I kvälls-serien ”Aktuella artiklar för ett-två år sedan och idag” återpubliceras denna artikel. Tyvärr är frågan lika aktuell idag…
Denna artikel av redaktionen för New Eastern Outlook (NEO) har översatts av en dam, som vuxit upp ännu längre norrut än jag, som mest vuxit upp i Boden. Who are the judges?
Vilka är domarna?
Förra veckan presenterade det amerikanska utrikesdepartementet ännu GEC Special Report: Russia’s Pillars of Disinformation and Propaganda en rapport om Ryssland påstådda spridning av ”fake news”. Rapporten publicerades under en skandalös rubrik : ”Rysslands pelare för information och propaganda”, men kreativiteten hos dem som stod bakom rapporten upphörde med den rubriken.
Vid första anblicken verkar det som om det finns mycket stoff i en 77 sidor lång artikel, som innehåller många färgglada bilder. Den låga kvaliteten på den presenterade analysen överväger dock de pittoreska fördelarna med rapporten….
Det är uppenbart att detta dokument har utarbetats i all hast i väntan på det Demokratiska partiets konvent 2020 som är planerat till 17-20 augusti. Själva ämnet i rapporten luktar unket. De som står bakom rapporten har emellertid räknat ut att deras skicklighet i att publicera en färgstark broschyr ska få deras ord att låta mer ”vetenskapliga”. Dom har emellertid misslyckats med att uppfylla sina ambitioner.
Redan i publikationens inledning började författarna att häva ur sig grundlösa anklagelser mot de mediekällor som vågar motsätta sig broschyrmakarnas åsikter, de pekas ut som ”propagandaförsäljare” och ”desinformatörer.” Hur kan man annars förklara det faktum att en populär kanadensisk webbplats som Global Research återfinns i artikeln?
Vår tidskrift, New Eastern Outlook, hamnade också på den listan, där den av någon anledning beskrivs som en ”pseudo-akademisk publikation.” Det är tydligt att de som ville utmåla vår tidskrift som en ”källa för propaganda och desinformation” inte visste hur de skulle förlika sig med det faktum att vi hör till Institute of Oriental Studies vid den ryska vetenskapsakademin. Apropås det, kan man knappast motstå frestelsen att citera den berömda ryska diplomaten, poeten och författaren Alexander Griboyedov, som skrev i sin komedi Woe from Wit: ”Vilka är domarna ?!”
På vilka grunder avgör de, som ligger bakom nämnda publikation, sin uppfattning om en tidskrift bara genom att läsa rubrikerna, utan att studera innehållet i artiklarna? Vi vet för en gångs skull, ingenting om dem som har gjort broschyrens vetenskapliga arbete, om deras tidigare publikationer och presentationer. Vi känner inte ens till deras namn ..
Innehållet i ovannämnda artikel talar sitt tydliga språk om den otroligt låga nivån på det analytiska tillvägagångssätt som använts av dem som har försökt utforma rapporten. Under kalla kriget fanns det hundratals analyscentrum i hela USA som studerade allt och vad som helst som hade anknytning till Ryssland, men grunderna på vilka allt byggdes är nästan alltid förstörda numera. Och det verkar som att denna grunda strategi har blivit den nya normala för USA: s utrikespolitik i olika delar av världen. Vår tidskrift är specialiserad på att studera problem i Mellanöstern och Afrika och vi vet mycket om konsekvenserna av den politik som Washington har fört i dessa regioner i världen.
Till och med amerikanska mediekällor och amerikanska politiker tvingas nu inse de katastrofala konsekvenserna av USA:s kortsiktiga beslut. Och samtidigt är det de som inser med vilken framgång Ryssland bedriver sin politik i samma delar av världen. Detta faktum kan tjäna som ett bevis på broschyrmakarnas inkompetens då de ska skilja en ”akademisk publikation” från en ”pseudo-akademisk publikation”.
De enorma medel som det amerikanska utrikesdepartementet avsätter för utgivningen av sådana artiklar och de initiativ som kan associeras till dem, är det ett helt annan sak. Men den iögonfallande låga kvaliteten på sådana studier visar, att det inte har varit väl spenderade pengar. Men vad mer kan man förvänta sig av dem som skapar pengar ur tomma intet.
Kan man lägga märke till något nytt, i ovannämnda artikel, med tanke på de principer som styr hur mediekällorna fungerar? Det verkar som att om någon hade ersatt ordet ”Ryssland” med ordet ”USA”, så skulle ingen märka någon skillnad.
Det är inget man bör bli förvånad över, att amerikanarna har kolossal erfarenhet av att sprida sån information som tjänar deras intressen bäst, när ryska mediekällor bedöms.
Vår redaktion är emellertid tacksam för de läsare och författare som förblir förbundna till de principer som vår tidskrift bekänner sig till, till den objektiva, intellektuella, analytiska inställningen till täckningen av internationella evenemang.
Den franska regimen med diktatorn Macaroni i spetsen fortsätter att förtrycka sin egen befolkning. Förutom att lemlästa och förblinda de har denna regim också använt sig av en rad olika smutsiga metoder för att säkra bankirvampyr regimens grepp om Frankrike. Diktatorn Macron måste lämna makten till Jean-Luc Antoine Pierre Mélenchon folktets favorit och utvalde.
https://sputniknews.com/europe/202009121080440630-paris-police-use-tear-gas-as-clashes-begin-at-yellow-vest-protests—photos-video/
The EU vs CNN: Who’s Lying About Last Year’s Belarus-Wagner Provocation?
Det är omöjligt för dem båda att ha rätt: denna tolkning av händelser är antingen ”desinformation” eller sanningen, det finns ingen mellanväg.
”EU vs. Ryssland hävdade i somras att det var så kallad ”desinformation” att tro att ukrainska och amerikanska underrättelsetjänster hade något att göra med Vitryssland-Wagner-provokationen vid den tiden. Det påståendet har sedan dess ifrågasatts av CNN: s senaste exklusiva rapport om att utloppet hävdar att det har ”tillbringat veckor” med att verifiera genom att granska relevanta dokument och intervjua källor. CNN drog slutsatsen att de ukrainska och amerikanska underrättelsetjänsterna i oklar omfattning samarbetade för att locka ryska privata militära entreprenörer till Vitryssland i ett försök att framkalla en skandal som ska resultera i deras utlämning till Kiev.
EU och CNN har hittills alltid varit på samma sida i sina anti-ryska infowar-operationer, så detta representerar en aldrig tidigare skådad berättelsedelning i den transatlantiska alliansen. Det är omöjligt för dem båda att ha rätt: denna tolkning av händelser är antingen ”desinformation” eller sanningen, det finns ingen mellanväg. En av dem ljuger, och det är troligtvis EU. Dess infowar -projekt smetar hänsynslöst ut alla som till och med på distans avviker från blockets officiella version av händelser om allt som rör Ryssland genom att märka dem ”desinformationsagenter” kopplade till Kreml. CNN är däremot vanligtvis mer försiktiga med att göra sådana insikter, än mindre ärekränkande påståenden som ”EU vs. Disinfo” alltid gör. Det beror förmodligen delvis på att dess författare inkluderar deras rad på varje artikel medan EU: s aldrig gör det för att slippa ansvar.
Om ”EU vs. för att smutsa ut dem som delade CNN: s tolkning av händelser som Kreml-anslutna ”desinformationsagenter”. Det är förutsägbart att EU förmodligen kommer att ignorera denna infowar -skandal eftersom det är alldeles för pinsamt för att erkänna och därmed mer politiskt bekvämt att ignorera så länge som möjligt, därav det öppet uttalade syftet med denna analys med att sätta press på den eller på öka åtminstone medvetenheten om det oetiska beteendet hos dess anställda som finansieras av EU: s skattebetalare som förväntar sig bättre än så.
Det finns dock en djupare dimension än allt bara att kalla ”EU vs. . Jag skrev förra månaden att ”Polen och Ukraina, inte Afghanistan, var de första amerikanska allierade som övergavs av Biden” och Kievs senaste avslöjanden till CNN via dess underrättelsekällor kan vara ett asymmetriskt svar på Washingtons tidigare beslut att avstå från de flesta Nord Stream II sanktioner. En högt uppsatt amerikansk tjänsteman förnekade dessa källors påståenden om att amerikansk underrättelse stödde deras misslyckade operation och spekulerade i att dessa anklagelser ”kan vara ett försök att dela eller till och med skylla på vad som var en riskfylld ukrainsk operation som gick fel.”
Med andra ord, Ukraina hämnas på USA för Bidens jämförelsevis pragmatiska förhållningssätt till Ryssland genom att offentligt implicera dess allt mer opålitliga allierade i förra årets Vitryssland-Wagner-provokation på ett troligt förnekligt sätt genom de underrättelsekällor som talade till CNN. Detta är troligtvis avsett att orsaka hans regering viss pinsamhet trots att det var under hans föregångare att denna operation genomfördes. Trots det kan Ukraina beräkna att det kan komplicera förbindelserna mellan USA och Ryssland att göra detta känt trots att Moskva uppenbarligen var medveten om allt detta hela tiden och bestämde sig för att slutligen gå förbi det för pragmatismens skull. Den omisskännliga återgången är dock att Ukraina oavsiktligt underminerade ett av EU: s främsta infowar -instrument mot Ryssland och avslöjade ”EU vs. Disinfo” som inget annat än desinformation.
https://orientalreview.org/2021/09/09/the-eu-vs-cnn-whos-lying-about-last-years-belarus-wagner-provocation/
I maj 2014, skrev DI att 3000 FBI och CIA agenter fanns i Kiev.