Varför översvämmas vi av en flodvåg av nyheter från IPCC:s senaste rapport?

Varför översvämmas vi av en flodvåg av nyheter från IPCC:s senaste rapport?

Svenska Dagbladet hade på sin vinjettsida Under strecket (5/8 -21) en intressant artikel av Fredrik Charpentier Ljungqvist, docent i Naturgeografi, med rubriken ”Översvämningar var lika vanliga förr.” Hoppsan! Jamen, de stora Media har ju rapporterat om översvämningarna i Tyskland och Belgien och betecknat dem som helt unika. Och ett säkert tecken på klimatpåverkan från utsläpp av växthusgaser (VHG). Det förvånar knappast läsaren att klimatskeptiker tagit emot artikeln med förtjusning.

Nu är inte Carpentier någon klimatskeptiker, men jag antar att han reagerade på att Media genast blåste upp översvämningarna i norra Europa som något totalt unikt; i princip av en omfattning som aldrig inträffat tidigare. Därför blev hans slutsats att ”kopplingen mellan extremer i nederbörd och uppvärmningen av klimatet [är] mer komplicerad och osäker”. Och vidare: ”Samtidigt är den naturliga variationen i extremregn så stor att det är svårt att avgöra ifall den globala uppvärmningen än så länge orsakat fler översvämningar. I somliga områden har den typen av extremer faktiskt minskat samtidigt som de har ökat i vissa andra områden”. Källorna till Carpentiers slutsatser är både omfattande och precisa.

Det som intresserar mig är varför Media är så pigg att måla upp Undergången? Förr förklarades det med att kvällspressen behövde de dramatiska löpen, för att sälja lösnummer. Nu gäller det inte längre, då de stora drakarna Aftonlandet och Excessen inte längre existerar som kvällstidningar. Så vi får ”hitta på” andra förklaringar. Jag erbjuder nu läsaren en förklaring, som på engelska kallas Grand Theory. Det är det värsta den akademiska tokvänstern och andra låtsasvänsterister, svårt anfäktad av Postmodernismen och avläggare, känner till. På svenska betyder Grand theory bl a det jag bekänner mig till – marxismen.

Vad handlar klimatdebatten ytterst om när det gäller ”för eller emot”? När den europeiska storfinansen beslöt att driva linjen om fossilfritt + kärnkraft så ligger IPCC helt rätt. Tyskland är lite udda i det sammanhanget, som beslutat avveckla kärnkraften. Det är ju därför de struntade i krigshöken Bidens klagomål/kritik av Nord Stream II. Det fanns väl från Biden även ett ruttet argument om att få sälja det miljömässigt förkastliga LNG (nedkyld flytande fossilgas) Tyskarna skall driva kraft- och kraftvärmeverk med rysk fossilgas. Dessutom, stänger man också successivt sin kolbrytning och sina koleldade kraftverk. Det accentuerar ännu mer behovet av rysk fossil gas.

Redaktören: ”För att på ett effektivt sätt transportera naturgas där man inte har tillgång till ett rörnät kan man kyla ner gasen till cirka -160 °C, då den övergår i flytande form. Volymen på vätskan är ungefär 640 gånger mindre än gasens volym vid rumstemperatur och atmosfärstryck, vilket är en betydande minskning av erforderlig volym på behållare för transport eller lagring.# (Wikipedia).

Elektrifieringen är den nya visionen som skall lyfta dagens kapitalism, vilken gått i stå. Allt skall drivas med el; Vägfordon (bilindustrin), tysk kraftindustri, och t o m stålindustrin genom produktion av vätgas, med el.

Försöken att hitta ett nytt spår, som det krisande ekonomiska systemet tycks stå inför, är en mycket stor fråga. Det är därför knappast förvånande att den diskuterats intensivt vid World Economic Forums Davosmöten.

Bakgrunden och symptomen på den djupa krisen är inte svåra att se och förstå: Finansvärldens övertagande av industrikapitalismens stora roll, den utdragna ekonomiska krisen (först i USA, sedan i Europa 2008-13), nollräntan, nedskärning av gemensam välfärd, implosion på marknaden för bostäder, politisk oordning, och inte minst det växande krigshotet. Fler indikatorer kan knytas till dagens krisande kapitalism

Finanskapitalet bryr sig inte om vetenskapen, och den s k klimatfrågan. Det är mäktigare Gudar de tillber. Nu har de slutligen valt väg, och IPCC seglar i medvind. Jag menar att det är därför den mediala uppblåsningen av IPCC:s senaste rapport – AR 6 – var anmärkningsvärt stor. Det är väl en av de få räddningsplankor som står dagens krisande kapitalism till buds. Därför, låtsas man framträda med en ny social och uthållig agenda/vision.

Kapitalismen har krisat många gånger under historien och tvingats byta spår eller ömsa skinn. Vilka tidsperioder eller faser har vi haft av kapitalismen, där man växlat spår, med hjälp av ny teknik eller ny politik, och försökt överleva? Något schematiskt, utan hävdande av fullständighet, följer:

– Fabrikssystemet med början i England med hjälp av kol och ångmaskinen, 1700-talet

– Järn- och stålproduktionen era, från 1875, eller lite tidigare; järnvägsbyggandet

– Kemisk-teknisk industri som motor

– Upprustningen, med början minst 10 år före Första världskriget

– Bilindustrin etableras och blir avgörande för kapitalismen, särskilt under de gyllene åren 1945-

– Oljan och uppbyggnaden efter Andra världskriget fram till cirka 1975, ”De gyllene åren”

– Nyliberalismen, med privatisering, avreglering (”släpp djävulen loss”), parasiteringen på den offentliga sektorn, dvs skattekollektivet.

– Datorer, mobiltelefoni och IT

– Globaliseringen, produktion i låglöneländer, med de långa värdkedjorna, och alla TNC i toppen

– Och nu? Elektrifieringen, med s k fossilfria samhällen, som social utopi.

IPCC AR 6 finns att laddat ned – i mitt ordbehandlingsprogram Libre Office – totalt 3400 sidor. Det finns en mängd av data, oftast publicerade i vetenskapliga tidskrifter, och granskade av referees eller översiktligt av IPCC:s granskare. Bortsett från detaljer finns det knappast anledning att betvivla redovisade data i AR 6.

Rådata, dvs ingångsvärdena i modellerna, har jag ingen anledning att betvivla. Det som verkligen intresserar mig är hur modellerna förankras och testas mot empiriska data. Troligen handlar det t ex om man väljer linjära eller kurvlinjära extrapoleringar. Ett exempel. Hur skall man tolka dygnsmedelvärdet av CO2 i atmosfären enligt den uppmätta serien: 1980-330, 2000-360 och 2020-420 ppm? Det är troligt att seriernas längd är avgörande för kunna ”låsa fast” framtiden. Nu är det inget fel att jobba med modeller – det gör all naturvetenskaplig teoretisk och tillämpad forskning. Dock måste man vara mycket noggrann, eller i värsta fall mycket försiktig, då korrelation inte är kausalitet (orsak), ha tillgång till långa tidsserier och därmed ha en uppfattning av de maximala spannen för variation inom för klimatet relevanta perioder, som 10, 100,1000 och 10 000 år.

Har vi denna mångfacetterade kunskap? Det är tveksamt, i synnerhet som klimatets variationer tycks vara stokastiska (läs: slumpmässiga). Hur beaktas det i modellerna? Det skall jag försöka läsa ut från AR 6. Frågan är om jag klarar det?

Det finns inga starka skäl att betvivla IPCC:s data. Tvärtom. Klimatpåverkan rullar obevekligt vidare så länge emissionen av VHG pågår. Mitt i denna fortskridande trend måste vi försöka – i vår seglats – gå klar från ytterskären Skylla och Karybdis – alarmismen och ”skynda långsamt”-propåerna, alias skeptikerna/förnekarna. Det är ingen lätt position. Gives detta tredje?