Toppmöte i Köpenhamn för falsk demokrati

Denna artikel Köpenhamnstoppmötet för demokrati: En översyn har översatts av Rolf Nilsson. Den är skriven av Christopher Black, den 4 juni 2021. Har även publicerats på New Eastern Outlook.

Christopher Black är en internationell brottsadvokat med säte i Toronto. Han är känd för ett antal fall med högprofilerade krigsförbrytelser och publicerade nyligen sin roman Beneath the Clouds. Han skriver artiklar om internationell rätt, politik och världshändelser.

Christopher Black är en internationell brottsadvokat med säte i Toronto. Han är känd för ett antal fall med högprofilerade krigsförbrytelser och publicerade nyligen sin roman Beneath the Clouds. Han skriver artiklar om internationell rätt, politik och världshändelser.

---

Köpenhamnstoppmötet för falsk demokrati

Deras konferenser avslöjar dem för vad de är, svartskjortor med leenden som hajar. Mac the Knife är tillbaka i stan. Varning. Var redo.

Den 10-11 maj genomfördes en konferens i Köpenhamn av ”Alliansen av demokratier”, viken förklarade som sitt syfte att ”förena fria folk” mot auktoritärism, att främja rättsstatsprincipen, att främja ”teknisk kontroll av demokrati”, yttrandefrihet och USA:s ledarskap. Det annonserades som ett forum för gäster att lyssna till framstående individer om ”frontlinjerna för att försvara demokratin.”

Men det verkliga syftet med toppmötet avslöjades genom inledningstalet av den 12:e generalsekreteraren i Nato (2009-2014) och den 24:e danska premiärministern (2001-2009), Anders Fogh Rasmussen, som uppmärksammade det faktum att det första toppmötet 2018 öppnades av Joe Biden och av det faktum att det modererades av Politicos Ryan Heath och före detta ABC- och CNN-korrespondenten, Jeanne Meserve, som, även om de inte är CIA:s agenter, agerade som om de var det.

I en inledande video, som fortfarande finns på deras webbplats, där folk uppmanas att delta, hävdar Rasmussen att USA är ”demokratins försvarare” mot förtryck och förklarade sedan omedelbart Vitryssland, Myanmar, Hongkong, Taiwan som platser där ”demokratin är hotad.” Rasmussen spelade sin roll som Natos propagandisters pipblåsare till slutet och och den lilla publiken som deltog, vederbörligen försedda med manus, spelade plikttroget med.

Vid konferensens öppnande hävdade Rasmussen återigen att USA ledde ”demokratierna mot” auktoritärism ”utan att definiera vad det senare ordet betyder. Vilken regering är inte en auktoritet? Vilken regering har inte lagar och regeringsformer som medborgarna ska följa och lyda? Är den amerikanska polisstaten, staten där 3 personer dödas av polisen varje dag, inte en ”auktoritär stat”, en stat där endast två partier, med nästan ingen skillnad mellan dem, får slåss om makten, och i vilken media styrs helt av de hemliga tjänsterna och deras koppling till den bolagsmakt som styr regeringen? Är inte den ”auktoritär”?

Och är inte de socialistiska demokratierna i Kina, Kuba, Vietnam, Venezuela och de kapitalistiska demokratierna i Ryssland och andra länder som är ovilliga att böja sig mot USA:s vilja, också demokratier? Naturligtvis är de det och de socialistiska demokratierna ger folket större möjlighet att få ta del av regeringens beslut än våra parlamentariska demokratier.

Så vi förstår att Rasmussen missbrukar språket för att lura människor, så att de inte kan se bakom slöjan och inse att han representerar kapitalets makter, som vill kontrollera världen och med ”demokrati” menar han i själva verket det fria flödet av västligt kapital, och med ”auktoritär” menar han varje nation som vägrar att låta sig styras av västerländskt kapital.

Han fortsatte med att konstatera att de ”västerländska demokratierna och Nato”, det västerländska kapitalets pansrade näve, ”aktivt stöder” demonstranter i Hong Kong, Myanmar, Vitryssland, Venezuela, Vitryssland i deras ”önskan om frihet”.

En slags frihet som vissa önskar. Frihet att störta socialismen, alla framsteg för arbetande människor, för de fattiga i världen, frihet att störta även kapitalistiska stater som inte följer det västerländska kapitalets order.

Han efterlyste sedan vad han kallade en Köpenhamns-urkund, med utgångspunkt från Atlantic Charter, som skapade Nato, och som hade en klausul 5 som liknar Natos artikel 5, där varje västerländsk demokrati som hotas av, till exempel Kina, kan uppmana sina allierade att vidta repressiva åtgärder mot det påstådda kränkande landet. Denna idé ska föras fram vid ett världsdemokrati-toppmöte, som president Biden öppnar senare i år. Han använde som en illustration de milda sanktioner som Kina satte in mot vissa amerikanska och europeiska personer, som svar på deras ekonomiska krigföring och sanktioner mot Kina.

Naturligtvis nämnde Rasmussen aldrig att det är USA och dess allierade som är de som dikterar för världen vad de ska göra, där de använder sin militära och ekonomiska makt för att hävda sin påstådda auktoritet över världen, och som faktiskt utgör de främsta auktoritärerna i världen.

Om ifall att tittarna ännu inte skulle ha förstått vem som sköter spakarna, sa Rasmussen att ”USA:s ledarskap är avgörande” och ”syftet med toppmötet är att ge idéer till president Biden för den globala toppkonferensen senare i år”.

Han introducerade sedan ett antal servila USA-smickrare. Jag kommer inte att belasta er med dem alla, eftersom ni själva kan se konferensen på deras hemsida. Jag kommer att fästa er uppmärksamhet på de som angav tonen och konferensens huvudfokus, så att ni får en känsla av det.

Den första notabla personen var Slovakiens president, Zusana Caputova, som pratade dumheter om ”betydelsen av rättsstatsprincipen” för en publik, där alla stöder amerikanska överträdelser av internationell lag runt om i världen, amerikansk aggression runt om i världen och som inte har något annat än förakt över för internationell rätt och nationernas suveränitet. Som en plikttrogen hantlangare åt den hegemoniska makten förklarade hon, att de länder som ifrågasätter deras ”regel-baserade ordning”, det vill säga den amerikanska diktaturen, måste fördömas och tvingas att ge efter.

Hon avslutade med att säga ”att stödja aktivister i Hong Kong utgör inte utländsk inblandning i Kinas inre angelägenheter.” Detta, från en amerikansk lakej, som har använt de falska påståenden om rysk och kinesisk inblandning i deras inre angelägenheter för att i flera år slå på krigstrumman mot dessa två nationer.

Men sedan inträffade något överraskande, då nästa talare, Nico Jaspers, VD för opinionsundersöknings-organisationen LATANA, uppgav att hans organisations undersökningar visade att USA över hela världen sågs som det största hotet mot demokrati och som skapade den största ekonomiska ojämlikheten för sina medborgare än någon annan nation.

Du kunde höra en knappnål falla när han talade och se de förvirrade ansiktsuttrycken på den närvarande publiken. Men han slätade över på ett godtagbart sätt, genom ett instämmande från den avskyvärda Jeanne Meserve, att denna uppfattning utan tvekan var ett problem på grund av Donald Trumps hemska regeringstid och att under Biden skulle allt bli bra.

Sedan kom Uffe Elbaeka, dansk parlamentsledamot, som upprepade vad de tidigare talarna sagt och förklarade också Danmarks stöd för Hongkongs ”aktivister”, vilka utgör den femte kolonnen i Hong Kong, vilken arbetar för västerländska underrättelsetjänster och vars enda syfte, inte är att förbättra livet för människor i Kina, utan förstörelsen av det kinesiska kommunistpartiet och av Kina som en suverän stat. Han avslutade sitt tal med en uppmaning att bojkotta OS i Peking.

Tom Tugendhat, chef för det brittiska parlamentets utrikesutskott, fortsatte attacken mot Kina och kommunistpartiet, och även om han var tvungen att erkänna att kommunisterna hade bringat välstånd till Kina, var han uppenbarligen arg för att de och inte kapitalisterna gjorde det, och uppgav att ekonomiskt välstånd ”inte är bra under en auktoritär regim.” Detta från en man som kommer från en nation som efter andra världskriget såg miljoner fly som invandrare till andra länder, på grund av ekonomiska svårigheter, och vars medborgare idag knappt har så att de kan betala sina räkningar, och när de inte kan det, får sova hårt på gatan. En nation som blev mäktig genom att kolonisera stora delar av världen, inklusive Indien, där de bröt ned folket till en fattigdom, som de fortfarande kämpar för att komma ur och som under sin ockupation styrde Hong Kong som en feodalstat, utan någon demokrati alls.

Han exemplifierade konferensens överväldigande hyckleri när han, tillfrågad om hur han uppfattade Kinas nyligen införda sanktioner, sade att:

”Sanktioner är en attack mot folket som påtvingas dem, de kommer tillbaka för att bita dig.”

Han sa detta helt uppriktigt, som om han faktiskt själv trodde på det nonsens som kom ut ur hans mun, den här mannen vars nation har gått med i alla de sanktioner som USA runtom i världen infört mot många länder. När man hör någon prata om en verklighet som inte finns är det svårt att komma undan slutsatsen att talaren vilseleder. Men så är det.

Denna charad övergick till en ren fars med nästa omgång talare, den första var Tsai Ing-Wen, som presenterades som ”presidenten för republiken Kina”, och som kallade Taiwan ett ”land”, istället för den kinesiska provins det är, och som uppmanade USA att stärka Taiwans försvar och berättade om att ”bekämpa socialism och auktoritärism”.

Sedan följde parlamentsledamöter från Frankrike, EU, Japan och Australien, vilka upprepade attackerna mot Kina, och som sedan följdes av presentationen av Juan Guaido som ”Venezuelas interimistiska president”, (jag är säker på att detta utgör nyheter för venezuelanerna), därefter Nathan Law, Hong Kongs femtekolonnare, som arbetar med britterna i London, och som utsågs till en ”ledare för den demokratiska oppositionen”, av Wai Wai Nu, som själv utsågs till detsamma för Burma, västs koloniala namn på Myanmar, och slutligen Sviatlana Tskhanouskaya, NATO’s upproriska tillgång, som introducerades som ”ledaren för demokratiska Vitryssland.”

Teatern fortsatte med en serie talare som krävde kontroll av sociala medier, naturligtvis för att ”säkerställa yttrandefrihet” och för att förhindra ”utländsk inblandning.” Det faktum att alla talare före dem hade efterlyst just utländsk inblandning i Kina, Ryssland, Venezuela, Myanmar, Vitryssland gick dem förbi.

Den första dagen avslutades med Ukrainas vice premiärminister, Olha Stefanishyna, som uppträdde för att tigga om att Ukraina skulle tas upp i Nato och EU så att Ukraina kan skyddas mot ”rysk aggression.” Till synes som stöd för hennes begäran, framträdde därefter USA:s chef för inrikes säkerhet, Michael Chertoff, som upprepade de falska påståendena om rysk inblandning i det tvivelaktiga amerikanska valet, sedan den amerikanska armégeneralen McMaster, f.d. nationell säkerhetsrådgivare, och talesperson för högerkantens Hoover Institute, och som inledde sina kommentarer med att attackera president Trump som en ”fiende till demokratin.”

Det verkar som om USA håller på att gå in i en period av enparti-styre om demokraterna får som de vill. Men du förstår, enparti-styre i det här fallet är att ”säkerställa en återgång till demokrati i USA.”

Han fortsatte med att angripa det kinesiska kommunistpartiets styre som ’odemokratiskt’, förklarade att KKP är Amerikas och världens ”främsta fiende” och erkände därmed att kampen mellan kapitalism och kommunism långt ifrån är över och krävde sedan att Kina släppte de två kanadensare, som hålls fängslade på spionanklagelser. Han sa ingenting om kidnappningen av och gisslan-hållandet av Huaweis finansdirektör, Meng Wanzhou, fängslad i Kanada under två år på fabricerade amerikanska anklagelser för brott mot de olagliga USA-sanktionerna mot Iran.

Dagen avslutades med mer propaganda, den här gången mot Ryssland från Adam Schiff, ordförande för US House Intelligence Committee, som felaktigt anklagade Ryssland för att sprida falsk information och efterlyste behovet av att ”formalisera länken mellan de västerländska underrättelsetjänsterna och sociala medier”, med andra ord total kontroll av sociala medier av underrättelsetjänsterna, och slutligen Lisa Peterson, Bidens nya amerikanska ambassadör för mänskliga rättigheter, som pratade dumheter på samma sätt om mänskliga rättigheter, överallt utom i USA.

Den andra dagen av toppmötet ägnades åt ett antal ungdomar från de östliga nationer, som en gång hade varit en del av Sovjetunionen, från Ukraina, Moldavien, Georgien, Rumänien, och ett par från små latinamerikanska amerikanska allierade, alla var data-programmerare, som hade tilldelats projekt för att utveckla system och plattformar för att manipulera val, för att upptäcka och eliminera ”falska nyheter” och ”elakartade handlingar”, som alla använde exemplet med påstått ”ryskt inflytande” på valet i USA och Storbritannien i sina kommentarer och hotet mot demokratin, representerat av Donald Trump. Hela budskapet var att sociala medier måste kontrolleras, att val måste köras ”ordentligt”, en kod för att ge ett önskat resultat; att människors tankar och handlingar måste vara kontrollerade och förutsägbara.

Genom hela evenemangets två dagar slog det mig att jag i själva verket iakttog en konferens med nazister. De hade på sig andra kläder än Hitler och hans styrkor på 30- och 40-talet, men de talade på samma sätt, pratade på samma sätt, är lika hänsynslösa och mordiska som nazisterna, har samma mål som Hitler, förstörelsen och ockupationen av Ryssland, Kina, Europa, världen; som låtsas att de är demokrater, men själva är de som vill skapa en totalitär världsstat, det vill säga en stat under total kontroll av USA och dess vasaller, är villiga att begå vilket brott som helst för att göra det, och som inte bryr sig om liven för dem de förstör.

Vad var nazisterna i Tyskland utom det tyska kapitalets väpnade, våldsamma knytnäve, med avsikt att utplåna socialismen, arbetarnas rättigheter, att dominera och exploatera världen, som var experter på att skapa splittring mellan folk, att använda hyckleri och fördomar för att nå sina mål, som nazisterna gjorde med judarna och andra. Även de drog till sig fascismens krafter från alla de mörka hörnen i Europa och världen, för att stödja deras aggression och brott.

Sedan Sovjetunionen kollapsade har deras styrkor hänsynslöst förstört land efter land och går nu vidare mot Ryssland och Kina. Men precis som Hitler fick vad som skulle komma till honom, så kommer de här nya nazisterna, som vill ha allt, vill lägga hela världen under sina stövlar, att sluta med ingenting. Medan de försöker förstöra kommer de att förstöras, så länge vi är på vakt. Deras konferenser avslöjar dem för vad de är, svartskjortor med leenden som hajar. Mac the Knife är tillbaka i stan. Varna. Var redo.