Grekland träder in på den syriska arean och markerar mot Turkiet.

3

Detta är huvudinnehållet i en artikel på av Paul Antonopoulos som min frände Romel Andersjö översatt Greek City Times.

I veckan normaliserade Grekland sina diplomatiska förbindelser med Syrien. Utnämningen av Tasia Athanassiou är extremt strategisk eftersom hon var Greklands ambassadör i Damaskus 2009 till 2012, vilket innebär att hon redan är bekant med Syrien och deras myndigheter. Det grekiska utrikesministeriet sade att kontakter kommer att göras för de ”internationella aspekterna av Syrien och relaterade humanitära åtgärder, samt samordning av åtgärder mot bakgrund av de pågående ansträngningarna för att återuppbygga Syrien.”

Även om utrikesministeriet hävdar att avbrottet av de diplomatiska förbindelserna ”dikterades av säkerhetsvillkoren”, så vet vi att det beställdes av den före detta grekiska premiärministern Antonis Samaras i december 2012 på order från Nato och EU, som i vissa fall fortfarande stödjer terrorister i Syrien.

Grekland har egentligen styrts av en europeisk bank, EU och Nato-från och med 2010 då landet fick det första av tre räddningspaket med Europeiska kommissionen, Europeiska centralbanken och IMF. Detta orsakade en minskning av den grekiska ekonomin med 25%, en arbetslöshet på 27% och en ökad fattigdom. Nu 2020 har den ekonomiska och geopolitiska situationen i Grekland och dess omgivning drastiskt förändrats. Diplomatiska källor som citeras av Kathemirini, en av Greklands äldsta och mest respekterade tidningar, sa att beslutet att utse en särskild sändebud för Syrien är en del av Greklands stadiga aktivitet i östra Medelhavet och regionen. Enligt källorna vill Greklands bidra till ansträngningarna för att lösa den syriska krisen.

Ett viktigt skäl för Grekland är att få ökat inflytande visavi Turkiet, särskilt i en tid då Ankara inte har en enda allierad i regionen, med undantag av muslimska brödraskapets regering i Libyen som nästan kollapsades vid den libyska nationella arméns attack. Öppningen av förbindelserna mellan Aten och Damaskus kommer vid en tidpunkt då Erdoğan visar intresse för att annektera Greklands östra Egeiska öar och maritima utrymme. Turkiet under nio år försökte ta bort Assad från makten på olika sätt, inklusive ett misslyckat invasionförsök från Idlib-provinsen tidigare i år, och stödjer terroristorganisationer.

Dessutom stöttar Erdoğan muslimska brödraskapsregeringen i Libyen genom att importera jihadister från Syrien till Libyen. Även om Erdoğan har misslyckats i dessa ansträngningar, är Turkiet fortfarande ett stort hot, även vid en tidpunkt då den står inför ekonomisk katastrof med den turkiska liran på en nära rekordlåg nivå i förhållande till den amerikanska dollarn.

Trots detta kränker Turkiet dagligen det grekiska luftrummet dagligen, skickar vapen till Libyen och finansiera terroristorganisationer i Syrien. Hafez al-Assad, tidigare president i Syrien och far till Bashar al-Assad, lovade att om Turkiet någonsin skulle gå i krig med Grekland, skulle Syrien automatiskt öppna en ny front i södra Turkiet till stöd för Grekland. Aten är dock inte helt oberoende från Nato och EU. Det är möjligt att Grekland har fått godkännande från EU och/eller Nato för att göra detta. Grekland är kanske det viktigaste av de mycket få europeiska länder som har upprätthållit eller återöppnat förbindelserna med Syrien på grund av dess historia om vänskapliga förbindelser, liksom tusentals år av religiösa, kulturella, finansiella och etniska band.

Föregående artikelEkonomiska sanktioner dödar
Nästa artikelVita huset förvränger Andra världskrigets historia. Censurerar Facebook?
Global Politics
Globalpolitics.se är en partipolitiskt obunden, vänsterorienterad och oberoende analyserande debatt- och nyhetstidning med inslag av undersökande journalistik.

3 KOMMENTARER

  1. Oerhört positiva nyheter, hoppas det innebär att en förändring är på gång inom EU och kanske delar av Nato! Men fr.a. för fredsrörelsen använda detta som argument för att trycka på den svenska regeringen att sluta bojkotta Syrien osv.

  2. Skepsis tycks mig vara befogad.
    Grekland har slagit ihop sina påsar med Israel om gasfyndigheterna i området. Minns jag inte fel föreligger ett avtal om en gasledning.

    Att NATO skulle vilja markera mot Erdogan (han har inte bara köpt gas, S-400 och kärnkraftverk från Ryssland, utan också möjliggjort transit av rysk gas till EU trots sabotaget av South Stream) är en sak, men att man torde vilja att gas från östra Medelhavet skall försörja EU i stället för rysk gas är ett troligare motiv. Det skulle slå både mot Rysslands gasexport och mot transitlandet Turkiets ekonomi, samtidigt som det skulle betyda storkovan för Israel och några korvören till Grekland. Det är säkert värt att Libanon och Syrien får små smulor för att inte sätta sig på tvären.
    Syrien får alltså passa sig för att inte bli grundlurad.

    Annars är Atens hamn i kinesiska händer. Byggs någon likvifieringsanläggning där får Kina en ny källa till gas… och genom finansieringen av projektet någonstans att dumpa en del av sitt snart värdelöst dollarberg innan det är för sent.
    Det finns gasfyndigheter i både Libanon och Syrien. Kopplas dessa till det blivande rörnätet kan Syrien betala av på sin skuld till Kina och Libanon kan lindra sina ekonomiska bekymmer något.

    Spontana spekulationer från mig. Har någon någonting mer konkret att anföra?

  3. Grekland, Cypern och Israel har ett mycket gott samarbete. Grekland och Israel driver sedan många år gemensamma militärövningar. Planeringen för den gemensamma gasledningen pågår för fullt. MEN, Turkiet och Libyen har beslutat att dela på farvattnet mellan de båda länderna. Vilket ju givetvis är ett sätt för Turkiet att försöka blockera gasledningen.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here