I serien ”Aktuella artiklar för ett år sedan och idag” återpubliceras denna artikel. Frågan är hur pass överraskande detta är, men ändå tämligen intressant. Kan militärmaskinen hos den förlorande parten i Andra Världskriget vara en bra förebild?
Den här artikeln av Rick Rozoff i norska Midt i fleisen (mitt i nyllet) Slaget om Atlanten: Med det Tredje riket som modell hyllar USA:s militärchef det nya NATO-högkvarteret. Artikeln publicerades ursprungligen i Global Research.
Rick Rozoff är en känd skribent som har varit aktivt involverad i motstånd mot krig, militarism och interventioner i över femtio år.
Ser USA:s militäre ÖB Tredje riket som modell för Nato inför ”Slaget om Atlanten”?
General Mark Milley, chef för Joint Chiefs of Staff, var den 15 juli i Norfolk, Virginia, för att markera att det andra NATO-högkvarteret i USA hade nått full operativ kapacitet. NATO:s Joint Force Command – Norfolk (JFC-Norfolk) anslöt sig till Natos Allied Command Transformation (ACT) i samma stad, som det enda NATO-högkvarteret utanför Europa.
ACT, vars webbplats har titeln Allied Command Transformation: NATO’s Warfare Development Command, invigdes 2003.
Det nya högkvarteret togs ursprungligen i bruk mot slutet av 2019, strax efter Natos gemensamma stöd- och aktiveringshögkvarter i den tyska staden Ulm. Båda högkvarteren var redo att användas första gången vid den tiden. Joint Force Command – Norfolk är skapat för att påskynda transporterna av trupper och materiel över Atlanten. Dess uppdrag är att ”underlätta, samordna och säkra förflyttning av allierat pansar och infanteri över europeiska gränser.” De två högkvarteren är således integrerade.
Deras gemensamma syfte är att flytta militär personal och utrustning från USA över Atlanten, sedan från europeiska hamnar, över kontinenten, till den ryska gränsen. Det nyligen genomförda DEFENDER Europe-21, den största övningen sedan det kalla kriget, med 31 000 trupper från 27 nationer, aktiverade det nya systemet, för att påskynda transitering av stora militära enheter, inklusive pansar, från USA till den ryska gränsen.
Den 15 juli talade general Milley till en samling högt uppsatta personer, ombord på det amfibiska angreppsfartyget USS Kearsarge, och åtföljdes av den nya befälhavaren för Norfolk, vice admiral Andrew Lewis. Lewis är också befälhavare för USA:s andra flotta, med ansvar för Nordatlanten. Som med andra Nato-högkvarter är han också ansvarig för USA:s högkvarter. Situationen är densamma med USA:s europeiska befäl och högsta allierade befälhavare Europa; US Navy Sixth Fleet (Mediterranean) and Naval Striking and Support Forces NATO; och US Air Forces i Europe – Air Forces Africa och Natos allierade flygvapens högkvarter. Som Pentagons artikel om händelsen säger i början och i klarspråk: ”Om avskräckning misslyckas är högkvarterets uppdrag att strida och vinna slaget om Atlanten.”
Med ord som påminner om det epokgörande, om inte apokalyptiska, sa Milley:
”Enligt min åsikt går världen in i en period av potentiell instabilitet eftersom vissa nationer – och uppenbarligen terroristgrupper och kanske andra aktörer, försöker undergräva och utmana den befintliga internationella ordningen. De försöker försvaga det system för samarbete och kollektiv säkerhet som har funnits länge. Den dynamiska naturen i dagens nuvarande miljö balanseras av en ordning som inrättades för 76 år sedan, i slutet av andra världskriget.”
Terrorgruppernas aktiviteter kan knappast störa hela den globala ordningen efter andra världskriget. De nationer som han hänvisar till är Ryssland och Kina. Det kan inte vara några andra. Alla amerikanska stridshögkvarter har nyligen identifierat dessa två nationer som huvudfokus för Pentagons uppmärksamhet, i alla delar av världen, med Iran och Nordkorea stämplade som regionala hot på lägre nivå.
Han skrämde upp lyssnarna ytterligare genom att nämna en siffra; 150 miljoner dog mellan 1914 och 1945, det vill säga från början av första världskriget till slutet av andra världskriget. Han gav sedan den här brutala bedömningen: ”Detta är slaktar-räkningen för stormaktskrig. Detta är vad denna internationella ordning, som har funnits i sju och ett halvt decennium, är utformad för att förhindra. Det här är vad JFC-Norfolk handlar om. Det är för att förhindra detta resultatet.”
Ingen blygsamhet där inte; ingen känsla av perspektiv eller proportionalitet; ingen subtilitet, nyans eller osäkerhet; och inget försök till statskonst. Antingen acceptera Natos dominerande roll i den internationella militär- och säkerhetsordningen, eller så kommer otänkbara fasor att släppas lös på mänskligheten. Men i botten på Pandoras ask finns inget hopp.
Han uppgav vidare att grundandet av Nato 1949 var ”hjärtebarnet” för de västerländska ledarna, som kämpade och vann andra världskriget och etablerade ordning efter kriget. Han sa: ”Utan tvivel har Nato varit den mest framgångsrika militära alliansen i mänsklighetens historia. Och Nato är fortfarande en viktig och kritisk del av vårt regionala säkerhetsramverk och faktiskt vårt globala säkerhetsramverk. I själva verket är det, enligt min mening, den nyckel som håller samman den period med stormaktsfred som vi nu åtnjuter.”
Utan Nato, antydde han, skulle världen ha kastats in i ännu ett världskrig, förvärrat av ödeläggelse med kärnvapen. Och nu attackeras den internationella ordningen, som nyligen döptes om till ”den regelbaserade internationella ordningen”.
En annan faktor som allvarligt oroade honom var ändringen av krigets karaktär. Milley definierade denna krigskonstens grundval som ”hur vi slåss, de organisationer vi slåss med och den teknik vi använder.” Sista gången en sådan kvalitativ omvandling av stridsförmågan inträffade var mellan de två världskrigen, med introduktionen (under första världskriget) och förbättringen av flygvapen, stridsvagnar och andra pansarfordon, ny marinteknologi och andra tekniska framsteg – ”radio, radar och mer” – för att integrera ovanstående.
Han fördjupade vidare med att säga, att även om de tidigare krigförande länderna i första världskriget alla förfogade över samma teknologi, fanns det bara en – Tyskland – som framgångsrikt utvecklade, integrerade och tillämpade tekniska innovationer: ”Tyskland kombinerade dessa teknologier och det tyska sättet att föra krig, och kombinerade dem med organisationer och ledarskapsutveckling på ett sådant sätt att Nazityskland kunde ta över Västeuropa på 18 månader. Andra länder kombinerade på andra sätt. Och de lyckades inte.”
Detta framstår tydligt som att citera den tyska modellen från tredje riket som en exemplarisk modell att ta efter. För att inte lämna några tvivel tillade han: ”Och jag vill säga er att samma sak händer just nu. Det är en hel uppsättning teknologier som driver fram grundläggande förändringar.”
Till trots för sin liberala användning av ordet fred i talet – som om arméer med vapen som är avsedda att döda människor och förstöra saker och soldater utbildade för att döda, existerar bara för att bringa fred till världen – avslöjade han sin oärlighet med följande uttalande:
”Jag skulle hävda att det land som behärskar dessa teknologier, kombinerar dem med sin ideologi och utvecklar sitt ledarskap för att få ut det mesta av dem, sannolikt kommer att ha betydande och kanske till och med avgörande fördelar i början av nästa krig.”
Om mer obeslöjade och skamlösa hot har framförts i modern tid av den högsta militära befälhavaren för en större nation – och det av världens militära supermakt – är de okända för denna författare.
Milleys slutsats, avsedd att egga upp lyssnarna, inkluderade att utse Nato som världens mäktigaste militära allians (exakt hans ord) och USA som användare av ”den mäktigaste och mest kapabla militären i världen” och slutade med en ganska öppen utmaning för Ryssland, Kina och världen:
Redaktör Romelsjö: Att inte talabanerna fatta att USA hade ”den mäktigaste och mest kapabla militären i världen”!
”Vi måste upprätthålla nutidens beredskap, vi måste modernisera för framtiden. Vi är redo just nu. De som tror att vi inte är det tar fel. Och varje motståndare som försöker utmana USA:s militära beslutsamhet vill göra klokt i att respektera denna militär, våra allianser och Nato. ”
Med detta språkbruk, varför inte göra sig helt kvitt med diplomati, utrikesdepartement, ambassader, FN och internationell lag? Världen är en djungel, och den vilde som har de mest dödliga, de mest tekniskt sofistikerade vapnen dominerar den. Det var hans budskap, tydligt och klart.
Att general Milley hänvisar till Nazityskland bör bedömas sakligt. Tysklands blixtkrig var oerhört framgångsrikt i 18 månader. Det byggde på nytt tänkande i samordning av infanteri och pansar, understött av ett starkt flyg. Det är inte fel av militärer även i fredliga länder att lära av sånt. Men vintern 1941, i slaget om Moskva, tog blixtkrigets framgångar slut. Det var ett slags krig som byggde på överväldigande eldkraft och snabba framgångar. Så fort kriget drog ut på tiden var Tyskland dömt att förlora. Andra världskriget i Europa vänder i december 1941. Samma för Japan som hade enorma framgångar i drygt ett år men motståndarna gav inte upp. Fr.a. Kina, även om förlusterna var många så fortsatte man motståndet och band upp en stor del av den japanska krigsmakten.
Varken Tyskland eller Japan klarade ett långvarigt krig och det gäller USA också. Se Vietnam och nu Afghanistan. Trots enormt tekniskt övertag så vinner USA inga krig om motståndaren inte ger upp. Det är en blodig framtid men ändå med hopp.
Det brukar sägas att det tyska blixtkriget inte fungerade i Ryssland på grund av Rysslands outvecklade och undermåliga infrastruktur. Det är en sak att låta pansar rulla fram i Frankrike och Belgien. En annan sak är de oändliga ryska vidderna där själva landets storlek och avstånd utgör en stor utmaning.
Det var järnvägsvidden: 1435 mm i Kontinentaleuropa och 1530 mm i Sovjetunionen. Tyskarna hade vare sig egna vagnar som tog sig över gränsen eller kom över särskilt många sovjetiska järnvägsvagnar.
Både de tyska liksom amerikanska blitzkriegs-anfallen fungerar bra i början, men klarar inte av att vare sig fullgöra kriget till ett slut, eller administrera territoriet. De amerikanska militära misslyckandena påminner mycket om de tysk-fascistiska. Strategi i början, och havererad taktik trots ingenjörsmässiga fördelar.
Nu förstår jag inte vad författaren fått idén ifrån att USA:s ÖB skulle se Tredje Riket som modell för Nato. Har läst inlägget flera gånger men kan inte se detta. (Har dock inte läst originalet.)
Det som general Milley säger är att vid olika tidpunkter i historien har nya tankesätt slagit de gamla. Nåot som gäller både inom det militära som inom andra områden.
Det exempel som general Milley avser är den tyska militärens förståelse för hur det nya flyg- och pansarvapnet kan och skall användas för att besegra en motståndare som fortfarande lever kvar i en äldre föreställningsvärld.
De brittiske militärerna Liddell Hart och J.F.C. Fuller deltog båda i första världskriget och utarbetade åren efter kriget ny strategi och taktik baserad på mekaniserade förband. Under första världskriget hade stridsvagnen introducerats men då som stöd till infanteriet. Det som Liddell Hart och J.F.C. Fuller utvecklade var att låta pansar agera som ett eget vapen.
Både de Gaulle i Frankrike och Guderian i Tyskland studerade både Liddell Hart och Fullers skrifter men av dessa tre länder var det tyvärr endast i Tyskland som den militära ledningen förstod det epokgörande men detta. Den franska ledning lyssnade artigt på de Gaulle för att sedan återgå till en krigsplanering som skulle passa bättre för det förra kriget. Samma i Storbritannien.
Vad detta resulterade i vet vi tyvärr.
Detta är, vad jag uppfattar, general Milley.s poäng, att när tiden är mogen kommer någon att förstå hur en radikal förändring kan kullkasta alla tidigare sanningar.
På liknande sätt som Tyskland förstod att använda ny teknik innovativt.
Titeln är verkligen tillspetsad.
Han skriver ju såhär:
”Han fördjupade vidare med att säga, att även om de tidigare krigförande länderna i första världskriget alla förfogade över samma teknologi, fanns det bara en – Tyskland – som framgångsrikt utvecklade, integrerade och tillämpade tekniska innovationer: ”Tyskland kombinerade dessa teknologier och det tyska sättet att föra krig, och kombinerade dem med organisationer och ledarskapsutveckling på ett sådant sätt att Nazityskland kunde ta över Västeuropa på 18 månader. Andra länder kombinerade på andra sätt. Och de lyckades inte.”
Minns ni Doktor Strangelove? En svartvit ödesfilm om ett kärnvapenhot och urspårat krig, som kan, spåra ur; med bl.a. den legendariske Peter Sellers i huvudrollen.
Amerikanska militärer ville ju även tokbomba Kuba under kubansk-turkiska missilkrisen hösten 1962. Bara synnerligen visa och då kloka politiker i bröderna Kennedys närhet i just Washington satte stopp. Den gången.
Nato lever på dinosauriernas övertid och destabiliserar ordning och tankarnas förnuft i Europa. Det har precis ingenting med europeisk stabilitet och militär säkerhet att göra; däremot att för permanent tid möjliggöra fortsatt amerikansk militär ockupation av Europa.
De amerikanska Förenta staterna har inte vunnit ett enda krig på egen hand sedan 1945. Den amerikanska vapenindustrin förser landet med hyfsat effektiva militära prylar och leksaker som är mäktigt populära i Hollywoods alla propagandafilmer som boostar en parallell verklighet för de amerikanska militärerna. Dessa småpojkar som springer omkring i uniform är mäkta självsäkra.
De har bara en enda motståndare man inte tankemässigt och krigsmässigt kommer överens med: verkligheten själv.
Europa är som enda världsdel i hela världen militärt och politiskt ockuperad. Dessutom av en gammal politiskt urspårad amerikansk koloni med svårartad vålds- och vapenfetiscism.
Med sådana vänner behöver Europa inga fiender. Den fienden är nämligen redan här hos oss. Det är dags för Europa att ha en egen försvarsmakt, som står under europeiskt befäl och ett modern självständigt Europa utan amerikanska ockupanter.
Europa KAN bli fritt. Det går. Utan amerikanska losers.
Nato är en kvarleva efter kalla kriget och har inte längre något existensberättigande. Nato bör läggas ned snarast möjligt eftersom man endast ägnar sig åt att hitta på fiender som inte finns och aldrig har funnits. China och Ryssland har inte visat några tendenser till att starta krig.
Krigsmaterialindustrin däremot skulle inte överleva om världen löste sina problem på fredligt sätt. Tyvärr har vi en drake som tydligen styrs av vapenindustrins våldsfilosofi, nämligen terrorstaten USA som blandar sig i alla andra länders angelägenheter och starar oupphörligen krig.
Enig.
Rysslands strategiska mål är de samma som nazitysklands, med den skillnaden att inget tvåfrontskrig behöver utkämpas. Nazityskland och sovjetunionen slöt Molotov-Ribbentroppakten för att få fria händer. Det ryska strategiska målet är att isolera USA från Europa, men det har nog liten sannolikhet att lyckas, alla känner till det, alla förstår planen. De ryska atomdrivna attackubåtarna har samma strategiska uppgift som de tyska under bägge världskrigen, att svälta ut britterna. Natos ubåtjakt har uppgiften att hålla transportlederna öppna. Med den vapenutveckling som varit sen 1945 får vi hoppas att ryssarna lyckas hålla sig inom sina gränser, nästa krig skulle ta vapen i nspråk som inte lämnar så många överlevande. Det känner nog alla utom Global Politics till. Det ständiga ropet på vargen väcker löje, särskilt som det är björnen som är farlig.
Kinas aggressioner mot Taiwan; Filippinerna, Japan och Indien känns mer ödesmättade.
Milotov-Ribbentrpop-pakten slöts då Storbritannien och Frankrike gång på gång avvisat Sovjetunionens inviter till samarbete mot Hitler. Hade de sagt Ja hade Hitler hållit sig lugn eller besegrats mycket snabbare. Andra Världskriget, eftergiftspolitiken och Molotov-Ribbentrop-pakten efter 82 år
Spekulationer om Rysslands strategiska mål bara.
Nationalsocialismens flagga är socialismens röda flagga med ett hakkors på. Den är inte blå, gul, grön eller svart; Hitler meddelade för alla som orkade läsa att han var socialist redan i ”Mein Kampf”. Hitler var inte fascist som sovjetunionen tubbade alla att låtsas, han var natonalsocialist, och hans brunskjortor var antikapitalistiska kampgrupper. Två socialistiska välden baserade på var sin form av kollektivistiskt hat började samarbeta långt före augusti 1939. Tyskt samarbete med sovjetunionen inleddes 1922, med Rapallofördraget, där tyskarna kunde testa Versaillesfördragets förbjudna vapen i Sovjetunionen i skymundan. Ett av de vapen nazityskland ägde men inte brukade i fält var nervgas. 1947 dumpade sovjetunionen stora mängder av sin nervgas i havet. Socialismens triumpfer är i sanning storslagna.
Sovjetunionens eventuella erbjudande till västmakterna uppfattades som värdelöst, samtidigt jobbade Komintern på att erövra västvärlden inifrån.
Hitlers uttalade huvudmotsåndare var Sovjetunionen och nazismen stöddes av Storkapitalet i Tyskland, och Wallenberg gjorde bra affärer med Nazi-Tyskland. Rapallo ursäktar på intet sätt Storbritanniens och Frankrikes undfallenhet och samarbete med Tyskland på 1930-talet, och dess avvisande av någon typ av försvarspakt med Sovjet.
Läs gärna:
USA reviderar historien om Andra världskriget – förkastar bedömningar av presidenterna Kennedy och Nixon
Vita huset förvränger Andra världskrigets historia. Censurerar Facebook?
Putin: De allierade la grunden för Hitlers Tyskland genom den hårda Versaillesfreden efter Första Världskriget.
Så banaliseras Europas historieskrivning.
Hitlers uttalade huvudmotståndare var judarna, vare sig de var bankirer i väst eller bolsjeviker i öst. Hitler var socialist, precis som bolsjevikerna, men såg bolsjevikerna primärt som judar (”judebolsjevismus”), och marxismen som ett judiskt påfund. Många stödde nationalsocialismen, både arbetare och fabrikörer. Judiska fabrikörer rånmördades, övriga kommenderades att rusta, vissa gjorde det med glädje.
De socialistiska regimerna i Sovjetunionen och Nazityskland satte befolkningen på krigsfot, medan de demokratiska västländerna saknade krigsvilja. Eftergiftspolitiken kan kritiseras i efterhand, oviljan att samarbeta med pariastaten Sovjetunionen var helt självklar givet den permanenta hatpropgandan från Kreml. Frankrike trodde på sin Maginotlinje och britterna på sin flotta. Amerikanerna var neutrala och frånvarande.
Lärdomarna var många, en av dem var att ha permanent amerikansk trupp i Europa mot socialismen. Sovjetunionens utpressning mot den fria världen manifesterades senare i Asien och Afrika snarare än Europa, där den inte kom längre västerut. Sen sovjetockupationen upphörde 1991 har kulturellt sett västliga länder som Polen och Baltikum hamnat utanför sovjets ekonomiska, politiska och militära dominans. Den framgångsrika kombinationen av USA och Västeuropa under frihandel besegrade kommandoekonomins slaveri. Nato är ett fredsprojekt och Ryssland en främmande kultur med oläsliga bokstäver och en rättsuppfattning utvecklad under press från Djingis Kahn. Sakta men säkert dör bolsjevikerna ut, ryssarna lär sig engelska, så småningom kommer de in i stugvärmen.
Visst var Hitler en fiende till judarna, en politiskt heterogen och politiskt svag grupp. Hans uttalade huvudmotståndare i ord (”Mein Kamp”) och i handling (Anfallet mot Sovjetunionen med uppemot 80 % av Hitler-Tysklands militära resurser).
Du är helt ovederhäftig om du betecknar den av storkapitalet stödde Hitler, som i Tyskland politiskt främst förföljde kommunisterna och i andra hand socialdemokrater, som socialist.
Erik.
Hitlers och Tysklands huvudmotståndare var nog mest dom stater som dikterade villkoren i Versaillesfreden. Hitlers mycket påfallande storhetsvansinne ledde vidare till kriget mot Sovjetunionen. Frågan som är rimlig att ställa sig är om han inte hade anfallit Ryssland oavsett regim eller politiskt system. Jag tror att han hade gjort det. Striden mot kommunismen var nödvändig, först på hemmaplan för att säkra sin maktposition och sedan för att ge ett sken av legitimitet för det erövringståg som skulle skapa ett stort och mäktigt tredje rike. Antisemitismen fick han nog med modersmjölken, den var mycket utbredd i Europa vid den tiden och dessvärre lever den ännu, som i t.ex. dom öppet nazistiska bataljonerna i Ukrainas armé.
Som Anders R. skriver så hade Hitler i första hand stöd av storkapitalet, t.om. i USA, där Henry Ford skall ha varit en av dom största bidragsgivarna till NSDAP.
Man kan hävda att Hitler delvis bedrev socialistisk politik i det att han tvingade vissa företag att producera det han själv ville, men att påstå att Nazityskland var ett socialistiskt land är helt felaktigt.
Västvärldens ovilja att samarbeta med Sovjetunionen berodde naturligtvis inte på någon hatpropaganda från Kreml. Kommunismen var ett akut hot mot västvärldens kapitalistiska överhet och dom gjorde allt i sin makt för att störta den.
Sovjetunionen har vad jag kan se inte heller utövat någon utpressning mot varken Asien eller Afrika. Jämfört med västvärldens hänsynslösa plundringståg hjälpte snarare Sovjetunionen fattiga länder framåt.
Att NATO skulle vara ett fredsprojekt är ett direkt skrattretande påstående. NATO och USA är tvärtom helt inriktade på konflikt, destabilisering och kaos, allt i syfte att göda den perversa krigsindustrins profiter.
En fredligare värld hade mycket enkelt kunnat uppnås om NATO helt enkelt skrotades och USA avvecklade alla sina militärbaser utanför sitt eget land. Ryssland och Kina hade då inte behövt agera utifrån en akut hotsituation och fredliga handelsförbindelser hade istället kunnat etablera sig som världens norm.
Vilka företag blev då kollektiviserade i det nazistiska Tyskland?
Ännu en av dessa ”förståsigpåare” som blandar ihop Ryssland och Sovjet! Dessa historielösa inlägg är bara påverkade av den löjliga USA-propagandan som viner obönhörligt i ljugmedia! Det är ju så uppenbart att det är USA som är skurken i världspolitiken så jag fattar inte varför denna diskussion ens förs men det beror nog på att folk i allmänhet matas med den historieskrivning som EU och USA så innerligt vinnlägger att folk ska ta till sig! Alla som kan något om atomubåtar vet att deras huvudsakliga uppgift är att hålla sig gömda och avfyra sina missiler om hemlandet blir anfallet i en kärnvapenattack. Handelsskepp som ska frakta gods till Storbritannien sänks bäst med långdistansmissiler som kan avfyras inifrån Ryssland. Behövs inga patrullerande ubåtar utanför den brittiska kusten! Nato skulle ju inte ens kunna hålla några handelsvägar öppna oavsett vad de skulle hitta på, de ryska Mach-9 missilerna är mycket svåra att slå ut!
Det fascistiska Tyskland hade primärt stora territoriella anspråk och mål för sin militär, Ryssland har det definitivt inte. Som den kände sovjetiske och ukrainske Marskalk Rybalko (som var en av ytterst få som tordes säga emot
Stalin i militära frågor): ”är det något vårt land inte behöver mer av så är det en centimeter jord till”. Han fångade självklart sitt lands strategi i en enda skarp bondsk mening.
Däremot behöver klassiska kontinentalmakter (som är vana att bli invaderade och offra stora civila offer) säkerhet och är ofta mycket känsliga för när de ofta tondöva sjömakter som britter och amerikaner flyttar på sig. För en kontinentalmakt som Ryssland, Kina och faktiskt också Europeiska unionen(den nyaste kontinentalmakten i världen efter Brexit) innebär det ett däremot ett rent dödshot.
Sådant här diskuteras inte längre i undervisningen på försvarshögskolorna, misstänker jag, av skribentens ordval ovan att döma.
Hålls inte Euroasien lugnt från sjömakters aggression och aktiv krigföring, så blir det av historisk hävd sjömakten som går under (Japan, brittiska imperiet, liksom de uteblivna amerikanska ”segrarna” under 75 år o.s.v.). Ryssland och Kina är givna fixerade historiska konstanter på euroasiatiska kontinenten, sjömakterna kommer och försvinner efter ett antal decennier.
Euroasien är sakta på väg in i en post-amerikansk epok.
För en tid sedan tog EU och Frankrike en ny hypermodern internetfiberkabel som heter PEACE i bruk. Den binder samman Kina via de pakistanska bergen via Indiska oceanen, Röda havet till Medelhavet in i Frankrike UTAN att passera klassiska anglo-amerikanska avlyssningsfällor, som kan störa känsliga europeiska affärer. Ett nära samarbete mellan Europa och Kina. Amerikanerna har rest rasande arga fram och tillbaka till Paris och Bryssel och klagat: förgäves.
Innerst inne har Paris och Bryssel förstått var framtiden ligger, och, nej – solen går inte upp i väster.
Det är inte heller en slump att Europeiska unionen bygger upp ett helt nytt (eget) försvarscenter helt skilt från amerikanska och brittiska ögon och öron. Även där har man tänkt till i framkant. Att följa med det kontraproduktiva amerikanska konfliktloket är nämligen mycket skadligt för Europa långsiktigt, det vet nämligen alla seriösa europeiska politiker innerst inne. De kan bara inte uttala det offentligt alla gånger. Svenska militärer, däremot, är som oftast alldeles för gammaldags tröga för att ens förstå sig på det nya århundradets strategiska tänkandet.
Erik.
Nu tror jag du gjorde en alldeles ovanligt grundlig felanalys.
Sedan revolutionen har Ryssland/Sovjetunionen i princip enbart agerat defensivt på västvärldens ständiga aggressioner.
Det är också omöjligt att hitta någon rimlig anledning till varför detta land skulle agera imperialistiskt.
Dom har fullt upp med att ta hand om det dom redan har.
Västmakterna invaderade Sovjetunionen redan 1918 och sedan har det hållit på oavbrutet med heta eller kalla krig.
Sovjetunionen gjorde en hel del korkade saker, där en av dom var anfallet på Finland, men det finner sin enda seriösa förklaring i ett försök till förebyggande försvar emot Nazityskland.
1945 hade Sovjet lätt kunnat ta Finland, men avstod. Samma sak med Manchuriet som var helt ockuperat av Röda armén efter kriget mot den Japanska Manchukoarmén, men Röda armén åkte hem igen.
Kontrollen över Östeuropa förklaras bäst med dom bittra erfarenheterna av WWII. Stalin begrep mycket väl att väst skulle försöka krossa Sovjetunionen efter kriget. Östeuropa skulle agera buffertzon. Stalin hade fel om mycket, men i det hade han rätt, vilket historien visar.
Sedan landet blev Ryssland igen har ledarna gjort flera fruktlösa försök att närma sig väst, men blivit avvisade. Istället har NATO expanderat oavbrutet och Ryssland är numera inringat av ett snart oräkneligt antal amerikanska militärbaser.
Rysslands främsta intresse idag är fred och bra handelsförbindelser med resten av världen och det är högst rimligt att anta att alla konflikter dom varit inblandade i på ena eller andra sätter har triggats av USA/NATO:s aggressiva försök till destabilisering.
USA:s främsta intresse är däremot krig och instabilitet. Jag tror det är rimligt att säga att USA har en krigsbaserad ekonomi. Redan 1961 varnade den avgående president Eisenhower för det militärindustriella komplexet https://www.youtube.com/watch?v=Gg-jvHynP9Y
Sedan dess har en stor del av USA:s övriga industri flyttat utomlands och detta komplex har fått en relativt sett betydligt starkare ställning än 1961. USA:s överhet kräver helt enkelt ständiga hot, krig och kaos för att gå med vinst. USA är också det utan jämförelse mest krigiska och blodtörstiga landet i världen idag och har dessutom så varit ända sedan WWII. Inget annat land kommer ens i närheten vid en jämförelse.
Sannolikheten är överväldigande för att Ryssland inte utgör något som helst hot mot något annat land, som inte själva väljer att hota Ryssland, så jag tror du får tänka till lite här Erik. Det brukar sällan vara bra att trotsa uppenbara fakta som du gör här.
Det finns två sorters atomubåtar, en med ICBM i lodräta rader som ingår i terrorbalansen, i USA kallas de SSBN. De har ett deplacement runt 20.000 ton. De atomdrivna jaktubåtarna kallas SSN och saknar strategiska kärnvapen, de trycker undan runt 7.000 ton vatten. Den ryska och på sin tid sovjetiska strategin är att isolera västeuropa från USA med ubåtskrig, precis som tyskarna försökte. Det låter sig numera göras, men skulle snabbt eskalera konflikten. Den sovjetiska rustningsprofilen till sjöss liknade den tyska. Dagens ryska flotta är decimerad och mer av en kustflotta, men deras Zapad-övningar visar alltid upp kapaciteten att landstiga på främmande kust nära Ryssland. Ryssland har kvar ett mindre antal SSBN, men de är få och västs SSN är många.
Sovjetunionens implosion ledde bla till att den röda flottan rostade bort, större delen av det ryska strategiska hotet mot den globala handeln drogs upp på land, kärnreaktorerna skars ut och begravdes i betong medan resten blev spik. Allt betalades av väst. Den ryska satsningen på asymetriska kärnvapen är ett uttryck för att björnen är numerärt underlägsen till sjöss, men det spelar ingen roll, krig med vår tids vapen har inga vinnare. Ryssland är råvaruexportör i den globala handeln, inte ett socialistiskt hot.
Sovjetunionen har tidigare sänkt ganska många pensionerade kärnreaktorer i Ochotska havet. Den socialistiska miljövården var billigast. Även där innebar socialismens fall ett enormt framsteg för mänskligheten.
Övervattensfartyg är flytande likkistor och den tekniska utvecklingen på missilområdet har gjort dessa i stort sett obsoleta. Särskilt stora mål som hangarfartyg är ju totalt värdelöst i en storkonflikt och skulle snabbt slås ut av taktiska minikärnvapen, ja hela eskadern med hjälpfartyg skulle snabbt stryka med. Ryssland är ju i huvudsak en landbaserad makt och flottan är anpassad efter detta och den nya verkligheten! Onödigt att slösa bort pengar på utdaterad material om man inte har som mål att hota mindre länder som ju USA gör med sina hangarfartyg. Mot stora kompetenta fiender som Kina och Ryssland är hangarfartyg rena likkistorna…dyra sådana dessutom. Angående handeln så är ca 50% olja, gas, kol resten är spannmål, kärnteknik, rymdteknik, vapen m.m.
Vi kan ju tillägga två saker: den indelning Erik nämner av två sorters ubåtsklasser är Nato:s och USA:s egen indelning.
Den brittiska flottan är numera oförmögen att skugga, följa och bekämpa den fjärde generationens nya ryska atomubåtar i Jasen’-klassen från SevMash.
Allt går inte baklänges bara för att västerlänningar inte kan läsa kyrilliska bokstäver: som är grundade på de grekiska; världens äldsta skrift, när de kinesiska tecknen gjorde debut var de grekiska redan 1 000 år gamla.
Herr Hansson kanske också tycker att de grekiska tecknen skall dumpas och att vi i Washingtons anda skall införa miles- och feet-systemen och ha Fahrenheittermometrar?
Länder som inte har det metriska systemet, brukar det sägas sarkastiskt, har ett makabert attitydproblem mot resten av världen: de maligna drömmarnas Washington…
Bara för din och andras information, De äldsta skriftspråken är bildskrift och är från Egypten, Mesopotamien och Kina och jämgamla, omkring 6,000 år gamla. Grekernas är från 900-talet f.Kr. Kina har aldrig utvecklar ett separat alfabet utan använder fortfarande bildspråk, vilket ger vissa stora fördelar.
Karl W! Det var länge sedan! Välkommen!
De äldsta skriftspråk som ännu är i bruk och går att läsa är de grekiska tecknen.
Alla andra språk och tecken har antingen försvunnit eller blev oläsbara.
Hieroglyferna, världens äldsta teckenspråk, kunde man till slut läsa, då man hittade Rosetta-stenen med en översättning: på grekiska!
Förr fanns egentligen tre olika nära grekiskor och några extra tecken som inte används idag: men som skriven text vi ännu använder och kan läsa brukar åtminstone de egyptiska arkeologerna anse grekiska tecknen som de äldsta nu ännu använda.
Drachma var också världens äldsta valutaslag tills Grekland blev en del av unionsvalutan Euro.
De grekiska alfabetet etablerades för 2.900 år sedan då man kopierade feniciernas (dagens Libanon) alfabet. Då hade Kina redan 3,000 skrivtecken. Det latinska kom för 2,500 år sedan, de arabiska för 1,500 år sedan. För att kvalificera för att kallas ett skriftspråk måste det kunna varieras för att uttrycka olika saker. Att människor ”ritade gubbar” i Altamira grottan för 36,000 år sedan kvalificerar inte som ett skriftspråk. Inte heller att samma sak inträffade i Grekland, även om ”gubbarna” senare utvecklades till bokstäver. Kinas skriftspråk var utvecklat för omkring 6,000 år sedan, det fanns även för 8,000 är sedan, och det finns fynd 12,000 år gamla. Då ritade grekerna fortfarande ”gubbar” i grottorna men det kvalificerar inte för att kalla ett skriftspråk. Frågan är, när är tecknen till antal och komplexitet tillräckligt för att varierat uttrycka något? För 3,400 år sedan hade man i Kina redan ordböcker med standardiserad text, långt innan grekiska alfabetet fanns. För 8,000 år sedan hade Kina omkring 2,000 skrivtecken. Alltså ett utvecklat skrivsystem, eller tretusen år föra någon annan.
Cliff Carvings May Rewrite History of Chinese Characters
http://www.china.org.cn/english/culture/211265.htm
—”Kinesiska arkeologer säger att de har hittat mer än 2,000 piktogram som går tillbaka 7,000 till 8,000 år, ungefär 3,000 år före andra texter, som tros vara ursprunget till moderna kinesiska tecken.”
https://discoveringegypt.com/egyptian-hieroglyphic-writing/egyptian-hieroglyphic-alphabet/
The script was developed about four thousand years before Christ
https://www.britannica.com/topic/Chinese-writing
Chinese writing
Det här har intresserat mig mycket genom åren, det fanns länge en diskussion över om Kina kopierade egyptierna eller egyptierna kopierade Kinas system. Det har visat sig att skriftspråken utvecklades helt oberoende av varandra. Fram till 17-hundra talet var över 50% all världens skrivna text med Kinesiska skrivtecken. Europa utvecklade bokstavsalfabet, Asien stannade med piktogram.
Orsaken är att språk i Kina, det lär finnas 1,500, kan ha upp till 8 toner, som inte kan återges med bokstäver.
När det gäller pengar. Även om Kina var det första landet som använde ett föremål som moderna människor kanske känner igen som mynt. Någon gång runt 770 f.Kr., gick kineserna från att använda faktiska användbara föremål – som verktyg och vapen – som ett utbyte till att använda miniatyrkopior av samma föremål som hade gjutits i brons. Kina var även först med att etablera myntverk för omkring 2,700 år sedan. Papperspengar kom under Song Dynastin (960-1279), omkring år 1,000. Mynten (med hål i) blev för tunga, och efter att Kina uppfann papperet år 105 eller tidigare.
https://www.investopedia.com/articles/07/roots_of_money.asp
https://www.pbs.org/wgbh/nova/article/history-money/
USA började med papperspengar 19 mars 1862
Sverige utfärdade sedlar 1661.
Jag vill instämma i Johans välkomnande av Karl i diskussionerna. Jag har saknat hans kunskapsrika inlägg i olika frågor,
Världens överlägset äldsta VALUTA (alltså inte själva pengarna eller sedlarna) är den grekiska Drachma som användes från antiken i Medelhavsregionen till 2001/2002 då den ersattes av Euro. Den valuta -ännu i bruk- som numera är äldst till namnet är det engelska pundet sterling.
Den kinesiska yuan (renminbi)är däremot inte på långa vägar så gammal som den hellenska Drachma.
Däremot håller jag fullt med om att den äldsta mynttillverkningen (myntverk) är oomstritt kinesisk!
NORGE OCH FINLAND FÖRSÖKER ¨FÅ EN BÄTTRE RELATION TILL RYSSLAND
För Norge blir det nog svårt att få NATO att begränsa sina hotfulla flygningar när Rysslands gräns.
Skall äntligen Norge förstå vad det inneburit att de låtit NATO och company fått styra dem och förstöra deras tidigare goda relationer med Ryssland.
Den nyvalde norska regeringen med statsminister Jonas Gahr Støre har meddelat sin önskan att försöka förbättra relationerna med Ryssland i norr.
Han säger att det norsk-ryska partnerskapet som är hundratals år tillbaka i tiden och präglats av grannsamarbete och fredlig handel, har det senaste decenniet undergrävts av ömsesidiga militära uppbyggnader, militär jet avlyssningar, spionanklagelser och en överlag hårdare ton från politiker.
Norge tar på sig en del av skulden, de de tillåtit brittiska och amerikanska flottövningar i Barents hav. där de seglat in i Rysslands ekonomiska zon långt utanför landets havsgräns. Norges nya regering vill inte att engelska och amerikanska plan och fartyg skall vara nära Rysslands gräns, de vill själva bevaka den gränsen och det är grundläggande för Norge.
Även den finska presidenten Sauli Niinistö uppmanade i september Europas regeringar att ompröva sin utrikespolitik och föra en närmare dialog med Ryssland. Han menar istället för att försöka samarbete finns det växande misstro och ömsesidiga anklagelser, medan Finlands relationer med Ryssland bygger på en aktiv och direkt dialog.
Han säger att västvärlden bör inte ignorera ryssarnas intressen och inte undergräva relationerna till dem.
Han talade om den tidigare borgmästaren i Åbo, som träffade Putin flera gånger i början av 1990-talet (innan Putin blev Rysslands president). Enligt Niinistö var Putin så charmad av den respekt som borgmästaren visade honom att han fortsätter att bjuda in honom på resor till Moskva.
Ha, ha. Putin i Åbo som biträdande stadsdirektör för St Petersburg. En finsk historieprofessor i Helsingfors skrev en alltigenom russofob bok för tio år sedan, där han uppsluppet berättade hur även han närvarit i Åbo.
”Putin smälte ihop med väggtapeten”, deklarerade professorn triumfatoriskt. Och med det märker han inte att skämtet faller tillbaka på honom själv. Professorn sitter till bords med en gäst som tio år senare hade inlett sin bana till att bli en central världsledare och en av de stora ledarna för sitt hemland. Men den enfaldige professorn ser inte den dolda talangen framför sig utan enbart väggtapet. Tala om självmål.
Tyvärr har EU för Finlands del genom sin centralism lett till en betydande försämring av relationerna till Ryssland. Men allting kan inte skyllas på EU. Många finska politiker har bidragit, och medan man kunde vänta sig att högerpolitiker skulle vara sturskast så är det faktiskt socialdemokraterna som ideologiskt varit de värsta sabotörerna. Paavo Lipponen, statsminister och partichef, Erkki Tuomioja, utrikesminister och presidenten Martti Ahtisaari. Fast den sistnämnde knappast kvalificerar som socialdemokrat. Partiboken för honom var biljetten till presidentämbetet där han som första sittande president började ivra för NATO.
Tja, Nato – en 78-varvs stenkaka från det förgångna. Spelar man den på 45-varvet kanske det tröga The Atlantic Council slipper få ett slaganfall.
Som den exilryske bankiren Boris Jordan uttryckte det: européerna både ville och försökte ena Europa och få in Ryssland i de europeiska strukturerna på 1990-talet, en viss herr Putin frågade till och med när Ryssland kunde gå med i…Nato(!).
Vem satte då stopp för precis allt detta; mjaa – gissa vem? Washington.
Washington fruktar en enda sak: ett ekonomiskt enat Europa och ett Europa i politiskt samarbete, för att inte nämna en ännu mer stärkt ekonomisk axel mellan världens två största ekonomier: Europeiska unionen och Folkrepubliken Kina.
Vi måste komma ihåg i dessa tider: de amerikanska Förenta staterna kämpar idag mot sin geopolitiska dödsprocess. Washington har gått in i sitt brittiska Suez-stadium. Det finns ingen återvändo.
Är det inte så att det är USAs politiker som ser Tredje Riket som en modell för deras aspirationer på världskontroll och ett världsherravälde. Alltså en global militärdiktatur, just nu maskerad som ”Globalism” under USAs och WEFs ledning. ”den befintliga internationella ordningen” är ju som bekant USAs (tidigare) kontroll över världen med frekventa militära invasioner, hot, sanktioner och dollardominansen.
Ett gammalt ordstäv lyder, att man måste segla den vind man har, inte den vind man önskar sig. Idag blåser vinden frisk från öster. På kinesiska skrivs det 东风 och uttalas Dōngfēng. Varför inte segla den vinden för då når man målen snabbast. Sverige försöker ilsket trotsa den vinden, och det går lika bra som när William Blight på Bounty försökte runda kap horn mot vinden. Han tvingades till slut vända.
Det som tas upp med jämförelser mellan militär förmåga för Tyskland och andra behöver ställas i relation till att britterna absolut inte ville försvaga sin adept Hitler innan han kunnat utnyttjas mot det Sovjet som britterna tidigare hade tvingat på kommunismen. Därför agerade anglosaxerna och deras många europeiska vasaller till Hitlers hjälp och han baxades fram i både väst och öst.
Ur synvinkel av militär kapacitet hade Tyskland krossats 1938 om de allierade hade velat det.
Frankrike försökte senare stå emot Nazityskland men britterna förrådde dem och händelserna vid Dunkerque bekräftar det.
Men det var inte bara på det sättet Hitler hanterades som en adept utan även beträffande naziideologin.
Nazisternas inställning var inte självständigt uttänkt utan uppmuntrad tidigare av britterna och deras inflytandeagenter.
Det är ett lika stort feltänk att betrakta den tyska nazismen som ett självständigt fenomen som att betrakta den ukrainska neonazismen som något självständigt.
Den krassa sanningen är att intellektuellt mer avancerade britter låg bakom alla ideologierna medan alla övriga bar på illusioner.