Denna artikel Afrikas roll i slavhandeln har skrivits av Pål Steigan.
Den anländer översatt av Catarina från det vackra norska språket som skriver ”Såg den här på Facebook ikväll kunde inte låta bli att översätta, den är aktuell. Men att slavhandeln upphörde hade sin materiella orsak i väst. Mario Sousa har nyligen skrivit en lång artikel om det i Proletären”. Rasismens historia, slavhandel och kolonialism. I en annan artikel av samme Mario Sousa Slavhandel och rasismen som kapitalismens vagga står det :
”Under 1800-talets första år började opinionen och den organiserade rörelsen mot slavhandel och slaveri att växa sig stark och få politiskt inflytande i några länder i Europa. Den växande opinionen hade sina rötter i det faktum att slavhandelns verkliga omfattning och vidriga förhållanden började att bli kända för breda lager av människor i de europeiska länderna. Främst hände detta i Storbritannien som sedan 1700-talets början helt dominerade slavhandeln. Modiga och hängivna män och kvinnor, gick till attack mot slavhandlarna, avslöjade hela hanteringen och fick slavfrågan att bli en del av dåtidens politiska kamp.
1807 förbjöd slutgiltligen Storbritannien slavhandeln på brittiska fartyg. Den brittiska flottan fick order att beslagta slavskeppen och befria alla slavar som påträffades på brittiska fartyg, vilka i regel fördes i land till den engelska kolonin Sierra Leone. Den brittiska flottan gick även till attack mot andra länders slavskepp. Detta var en viktig och avgörande vändning i handeln med människor. Den transoceana slavhandeln minskade ordentligt under 1800-talet även om smuggeltrafiken inte upphörde helt förrän i början på 1900-talet.
Slaveriets avskaffande gick givetvis hand i hand med samhällsutvecklingen. Å ena sidan var slaveribekämparnas verksamhet ett viktigt verktyg för att få tillstånd ett förbud mot slavhandeln. Å andra sidan ställde förändringarna i produktionsprocessen i de flesta europeiska länder krav på en annan ordning.
Främst gällde det det största imperialistlandet England. Landet hade blivit ett industrisamhälle med behov av råmaterial och stora marknader. Triangelhandeln, dess plantageägare och slavar blev allt mindre viktiga för de nya industrierna i England. Att kidnappa människor i miljontals, frakta dem över Atlanten och sälja dem var inte längre intressant för penningmagnaterna. Det främsta var nu att få fram billiga råvaror till industrierna och få fram billiga produkter att sälja över hela världen. Men var fanns råvarorna?
Svar på denna avgörande fråga för den europeiska samhällsutvecklingen var inte givet på förhand. Vi vet nu att viktiga råvaror i stor utsträckning fanns och finns i Afrika. Men frågan hade inte fått något riktigt svar i början på 1800-talet.”
Nu över till artikeln på Steigan.no. Jag har dock tagit bort en passus som refererar till den senegalesiska antropologen och författaren Tidiane N’Diaye, efter kunnig kritik av en läsare.
Afrikas roll i slavhandeln
Den jamaicanske journalisten och författaren Martin Henry skrev i nättidningen The Gleaner i Jamaica:
Detta är verkligen den bästa tiden att tala om Afrikas deltagande i slaveriet. Detta är verkligen den värsta tiden att tala om Afrikas roll i slaveriet.
Martin Henry Henry är en ättling till slavar, och han citerar Zora Neale Hurston (1891-1960), svart författare och central för vad som kallas Harlem Renaissance :
”Det vita människorna höll mitt folk i slaveri här i Amerika. De hade köpt oss, det är sant, och utnyttjade oss. Mitt folk hade sålt mig. Mitt eget folk hade utplånat hela nationer och slet isär familjer för att de skulle tjäna på det, innan främlingarna skulle få chansen att roffa åt sig sin del. Det tål att tänka på. Sådan är girighetens universella natur.” Och vi kan tillägga slaveriets universella natur.
Martin Henry skriver att afrikanska kungar sörjde för ett konstant flöde av slavar till slavfartygen som skulle till Amerika, och han påpekar också att när Storbritannien och Frankrike förbjöd slaveriet i början av 1800-talet, skickade afrikanska kungar, som hade blivit rika och mäktiga på slavhandeln, protestdelegationer till Paris och London. Och som han understryker ”Storbritannien förbjöd såväl slavhandel som att hålla sig med slavar , men möttes av hårt motstånd från västafrikanska och arabiska slavhandlare.”
Tunde Obadina, chef för Africa Business Information Services, har erkänt den viktiga roll som Storbritannien och andra västländer spelade för att avsluta slavhandeln:
”När Storbritannien avskaffade slavhandeln 1807”
skrev han, ”var det tvunget att kämpa inte bara mot motståndet från vita slavhandlare, utan också från afrikanska härskare som hade vant sig vid rikedomar som erhållits genom försäljning av slavar eller från skatter som samlats in för att slavar hade passerat genom deras rike. Afrikanska slavhandlare blev mycket missnöjda med nyheten att lagstiftare som satt i parlamentet i London hade beslutat att avskaffa deras levebröd. Men så länge det fanns efterfrågan från Amerika på slavar, fortsatte den lukrativa verksamheten.
«
Thomas Sowell, en svart, konservativ amerikansk forskare, har påpekat att de europeiska nationernas ansträngningar att utplåna slaveriet praktiskt taget ignorerades.”
”Otroligt sent i mänsklighetens historia”, skriver han, ”uppstod ett starkt moraliskt fördömande som så småningom ledde till förbud mot slaveri – först i 1700-talets England, och sedan under 1800-talet, i hela den västerländska civilisationen. Men bara i den västerländska civilisationen … Afrikaner, araber och asiater fortsatte sitt motstånd mot att ge upp sina slavhandel. Bara för att västmakten var på sin topp på 1800-talet kunde västerländsk imperialism införa slaveriets avskaffande runt om i världen – eftersom den påförde resten av världen sin tro och sina agendor, på gott och ont.” Ghanas politiker och pedagog Samuel Sulemana Fuseini har erkänt att hans förfäder till Ashanti folket samlat på sig stora rikedom genom att kidnappa och fånga afrikaner och sälja dem som slavar. Ghanas diplomat Kofi Awoonor har också skrivit:
”Jag tror att det finns en stor psykologisk skugga över Afrika och det har mycket att göra med vår skuld och förnekande av vår roll i slavhandeln. Vi bär också skulden för vad som i huvudsak var ett av de mest avskyvärda brotten i mänsklighetens historia.”
Det är så Martin Henry hänvisar till den ene svarte lärde, politikern eller författaren efter den andra, och belyser den centrala roll som afrikanska och arabiska furstendömen spelade i slavhandeln. Detta är en diskussion som pågår, och som har pågått under en tid, bland afrikanska intellektuella, men denna diskussion är helt okänd för europeiska och nordamerikanska ”antirasister” som är så angelägna om att engagera sig i europeisk självspäkning, att de gärna förfalskar historien för att skapa en bild av den evigt onda europén. Andra får bedöma hur ”antirasistiskt” det är att helt försumma det vetenskapliga arbete som utförs av svarta afrikaner idag.
Slaveri från antiken till idag
De stora antika kungadömena, som Mesopotamien, Egypten, Khartago och romarriket, var alla slavsamhällen. Och så fanns det också de stora furstendömena i Afrika, både de svarta och de arabiska.
Furstendömet Mali var bara ett av dem.
Detta var en slavhandel som pågick långt innan européerna började köpa slavar från dessa riken.
Somalia var ett av de länder som aktivt ägnade sig åt slavhandel. Se History of the Arab Slave Trade in Africa.
Dessa rader är inte skrivna för att ”vältra över skulden” på afrikaner eller arabiska muslimer. Hela föreställningen att man kan skriva historia utifrån ett skuldkomplex på det ena eller det andra sättet är helt bristfälligt.
De förmenta ”anti-rasister” som slår dövörat till och ser med blinda ögon på denna del av historien om slavhandeln gör varken afrikaner eller muslimer någon tjänst. Tvärtom vidmakthåller de den kolonialistiska föreställningen från 1700-talet om ”den ädla vilden”, utan att förmodligen inse att det behandlar ”de andra” som inte helt vuxna individer, människor som inte kan ta ansvar för sina handlingar. Det finns inget ädelt med en sådan föreställning.
Dessutom måste vi komma ihåg att slaveriet existerar i dag, i samma stund som detta skrivs, inte minst i Libyen, där den norska rödgröna och ”antirasistiska” regeringen bombade Afrikas mest välfungerande land och därmed banade väg för arabiska slavhandlare som säljer svarta slavar på marknader i Libyen, Vi hör nästan aldrig om det här. ”Libyen har blivit en slavmarknad.”
Redaktör Romelsjö: Sverige gjorde en viktig insats genom flyginsatser i Libyen för att förstöra Afrikas bäst fungerande land och lägga en grund för dagens slavhandel. Insatsen utfördes under ledning av Nato, som utvidgade ett FN-mandat till oigenkännlighet. Intresset att tjäna Nato var långt större än att respektera FN-stadga och folkrätt. Sveriges och Natos skuld till slavhandeln i Libyen – värsta rasismen idag?
Ett annat exempel av nutida dubiöst utnyttjande av arbetskraft måste vara Kina där under de första åren av marknadsreformer inom den nya industriexpansionen där arbetare, särskilt de yngsta, utnyttjades under rent vidriga former. Det måste vara för ett femton- tjugotal år sedan men jag var inte särskilt intresserad av politik och samhälle just då men minns bilder och reportage från TV:n och Nyheterna.
På den tiden hade jag TV fortfarande.
Men så är det. Det är alltid arbetaren som får bördan av medelklassens och överklassens drömmar och visioner.
För att återanvända klassbegreppet som instrument för att förtydliga samhällskroppens invärtes funktioner.
I hur många ekonomier under uppbyggnad har detta inte skett? Nämn något undantag.
Inget självspäkning här:
https://en.lisapoyakama.org/east-africa-and-the-arab-slave-raids-acceleration-in-the-19th-century
(Man kan inte ens kopiera artikelns titel !!! Jag borde alltså inte göra reklam för sajten, men det är inte oväsentligt att påpeka att det finns de som inte vill kännas vid afrikanskt deltagande i slavhandeln, annat än som en följd av yttre påverkan.)
Britternas motstånd mot slaveri hindrade dom inte att samarbeta med sydstaterna och organisera fram inbördeskriget i Usa. Sydstaterna hade kanske viss fördel av frihandel medan nordstaterna ville ha skydd av tariffer för att kunna bygga en inhemsk industri ngt britterna avsåg att förhindra.
Britterna ansåg att systemet med slavar var dyrare än med ’fria’ industriarbetare som i motsats till slavarna inte behövde förses med mat och husrum.
Vi vet ju hur det blev i Europa där landsbygdens folk flyttade in till städerna och bodde trångt och fattigt. Tex skildrat av Zola men det stämde väl in på Sverige också.
Intressant läsning i sammanhanget: ”Den svarte mannens börda”
“Den här fantastiskt intressanta boken är det värsta som kunde hända identitetsvänstern och identitetshögern. Fredrik Segerfeldt visar hur kolonialismens historia är en helt annan än alla tror, och varför det är extremt relevant för dagens politiska gräl. Detta är tung research, presenterad på ett tilltalande och övertygande sätt. På varje sida lär man sig något nytt.” –Johan Norberg, författare och liberal debattör
https://timbro.se/forlag/den-svarte-mannens-borda/
Att skylla på på Afrika i sej självt vara skyldig till slavhandeln har florerat en tid i MSM samt vissa s.k alternativa medier.
Vilka Afrikanska ”kungar” var det som förtjänade på slavhandeln?
Var det inte slavhandlarna och plantage ägarna som hade vinsten.
England hade en annorlunda industri som inte slavarna från afrika passade in på så man ville inte att amerika skulle ha billig arbetskraft, är mina tankar
[…] https://www.globalpolitics.se/afrikas-roll-i-slavhandeln/ (Swedish) […]
Vilka var de största slavhandlarna?
https://noirg.org/articles/jewish-role-in-slavery-explained-in-a-map/
Judarnas roll i slaveriet var att först slavarbeta i Egypten och Babylon, sen mördas av muslimerna och till sist som slavarbetare på dödsranson hos nazisterna.
Islam har hållit sig med slavar under hela sin existens, det arabiska order nubier betyder slav. Muslimska sjörövare bedrev slavjakt runt Europas kuster i hundratals år. Befolkningen flyttade inåt landet för sin segen säkerhet. Den korta tid då några europeiska nationer tyvärr skickade afrikanska slavar sålda av muslimska/animistiska västafrikanska härskare till Amerika är samma tid som engelska och amerikanska flottor krossade de muslimska angriparna.
Inga källor. Inga belägg. Inga fakta, Bara tycke, tycken och åter tycken. Numera tystas sanningen med tycken som vapen – Facebook gör det, Google göör det, Youtube gör det och MSM gör det. Typen Stefan är ekokammare i detta tyckens spel
Under ”vikingatiden” var Dublin en av Europas största slavmarknader.
De som köpte slavarna var främst judiska slavhandlare och muslimska köpmän från det som nu är Spanien.
Artikeln berättar om hur den arabiska slavhandeln pågått 1300 år och pågår fram till våra dagar i några länder. Den arabiska slavhandeln var 10 gånger större än den transatlantiska. Inga BLM rörelser eller svarta getton i arabländerna då man kastrerade de manliga slavarna. Om detta skrivs det ingenting om i MSM. Skulle någon våga påtala detta så blir han kallad islamofob och rasist. Den vite mannen får hela skulden i historieskrivningen.
De afrikanska kungarna kunde inte ta slavar från sina egna. Därför omvände man sig till islam och då var det tillåtet att ta slavar.
Vem såg till att frakta slavarna till Amerika? Detta näms inte i artikeln.
Den svarta organisationen NATION OF ISLAM i USA, vars historieavdelning har publicerat 2 böcker i ämnet. Trots att man enbart hämtade citat från judiska forskare och historiker blev man kallade antisemiter och judehatare.
Läs nedan vad judiska historiker och författare berättar:
De [judarna] var de största handlarna i hela Karibien där sjöfarten främst var ett judisk företag. Fartygen inte bara ägdes av judar utan bemannades av judiska besättningar och stod under befäl av judiska kaptener.
(Seymour B. Liebman i boken New World Jewry 1493-1825.)
Judiska köpmän spelade en viktig roll i slavhandeln. I själva verket dominerade judiska köpmän frekvent de amerikanska kolonierna, vare sig de var franska, brittiska eller tyska.
(Marc Raphael, judisk historiker i boken Jews and Judaism in The United States: A Documentary History.)
Detta var inte mindre sant på det nordamerikanska fastlandet där judar under 1700-talet tog del i triangelhandeln som tog slavar från Afrika till Västindien för att där byta dem mot sirap.
Vilket i sin tur togs till New England och omvandlades till rom för att säljas i Afrika.
(Marc Raphael, Jews and Judaism in The United States: A Documentary History.)
Köparna vid auktionerna var nästan alltid judar och på grund av den bristande konkurrensen kunde de köpa slavar till lågt pris. Om en sådan auktion råkade infalla på en judisk helgdag tvingades den läggas på ett annat datum.
(Arnold Witznitzer i boken Judeos No Brasil Colonial.)
Handeln med slavar utgjorde den främsta källan till försörjning för
de romerska judarna.
(Funk och Wagnall i boken The Universal Jewish Encyclopedia om hur judarna redan för 2 000 år sedan bedrev slavhandel.)
Under medeltiden var handeln i Västeuropa i hans [judens] hand, i synnerhet slavhandeln.
(Jacob Marcus, judisk historiker, i boken Jewish History in the Encyclopaedia.)
Ända från 1700-talet till tidigt 1800-tal skulle judar i Nordstaterna äga svarta tjänare. 1820 ägde över 75 procent av allla judiska familjer i Charleston, Richmond och Savannah slavar. Nästan 40 procent av alla judiska familjer i Amerika ägde en slav eller fler.
(Jacob Marcus i boken United States Jewry.)
SVERIGE
[Juden Simon Abraham] antogs 24 september 1731 till det nygrundade Ostindiska kompaniets mäklare och var tillika initiativtagare till svenska västindiska kompaniet.
(C. Vilhelm Jacobowsky i boken Göteborgs Mosaiska församling 1780-1955 om hur juden Simon Abraham styrde över de kompanier som drev den svenska slavhandeln.)
Lyssna här på Louis Farrakhan, ledare för NATION OF ISLAM, när han berättar för sin församling hur judiska ledare försökte få honom att stoppa utgivningen av dessa böcker.
Louis Farrakhan the secret relations…..
https://m.youtube.com/watch?v=5AUPU9SQYX4
https://m.youtube.com/watch?v=CWlQykpa0qA
MER OM SLAVERIETS HISTORIA
https://fof.se/tidning/2015/4/artikel/har-saldes-svenska-sjoman-som-slavar
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Slaveri#Arabisk-muslimska_världen
http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1190486/FULLTEXT02.pdf
Enligt min irländsk-amerikanska vän, lärare i historia togs närmare en miljon
vita slavar från Irland till Amerika, vilket inte heller näms i MSM.
Slutsats, om man nämner muslimernas roll i slavhandeln är man islamofob.
Nämner man judarnas roll är man antisemit. Hela skulden läggs på vita rasistiska män. Kan det vara så att rasismen i södra USA bland fattiga jordbrukare berodde på att de kände sig hotade av konkurrensen från de stora
slavjordbruken? Samt en medveten härska genom att söndra politik som jesuiter och frimurare använder sig av?
Se hur svarta amerikaner ironiserar över samma ämne
Ämne: WHAT HAPPENS WHEN YOU SAY THE J WORD
https://realhistorychannel.org/what-happens-when-you-say-the-j-word
Du skriver ”Inga BLM rörelser eller svarta getton i arabländerna då man kastrerade de manliga slavarna.”
Många dog som följd av komplikationerna.
På den sajten https://en.lisapoyakama.org/east-africa-and-the-arab-slave-raids-acceleration-in-the-19th-century visas en rik slavägare med klart ”svart” utseende, som var son till en arab som hade satt på en afrikansk slavina. Som det står någon annanstans togs de ungar som araberna fick med sina slavinor upp i familjen.
När en britt satte på en slavina blev oäktingen däremot inte upptagen i familjen, utan blev slav, som sin mor. Rätta mig om jag har fel.
Produktionen av lögner om judar är oändlig. Islam har haft slaveri ända sen begynnelsen, så långt är det sant. Europeisk slavhandel använde sig av islams terror i Afrika, men alla var tvungna att vara kristna i England, naturligtvis inga judiska kaptener, men däremot banker förstås. Farrakan är muslimsk judehatare, där finns inte ett ord att tro. Nordfronts sagor gifter sig bra med de muslimska.
Produktionen av lögner av, rättare sagd.
Sverige misslyckades med att bygga en bas för slavhandel vid Guldkusten på 1600-talet. Danskarna lyckades bättre och höll sig kvar till 1800-talet. Men enligt en historik över danska kolonier som jag läst (har glömt titeln) var danskarna helt beroende av lokala härskare för att få tag på ”varan”. Olika folk vid kusten hade olika attityder, somliga sålde medmänniskor utan några problem, andra var mer återhållsamma.
En aspekt till, men nu på moraliska planet: dina egna missgrepp kan inte ursäktas med att andra gör samma dumma sak. Även om andra fuskar med skatt eller smugglar brännvin så är det inte rätt att du gör det. Och vad det gällde det transatlantiska slaveriet så frågar jag: Fanns det något köptvång av slavar? De europeiska staterna som upprättade kolonier med plantager och gruvor i Amerika kunde väl ha skeppat över sina egna och låtit dem arbeta där, i stället för att köpa folk från Afrika trots att man inte var tvingade till det. Det transatlantiska slaveriet kan inte ursäktas med att ”alla andra” höll på med liknande aktiviteter.
En aspekt till: kapitalism kan ses som i viss mån befriande, men detta system kan också utan större problem samarbeta med områden där slaveri eller feodal livegenskap lever kvar.
Artikeln är ett exempel på att klass är viktigare än nation.
För övrigt är Afrika stort, många gånger större än Europa. Det går knappast att se det som en enhet, i alla fall inte på 16-1700-talen. Att afrikaner sålde afrikaner är inte märkligare än att nordbor sålde ryssar.