Atlantic Council varnar för Pål Steigans och Anders Romelsjös bloggar.

Även Pål Steigan har fått del av den äran. Återger hans bloggartikel, aningen reducerad

Atlantic Council varnar för steigan.no

Atlantic Council, som är drivkraften bakom det nya kalla kriget och som nyligen föreslog terrorattacker och militära provokationer i Azovska sjön, vilket mycket lätt kunde ha utlöst tredje världskriget, är i full gång igen. I den goda gamla kalla krigsandan måste den inre fienden utpekas. Det är Joseph McCarthys och J. Edgar Hoovers anda som återkommer.

Denna så kallade tankesmedja har nu publicerat rapporten The Kreml’s Trojan Horses 3.0: Russian Influence in Denmark, The Netherlands, Norway, and Sweden.

Författarna skriver i förordet:

”Denna rapport är den sista delen av ett treårigt projekt, vilket försökte avslöja ett mindre ofta diskuterat inslag i Kremls politiska krigföring: framodlandet av politiska allierade i Europas kärna. Syftet med projektet är att uppmärksamma Västeuropa, där det ryska hotet alltför länge antingen har avvisats, ignorerats eller förbisetts. Som bekant stannar Kremls tentakler inte i Ukraina, Georgien eller Östeuropa. De går långt och djupt in i kärnan i västerländska samhällen. Att erkänna det pågående hotet är det första steget för att motverka effekterna och bygga långsiktig motståndskraft. ”

”Tentakler” – inget mindre alltså – nu måste den inre fienden brännmärkas och tas. Var och en som motsätter sig Natos krigspolitik är antingen köpt och betalad av Kreml, eller möjligen en, sig själv ovetande agent för Ryssland. Att det kan finnas legitimt motstånd mot den västerländska imperialismens krigsplaner är en tanke som står långt ifrån författarnas världsbild. Alla som motsätter sig oss är fiendens agenter. Och nu är tiden kommen för Skandinavien och Nederländerna.

Författarna bakom denna rapport om den inre fienden är Alina Polyakova, Flemming Splidsboel Hansen, Robert van der Noordaa, Øystein Bogen och Henrik Sundbom, och det är Bogen som är föredragande från Norge. I Bogens CV i rapporten har han blygsamt utelämnat att han studerade ryska vid Norwegian Defense Intelligence College, hur det nu kan komma sig.

Redaktör Romelsjö: Henrik Sundbom är svensk rapportör.

Boken och Atlantic Council nämner de politiska partier och de politiska kretsar,  som enligt deras uppfattning är Rysslands trojanska hästar i Norge. Han börjar på Stortinget och sätter en etikett på SV, som får på tafsen för att partiet har efterlyst förhandlingar med Ryssland (!) Och för att partiet har kritiserat US Marines verksamhet i Norge.

Partiet Rødt får ett plus i kanten, eftersom det ”i stort sett har avstått från pro-ryska uttalanden”, men kritik för att det är ”en stark motståndare till Norges band till USA och Nato”. Om Rødt som parti kommer ganska lätt undan, är det värre med ”vissa medlemmar i partiet” som ”öppet har främjat Kremls berättelser, och särskilt tanken att Ukraina styrs av fascister”. För Atlantic Council är inte oroliga för fascisterna i Ukraina, bara för kritiken mot dem. De två medlemmarna som får denna ära är Stian Bragtvedt och Aslak Storaker för sin artikel ”Situationen i Ukraina kan leda till ett storkrig”, i Dagbladet.

Läs: Atlantic Council föreslår terroristhandling mot Kerch Bridge

Men Bogen och Atlantic Council är särskilt upprörda över vad de kallar ”pro-ryska element” (element, härligt begrepp!) Som gör sitt inflytande gällande på sociala medier, och då är det särskilt två som får lida:

”Två av de mest populära webbplatserna, The Herland Report och Steigan.no, drivs av norrmän (den senare skapades av Pål Steigan, tidigare ledare för Arbeidernes kommunistparti), men publicerar några artiklar på engelska och påstår sig ha flera hundratusen läsare. ”

Läs: Den djupa staten i USA läser steigan.no eller Senator Black om Djupa staten och korruptionen i USA på Globalpolitics.se

Enskilda författare och artiklar i vanliga medier kritiseras också:

”Vissa vanliga medier, särskilt den vänsterorienterade tidningen Klassekampen, har publicerat material som främjar Kreml-idéer, särskilt i förhållande till Nato och Ukraina. Några av dessa artiklarna har visat sig vara osanna eller innehåller allvarliga felaktigheter. Klassekampen har ändå betydande statligt stöd och ständigt ökande cirkulation.”

Läs: Erna Solberg fick ett pris från Atlantic Council efter att ha gett dem stöd (På norska).
Och på svenska: Varför får Norges statsminister Erna Solberg pris av Nato-anknutna Atlantic Council?

Även Sverige

Våra kollegor i de andra länderna får också smaka på agentstämpeln.

Den äran tillkommer inte minst Anders Romelsjö och hans blogg jinge.se (nu kallad GlobalPolitics):

”Anders Romelsjö, redaktör på Jinge.se, är biträdande chef för en liten och lite känd organisation som heter Swedish Doctors for Human Rights, som ofta framträder i ryska statliga medier som uppenbara experter på kemisk krigföring, och förklarar Ryssland fria från skuld och svartmålar Vita hjälmarna i Syrien.”

Motståndet mot kriget mot Syrien är därför oroande, och särskilt om man avslöjar det mest framgångsrika av de västerländska underrättelsetjänsternas projekt – De vita hjälmarna.

Rekommendationer från Atlantic Council

Efter att de kalla krigarna på detta sätt har sprutat sina stinkande vätskor i den skandinaviska debatten, är det dags för rekommendationer. Och det är glädjande att man för närvarande (?) inte rekommenderar internering. Enligt dem är det viktigaste att fokusera på att ”motverka Kremls inflytande” genom ”nationella och internationella kunskapscentra” som EU: s East StratCom Task och Natos Centres of Excellence, dvs de organ som inrättats för att bedriva psykologisk krigföring. Att de kallas ”kunskapscentra” är nyspråk i Orwellskt format.

Den andra punkten är att ”Mediesektorn måste hitta hållbara sätt att finansiera journalistik av hög kvalitet. När allmänhetens förtroende för traditionella medier sviktar kommer fler människor att vända sig till tvivelaktiga källor på nätet. ”

Ett ändå aldrig så litet medgivande här alltså. Det saknas högkvalitativ journalistik som kan stödja Natos berättelser, och någon behöver samla in pengar för det. Annars kommer människor alltmer att vända sig till sådana hemska trojanska hästar som steigan.no och liknande. Men här måste man bestämma sig. Antingen kan man få högkvalitativ journalistik eller så kan man få journalistik som tjänar Natos berättelser. Man kan inte få bådadera.

Läs: Den brittiska regeringen driver ett hemligt medieprogram för att svärta ned Ryssland

Det finns något så fundamentalt patetiskt med Atlantic Council och deras betalda pennor. De snubblar till och med i sina klassiska referenser. Huvudtiteln om de trojanska hästarna misslyckas i första hand, för som bekant var det en krigslist från Odysseus att tillverka en ihålig trähäst för att dölja en grupp elitsoldater och låtsas att det var en avskedsgåva till Troja, för att sedan öppna stadens grindar från insidan. Om det skulle finnas riktiga trojanska hästar, i klassisk mening, så måste det ju vara om Erna Solberg eller Jonas Gahr Støre var ryska agenter. Och det har det inte lagts fram någon som helst dokumentation för.