I serien ”Aktuella artiklar för ett-två år sedan och idag” återpubliceras denna artikel.
Ingress: Denna intervju av en intervju 29:e juli i kinesiska Global Times med journalisten och författaren Vijay Prashad har hittats och översatts av Bertil Carlman. Bertil har också en avslutande kommentar.
Intervjun finns också här: https://thetricontinental.org/newsletterissue/30-new-cold-war/ Vår tids stora tävling är mellan mänsklighet och imperialism: det trettionde nyhetsbrevet (2021) (thetricontinental.org)
Bertil Carlman skriver: En rubrik av detta slag kommer vi inte att få se i svenska tidningar eller TV eller få höra i svensk Public Service. Ändå är det en mycket viktig sanning. Anledningen låter sig enkelt förklaras. Alla dessa nyhetsförmedlare, med någorlunda stora ekonomiska resurser, är nu sedan några årtionden väldigt starkt knutna till imperialismen, och sanning ligger definitivt inte i dess intresse. Imperialismen av idag sammanfaller i stort med vad som ofta kallas Väst.
Sedan ett par årtionden ser vi också hur denna sida uppträder alltmer desperat och aggressivt. Det är fler och fler oberoende journalister/skribenter som, framförallt på bloggar och nättidningar, redogör för det. Samtidigt med denna Västs ökande desperation kan vi också klart se hur ”mänsklighet” allt mer breder ut sig. De krafter som främst ligger bakom denna spridning är de krafter som främst står i fronten mot imperialismen, vilken har USA som ledare. Ingen kan idag missa att Kina är en av dessa krafter, och de som vill följa vad Kina officiellt står för, kan lätt och helt gratis följa nättidningen Global Times (GT). Den ägs av den kinesiska tidningen Folkets Dagblad, som i sin tur är det kinesiska kommunistpartiets huvudtidning.
Den 29:e juli hade GT ett samtal med journalisten, författaren m.m. Vijay Prashad. Söker man på dennes namn på denna blogg får man fyra träffar. Söker man på lindelof.nu får man tre träffar, och söker man på steigan.no får man också tre träffar. Alla dessa träffar gäller artiklar som skrivits under de senaste tre åren. Att det förhåller sig så beror nog på att Vijay är djupt förankrad i det som ofta kallas ”Det globala syd” och inte i Väst. Vi som bor i detta Väst och som också vill kämpa för ”mänsklighet” har helt enkelt ännu inte tillräckligt förstått vilken intellektuell kämpe Vijay är. The Unz Review (som av SR klassats som exempel på opålitliga media) nämner honom en gång redan 2006.
Vår tids stora tävling är mellan mänsklighet och imperialism.
Den 23 juli 2021 publicerades ett helsidesupprop i New York Times där USA: s president Joe Biden uppmanades att dra tillbaka den aggressiva blockaden mot Kuba. När den uppmaningen gick i tryck talade jag med den kinesiska journalisten Lu Yuanzhi från Global Times (GT). Resten av detta nyhetsbrev handlar om innehållet i den intervjun. Den sträcker sig från USA: s politik mot Kuba till det nya kalla kriget mot Kina.
Uttam Ghosh (Indien), Låt Kuba leva, 2021.
GT: Den nya coronavirusepidemin och den långsiktiga amerikanska blockaden har allvarligt drabbat kubanernas välbefinnande. Genom att utnyttja Kubas nuvarande svårigheter, förvärrar USA problemen. Som den enda supermakten har USA länge bedrivit en fientlig politik mot detta lilla socialistiska land i söder. Varför kan USA inte tolerera ett litet socialistiskt land i sin periferi?
Prashad: Kuba har sedan 1959, visat på en alternativ vision för mänskligheten, en vision som sätter människors välbefinnande före vinstkraven. Att Kuba – ett fattigt land – ganska snabbt kunde övervinna hunger och analfabetism, medan USA – ett rikt land – fortsätter att plågas av sådana elementära problem illustrerar det mänskliga i det socialistiska projektets kärna. Detta är oförlåtligt för eliterna i USA. Därför fortsätter de att skärpa den otäcka blockaden mot Kuba. Faktum är att de använder alla slags medel – inklusive sociala medier, en del av hybridstridstrategin – för att undergräva det kubanska folkets förtroende [för sin regering]. Detta försökte de den 11 juli, men det misslyckades. Tiotusentals kubaner tog sig till gatan för att försvara sin revolution.
GT: Även om FN överväldigande har fördömt USA: s blockad mot Kuba under många år i rad, har Washington fortsatt sin omänskliga politik. Vad betyder detta för USA: s internationella image? USA: s president Joe Biden sa, ”USA står stadigt med Kubas folk”, men hans administration har ingen avsikt att häva blockaden. Vem är publik för sådan hycklande diplomatisk retorik?
Prashad: USA står inte ”fast vid Kubas folk”. Faktum är att USA greppar om strupen på det kubanska folket. Detta är klart för de 184 medlemsländer i FN som den 23 juni röstade för att skicka ett meddelande till USA om att stoppa blockaden. Faktum är att president Joe Biden har vägrat att ens dra tillbaka de 243 tvångsåtgärder som Donald Trump införde. Världen är medveten om grymheten i blockaden mot Kuba, och den olagliga sanktionspolitik som USA utövar mot minst 30 länder runt om i världen. Men på grund av USA:s maktposition finns det bara ett fåtal länder, som är villiga att i FN:s generalförsamling göra mer än att rösta på Kubas vägnar.
Kuba behöver materiellt stöd, vilket inte fås från det internationella samfundet; detta materiella stöd skulle inkludera leveranser till exempelvis den kubanska läkemedelsindustrin och det skulle också inkludera mat. Om USA inte återkallar blockaden, kommer då inflytelserika länder i världen att samlas för att bryta den?
GT: USA: s hantering av COVID-19-epidemin är uppenbarligen ett misslyckande, med de högsta dödstalen över hela världen. Med tanke på pandemin har det amerikanska kapitalistiska systemets värde för den ekonomi som gäller över människoliv, det har avslöjats fullt ut. Pandemin har satt en prägel på USA: s institutionella fördelar och kraft som förebild. Har det kapitalistiska systemet blivit dysfunktionellt inför stora kriser?
Prashad: Det kapitalistiska systemet är mycket bra på att framställa stora mängder varor och mycket höga kvaliteter på vissa typer av varor. Det är bra på att producera högvärdig medicinsk vård, till exempel, men inte så bra på att producera kvalitetshälsovård. Detta har att göra med vinstmotivet. Eftersom det finns stor social ojämlikhet har de flesta i allmänheten inte pengar till kvalitetssjukvård, så sjukvård är helt enkelt inte överkomligt eller möjligt för de allra flesta. Det är denna inställning till hälsa och utbildning som visar oss kapitalismens omänskliga sida. Under pandemin spenderade 64 länder mer för att betala sina externa skulder än för sjukvård. Så är det kapitalistiska systemets funktionssätt: att se till att rika aktieinnehavare i den utvecklade världen tjänar pengar medan de fattiga kämpar för att överleva.
GT: Kinas svar på pandemin har tydligt visat styrkorna i dess folkorienterade filosofi och dess politiska system. Vad tror du om det ökande inflytandet från Kinas politiska system efter pandemin? Hur kan omvärlden bättre förstå de unika fördelarna med Kinas politiska system under ledning av kinas kommunistiska parti (CPC)? Hur kan Kina bättre motverka västens förtal av CPC?
Prashad: Kinas inställning till pandemin har varit i linje med Världshälsoorganisationens rekommendation: använd vetenskap, medkänsla och samarbete för att ta itu med pandemin. Det kinesiska folket erbjöd sig frivilligt att hjälpa varandra, läkare som är medlemmar i kommunistpartiet erbjöd sig frivilligt att gå till frontlinjen, och den kinesiska staten öppnade sina kassor för att säkerställa att sjukdomen besegrades, och att folket inte led av en långvarig ekonomisk nedgång. Det finns mycket att lära av detta tillvägagångssätt; våra studier om CoronaShock fördjupar sig i detta.
Detta står i skarp kontrast till den anti-vetenskapliga, omänskliga och snävt nationalistiska inställningen hos många av de västerländska länderna och många av utvecklingsländerna; deras tillvägagångssätt ledde till kaos. Det är på grund av misslyckandet på platser som USA som Trump, till exempel, på ett rasistiskt sätt började skylla Kina för virusets uppkomst. Vi vet rent vetenskapligt att virus uppstår av olika anledningar, och inget av dem har att göra med ras. Kinesiska intellektuella och andra måste ge tydliga redogörelser för den kinesiska utvecklingen, inklusive avskaffandet av extrem fattigdom och den ganska snabba nedtryckningen av COVID-19. Sådana händelser hjälper människor i andra delar av världen att förstå förhållandet mellan offentlig handling och statlig handling i Kina. [Men] detta missförstås i stor utsträckning, till stor del på grund av det informationskrig som USA och dess allierade förde. Den 23 juli publicerade Tricontinental: Institute for Social Research en nyckeltext med namnet ”Serve the People: The Eradication of Extreme Poverty in China” baserat på fältstudier om avskaffandet av extrem fattigdom.
Justina Chong (Folkrepubliken Kina), El cosechero (‘Skördemannen’)
GT: Västs berättelse om CPC (Kinas Kommunistiska Parti) under de senaste åren har alltid undvikit att nämna CPC: s positiva effekter på Kinas sociala framsteg och globala ekonomiska utveckling. Varför kan inte Västvärlden objektivt utvärdera CPC?
Prashad: Väst kan inte vara objektivt, eftersom Väst fruktar den kinesiska vetenskapens och teknikens tillväxt. Under de senaste 50 åren har västerländska företag monopoliserat högteknologiska områden genom att använda IP-lagar [Immaterial intellectual property (IP) syftar på sådant som skapats med hjärnan, som uppfinningar; litterära and konstnärliga arbeten; design och symboler, namn och bilder och som används kommersiellt]. Det gör de för att förlänga sina upphovsrättsfördelar. Utvecklingen i Kina är ett existentiellt hot mot dominansen hos dessa västerländska företag inom områden som telekommunikation, robotik, höghastighetståg och ny energiteknik. Det är rädslan för att förlora överlägsenhet i dessa viktiga teknologisektorer som driver det ”nya kalla kriget” mot Kina och förhindrar en nykter bedömning av den kinesiska utvecklingen.
Istället för att utveckla en vettig inställning har Väst gått [till angrepp] från fyra håll. För det första har man genomfört ett handels- och ekonomiskt krig mot Kina för att upprätthålla USA: s ekonomiska och tekniska överlägsenhet. För det andra har man pressat utvecklingsländer och amerikanska allierade att bryta med kinesiska företag och isolera Kina. För det tredje har man försökt att riva ner Kinas rykte genom att vilseledande använda [viktiga] begrepp som ”mänskliga rättigheter” och genom att stödja regeringsfientliga och separatistiska krafter i Kina. Slutligen har man bedrivit militära provokationer, särskilt genom Quad-alliansen (Australien, Indien, Japan och USA). Allt detta skymmer sikten för den västerländska allmänheten [så att den har svårt att se] Kinas verkligheter.
GT: Under Kinas reform- och öppningsperiod har landet varit öppet för lärande av västerländska samhällen. Detta har kraftigt ökat Kinas utveckling. Tror du att det kan finnas en sådan ideologisk frigörelse i väst för att ta Kinas politiska system på allvar?
Prashad: Man kan hoppas att klarhet kommer till den västerländska allmänheten, som – än så länge – styrs av en politisk klass som utför arbetet för de sektorer i ekonomin som hotas av kinesisk vetenskaplig och teknisk utveckling. På kort sikt är ingen sådan positiv utvärdering möjlig. Det är mer troligt att en sådan utvärdering kommer i länderna i Afrika, Latinamerika och södra Asien, där människor kommer att förstå den enorma kraften i avskaffandet av extrem fattigdom, och den enorma kraften i skapandet av en inhemsk högteknologisk industri. Under Lula avskaffade Brasilien hunger genom programmet Fome Zero, medan den vänsterdemokratiska frontledda indiska staten Kerala nyligen inledde ett program för att utrota fattigdom. Dessa områden i världen kan bättre uppskatta det kinesiska folkets framsteg än de som bor i Väst.
GT: Sedan Biden tillträdde, har hans administration inte sparat några ansträngningar för att dra till sig likasinnade demokratier för att hålla tillbaka Kina och försöka göra en repris på rivaliteten mellan de två blocken som leddes av USA och Sovjetunionen under det kalla kriget. Tror du att det demokratiska kortet är ett effektivt sätt för USA att samla ett anti-Kina läger?
Prashad: Idén om en gemenskap av demokratier har en farsartad biton, eftersom denna nya grupp sätts ihop för att använda alla maktmedel (diplomatiska, ekonomiska, militära, etc.) för att pressa Kina och Ryssland att överge sina framgångar. En verkligt demokratisk grupp bör följa FN: s stadga, vilket är precis vad den typ av sanktionspolitik som västländerna antar trotsar. Det är därför 18 länder har skapat gruppen ”vänner till försvar för FN-stadgan”. Detta är en viktig utveckling, eftersom det tyder på att poängen är att stå fast vid stadgan och inte tala i namn av en abstrakt demokrati, som ofta [i själva verket] innebär att ett land måste underordna sig västerländska intressen. Världen vill inte delas upp i läger.
Non-Aligned Movement (NAM) [Rörelsen för icke-allierade stater] fyller 60 år i september. Aptiten i utvecklingsländerna kvarstår för NAM -projektet. Länder vill inte välja sidor i ett nytt ”kallt krig” som ingen, förutom USA, vill ha. Skillnaden är inte mellan Kina och USA, en uppdelning som USA försöker påtvinga världen: klyftan är mellan mänsklighet och imperialism.
GT: Din bok ”Washington Bullets” listar morden och infiltrationerna från USA: s CIA på olika platser. USA:s imperialism har motståtts i global skala. Hur ser du på den amerikanska imperialismens öde?
Prashad: USA är fortfarande ett mycket mäktigt land, med den största militära styrka som kan agera var som helst på planeten och med former av mjuk makt (som kulturell och diplomatisk makt) som är avundsvärda. Trots det fruktansvärda rekord av amerikansk inblandning i utvecklingsländerna – som jag dokumenterar i Washington Bullets (2020) – behåller USA ett starkt grepp om världens föreställningar. Det finns fortfarande en uppfattning – hur fel den än är – att USA använder sin makt på ett välvilligt sätt, och att USA handlar utifrån universella, och inte nationalistiska, intressen. USA: s kulturella kraft är stor, varför USA så lätt kan använda informationsvapnen mot vilken som helst motståndare.
För ungefär 30 år sedan uppmanade Kubas Fidel Castro länder runt om i världen att inte försumma striden om idéerna. USA:s imperialism är inte evig. Den konfronteras nu av multipolaritetens och regionalismens tillväxt. Det här är den viktigaste utvecklingen och den kan inte stoppas av den USA:s militär eller av dess kulturella makt. Multipolaritet och regionalism är historiens verkliga rörelse. De kommer så småningom att segra.
Konsten i detta nyhetsbrev kommer från utställningen Låt Kuba Leva av Tricontinental: Institute for Social Research, och den lanserades på årsdagen av 26 juli-rörelsens grundande i Kuba samtidigt som fredsälskande människor över hela världen samlas kring kravet på ett slut på USA:s blockad.
Efterkommentar av Bertil Carlman:
När GT gjorde denna intervju med Vijay Prashad, hade USA ännu inte utlämnat någon transkription från mötet mellan biträdande utrikesministrarna i Kina och USA.
Det mötet ägde rum i Tianjin och transkription från USA kom den 26:e juli, tre dagar efter intervjun. Det innebär att GT:s reporter inte kan ha läst texten. Man kan undra om hen inte använt klart kraftigare ord om USA om hen kunnat ta del av transkription från USA. Denna textutskrift från mötet innehåller nämligen både en allvarlig lögn och ljuger förmodligen om annat. Detta är något oerhört allvarligt i sådana här sammanhang och kan mycket väl innebära, att inte bara ord nu kommer att användas i motsättningen mellan USA och Kina.
Alexander Mercouris på the Duran har en trekvarts genomgång av transkriptionen. Angry Exchanges Between US China in Tianjin Set Scene for All Out Pacific Conflict Det är en lika noggrann genomgång som han tidigare hade av Kinas utskrift från samma möte: Following Talks China Brands US An Adversary, Says “Preparing for Worst-Case Escalation”
Alla som är intresserade av den globala historia som nu växer fram, bör ta del av detta. Tyvärr kommer det med säkerhet inte att ordentligt redovisas i DN, SvD eller någon annan större svensk tidning eller i svensk TV eller radio.
Visst är imperialismen i kris!
De amerikanska Förenta staterna som liksom det gamla Brittiska imperiet ansågs sig ha en gudomlig rätt att lägga andra folk och territorier under sig och härja, döda och härska över dess territorier och underkuva dess folk: till och med sälja dem som slavar. Den förste amerikanske presidenten George Washington (hoppas någon politiker kan ha anständighet i sig och låta byta ut denna stads skamfilade namn i vacker framtid!) vet vi nu var en sällsynt grym slavägare – han omgick gärna lagar för att kunna behålla sin tjänstepersonal gratis livet ut. Sådan är andan. Den vite anglo-amerikanske mannens gudomliga rätt att härja och härska över andra länder; amerikanska geopolitiska skribenter kallar öppet europeiska stater för vasaller!! Även Kontinentaleuropa är alltså i sig ett offer för imperialismen: Europa får inte heller bli fritt och oberoende; vare sig politiskt eller militärt.
Imperialismen är döende. Amerikanska politiska idéer och militära strategier faller nu i dominoteorins tecken: man lämnar Afghanistan hux-flux efter att ha utfört och åstadkommit…ingenting. Afghanistan är i ruiner, dess folk nu på väg mot än mer förtryck av en rörelse britter och amerikaner skapade på 1980-talet (Mujaheddin-rörelsen): de tränades i Thatchers skotska bergspass och de emottogs av den halvt senile Reagan i Vita Huset där det utbyttes medaljer och hölls varma hyllningstal – även de neokonservativa imperieäventyrarna Rumsfeld och Wolfowitz var med. Denna islamistterror-rörelse vändes snart mot amerikanerna själva i imperialistisk draksådd: attentaten i Förenta staterna av fyra passagerarplanskapningar. Imperialismen hade tappat kontakten och förståndet mot sin egen våldsskapelse och fick svar. Man kan gott påstå att terrorattackerna mot Förenta staterna år 2001 var helt klart skapade av den neokonservativa imperialismens brutala krafter, det var med långsiktig filosofi räknat helt självförvållat.
Irak är i ruiner, man har även härjat i Syrien som är i ruiner kanske har närmare en miljon människor dött sedan anfallet år 2003. Imperialismen förstörde också FN:s säkerhetsråds samlade samarbetsavtal om Irans nukleära program – och avviker man från beslut i FN:s säkerhetsråd bryter man mot internationell lag; dess beslut räknas nämligen in i internationell lag. Men som en amerikansk kommentator en gång uttalade: internationell lag är för er! (d.v.s. inte avsett för Förenta staterna). Det är detta land som gärna västeuropeiska politiker och svensk socialdemokrati gärna tar rygg på: ett land som helt klart är ett land av krigsförbrytare – det går helt enkelt inte att göra en annan bedömning.
När Internationella Brottmålsdomstolen i Haag valde att titta närmare på bl.a. också amerikanska krigsbrott i Afghanistan och Irak meddelar dåvarande amerikanske utrikesminister Pompeo att detta är en s.k. kangeroo-domstol (d.v.s. en slags ”plast-domstol”) och skulle amerikaner ställas inför rätta där skall de ”befrias med amerikansk militärmakt” – i Haag, en ytterst civiliserad stad mitt i Västeuropa dessutom Nato-medlem. Så talar imperialismens kreatur, som Olof Palme nog gärna då kallat det!
Den en gång nära allierade Nato-staten Turkiet som nyligen (år 2016) utsatts för ett anti-demokratiskt statskuppsförsök (enligt många källor med CIA inblandat) har förstått vad klockan är slagen: man är nästa man till rakning. Alla Nato-utbildade officerare i Turkiet har avskedats av staten, och man har köpt in det ryska missil- och flygplansförsvarssystemet S-400, som kan skjuta ned just amerikanska Nato-plan. Inget samband?
Vi ser nog nu Förenta staternas sista geopolitiska period i Euroasien. Skulle man förlora makten över inre Kontinentaleuropa är supermakten död. Europa: en gång världens mäktigaste kontinent, demokratins och deklarationen om de mänskliga och medborgerliga rättigheternas stamort på jorden – kan inte med över en miljard invånare styra och försvara sig själv utan måste hyra in en psykopatisk-narcissistisk våldsverkare utifrån för att skydda oss själva.
Jag undrar om inte Europa snarast måste skyddas från det alltmer oberäkneliga amerikanska imperiet – som med gudomlig rätt anfaller och våldsverkar i vilka länder man än behagar att ge sig på.
Européer: ena vår kontinent mellan Grönland och Kamtjatka – vi kan alltid komma överens! De nypåhittade amerikanska konfliktzonerna i Ukraina och Georgien är naturligtvis för att slänga in grus i maskineriet för ett efterlängtat europeiskt enande. Det är Europa som är den civiliserade västvärlden, Amerika är västvärldens barbari.
Det är nog ganska många som tycker att mäktiga EU väsentligen är ett språkrör för USA-imperialismen.
Nja, det kanske var så förr – förmodligen bröts detta med Irak-kriget år 2003 då ”det gamla Europa” gick emot kriget. De länder som slöt upp bakom det amerikanska kriget: Storbritannien (vars politiska Tory-klass inte egentligen klarar av europeiskt tempo) är ute ur det europeiska samarbetet, Spaniens höger splittrad Italiens Berlusconi utspelad o.s.v. Så USA-vännerna inom EU är allvarligt försvagade.
Få inom europeisk liberalism och vänster vet egentligen hur illa sett och ofta helt hatat Europeiska unionen och valutan Euron är inom den konservativa klassen i Förenta staterna. Där uppfattar man inte EU som någon lojal vän eller allierad. de neokonservativa vill ha ett splittrat och fragmenterat Europa – inte ett enat och allra minst enat med Ryska federationen. Kärleken till EU från USA är alltså inte ömsesidig från USA:s sida i stora drag överhuvudtaget. Europeiska unionens ekonomi och befolkning är ju avsevärt större än Amerikas och det gillas inte i Pentagon och på CIA.
Något om Autokrati, demokrati och globalism.
Ordet World Economic Association använder för att beskriva sig själv är globalism. Och globalism är deras ord för kolonialism. Det kallades förr imperialism.
Målet med globalismen, var att skapa ett kolonialt system där de i huvudsak skulle utvinna all rikedom i sina kolonier åt sig själva genom att utse en lokal oligarki att regera på deras vägnar.
President Biden använde ett annat ordförråd. Han sa: ”Tja, det är egentligen inte mellan globalism och antiimperialism. Det är mellan demokrati och autokrati.” Vad han menar med demokrati är oligarki.
Aristoteles skrev att alla demokratier tenderar att utvecklas till oligarkier. Det har varit så sedan Roms tid.
Autokrati innebär ett land med en tillräckligt stark regering för att förhindra en oligarki från att ta makten. Och det är definitionen av ordet.
De eurasiska länderna säger, ”Nej, vi kommer inte att låta västerlänningar ta över våra befallande höjder. Vi kommer inte att privatisera våra järnvägar, vårt skolsystem, vårt land och vårt land.
Internationell samverkan mellan eliter – inklusive Ryssland och Kina är inte en inte metod som västvärlden är i stånd att använda.
Det finns ett argument för teorin om en allmän konspiration som inte har diskuterats – beslagtagandet av ryska oligarkers egendom utomlands. Nu kommer de att behöva investera pengar exproprierade från det ryska proletariatet i den ryska ekonomin istället för att köpa yachter, hus och fotbollsklubbar i väst.
Är samarbete med USA möjligt? ”Västerlandets idé att samarbeta med Kina och Ryssland är att köpa finansiell kontroll över deras ekonomier, förvandla alla deras tillgångar, deras skolsystem, järnvägssystem, deras vattensystem till hyressökande tillgångar. Amerika kommer inte att ansluta sig till någon institution där det inte har vetorätt.
USA stödde IMF så länge som IMF kunde fungera som en avdelning av försvarsdepartementet. Precis som Världsbanken gör. Så det är uppenbart att vilken grupp länder som helst, som Shanghai Cooperation Organization, behöver sin egen bankorganisation.
Kommer USA att falla samman? Det omöjligt och förutsäga framtiden, för framtiden kommer att bli som de eurasiska länderna vill forma den. Och vi är inte säkra på vad som kommer att hända där.
https://aftershock.news/?q=node/1140295
Den legendariske sovjetiske politikern och analytikern Georgij Arbatov (medlem i Palme-kommissionen för internationell kärnvapennedrustning) mötte en gång amerikanska politiker på 1980-talet.
Arbatovs öppningsreplik blev legendarisk, till de minst sagt häpnade amerikanska delegaterna:
”Vi har avslöjat ert hemligaste politiska vapen”!
vidare…
– Ni amerikaner kan inte leva utan fiender!
(Ett typiskt narcissistiskt drag för övrigt).
Dessa amerikanska fiender har varit minst dessa (komplettera gärna min lista!!):
”indianer”, svarta, fackföreningar, anarkister, radikala skådespelare, ateister, anti-rasister, kommunister, socialdemokrater, liberaler, katoliker, kvinnoaktivister, fredsdemonstranter, svarta studenter på skolor, svarta passagerare på bussar, frihetskämpar i Karibien, islamister (som man själv fött upp och blivit nya ”fiender”), ”terrorismen” (som man själv byggt upp), kyrkoledare, sexuella minoriteter, anti-vapenaktivister, miljökämpar, vetenskapsmän som kan sina vacciner och växthusprocessen, klimataktivister, kvinnor som vill råda över sin kropp… med flera.
Men vad har alla dessa grupper gemensamt: de segrade alltid eller är på väg att segra mot den för dagen amerikanska fiendebilden i Washington vid varje respektive historiska tidpunkt.
Nu har den amerikanska narcissistiska paranoian hittat på en ny dikotomi (= svart/vit fiendemotsättning):
”demokrater”( d.v.s. alla som luras tro på ”amerikanskt världsledarskap” och nyliberala kaosteorier) och ”autokrater” (d.v.s. alla som egentligen vill ha nationalekonomisk folklig ordning liksom demokratisk kontroll och inte ingå i den amerikanska kaoszonen).
Gammal uppstekt gröt från Pentagons MacDonalds-fritöser med andra ord.
Vi ska icke glömma att USA är och jäser och det är bara en tidsfråga innan den imploderar. Hur än en USA är mäktigt (kultur, vapen och ekonomi) kan den inte stävja förfallet. Världen vet det och när det smäller så kan partyt börja!
https://www.globalresearch.ca/first-comes-rolling-civil-war/5729068
USA tjänar miljarder dollar på konflikter genom att sälja föråldrad utrustning.
https://journal-neo.org/2021/08/02/the-us-is-cashing-in-on-conflicts-and-by-selling-outdated-equipment/
Uppbyggnaden av spänningar och rädsla för utländsk militär invasion har alltid använts av amerikanska militära och politiska kretsar för att växa vapenverksamheten. Eftersom rädsla är den ultimata motivatorn är den starkare än alla andra känslor. Ett samhälle som ständigt reproducerar ”fasor” skapar formar sin egen verklighet det lever i. Och det är välkänt att det amerikanska samhället inte kan existera utan rädsla eftersom den psykologiska inkompatibiliteten hos olika sociala grupper och människor har blivit ett avgörande inslag i USA.
Inför denna artificiellt uppblåsta amerikanska propagandaskräck, lägger regeringar och medborgare villigt stora summor pengar på vapen, även om de har problem med att finansiera sina nationella budgetar och sociala program och/eller de vapen som säljs till dem är föråldrade. Och om någon inte har tillräckligt med pengar för ”sin egen säkerhet” lånar bankerna gärna ut.
Det är därför ”vapenförsäljningen, som ökade kraftigt under de första månaderna av coronaviruspandemin, har fortsatt att öka i USA”, skriver The Guardian . Och även om det finns ett stort antal skjutvapen som redan cirkulerar i det amerikanska samhället, liksom en till synes oändlig cykel med mass-skjutningar.
Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI) indikerar att USA har en stark ledning inom global vapenexport trots coronaviruspandemin, vilket ledde de fem främsta exportörerna av denna ”vara” tidigare fem år. Andelen amerikansk export i de internationella vapenöverföringarna har ökat från 32 procent till 37 procent under den perioden, eftersom den säljer vapen och militär utrustning till 96 länder, vilket lämnar de andra vapenleverantörerna långt efter.
Washington tvingar envist Nato-länder att köpa amerikanska vapen (som de öppet kritiserar). Till exempel den franske försvarsministern Florence Parly, medan han i en intervju med Journal du Dimanche erkände att USA är en viktig aktör i Nato, men på grund av sina handlingar blir alliansens stadga som utformades för att upprätthålla solidaritet ett instrument som tvingar Natos medlemmar att köpa amerikanska vapen. Samtidigt, enligt henne, har Europa ”ännu inte de militära mekanismer som skulle motsvara dess ekonomiska och politiska makt”. Men hon hävdar att USA inte borde tvinga Nato -medlemmar att köpa dessa vapen.
I Europa börjar de utveckla vapen utan USA. För närvarande är ett 50 -tal gemensamma försvarsprojekt inom Europeiska unionen under utveckling i varierande grad av genomförande. Men när någon av Natos medlemsländer försöker köpa vapen och militär utrustning vid sidan eller skapa sina egna vapensystem, är Washingtons hämnd vanligtvis snabb att följa, eftersom det inte skulle tillåta ”oberoende från USA”.
Således kommer PL-01 stealth-tanken som skapades i Polen för att motverka Ryssland, verkar inte se dagens ljus. Detta var slutsatsen som en amerikansk militärexpert Peter Suciu gjorde i en artikel för 19FortyFive Pl-01-projektet introducerades redan i september 2013 och utvecklades av Obrum. Det liknade Rysslands mest avancerade T-14 Armata-projekt som gör det möjligt för befälhavaren, föraren och skytten att njuta av skydd av huvudskrovet, medan det obemannade tornet styrs på distans. Tanken skulle vara utrustad med en 120 mm kanon; den måste kunna skjuta upp anti-tankstyrda missiler. Det var också planerat att montera ett 7,62 mm maskingevär eller ett 12,7 mm tungt maskingevär.
I stället, under förevändningen av det ”ryska hotet”, USA, som The National Interest noterade, tvingar Polen att köpa M1 Abrams -tanken.
Polen, hörnstenen för försvaret av Natos östra flank, har genomfört ett långsiktigt program på flera miljarder dollar för att modernisera sin militär. Polen har förvärvat Patriot luft- och missilförsvarssystem och High Mobility Artillery Rocket System (HIMARS) långdistansraketartilleriplattform. Senast tecknade det ett kontrakt för femte generationens F-35 stridsflygplan. Och nu har de polska myndigheterna beslutat att köpa fyra bataljoner amerikanska Abrams, leveranserna är planerade till 2022. Denna information avslöjades av Polens vice premiärminister som leder lag- och rättvisepartiet, Jaroslaw Kaczynski, samtidigt som tillägget att värdet på affären sträcker sig från 2,9 miljarder till 5 miljarder dollar.
Polens köp av amerikanska M1 Abrams -stridsvagnar, som togs i bruk med den amerikanska armén 1981, är ”en ganska anmärkningsvärd vändning”, skriver tidningen Popular Mechanics, eftersom dessa stridsmaskiner ursprungligen skapades ”för att bekämpa sovjetiska och polska trupper på slagfälten i Västeuropa ”, när Polen fortfarande var medlem i Warszawapakten.
Samtidigt, redan 2017, sade USA: s armékommando att den viktigaste amerikanska Abrams -tanken redan är föråldrad och måste bytas ut. I sitt tal inför senatens försvarskommitté sa generallöjtnant John Murray, biträdande chef för arméstaben, att M1 Abrams inte kunde kallas den bästa maskinen i sin klass.
Många länder har redan tankutrustning på en liknande nivå och ännu högre, särskilt Ryssland med sina Armata -tankar. Problemet med den amerikanska militärens tekniska bakslag är nu så uppenbart att det är omöjligt att hålla tyst om det. Detta bekräftas ytterligare av händelser i Afghanistan, där talibanerna (en rörelse förbjuden i Ryska federationen) satsade den amerikanska armén även med sin föråldrade militära utrustning.
Men för att ersätta den befintliga tankflottan med en ny måste Pentagon först sälja ut den gamla utrustningen till sina allierade, alltså affären med Polen. Förresten kommer också försäljningen av ett betydande parti amerikanska stridsvagnar till Australien, och tillsammans med dem kommer också en slakt oudaterade helikoptrar att säljas, vilket ger det totala begäran till 1,9 miljarder dollar, vilket också nyligen har tillkännagavs i Pentagon. Det är sant att det inte är klart med vem Australien på kontinenten tänker slåss med amerikanska stridsvagnar?
Men den uppenbart föråldrade amerikanska militära utrustningen som används av den amerikanska armén talas nu om i många medier. Till exempel anser den inflytelserika amerikanska tidningen The National Interest att följande amerikanska vapen ska ”skickas till historiens soptunna”: interkontinentala ballistiska missiler (ICBM) LGM-30G Minuteman III, i tjänst sedan 1960-talet; Boeing F/A-18 A/B/C/D/Hornet; Raytheon AIM-120 AMRAAM; M-16 gevär, M-4 gevär och många andra exempel på amerikansk militär utrustning. Så låt oss inte bli förvånade om media börjar publicera rapporter om dessa antika vapen som säljs.
Vladimir Platov, expert på Mellanöstern, exklusivt för onlinetidningen ” New Eastern Outlook”.
Visst är det så. Washingtons våldsetablissemang utvidgar ju sina militära sfärer just också för att sälja vapen, vapensystem och att militära specialister påtvingas dessa länder. Förenta staterna köper i princip aldrig civila eller militära produkter av sina ”nya vänner” -vilket är dessa nya vasallers hela grundproblem. I Ukraina står de enorma skeppsvarvens dockor (de största i Europa) tomma och döende. De ryska dockorna är fullpepprade med nybyggen, överallt – också på Krym. Amerikanerna köper inga ukrainska Antonov-plan (världens största fraktflygplan bland annat) eller andra basindustriprodukter från Ukraina heller. Ukraina väntas låna pengar för att sedan köpa dyra amerikanska och oftast obsoleta produkter och bekosta amerikanska experter -som aldrig kan vinna några krig och inte gör det heller. Att bomba Iraks ministerier till eldklot i nattens mörker för tv-kameror är inte detsamma som statsbygge. Bara amerikanska ruiner och aska återstår hos dem som fått prova den varianten på senare decennier. Nu faller också dominobrickan Afghanistan för Washington – man flyr som skärrade vildhundar med sänkta svansar ut ur regionen besegrade av den terroristgrupp mujaheddinister man med britterna startade på 1980-talet. Så kan det gå.
Intressant är när det gäller modern spetsteknik så vänder idag sig skiftande länder som Israel Turkiet och Saudi-Arabien just till Ryssland för att köpa spetsteknik som t.ex. S-400-systemet som ju är helt överlägset det amerikanska Patriot-systemet som lär bara ha 11% styrka gentemot S-400 i jämförelse. De flesta nya kärnkraftverk som uppförs nu runtom i världen tillverkas av Rosatom till och med i Saudiarabien liksom i grannlandet Finland. De nya ryska reaktorerna anses vara världens främsta.
Självklart skall Europa framtida ha helt egna vapensystem och vara helt oberoende av dessa paranoida Amerikanska Förenta stater som bara saktar ned Europas ekonomi och utveckling – världens två mäktigaste ekonomier -överlägset- är EU och Folkrepubliken Kina. Där går världens mäktigaste ekonomiska axel när det gäller handel och tjänsteutbyte. De amerikanska Förenta staterna står redan vid sidan av denna axel. Det enda man kan påverka är som vanligt med politiska hot och militära misslyckade äventyr -denna amerikanska militär-politiska statsmodell är Förenta staternas främsta exportvara sedan kalla krigets slut kring 1990 och försätter år efter år den amerikanska staten i allt djupare budgetunderskott och skulder till hela världen. Det amerikanska systemet rostar sönder mot sin undergång i nuvarande skepnad.
Europa måste vara framtidsklokt och inte gå under med den misslyckade amerikanska utrikespolitiken. Europa kan och bör vara helt fritt och oberoende och inte släpa runt på det döende amerikanska imperieliket många decennier mer in på 2000-talet. Vi bör sätta upp ett datum: år 2035 bör Europa klara sitt försvar helt själv och alla amerikanska ockupationsbaser och kärnvapenbaser skall då vara flyttade ut ur hela Europa och Medelhavsregionen. Det är Europas gyllene framtid: säkerhet skapad i harmoni och samarbete med Indien Iran, Kina och Ryska federationen utan Washingtons paranoia.
”…säkerhet skapad i harmoni och samarbete med … Iran…” Detta känns som dagens skämt. Skapa säkerhet med en brutal teokrati som hänger oppositionella och HBTQ-personer i mobilkranar. Med en ”nyvald” president som själv är ansvarig för 30.000 dödsdomar. – Vi har ju dessutom en nystartad svensk rättsprocess mot en av hans hantlangare så det kommer väl att komma ut fler detaljer i den närmaste framtiden.
En regim som misshandlar sina minoriteter och satsar på att destabilisera sina grannländer. Ett land som dessutom hotar att implodera som gamla Sovjet?
https://besacenter.org/demonstrations-in-iranian-khuzestan-demand-an-end-to-the-islamic-regime/
Känns snarare som ett land som man ska minimera kontakterna med!
Är dina uppgifter sakliga? Eller del av den pågående propagandan i USA:s tjänst? USA som störtade liberale Mossadeq 1953, som stödde shahens blodigare diktatur, som nu infört hårda, skadliga sanktioner? Som tillåter apartheidstaten Israels kärnvapeninnehav och apartheidpolitik?
Läs mer här av Roland Hedayat, en mycket kunnig person och antiteokrat av iranskt påbrå.
Iran — Västimperialismens nästa måltavla. Iran – artikel 1.
Iran – Gammal nation, kultur och historiska imperier. Iran – artikel 2.
Iran (3) – Finns lärdomar av USA:s förra regimskifte i Teheran? Eller är neocons helt fartblinda?
Iran (4) – Mohammad Reza Shahs första period som CIA-installerad envåldshärskare.
Iran (5) – “Vita revolutionen” och “festernas fest”
Håller även Europeiska Unionen på att sönderfalla? En ny kulturell ”järnridå” sliter Europeiska unionen i strimlor.
https://inosmi.ru/politic/20210723/250174998.html?utm_medium=referral&utm_source=lentainform&utm_campaign=inosmi.ru&utm_term=1277765&utm_content=9484252
Sällsynta avslöjanden av The Telegraph. Europeiska unionen har försvagats, länderna i Östeuropa vänder sig bort från den och fruktar dess nya diktatur, som kommer att bli renare än den kommunistiska. Libertariska värden har tappat sitt överklagande. Östeuropeiska är dyrare för sina civilisationsvärden. De är oförenliga med västerländska
Mark Rutte, nederländska premiärministern, kan ha talat för många i Västeuropa när han nyligen frågade om en ny Europeiska union skulle kunna skapas utan Ungern och Polen.
Det sägs ofta att det räcker att Bryssel drar åt skruvarna, och EU-länderna från Central- och Östeuropa (CEE) kommer att fatta det nödvändiga beslutet. Även om ekonomiska sanktioner kan fungera för medlemsländer i CEE, har de mindre och mindre behov av EU-pengar och kan med tiden klarar sig med betydligt färre europeiska subventioner, särskilt eftersom de långt ifrån är fria. I själva verket kan finansiella sanktioner till och med minska EU:s attraktivitet i deras ögon. Risken är att CEE-länderna i allmänhet kan tappa incitamentet att stanna kvar i Europeiska unionen om det utsätts för press på dem. Även om de tenderar att vara mottagare av EU, utgör EU-subventioner faktiskt högst 1,5 till 3% av deras BNP.
Ja, de central- och östeuropeiska medlemsstaterna är beroende av handeln inom EU, men om man ser på exportuppgifterna framträder en annan bild där Tyskland och andra utvecklade länder i Västeuropa har tydliga fördelar med handeln inom unionen (även om detta beror på på den relativa storleken på ekonomin i varje medlemsstat, men den övergripande bilden förblir exakt den).
Enligt Konrad Poplavski från Center for Eastern European Studies, som han skisserade i en artikel publicerad av University of Pittsburgh, bidrog även Visegrad Four-länderna till den tyska ekonomins konkurrenskraft. Under perioden 2003 till 2014 minskade Tysklands andel av utrikeshandeln i länderna i denna grupp från 30% till 25%. Under samma period ökade dessa staters deltagande i Tysklands utrikeshandel från 7,9% till 20%.
EU är nu i en dödläge. Naturligtvis kan Bryssel frukta återföreningen av Ungern och Polen med Kreml. Ingen kan med säkerhet förvänta sig att Central- och Östeuropa kommer att fortsätta att vara fientliga mot Ryssland, ett land med enorma nationella projekt som konkurrerar med Kinas bälte- och vägprojekt, där mer än 5 miljoner kvadratkilometer mark återigen kommer att bli lämplig för livet och jordbruk under nästa århundrade på grund av klimatförändringar. När generationen efter det kalla kriget kommer fram i Europa finns det ingen garanti för att den nuvarande fientligheten mot Moskva kommer att fortsätta. Faktum är att den genomsnittliga polacken har mycket mer gemensamt i civilisationsmässiga termer med den genomsnittliga ryssen än den genomsnittliga tysken. Liksom Ungern och Polen.
Det finns nu en tydlig konflikt mellan de två visionerna i Europa, som EU försöker stryka ut. Om ett hus som har splittrats av sig själv inte kan stå på marken länge, hur länge kan Bryssel kunna stå ut med de motstridiga konservativa länderna i Östeuropa, och hur länge kan medlemsstaterna från Östeuropa stå ut med de pekande fingrarna av de så kallade ”progressiva” i väst?
Om Ungern och Polen vet att EU inte kommer att dra avtryckaren har de liten anledning att ändra sitt beteende. EU-medlemsländer från Central- och Östeuropa har aldrig varit mindre beroende av EU än de är nu, och när generationen efter det kalla kriget blir äldre, kan de övervägande slaviska folken i öst besluta att de äntligen är starkare än de europeiska Väst.
Till L: Jag förstår hur Du tänker. Om vi tar HBTQ-frågor så är dessa oftast bara accepterade av folkmajoriteten i USA:s nordöstra stater och på västkusten – in inlandet dominerar verkligen ofta de fanatiska kristna frikyrkornas LGTB-fria zoner – precis som i Polen.
Napoleon yttrade exakt och kunnigt en gång att ”utrikespolitik byggs inte på värderingar utan på geografi”. Amerikanarna har i många decennier försökt upphäva detta politiskt-strategiska faktum genom att sprida dessa värderingar man anser sig ha till Vietnam, Irak, Somalia, Iran – och misslyckas alltid. Därför att utrikespolitik bygger i slutänden just inte på värderingar, utan just på geografi. Ett land får sina politiska system och värderingar efter lång historia och traditioner, filosofer och religioner.
Varför skaffar sig till exempel Iran nu kärnvapenkunnande? Man känner sig extremt hotat. Inom Euroasiatiska kontinenten härjar ett annat kärnvapenland runt -som inte har sin huvudstad här utan på andra sidan jorden- och Irans långsiktiga säkerhetsstrategi måste därför vara som regionens äldsta mångtusenåriga kulturbärande nation att agera. Jag förstår dem. Förenta staterna ger sig bara på de ytterst svaga länder de kan enkelt vinna ”krig” emot och visa upp snabba segrar i direktsänd tv numera. Efterbörden bryr man sig inte om – det får som oftast européerna bekosta. Ibland får jag för mig att Förenta staterna VILL att Iran skall skaffa kärnvapen för att kunna stegra upprustningen i regionen och förse Saudiarabien med kärnvapenbaser. Sådan kan vara den dolda agendan i Pentagon.
Med ”regional harmoni” menar jag vägen som ledde till Irans kärnavtal som beslöts av länderna i FN:s säkerhetsråd och Europeiska unionen däribland de amerikanska Förenta Staterna. Trumpstyret bröt naturligtvis upp detta (och bröt därigenom mot internationell lag) bara för att kunna spela ut de osäkra korten och hålla konflikterna levande inom Euroasien. Det är så den amerikanska utrikespolitiska spelplanen ser ut. Aldrig konsensus – alltid påbörjad osäkerhet och hela tiden nya trubbelsituationer som man skall visa upp styrka i.
För Förenta staterna är utrikespolitik just geografi: hade man velat bygga den på värderingar så hade Saudiarabien varit en fullfjädrad demokrati idag, med religionsfrihet och Prideparader på Riyadhs gator. Allt elakt Iran gör brukar Saudiarabien trots allt göra ännu värre. I Iran finns ändå ett slags flerpartisystem, nedtonad opposition man demonstrerar och har parlament och flerpersonsval. I den närmaste kära allierade amerikanska vännen Saudiarabien finns inte en enda sak av det jag ovan nämnde för Iran man får inte ens samlas utomhus på gatan i sällskap på mer än tre personer. Ändå räknas Saudiarabien in i den kära fina Fria Världen – ledd av presidenten i Vita huset.
L kan väl inte på allvar tro på denna amerikanska värderingssmörja som skall skötas från Washington? Är inte alla exemplen från 1990 med första Irak-kriget och kollapsen i Somalia 1992 bara ett bevis på den amerikanska militära utrikespolitikens totala fiasko på världsscenen? Det finns nämligen inte ett enda(!) statsbygge amerikanarna gett sig in på sedan dess som lyckats. Det är ju det som är den historiska tragedin.
L, din beskrivning av Iran kunde ju lika gärna användas som en bild av USA! Presidenter som är massmördare, satsar på att destabilisera hela världen inte bara grannländerna, en regim som misshandlar sina minoriteter, en union som håller på att implodera m.m En ödets ironi att du lyckades beskriva USA i ditt inlägg utan att tänka på det. Japp, och USA är också ett ”land” vi i allra möjligaste mån borde minimera kontakterna med…
Till Ivan om EU:s eventuella splittring.
Nja, fFaktum är ju att EG och senare nu vår Europeiska union i princip alltid har stärkts av sina inre kriser. EU:s värdegrund och förmåga att agera internationellt har tvärtom förstärkts när EU blivit av med de motsträviga engelska Tory- och UKIP-klasserna som sällan var politiker som höll europeisk kvalitet och standard’ än mindre förstod värdet av ett enat EU i världen -de bara sprang efter amerikanarna i varenda fråga, och det behöver vi sannerligen inte inom Unionen.
Central- och Östeuropa tycks ha de största problemen med hur man ser på sina medmänniskor som inte är lika som dem själva: minoriteter allt från romer till handikappade och sexuella minoriteter som alltid gömdes undan under den kommunistiska tiden. I ”väst” har man felaktigt trott att dessa länder på denna tid var ”ganska progressiva” och toleranta: min erfarenhet är tvärtom med besök i dessa länder och samtal med så kallade kommunistiska ”progressiva” politiker att de var tvärtom mycket konservativa, som inskränkta bayerska kristdemokrater på 1960-talet, ända sedan Stalins dagar och hade närmast beröringsskräck med allt som rörde så kallade ”under-bältes-frågor”. En klassisk tv-kommentar som många minns var ett s.k. tv-mötesutbyte mellan en amerikansk och en sovjetisk publik i varsin aula i direktsändning där de ställde frågor till varandra mellan länderna. På en amerikansk fråga om kärleks- och sexliv svarade en inte alltför gammal kvinna att ”i Sovjetunionen har vi inte sex” – vilket naturligtvis inte var sant eftersom den sovjetiska befolkningen var ett antal tiotal miljoner större än den amerikanska – inte ens i Sovjetunionen förekom jungfrufödslar i varenda familj.
Konservatismen tycks mest bestå i att just förstå och inse dessa ”under-bältes-frågor” därför att man i många långa decennier ALDRIG talat om kärleksliv och sexualfrågor liksom total frånvaro av sexualundervisning i ALLA skolor. Därför blir allt som inte har med den inre heterosexuella kärnfamiljen såväl sprängstoff (man har ofta ingen aning vad temat handlar om eftersom man saknar ALL kunskap och ännu mindre känner någon t.ex. homosexuell) som omöjligt att förändra. På Lenins och den berömda sovjetiska socialministern Aleksandra Kollontajs tid avkriminaiserades homosexualitet och homosexuella förhållanden helt, mig veterligen som absolut första land i hela världen efter Oktoberevolutionen 1917 – Lenin tyckte inte staten skulle lägga sig i folks kärleksliv och den liderliga idealistiska Kollontaj brann för all kärlek, som bekant. Stalin som var djupkonservativ gammal präststudent ändrade naturligtvis på det och i den andan lever i stort sett hela Öst- och Centraleuropa än till denna dag. Tyvärr.
Jag har svårt att tro att befolkningarna i Centrala och östra Europa skulle vilja lämna EU i de stora städerna styr nu progressiva liberala partier som är för t.ex. Pride: så är det både i Budapest och Warszawa. Det är en generations- och tidsfråga. Att polacker och ungrare skulle välja ”mellan bögar och Putin” har jag svårt att se som en realistisk fråga för dessa länders framtida europeiska utveckling… Vi i västra Europa och i Norden tror att vi ”alltid” varit så öppna och toleranta ända sedan den sexuella frigörelsen från 1968 och under 1970-talet – men för de sexuella minoriteterna kom denna frigörelse först i Skandinavien i sista halvan av 1990-talet, d.v.s. för bara drygt 25 år sedan! En kort tid. Även Central- och Östeuropa kommer att öppnas sakta men säkert för dessa mer toleranta värderingar med tiden.
Så jag tror att Europeiska unionen skulle behöva spricka och rasa ihop i östra Europa är nog en klar överdrift som framförs av medier och konservativa krafter som önskar så.
Toleranta ekonomier är starka i världen, konservativa i allmänhet outvecklade eller svaga. Kalifornien som sedan många decennier släppt sina konservativa hämningar och välkomnar alla minoriteter in i sin kraftfulla ekonomi (som är större än hela Ryska federationens) är i dag per BNP (en av) världens effektivaste ekonomi, trots att man har strax under 40 miljoner invånare, är ekonomin större än de flesta länder av samma storlek, och en av världens åtta största ekonomier om Kalifornien får räknas ensamt där bland andra helt självständiga länder. Det talar sitt eget språk. Tolerans ger kreativitet! Det är det som är progressivt och verkligt sant socialistiskt!
Så desto mer tolerans = högre tillväxt = mer effektivitet.
Vi kommer att få se detta också i Central- och Östeuropa, det kommer att kanske ta något decennium så blir de också ”normala toleranta européer” som vi i norra och västra Europa när de värsta gamla konservativa dött av som också kan anses obotliga stockkonservativa – så fungerar länders politiska värdeutveckling -precis överallt. Ingen i våra länder vill ju gå tillbaka till hur det var förr, på det unkna gamla konservativa 1950-talet – så är det ju! Det är ju inte de lesbiska gängen där som rånar banker och gaykillarnas gäng som står för internationell smuggling och kriminalitet i Östeuropa- det gör helt vanliga (förmodligen de flesta heterosexuella) medborgare som dessa länder har avsevärt mycket större anledningar att vara rädda för. De här stockkonservativa regimerna under den förr så liberale Orban liksom Duda- och Kaczynskiregimen i Polen kommer snart att vara ett minne blott, det vet vi från dessa länders opinionsundersökningar där dessa konservativa åsikter försvinner snabbt i städerna, och snart också på landsbygden. Alla Visegradländernas huvudstäder styrs i dag av anti-konservativa borgmästare – det är ett gott progressivt livstecken för dessa länder. I viss mening är ju konservatismen på sätt och vis alltid döende i ett land som vill utvecklas, så säkert också i dessa länder.
Det finns ett enkelt sett att kontrollera sig själv i ett kandidatland till Unionen om man kan önska sig bli medlem i EU eller inte – och det är att läsa Lissabonfördragets andra artikel, godkänner man den är man pro-EU, tycker man inte om den skall man stanna utanför. Som ett mått mellan tumme och pekfinger. Med det måttet kommer folken i Central- och Östeuropa att förbli eller vilja bli medlemmar i den stora europeiska familjen i Europeiska unionen.
Det är inte bara imperialismen som är döende – konservatismen är det också (sakta men säkert).
Svarta slavar byggde Vita Huset, och
nu kommer ytterligare bevis på hur både
Canada och USA, mördat sina indianska
urbefolkningar på sina internatskolor, i, Canada, minst 1. 000 gravar med minderåriga, avlidna, även i USA, admin-istrerat av katoliker, denna reaktionära kyrka, som alltid jävlas med folk.
@L 8 augusti, 2021 At 11:29
Israelisk propaganda?? från tidningen Begin-Sadat Center från Bar-Ilan University/Israel
Support the Begin-Sadat Center
Support BESA Center Activities. Help Advance Israel’s Security.
To make a donation, contact Prof. Efraim Karsh, or one of the Bar-Ilan University friends offices around the world.
https://besacenter.org/support-us/
Bar-Ilan University is one of the largest public research universities in Israel, with about 19000 students and about 1350 members of academic staff.
M, information av detta slag förekommer från många olika källor så jag tror inte du kan kalla det israelisk propaganda. Arabiska Kuzestan i Iran känner sig misshandlat av centralmakten i Teheran. Här på samma tema från indiska TFI Global:
https://www.youtube.com/watch?v=5FN9Iy3Lzk4
Som alltid gäller det att läsa informationen med ett kritiskt öga och sätta det i relation till avsändarens intentioner oavsett om det är Fox News, RT, iranska PressTV eller kinesiska Global Times.
Vår tids stora uppgift är den fullständiga demonteringen av den fascistoida socialismen, den lever fortfarande i Kina, Nordkorea och Kuba, och föreligger bananrepublikform i Ryssland och Venezuela, med islamimperialistiska avläggare i Iran och Syrien.
Den marknadsbaserade demokratin, med europeiskt upphov i den brittiska Magna Charta och manifesterad i den amerikanska demokratin under Montesqieus maktdelningsteorier går segrande över världen.
Jaha
De segrade inte i Afghanistan, inte heller i Irak eller Vietnam.
Det är ju denna svartvita uppdelning av världen skribent Johan Asper och många andra tror på – ännu. Mot bättre vetande.
Och det är därför de amerikanska Förenta staterna misslyckas precis överallt.
”Johan Asper” tror du själv på vad du skriver Tyvärr är det väl så att EU blivit det nya Sovjet om man studerar Bryssels förehavanden närmare. Var är den ”amerikanska demokratin” och hur ska denna oligarkstyrda union kunna leda till annat än fördärv vilket ju bevisas av alla krig de startar runt om i världen? USA har de senaste årtiondena utvecklats till världens största bananrepublik där ”demokraterna” nu försöker med fula medel stoppa Trump från att åter bli president. Det stinker ju ruttna bananer överallt i USA numera och det mullrar i delstaterna mot maffian i Washington.
[…] Vår tids stora tävling är mellan mänsklighet och imperialism: USA, Kina, Kuba och Corona. Tal 4 juli aktion: Latinamerikanskt perspektiv på USA-imperialismen USA-imperialismen vann: […]
[…] Läs också gärna: https://www.globalpolitics.se/var-tids-stora-tavling-ar-mellan-mansklighet-och-imperialism-usa-kina-… […]