Fredshotet … Varför USA behöver krig med Ryssland och hur man kan stoppa det

I kvälls-serien ”Aktuella artiklar för ett år sedan och idag” återpubliceras denna artikel som verkar vara aktuell i högsta grad… En del har hänt sedan den publicerades i november förra året. Vilket inte minskat krigsriken.

_______________________________________________________________________________________________________________

Denna artikel 31/10 2020 av Finian Cunningham på Strategic Culture har upphittats och översatts av Rolf Nilsson. Tack!

I följande intervju för Strategic Culture Foundation delar veteranaktivisten och författaren Ron Ridenour sina insikter om utsikterna till krig och fred. Ridenour har bott och arbetat som journalist i flera länder, bland annat som pressassistent till regeringarna på Kuba, Nicaragua och Bolivia. Han föddes 1939 i USA, ”djävulens eget land”, som han uttrycker det. Ridenour gick med i det amerikanska flygvapnet 1956 för att ”bekämpa kommunister”.

Men den misslyckade amerikanska invasionen av Kuba 1961, i Grisbukten, radikaliserade honom. Under de kommande sex decennierna har han arbetat som journalist och antikrigsaktivist över hela världen. Han har fängslats flera gånger för sina principer och avskedats från jobb i USA: s vanliga medier på grund av FBI: s svartlistning. Se hans fullständiga biografi här.

Ridenour har författat ett flertal böcker, inklusive Backfire: The CIA’s Biggest Burn, där han med förstahands kunskap avslöjar de många dolda terrordåden mot Kuba. Vår intervju täcker omfattande ämnen inom internationell politik och historia, inklusive förföljelsen av Wikileaks grundare Julian Assange.

Ett centralt tema i Ridenours arbete och aktivism är varför USA under sitt rådande kapitalistiska system under det senaste århundradet varit besatt av att föra krig mot Ryssland. Denna längre del av intervjun publiceras här, medan hans syn på valsegern i Bolivia behandlas separat.

INTERVJUN

Fråga:
När det gäller andra internationella frågor verkar det som om USA och dess europeiska allierade obevekligt bedriver en fientlig politik gentemot Ryssland. Vi ser nya sanktioner mot Ryssland som utfärdas nästan varje vecka av västmakterna på grund av tvivelaktiga påståenden, till exempel den påstådda förgiftningen av dissidentfigurer eller Rysslands påstådda brott mot vapenkontrollfördragen. I din bok The Russian Peace Threat: Pentagon on Alert  gör du en lång historisk återblick på vad som motiverar västerländskt fiendskap mot Moskva. Kan du utveckla?

Ron Ridenour:
Väst, under ledning av USA, strävar efter att dominera hela världen. Det är vad ”globalisering” betyder. En del av oss kallar det ”imperialism”. En stark stat som försvarar sin suveränitet är ett automatiskt hot mot deras globala världsplan, och Ryssland är det största landet i världen med nästan obegränsat utrymme och obegränsade naturresurser. Alla dessa godsaker går emellertid inte bara för att ta för sig av under Vladimir Putins regering.

USA / UK skapade det ”kalla kriget” för att dominera världen efter andra världskriget. I slutet av kriget i Europa hade Churchill till och med en plan att invadera Ryssland med kärnvapen. Hans ”Operation Unthinkable” stoppades, eftersom han förlorade valet i juli 1945 till Labour Party’s Clement Atlee. Labour ville inte ha ett nytt krig. Dessutom hade USA: s president Truman inte tillräckligt med atomvapen. Han behövde vad han hade för att använda mot Japan, och sovjeterna hjälpte honom samtidigt i markstriderna där.

Jag tackar verkligen alla de insiders som gav information till ryssarna så att de kunde tillverka egna atomvapen tillräckligt snabbt innan USA / UK kunde utveckla fler atomvapen för att lyckas med WWIII.

Jag hoppar över det heta ”kalla kriget” fram till dess slut, när dåvarande sovjetledaren Mikhail Gorbachev ringde sin ”vän”, USA: s president George Bush I, natten innan han erkände Sovjetunionens kollaps. Bush och Wall Street var i extas.

Rysslands nya ledare Boris Jeltsin, tillsammans med sin ”vän” och kapitalistiska kamrat USA: s president Bill Clinton, minskade den ryska suveräniteten, ökade fattigdomen från 1,5 procent till 50 procent – det är rätt, hälften av befolkningen – och den förväntade livslängden minskade med fem år från 69 till 64. Det är siffror från Världsbanken, en av kapitalismens bastioner. För att inte tala om Jeltsins mördande av hundratals människor, inklusive parlamentariker, vid en invasion av parlamentet 1993, vilket Clinton uppmuntrade.

Efter bara ett decennium av denna våldtäkt av en nation kommer Vladimir Putin till makten. Först var han villig att vara ”vän” med George Bush II och hjälpa honom i Afghanistan mot talibanerna, för att nämna ett viktigt exempel. Men när Bush inte kunde hindra CIA från att genomföra proxy-terroristattacker mot ryska intressen vaknade Putin upp. Sedan dess har Rysslands president agerat som en riktig president, och en överväldigande majoritet har stött honom.

Putin har också tydligt visat de som har ögonen öppna att han agerar för att förhindra krig. Han övertygade sin allierade syriska president Bashar-al Assad att överlämna de kemiska vapen som Syrien hade, och han levererade dem faktiskt till världens främsta nation för kemisk / biologisk krigföring, USA. Putin övertygade Iran om inte att bygga kärnvapen utan begränsa sig till kärnenergi, och nu försöker han få Azerbajdzjan (tillsammans med Turkiet) och Armenien att avsluta den väpnade konflikten.

Vi behöver veta och minnas hur mycket det ryska folket har lidit av krig för att förstå att de inte har någon önskan att gå till krig igen.

Under andra världskriget förlorade britterna endast 1 procent av sin befolkning; USA förlorade 0,32 procent av befolkningen.

Under första hälften av 1900-talet – Rysk-Japanska kriget 1905, två världskrig, det ryska inbördeskriget med USA och allierade som invaderade för att stödja aristokratin och dess vita armé – förlorade minst 40 miljoner invånarna i Sovjetunionen sina liv och ett motsvarande antal var allvarligt sårade. Det antalet motsvarar 40 procent av sovjeterna som överlevde andra världskriget och hälften av antalet ryssar som lever idag. (Se kapitel 10 i The Russian Peace Threat.)

Tyska nazister, italienska och spanska fascister avlönades, till stor del, av de största kapitalisterna i USA. Samma kapitalister som verkade för att störta president FD Roosevelt (The Business Plot, aka The Fascist Plot of 1933-4), avslöjad av maringeneral Smedley Butler.

Det är inte ryssarna som hotar världsfreden!

Medan Ryssland inte är någon angripare behöver kapitalismen alltid fiender för att kunna kontrollera sina befolkningar och ”tjäna” astronomiska vinster för vapenindustrin, krigsuppbyggnadsindustrin, på fossila bränslen, på läkemedels- och läkemedelsindustrin.

Kapitalismen kan inte existera i en fredlig värld eller i en värld där alla människor är lika. Ägarklasser måste stå över lönearbetare och slavarbetare, annars kommer det inte att finnas någon konstant vinsttillväxttakt till förmån för de få. Så det måste alltid finnas orättvisor, rika och fattiga, ha och inte ha. Rasism och jingoistisk nationalism (extrem chauvinism eller nationalism som särskilt kännetecknas av en krigförande utrikespolitik) är viktiga ingredienser för kapitalismen för att hålla människor rädda och splittrade.

Inget av detta kan tillåtas av någon av deras politiker. För att hålla befolkningen på plats måste ägarklassen kontrollera staten och politikerna. Således måste massmedia ignorera denna verklighet. Människor måste vara osäkra och rädda för krafter utifrån så att de inte kan se vem som verkligen utnyttjar och förtrycker dem. Fiender måste uppfinnas.

Den högst rankade CIA-officer som kom över till vår sida, John Stockwell, skrev en bok | In Search of Enemies vars titel stöder denna analys. Hans titel är analog med vad min egen bok handlar om, Ryssland, ”fredshotet”.

Nedan följer ett kortfattat utdrag om detta från Stockwells föreläsning i juni 1986 som finns tillgänglig här.

”Du måste fråga dig själv, varför destabiliserar vi 50 hörn av den oroliga världen? Varför ska vi gå i krig i Nicaragua, det centralamerikanska kriget? Jag antar att det är CIA: s uppgift, med dess 50 destabiliseringsprogram som försiggår runtom i världen idag, att hålla världen instabil och att få det amerikanska folket att hata, så att vi kan låta etablissemanget spendera obegränsade summor på rustning … ”

Fråga:
Vad måste hända, enligt din åsikt, för att västländer ska anta en normal samarbetsvillig utrikespolitik gentemot Ryssland?

Ron Ridenour:
”Samarbetsinriktad utrikespolitik gentemot Ryssland” har aldrig varit ”normalt”, inte sedan 1800-talet. Jeltsins period var onormal. Under det amerikanska inbördeskriget skickade Rysslands tsar Alexander II faktiskt två marina flottor till USA: s farvatten för att förhindra ett beväpnat brittisk-franskt militärt samarbete med rasist-slavkonfederationen. Tsaren hade faktiskt befriat alla de 23 miljonerna ryska livegna 1861. Han såg en likhet med slaveriet i USA, antar jag, medan Storbritannien och Frankrike stod på höjden av sitt kolonialist-slaveri.

Vid den tiden hade kapitalismen inte utvecklats så att ett land kunde dominera världen. Det fanns flera maktcentra, och alla behövde allierade, vilka skiftade opportunistiskt. Det fanns ingen som dominerade underrättelsetjänsten som idag med CIA och dess viktigaste allierade Storbritanniens MI6 och Israels Mossad.

Jag tror att det inte kan finnas några samarbetsinriktade utrikesförbindelser med Ryssland så länge det senare förblir oberoende och så länge bolagskapitalismen dominerar väst och andra delar av världen.

Det spelar ingen roll vilket politiskt parti som styr, eller om västvärldens nationella ledare är män eller kvinnor, och oavsett politisk färgh. Obama hade till exempel sju krig på gång, mer än någon annan president i USA: s historia. De gör alla vad Wall Street / City of London kräver.

Fråga:
Detsamma gäller västerländska relationer med Kina, skulle du hålla med?

Ron Ridenour:
Ja.

Fråga:
Varför har president Donald Trumps tidigare löfte om att återställa relationerna till Ryssland inte realiserats? De bilaterala relationerna verkar vara sämre än någonsin. Säkert var Trump bemyndigad att förnya det nya START-fördraget om till exempel strategiska kärnvapen, men han försenade frågan och ökade därmed spänningarna. Kan Trumps tillsynes svikna löfte att förbättra de bilaterala förbindelserna med Ryssland helt hänföras till ”djupt statsmotstånd”?

Ron Ridenour:
Deep State-Pentagon-motstånd är en del av det. När allt kommer omkring måste varje amerikansk president ’kowtow’  böja knä för dessa dödliga militarister, något JFK försökte ändra på. De mördade honom och hans bror, och det blev inget uppror. Folket accepterade denna dödliga kupp i klart dagsljus.

Trots att Trump på många sätt är ovanlig är han fortfarande en framstående kapitalist med sitt eget företag och han är en del av Wall Street. Han måste spela spelet. Mycket av hans inflytande, i likhet med alla andra republikanska och demokratiska ledare, kommer från samma krigshetsande industrier.

Till en början trodde Trump att han kunde göra lönsamma handelsuppgörelser med Ryssland. Vissa företag, inklusive några olje/gas-magnater, skulle kunna dra nytta av konkurrenskraftiga men samtidigt samarbetsrelationer med Ryssland. Men andra framstående kapitalister vill ha Ryssland som en fiende, liksom militaristerna. Frackingindustrin ser också det rysk-tyska Nord Stream-partnerskapet med naturgas som ett hot mot potentiella vinster.

Fråga:
Har du en syn på hur en Joe Biden-administration, om demokraternas kandidat väljs den 3 november, kommer att påverka USA: s utrikespolitik och i synnerhet förbindelserna med Ryssland?

Ron Ridenour:
Biden-Harris utrikespolitik kommer som alltid att kunna liknas vid en ångvält. Jag tror att de kommer att öka konfliktnivån med Ryssland. När allt kommer omkring var det den demokratiska partiledningen (Clinton-Obama och hans CIA-regissör John Brennan) som startade ”Russiagate”. FBI sprider nu den nya fantasin att både Ryssland och Iran stör valkampanjen. Detta är en ren psykologisk projektion.

Dessutom, om han vinner, kommer Trump att fortsätta att uppmuntra sina rasistiska landsbygdsväljare. KKK, nyfascister, miliser kommer att växa. Om Harris tar över presidentskapet från Biden, antingen genom sjukdom, död eller vid nästa val, tror jag att rasisterna-fascisterna kommer att starta ett raskrig. Det är vad den verkliga vänstern och en medveten arbetarklass i USA måste förbereda sig för redan nu. En del av denna förberedelse är att vänstern prioriterar att bygga arbetarklassmedvetenhet på jobbet.

Fråga:
Du har skrivit passionerat om förföljelsen av Wikileaks grundare Julian Assange  och hur det utgör ett dödligt hot mot mänskliga rättigheter för alla medborgare i västländer. Du hävdar att om Assange utlämnas till USA från Storbritannien, kommer han inte att få en rättvis rättegång över fabricerade spionanklagelser och kommer därför att fängslas under resten av sitt liv. Det betyder att det är absolut nödvändigt att den brittiska allmänheten mobiliserar för att stoppa hans utlämning, som är planerad att äga rum i januari nästa år. Vad kan man göra för att vinna rättvisa för Julian Assange?

Ron Ridenour:
Behovet av att stödja Julian Assange är lika nödvändigt som att vi alla måste skydda varje fri press som finns kvar. Varje människa, som vill ha den grundläggande rättigheten och har det behovet, måste agera, måste bekämpa hans utlämning till den amerikanska gulagen.

Först och främst måste människor i de länder vars ledare konspirerar för att döda honom – USA, Storbritannien, Sverige, Ecuador, Australien – stå upp och lyssnas på. De måste förhindra dessa snobbiga aristokratiskt uppklädda brittiska åklagare och domare från att våga låta denna demokratiske hjälte torteras till döds vare sig i brittiska eller amerikanska omänskliga fängelser.

Här är några förslag till stöd för att frigöra Julian Assange:

– Skriv insändare
– Kontakta media för att bevaka rättegången
– Organisera aktioner utanför amerikanska och brittiska regeringsbyggnader
– Donera till hans juridiska försvarsfond på den här länken.

Fråga:
Jag minns att jag hörde dig tala på ett offentligt möte i Cambridge, England, till antikrigsdemonstranter. Det var för nästan 30 år sedan. Är du mer eller mindre optimistisk för utsikterna till fred, rättvisa och internationell solidaritet än vad du var då? Vad måste göras?

Ron Ridenour:
Optimistisk? Absolut inte. Vid tiden för mötet 1992 bodde jag på Kuba och arbetade för nationella medier. Fidel levde fortfarande. Kubaner utövade verklig solidaritet för att överleva på grund av de negativa ekonomiska och politiska konsekvenserna av Sovjetunionens kollaps. Ett decennium senare startade Fidel och Hugo Chavez ALBA och snart arbetade åtta latinamerikanska länder tillsammans och försökte gradvis omvandla kapitalistiska ekonomier till socialistiska. Idag vill en stor majoritet av kubanerna ha social välfärd med kapitalism, handel med och ”hjälp” från USA och ALBA är svagt.

Det är sant att en viss optimistisk utveckling utgörs av den anti-rasistiska, anti-polis-brutalitetsrörelsen hos några miljoner modiga och energiska människor på amerikanska gator, och många andra i vissa europeiska länder, vilka motstår polisbrutalitet och kvarvarande kolonialism.
Det finns fler demonstranter idag än i min ungdom i USA, men det finns knappast någon riktning, knappt några socialistiska alternativ går framåt. Ledarna för Black Lives Matter finns i demokratiska partiets händer och avlönas av några av deras framstående kapitalisters.

Demokratiska partiet är det parti som absorberar eller krossar verkliga oppositionsrörelser. Bernie Sanders och hans rörelse förvirrar människor med en falsk socialistisk retorik utan något riktigt socialistiskt- och antikrigsinnehåll.

Högernationalism, som alltid baserad på rasism och splittrings- och erövringsstrategier, ökar våldsamt i många länder. Vi ”riktiga vänsterister” är inte väl organiserade, förenar inte.

Jag ser att detta historiska ögonblick påminner om 1920-30-talet i Mussolinis fascistiska Italien.

Européer måste avvisa att domineras av alla amerikanska regeringar och Wall Street. De behöver återta sin suveränitet. De måste komma ut i stort antal mot krig och också delta i civila olydnadsåtgärder. Klimatrörelsen måste motsätta sig krig, vilket är planetens främsta föroreningskällan, såväl som att det har ihjäl miljoner människor, vilket får andra miljoner att fly och bli till oönskade flyktingar. Även de flesta europeiska socialdemokrater har vänt ryggen till dessa fattiga, desperata människor på grund av krig som skapar flyktingar, istället för att motsätta sig orsakerna.

Den första prioriteten för varje person som vill leva i en fredlig värld med rättvisa och jämlikhet är att agera mot aggressionskrig för dominans och vinst.

Jag önskar att jag kunde avsluta med en positiv ton. Jag kan inte hitta något bättre att erbjuda än vad vår själsfrände sångare och låtskrivare Leonard Cohen som säger till oss: ”Det finns en spricka i allt. Det är så ljuset kommer in! ”