte att nu äntligen börjar detta bli vad man kan kalla en ”Global movement”.
Bland de utmärkta talarna fanns bland annat Greklands tidigare finansminister Yanis Varoufakis, Julian Assanges far John Shipton, Roger Waters som är en av grundarna till bandet Pink Floyd, förre ambassadören Craig Murray, debattören Tariq Ali, samt John Rees som leder Don’t extradite Assange Campaign samt Kristinn Hrafnsson , editor in chief från Wikileaks.
Nu följer först en rapport om ett väldigt bra möte i St Pancras Church 25/2 med mig Anders Romelsjö som huvudförfattare. Avsnittet om upplevelser och iakttagelser från manifestationerna utanför Belmarsh-fängelset har mest skrivits av Claudia. Belmarsh är ett högsäkerhetsfängelse utanför London där Julian Assange hålls isolerad under tortyrliknande former enligt FN-experter Nils Melzer, och där rättegången äger rum.
* Vill nämna att artikeln också har uppmärksammats av FIB:s website., som publicerat flera andra artiklar om yttrandefrihet. Anders Romelsjö: Ögonvittnesrapport av mig och andra från solidaritetsmanifestationer för Julian Assange och yttrandefrihet i London
Solidaritetsmötet i St Pancras Church
Vid möte i 25/2 höll för oss kända talare inspirerande, färgstarka, engagerande och väl förberedda tal inför omkring 200 närmast jublande aktivister. De flesta var förstås från Storbritannien, men här fanns folk från flera andra länder.
Den förste talaren var människorättsaktivister Craig Murray, en lysande analytiker med bloggen Craig Murrays blogg. och tidigare Storbritanniens ambassad till Uzbekistan, och senare universitetsrektor, en man som träffat Assange flera gånger. Han hade deltagit i de två inledande rättegångsdagarna och betonade lugnt att en farsartad rättegång pågick. Första dagen, då åklagaren gjorde sin plädering för att Assange skulle utlämnas till USA, hade fått stor uppmärksamhet i media, men inte Dag 2 då försvaret kom till tals. Då var t.ex. journalisterna från New York Times och Washington Post inte där.
Craig Murray trodde att Julian Assange skulle dömas till utvisning till USA vid rättegången, men trodde nog att han skulle frikännas i högsta instans i Storbritannien efter en rättsprocedur på 2-3 år. Men följande dag hörde jag honom berätta vid en lunchpaus utanför Belmarsh-fängelset att domaren och åklagaren börjat diskutera hur man skulle kunna sidsteppa Storbritanniens utlämningsavtal med USA som förbjuder utlämning i politiska mål. Craig Murray menade att rättegången uppvisade en tydlig brutalitet i behandlingen av Assange för att skrämma oss andra till tystnad. Lyssna gärna till hela hans tal (här.)
Alexander Mercouris, med barndomsminnen från en uppväxt i diktaturens Grekland, och analytiker på The Duran, menade att Assange har skakat om USA-etablissemanget. Han tog upp CIA:s väl belagda spioneri på Assange inne på Ecuadors ambassad av en spansk firma. Berättade också om Nils Melzers uppmärksammade rapport om att Julian Assange sedan länge behandlas under tortyrliknande former – vilket ju Craig Murrays iakttagelser kunde bekräfta.
Sedan fick vi höra Eva Bartlett, den unga kvinnan som flera gånger besökt krigets Syrien, och kunnat berättat om de falska rapporterna från Syrien som etablerade medier serverar oss i USA:s tjänst. Hon gav sedan många exempel hur journalister som avslöjat obehagliga sanningar för makthavare hade förföljts och dödats.
Sedan kom George Galloway, under två perioder parlamentsledamot för Labour, som i hård konkurrens väl höll det mest färgstarka talet av alla. Hans viktigaste – och hemskaste – poäng var att det fanns starka belägg för att USA tänkt kidnappa och döda Julian Assange, och att detta troligen var planlagt från Vita huset.
Ingen överraskning att talarna hyllades av stående ovationer från denna publik.
Solidaritetsmanifestationerna utanför fängelset i Belmarsh.
Varje dag skedde manifestationer utanför Belmarsh Prison, ett högsta säkerhetsfängelse där Julian Assange suttit inlåst, mest i en isoleringscell och en del tid i sjukvårdsavdelningen även där isolerad, sedan han hämtades med tvång i april 2019. Trots att Julian Assange inte kan klassas som terrorist eller seriemördare som den typiska fången på Belmarsh behandlas han så.
Han får sitta i en skottsäker bur under förhandlingarna alltid flankerad av två vakter, och har inte ögonkontakt med sina försvarsadvokater. Han måste strippa naken och underkasta sig en fullständig kroppsvisitering på väg dit och tillbaka, inte en utan flera gånger.
Vi som demonstrerade fick stå utanför ett stort järnstaket nära infarten till rättssalen drygt ett hundra meter längre bort.
Den första dagen den 24 februari kom ca 200 personer. De som sågs och hördes mest var ”Gula västarna” från Frankrike samt den tyska gruppen. Tyskland har delgrupper i 35 städer och ca 30 representanter var på plats i Belmarsh. Vi stod där under hela rättegången, 9:30-16:30. Det var uppehållsväder och ibland soligt.
Tyvärr måste de flesta av Gula Västarna åka hem liksom en hel del andra människor som inte kunde vara där mer än en dag. Man tyckte att måndagen den 24 februari var viktigaste. I fortsättningen (dagarna 2,3,4) fanns uppskattningsvis minst 60 och kanske upptill 100 personer vid olika tider. Vädret blev mycket jobbigare med regn och blåst och även lite snö och folk kom och gick och kom tillbaka. Vissa kom en eller två av dagarna.
På dag 2 fick vi höra att våra talkörer var störande för folk i rättssalen och att det vore bättre om vi bara gjorde dem under pauserna. Då bestämde vi oss för att stå vid motorvägen i stället. Det var en motorväg med två körfält i båda riktningar och en gräsremsa mellan dem. Vi hade många fina plakat och några banderoller. När trafiken stannade vid de röda ljusen kunde vi gå över gatan och stå direkt framför bilarna. Många gav oss tummarna upp eller tutade i solidaritet. Så dagarna 2-4 blev på detta sätt.
Som väntat hade de ansvariga i Belmarsh inte gjort någonting för vår del. Om det skulle finnas en medvetenhet hos dem styrande och folk i allmänhet om hur viktig denna rättegång är samt en respekt för hur mycket tid, pengar och känslor för rättvisa och mänskliga rättigheter folk från olika länder (vi träffade folk från Frankrike, Italien, Tyskland, Belgien, USA, samt från länder i Latin Amerika t.ex. Colombia som hade bott länge i England) hade satsat för att visa Julian Assange sitt stöd skulle det ha funnits bärbara utomhus toaletter, matförsäljning och en provisorisk möjlighet till tak över huvudena. Vi fick göra allting själv.
Folk från JADC (Julian Assange Defence Committee) i London och några från den tyska gruppen hade tält med sig och spritkök för kaffe och te. Så vi hade ett ”läger” med flera tält utanför ett annat staket som delade hela fängelseområdet från motorvägen. Eftersom vädret blev så hårt tog man pauser ibland gick in i tälten. Marken blev mycket blött och lerig. Aktivister kunde servera god soppa och bröd till självkostnadspris. För att äta en ordentlig lunch måste man åka in till Woolwich med en buss, vilket tog 15 minuter.
Det fanns platser för Julian Assanges familj och för journalister i rättssalen men bara 18 platser för allmänheten. Man var tvungen att komma kring kl 5:30 på morgonen och köa för dessa platser.
Claudia kan jämföra med rättegången mot ASAP Rocky i Stockholms tingsrätt i somras där man ordnade ca 100 platser för allmänheten.
Stämningen var alltid bra, med få problem. Den första dagen var stämningen som skrivits ovan på högsta nivå och efter detta mer dämpad pga. vädret och negativa nyheter ifrån rättegången.
Vid lunchtid på onsdagen, dag 3, kom Craig Murray ut till oss och berättade att domaren och juristerna från USA diskuterade om hur man skulle kunna kringgå utlämningsavtalet, som hindrar utelämning till USA vid politiska mål, som ju detta är.
Slagorden och talkörer innehöll paroller som ”Free Julian Assange, jail the war criminals”; ”There’s only one decision, no extradition”; “US, UK, hands off Assange”, “Belmarsh bells are ringing, free Julian Assange” (sång, melodi “Morning bells are ringing”); “All that we’re saying is free Julian Assange” (sång, melodi “Give peace a chance”). Det känns som att man var överens om ganska enkla uttryck helt fokuserade på Julian Assange, inte för aggressiva eller politiska.
Inga talare utan bara talkörledare. Det skulle ha varit svårt att hålla tal under omständigheterna och det var därför bra att alla fick chans att höra tal i kyrkan.
Vi är absolut nöjda med resan. Vi hoppas få med oss fler från Sverige när rättegången återupptas 18 maj. Vi i ”Stödkommittén för Julian Assange” i Stockholm möttes av intresse då vi föreslog ett internationellt möte i samband med manifestationerna omkring 18 maj.
Vi delade också ut ett flygblad som beskrev verksamheten i ”Stödkommittén för Julian Assange” i Stockholm, till intresserade.
Vi är absolut inte nöjda med behandlingen av Julian Assange eller det svaga intresset ifrån MSM (med vissa undantag) och politiker men vi är nöjda med allas insatser som kämpar för Julian Assange och med våra nya kontakter.
Jag (Anders Romelsjö) var inte bara en deltagare från ”Stödkommittén för Julian Assange” utan också en slags representant för Swedish Doctors for Human Rights (SWEDHR), vars ordförande Marcello Ferrada de Noli publicerat många artiklar och två e-böcker om Julian Assange och även besökt Julian på Ecuadors ambassad på dennes invitation.
The ”Support Committe for Julian Assange in Stockholm, Sweden.
(Informationsblad som vi gav till några andra aktivister).
The ”Support Committee for Julian Assange” in Stockholm, Sweden was established in the middle of August 2018 by ten organisations.
The organisations are Folket i Bild Kulturfront (FIB/K), Stockholm section, FIB/K-laywers, Charta2008, Swedish Doctors for Human Rights (SWEDHR), Carlos Fonseca Amador, Iraksolidaritet, Jemensolidaritet, Syriensolidaritet, Svensk-kubanska föreningen (The Swedish-Cuban organisation) and Sveriges Fredsråd (Swedish Peace Council).
Solidarity manifestations for Julian Assange and Chelsea Manning are going on regularly, in central Stockholm, now every second Saturday. We have had about 20 manifestations since the summer of 2018.
These manifestations include banners, music, speeches in Swedish, Spanish and English and distribution of leaflets.
We also make films of manifestations and share at social media.
Three of the manifestations have taken place outside the embassy of Ecuador, three outside the embassy of UK and one outside the US embassy. At the meetings outside the embassies of Ecuador and UK, we have read statements and handed these over to the embassies.
In September in 2019 we arranged a meeting in the Swedish Riksdag (Parliament) with Julian’s father John Shipton and other meetings with him as well.
The latest manifestation was on 22 February as an early part of the international protests.
Eva Bartlett som jag har stor respekt för utsätts för ett makalöst förtal på wikipedia.Jag vet också att hela arméer av wikipedia-redigerare utbildas både i USA och Israel av politiska skäl.Detta för att kontrollera både nutid och historisk tid i en proisraelisk riktning.Jag blir uppriktigt ledsen när jag läser om Eva Bartlett på Wikipedia.
https://en.wikipedia.org/wiki/Eva_Bartlett
Jan Guillou har en intressant artikel i Aftonbladets nätupplaga om Assange, publicerad tidigt på morgonen söndagen den 15 mars:
https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/g7A1xk/assanges-misstag-var-att-han-inte-atervande-till-sverige
Guillou skräder inte orden: ”Det är alltså Assanges överhettade fantasi och hans konspirationsteoretiska björntjänstvänners fel att han kommer att utlämnas till USA.”
Jan Guillou framstår som sensationell godtrogen avseende ett svenskt oberoende av USA. Han skrev själv en mycket nedsättande kommentar om Assange för 10 år sedan.
Intressant artikel om Julian Assange i Sverige, skriven av journalisten Donald Boström. Artikeln publicerad i socialdemokratiska Dagens Arena. Assange bodde delvis hemma hos Donald och de hade en nära relation. Donald beskriver också Julians upplevda känsla av ”rockstjärnestatus”. Men som engelska tidningar brukar framhålla: ”Det var inte CIA som drog ner gylfen på Assange. Det gjorde han alldeles själv.”
https://www.dagensarena.se/essa/julian-assange-sverige-och-kampen-mot-trump/
Vill bara informera om följande:
Falskt vittnesmål avslöjat – Glada nyheter för Julian Assange
Enligt den isländska tidningen Stundin så har ett nyckelvittne erkänt sina fabricerade lögner vilka ingår i åtalet mot hjältejournalisten Julian Assange. Därför är det ytterst sannolikt att fallet måste läggas ned.
[…] ställning för Julian Assange och andra visselblåsare, liksom Internationella och Svenska Pen! Ögonvittnesrapport av mig och andra från solidaritetsmanifestationer för Julian Assange och yttra… Journalister höjer rösten för Julian Assange. Många läkare är allvarligt bekymrade över […]
[…] ställning för Julian Assange och andra visselblåsare, liksom Internationella och Svenska Pen! Ögonvittnesrapport av mig och andra från solidaritetsmanifestationer för Julian Assange och yttra… Journalister höjer rösten för Julian Assange. Många läkare är allvarligt bekymrade över […]
[…] ställning för Julian Assange och andra visselblåsare, liksom Internationella och Svenska Pen! Ögonvittnesrapport av mig och andra från solidaritetsmanifestationer för Julian Assange och yttra… Journalister höjer rösten för Julian Assange. Många läkare är allvarligt bekymrade över […]