Rysslands utrikesminister Lavrov påtalar inför FN: säkerhetsråd hur Väst vill kringå FN-stadga och internationell rätt.

Artikeln hos The Saker: Uttalanden från utrikesminister Sergey Lavrov har översatts av Rolf Nilsson.

I serien ”Aktuella artiklar för minst ett år sedan och idag” återpubliceras denna artikel som verkar vara aktuell i högsta grad… Rysslands angrepp på Ukraina står i strid med folkrätten. Detta hindrar inte att Lavrovs kritiska synpunkter är viktiga också idag.

Svärtningarna är mina.

Rysslands utrikesminister Lavrov talar inför FN: säkerhetsråd

Anmärkningar vid mötet i FN:s säkerhetsråd, ”Upprätthållande av internationell fred och säkerhet: upprätthållande av multilateralism och FN-centrerat internationellt system,” som hölls via videokonferens, Moskva, 7 maj 2021

Låt mig först och främst tacka Wang Yi, statsråd och utrikesminister för Folkrepubliken Kina, för att han organiserade dagens debatter. Att upprätthålla multilateralism och det FN-centrerade internationella systemet är lika aktuellt som någonsin och kräver FN:s säkerhetsråds ständiga uppmärksamhet.

Idag befinner sig världen i ett kritiskt utvecklingsstadium. Coronaviruspandemin har utgjort en allvarlig utmaning för alla utan undantag. Normalt liv har upphört. Det är svårt att förutsäga de långsiktiga eller uppskjutna konsekvenserna av krisen, även om vi kan se några positiva trender tack vare den massiva användningen av coronavirus-vacciner.

Pandemin bröt ut i en värld som redan var långt ifrån perfekt. Under de senaste åren har vi sett växande internationella spänningar, liksom stigande regionala konflikter och gränsöverskridande utmaningar och hot. Hela arkitekturen för global styrning skapad efter andra världskriget testas.

Det är tydligt att utsikterna för det internationella samfundets hållbara och förutsägbara utveckling är direkt kopplade till vår förmåga att hitta effektiva lösningar på vanliga problem och vår beredskap att utöva kollektivt ledarskap för att sann multilateralism ska råda.

Ryssland är, liksom majoriteten av länderna, övertygat om att sådant arbete måste utföras enbart på grundval av allmänt erkända normer i internationell rätt. FN måste fungera som nyckelplattform för samordning av insatser: det är ryggraden i den moderna globala ordningen, där alla oberoende stater är representerade. Idag behövs särskilt dess unika legitimitet och unika kapacitet.

De grundläggande principerna för internationell rätt som förankras i FN:s stadga har motstått tidens test. Ryssland uppmanar alla stater att villkorslöst följa stadgans syften och principer när de lägger fram sin utrikespolitik, vilket innebär att man respekterar staternas suveräna jämlikhet, inte ingriper i deras inre angelägenheter, löser tvister med politiska och diplomatiska medel och avstår från hotet eller användningen av makt. Detta är särskilt viktigt för närvarande i den svåra processen att bilda ett internationellt multipolärt system. I en tid då nya centra för ekonomisk tillväxt, finansiellt och politiskt inflytande   växer fram och stärks är det nödvändigt att bevara den internationellt erkända rättsliga grunden för att bygga en stabil intressebalans, som kan möta de nya verkligheterna.

Tyvärr drivs inte alla våra partners av kravet att ärligt arbeta för att främja ett omfattande multilateralt samarbete. De ledande västerländska länderna har insett att det, inom ramen för FN, är omöjligt att påtvinga andra stater sina unilaterala eller blockprioriteringar, och har försökt vända processen att bilda en polycentrisk värld och bromsa historiens gång.

För detta ändamål förs konceptet med den regel-baserade ordningen fram som en ersättning för internationell rätt. Det bör noteras att internationell rätt redan är ett regelverk, men med regler som överenskommits på universella plattformar och som återspeglar samförstånd eller bred överenskommelse. Västs mål är att motsätta sig de kollektiva ansträngningarna för alla medlemmar i världssamhället, med andra regler som utvecklats i slutna, icke-inkluderande format och sedan påtvingas alla andra. Vi ser att sådana handlingar, som går förbi FN och försöker bemäktiga sig den enda beslutsprocessen som kan hävda global relevans, bara är till skada.

Den välkända idén att sammankalla ett toppmöte för demokrati (Summit for Democracy), vilket föreslagits av den amerikanska regeringen, går åt samma håll. Inrättandet av en ny klubb baserad på intressen, med en tydligt ideologisk karaktär, har potential att ytterligare inflammera internationella spänningar och fördjupa skiljelinjer i en värld som behöver en enande agenda mer än någonsin. Naturligtvis kommer listan över demokratier som ska bjudas in till toppmötet att bestämmas av USA.

Ett annat initiativ med målet globalt ledarskap, som kringgår FN, är den franska och tyska idén att skapa en allians för multilateralism (Alliance for Multilateralism). Vad kan vara mer naturligt än att diskutera uppgifterna för att stärka multilateralismen inom FN? Berlin och Paris tänker annorlunda och utfärdar gemensamma dokument, som förklarar att ”Europeiska unionen är hörnstenen i det multilaterala internationella systemet” och för fram slutsatserna från Europeiska unionens råd under rubriken ”Europeiska unionens och Europas centrala institutioners roll för att främja multilateralism.” Arrogant, skulle man kunna säga. EU tycker inte det och deklarerar sin egen exceptionalitet, trots alla sina åberopanden av jämlikhet och broderskap.

Så snart vi föreslår att man diskuterar demokratins nuvarande tillstånd, inte bara inom stater, utan på den internationella arenan, med våra västerländska kollegor, förlorar de intresset för samtalet.

Nya ambitiösa initiativ för att skapa smala partnerskap dyker upp hela tiden inom Alliansen för multilateralism, i frågor som redan diskuteras i FN eller dess specialiserade organ, till exempel om cybersäkerhet (med 65 medlemsländer), respekt för internationell humanitär rätt (43 medlemsländer), informations- och demokrati-partnerskapet (över 30 länder) etc.

Detta avslöjar också västvärldens verkliga inställning till multilateralism och FN, som de inte ser som ett universellt format för att utveckla lösningar som är acceptabla för alla, utan i samband med deras krav på överhöghet över alla andra, vilka måste acceptera det som krävs av dem. .

Ett annat exempel på de diktatoriska metoder som väst introducerar, är praxis att införa ensidiga sanktioner utan några internationella och rättsliga grunder, med det enda syftet att straffa ”oönskade regimer” eller utesluta konkurrenter. Under pandemin har sådana begränsningar begränsat kapaciteten hos en hel rad utvecklingsländer att motverka spridningen av infektionen.

Trots FN:s generalsekreterare Antonio Guterres uppmaning att avbryta sådana ensidiga sanktioner under pandemin ser vi mest att de blir hårdare.

Vi anser att sådana ansträngningar för att införa totalitarism i globala angelägenheter är oacceptabla, men vi ser det mer och mer från våra västerländska kollegor, framför allt USA, Europeiska unionen och andra allierade, vilka förkastar alla principer för demokrati och multilateralism på den globala scenen. Som för att säga, antingen blir det som vi vill, eller så kommer det att få följder.

Det är slående att västerländska ledare, medan de öppet underminerar internationell lag, inte tvekar att argumentera för att världspolitikens huvudsakliga uppgift bör vara att motverka Rysslands och Kinas försök att ”ändra den regel-baserade ordningen.” Sådana uttalanden gjordes häromdagen, efter G7-ministermötet i London. Med andra ord har begrepp redan ersatts: Väst är inte längre bekymrat över normerna för internationell rätt utan kräver nu att alla följer dess regler och iakttar dess ordning. Dessutom medger amerikanska representanter öppet att USA och Storbritannien har haft det största inflytandet i utformningen av dessa regler.

Jag säger inte allt detta för att öka på konfrontationsretoriken eller främja en anklagande dagordning. Jag anger helt enkelt fakta. Men om vi alla stöder multilateralism i ord, låt oss ärligt söka efter sätt att säkerställa att det finns rättvisa i handling, utan försök att bevisa ens överlägsenhet eller kränka andras rättigheter. Jag hoppas att detta tillvägagångssätt för att upprätthålla multilateralism och det FN-centrerade systemet kommer att styra FN:s generalsekreterares och hans teams verksamhet.

Jag är övertygad om att det är dags att ta bort medeltida och koloniala vanor och erkänna verkligheten i dagens sammanlänkade och ömsesidigt beroende värld. Ärligt och ömsesidigt respektfullt samarbete, baserat på lika partnerskap mellan alla stater, styrt av pragmatism och som är utan ideologi eller politisering, är vad som behövs nu. Det är det enda sättet att förbättra atmosfären i världen och säkerställa förutsägbarhet i mänsklighetens framsteg. Detta gäller särskilt sådana globala utmaningar som hotet om terrorism och spridning av massförstörelsevapen, klimatförändringar, nya infektionssjukdomar och skydd av mänskliga rättigheter, med början på det viktigaste – rätten till liv.

Jag håller med USA:s utrikesminister Antony Blinken, som nyligen betonade att inget land kan övervinna sådana globala hot mot våra medborgares liv ensamt, inte ens USA.

De permanenta medlemmarna i FN:s säkerhetsråd uppmanas att spela en nyckelroll för att främja en öppen och direkt dialog om de mest pressande problemen i vår tid. Enligt FN-stadgan har de ett särskilt ansvar för att upprätthålla internationell fred och säkerhet. Rysslands president Vladimir Putin föreslog att sammankalla ett toppmöte med ledarna för de fem permanenta medlemmarna. Vi hoppas kunna förverkliga denna idé när den epidemiologiska situationen i världen har stabiliserats.

Sammanfattningsvis vill jag betona att FN, som den huvudsakliga multilaterala plattformen, måste hålla jämna steg med förändringar på den globala scenen. Organisationen måste ständigt anpassa sig till ständigt föränderliga förhållanden, samtidigt som den fortsätter att respektera arbetsfördelningen mellan de viktigaste av FN-stadgans organ och att bibehålla stödet från alla medlemsländer. I varje förändringsstadium måste våra handlingar mätas med de förbättringar som gjorts av FN:s reella effektivitet.

Ryssland är redo att fortsätta arbeta konstruktivt med alla partner som delar dessa sätt att förhålla sig, för att stärka auktoriteten för och helt frigöra FN:s potential som det verkliga centrumet för multilateralism.

Tack för Er uppmärksamhet.