Israels – och New York Times berättelser. Vilken är ”bäst”?

Denna artikel 29 maj av Caitlin Johnstone Israels berättelse-hantering blir otroligt desperat och fräck har vänligen översatts av Rolf Nilsson. Den behandlar den uppmärksammade artikeln i New York Times 28 maj med bilder på framsidan av 64 palestinska barn som dödats av Israels angrepp. Något som kan vara en inledning till en ändring av mediabilden i MSM-press i USA.

Lyssna på rapporten på Soundcloud nedan!

Soundcloud
National Director Emeritus för Anti-Defamation League har på Twitter meddelat att han säger upp sitt abonnemang på The New York Times och hävdar att en berättelse på förstasidan med bilder av barn som dödats i Israels angrepp på Gaza den här månaden, utgör ” blood libel (ritualmord, den falska och ondsinta evigt upprepade anklagelsen att judar har mördat icke-judar (som kristna barn) för att använda deras blod i ritualer, ö.a.)” mot judar.

”Jag säger upp min prenumeration på NYTimes”, twittrade Abraham Foxman. ”Jag växte upp i Amerika på NYT- Jag överlämnade NYT till mina klasskamrater- Jag lärde mig samhällskunskap- demokrati och alla nyheter ’värda att trycka’ under 65 år men inte längre. Dagens ’ritualmord’ på Israel och det judiska folket på förstasidan räcker.”

Foxmans uttalande åstadkom kritik från alla håll, inklusive från lojala kommentatorer inom etablissemanget, som Jonathan Chait, för hans löjliga påstående att bara det att se på palestinska barn som dödats av Israel, som människor, innebär detsamma som att främja den antika antisemitiska falska uppgiften som kallas ’blood libel’.

To be clear, what has incensed the former leader of the @ADL is that the @nytimes, after decades of trivializing Palestinian death, has humanized our children by showing their faces & printing their names. #Gaza https://t.co/TCNAj8GY1J pic.twitter.com/Vehj9wTjZL

— Huwaida Arraf (@huwaidaarraf) May 28, 2021

De som stödjer israelisk apartheid och massmord förlorar kontrollen över berättelsen, vilket har lett till fördubblade ansträngningar för att styra folks uppfattningar, som sträcker sig från obekväma till hårdhänta. I den tidigare kategorin ser vi dem skriva hela artiklar som attackerar Seth Rogen för att twittra en fis-emoji till den starka försvararen av Israel, Eve Barlow, och hävda att det är samma sak som en bokstavlig pogrom att sätta ”fis” i Barlows namn. I den senare kategorin spränger de hela presskontor i luften och arresterar palestinska journalister. Detta är berättelse-hantering på sitt minst raffinerade sätt.

Från ett nytt uttalande av journalister utan gränser, med titeln ”Israel håller nu 13 palestinska journalister fängslade”:

”Två palestinska journalister arresterades av israeliska säkerhetsstyrkor i Jerusalem igår och hölls i administrativt förvar idag, vilket innebär att det totala antalet som nu hålls i administrativt förvar  av israelerna uppgår till 13. Reporter utan gränser (RSF) fördömer Israels missbruk av administrativt förvar för att förfölja palestinska journalister. ”

”Administrativ internering” är ett av de många apartheidmissbruk som Israel har utsatts för kritik för att ha tillämpat, vilket den israeliska +972 Magazine förklarade förra året:

Enligt gruppen för mänskliga rättigheter, B’Tselem, håller Israel, från och med september 2020, 376 palestinier inklusive två minderåriga, i administrativt förvar. Israel använder administrativt förvar för att på obestämd tid fängsla palestinier (och i extremt sällsynta fall judiska extremister) utan anklagelse eller rättegång. Administrativa arresteringsordrar, överlämnade av IDF-befälhavaren med ansvar för den ockuperade Västbanken, granskas var sjätte månad, men fångarna får inte veta vilka brott de anklagas för eller får se bevisen mot dem.

Enligt advokater som försvarar palestinska fångar, är administrativa interneringar nästan alltid baserade på ”konfidentiellt material” som överlämnats ex parte (av den ena parten, utan tillgång för den andra, ö.a.) till domstolarna av Shin Bet, till vilka fångarna själva och deras advokater inte har tillgång. Som ett resultat är det praktiskt taget omöjligt att försvara sig mot ett beslut om administrativt förvar.

Israeli forces just arrested two Palestinian journalists from Sheikh Jarrah:

Wahbi Makiya and Zeina Al-Halawanipic.twitter.com/j0Tkgptcaa

— لينة (@LinahAlsaafin) May 27, 2021

Innan vapenvilan i Gaza förra veckan, lyckades Israel avsiktligt spränga över 20 kontor för palestinska medier, liksom höghuset som hyste de internationella medierna AP och Al Jazeera.

”Världen kommer att få veta mindre om vad som händer i Gaza, på grund av vad som hände idag”, sade AP:s president och VD Gary Pruitt i ett uttalande efter att byggnaden förstördes.

Vilket naturligtvis är hela idén: att världen ska veta mindre om vad som händer i Gaza. Den israeliska regeringen har en decennielång historia av att hota och rikta sig mot journalister, för att utöva kontroll över den offentliga berättelsen om vad som händer under dess styre, och när den berättelsen glider ur dess grepp ser vi detta mönster visa sig, med större och större aggression.

”Hellre än att minska grymheten fortsätter den israeliska regeringen att försöka minska korrekt nyhetsbevakning”, skriver författaren och aktivisten Norman Solomon. ”Tillvägagångssättet är en blandning av bedrägeri och brutalitet. Spräng kamerorna så att världen inte ser så många bilder av grymheterna. ”

The Israeli authorities will keep the journalists arrested in Sheikh Jarrah last night in jail for 5 more days before trial.

This is a clear message: attempt to document & expose Israel’s colonial violence, you will be punished with incarceration & silencing. #SaveSheikhJarrah

— Mohammed El-Kurd (@m7mdkurd) May 28, 2021

Som Alan MacLeod skrev i Mintpress News har Overton-fönstret (tillåten åsiktsbredd, ö.a.) flyttats mot Palestina. Under 2014:s mycket mer dödliga israeliska attack mot Gaza, såg vi en lokal tjänsteman på låg nivå hos demokraterna, som utlöste upprördhet och skandal genom att bara publicera ”Palestina <3” på Facebook, nu har du ord som ”apartheid” som rutinmässigt används av vanliga medier och nationella Amerikanska politiska figurer, för att beskriva israeliska övergrepp mot det palestinska folket.

Människor håller bara på att bli alltför medvetna om Palestinafrågan för att tolerera dess existens som ett tabubelagt ämne, även i de mest vanliga diskussionskretsarna. Den gamla taktiken för att tysta och marginalisera palestinska rättighets-förespråkare fungerar helt enkelt inte längre, och politiker och kunniga kan inte längre komma undan med att utmåla sig själva som progressivt sinnade humanister, utan att erkänna den brutala och orättvisa karaktären av den israeliska ockupationen.

Palestina är helt enkelt inte längre en kontroversiell fråga, som helst undviks av politiker, och det har varit så här ett tag nu. När jag började göra kommentarer i slutet av 2016 sa folk fortfarande att du kommer att pekas ut som en antisemit och dras i smutsen om du kritiserar Israel, men min erfarenhet hela tiden har varit att jag får mycket mer hätsk kritik och attacker mot mig, genom att kritisera amerikanska imperialistiska agendor gentemot länder som Ryssland, Kina, Syrien och Venezuela, än genom att kritisera den israeliska regeringen. Det finns absolut ett motstånd mot min kritik, men det är inte alls lika smädande som vad jag är van vid.

The Israel Narrative Is Crumbling Because Of Phone Cameras And The Internet

There are only so many viral videos of unconscionable acts that can be dismissed with ”Actually this is way more complicated than it looks.”https://t.co/RYWZVyMdpW

— Caitlin Johnstone ⏳ (@caitoz) May 11, 2021

Den här sista attacken mot Gaza var bara antändandet av en krutdurk för att förskjuta den allmänna uppfattning, som hade byggts upp under flera år, och det har inte berott på någon ’top-down’-ansträngning för uppfattnings-styrning av etablissemangets berättelsefabrikanter, utan genom att vanliga människor delar idéer och information och flyttar Overton-fönstret för acceptabel debatt genom ren vilja.

Det faktum att detta har kunnat göras, får en att undra över på vilka andra sätt vi kollektivt kan flytta berättelsen, på ett sätt som gynnar vanliga människor istället för USA:s oligarkiska imperium och dess allierade. Det här är en spännande tid att leva i.