AFP PHOTO / FEMA / ANDREA BOOHER (Photo by – / FEMA / AFP)
Detta är den första av tre artiklar om Kinas syn på läget i världen. De har publicerats i kinesiska Global Times, och uppletats samt översatts av Bertil Carlman.
Global Times 1: USA är inte längre exceptionellt, men det tar tid att acceptera detta faktum
Författaren Martin Jacques var fram till nyligen ”senior fellow” vid Institutionen för politik och internationella studier vid universitetet i Cambridge. Han är gästprofessor vid Institute of Modern International Relations vid universitetet i Tsinghua och ”senior fellow” vid China Institute, universitetet i Fudan. Han är författare till ”When China Rules the World”, som kom ut 2009.
USA är inte längre exceptionellt, men det tar tid att acceptera detta
I historisk tillbakablick var USA:s reaktion på 9/11-attackerna mot New Yorks Tvillingtorn bisarrt oproportionerlig. Hur tragiskt det än var, registrerades en dödssiffra på knappt 2977 på Richterskalan för militära konflikter och terrordåd. Om samma sak hade hänt med de magnifika Tvillingtornen i Kuala Lumpur, kunde det ha varit på förstasidorna i västerländska tidningar i en dag eller två, och så skulle det ha glömts bort.
Men 9/11 hände i USA. Detta land har aldrig upplevt en invasion. De många krig som USA har utkämpat var till överväldigande del i fjärran länder. Detta hände dock på amerikanskt territorium, just i New York. Hämnd var oundvikligt. Allmänheten i USA krävde att de ansvariga skulle straffas. Det faktum att ett gäng terrorister var ansvariga gjorde varje proportionell hämnd oacceptabel med tanke på det offentliga ramaskriet. USA var inte på humör för proportioner.
Naturligtvis hade Bushadministrationen ingen tanke på proportioner. USA var den enda supermakten. Ända sedan slutet av det kalla kriget hade Amerika styrt en unipolär värld. USA var den globala polisen. Man behövde visa världen vem som var chef, och att det inte gick att jäklas med USA. Den nykonservativa administrationen trodde, att det nya århundradet var menat att bli ett amerikanskt århundrade. Med implosionen av Sovjetunionen fanns det inte en rival i sikte. Då var också den amerikanska hybrisens tidsålder: allt var möjligt. Det fanns inga gränser för vad USA kunde göra.
Sällan har en regering gjort en så katastrofal felbedömning. Bushadministrationen fattade två ödesdigra beslut: att invadera Afghanistan som inte längre skulle kunna vara en grogrund för terrorism; och invadera Irak, störta Saddam Hussein och förvandla landet till en västerländsk demokrati. Afghanistan hade åtminstone någon anknytning till 9/11, eftersom al-Qaida var baserat där. Irak hade noll koppling till 9/11. USA utnyttjade möjligheten som erbjöds av 9/11 att göra om Mellanöstern. De två krigen visade sig vara enormt dyra när det gäller förlust av liv och ekonomiska kostnader. Irakkriget beräknas ha kostat mellan 2 och 3 biljoner dollar, och antalet dödade har varit över 400 000. Kostnaden för det afghanska kriget uppskattas till 2,3 biljoner dollar. Det finns inga tillförlitliga siffror för dödsfall i det afghanska kriget, men de var utan tvekan över 100 000, förmodligen mycket fler. Brownuniversitetets Costs of Warprojekt uppskattar att USA:s krig mot terror har kostat över 8 biljoner dollar och resulterat i 900 000 dödsfall. Till vad nytta?
Båda krigen slutade i katastrofala och avskyvärda misslyckanden. Efter 20 år, det längsta kriget i USA:s historia, kunde man i det afghanska kriget se USA förödmjukas i ett spektakel som påminde om dess reträtt från Vietnam 1975. Förutom att döda Saddam Hussein uppnådde USA inget av sina mål i Irak. Skammen för USA berodde på en total feltolkning av världen vid sekelskiftet.
Man trodde att världen var unipolär, när den i själva verket blev alltmer multipolär. Man trodde att man hade världen för sig själv när det redan var uppenbart att Kina höll på att växa fram som en stor global aktör. Följden var en av de mest anmärkningsvärda demonstrationerna av att skjuta över målet sedan andra världskriget, eller till och med sedan de senaste två århundradena. USA fick lära sig den hårda vägen att dess makt inte var oändlig, att man inte kunde göra vad man ville, att det fanns tydliga gränser för vad man kunde uppnå. Och man har betalat ett enormt pris när det gäller liv och dollar, och hur det som skett betraktas i världen.
9/11 och dess omedelbara efterdyningar markerade Peak America, och genom att delta i vårdslösa överansträngningar har USA under de senaste två decennierna bidragit till att kraftigt påskynda sin egen nedgång. Denna nedgång är nu mer eller mindre allmänt erkänd, även i USA, även om bara omnämnandet av ordet år 2001 skulle ha avfärdats som absurt.
9/11, och de 20 år som gått sedan dess, är ett skolboksexempel på det kroniska misslyckandet med amerikanskt styre. Man misslyckades med att förstå världen, vilket är en grundläggande förutsättning för vilken supermakt som helst. Även när det sedan stod klart att krigen misslyckades, misslyckades flera presidenter – Bush, Obama och Trump – med att ta mode till sig och erkänna att ett stort misstag hade gjorts och dra sig ur. Tjugo år är en utomordentligt lång tid för att lära sig en sådan läxa.
Det finns en annan faktor som spelar in här. Under merparten av två århundraden har amerikaner trott sig vara nr 1 i världen. Det skulle vara en del av landets DNA. Ett erkännande av misslyckande skulle, som Biden har insett, inte ha tagits emot väl av det egna folket. USA är fånge i ett förflutet som är på snabb reträtt. Landet är inte längre exceptionellt utan håller på att bli ett normalt land. Men det kommer att ta mycket lång tid innan man lär sig att acceptera detta faktum.
Var U S of A exceptionellt någonsin? Av våld är U S of A kommen, Av våld närs U S of A. Och av våld kommer U S of A att gå under. Det exceptionella skitlukten av U S of As döende kropp har redan förpestat världen
https://www.strategic-culture.org/news/2021/09/10/two-decades-after-9-11-biggest-casualty-is-us-empire/
Denna artikels goda sammanfattning av den ”amerikanska världens” tillstånd är koncist, koncentrerat och skarpt korrekt – en ren skolboksammanfattning av högsta klass.
På 1970-talets ganska taffliga vänster-terroristvåg i Kontinentaleuropa så var målet med diverse flygplanskapningar och sprängningar ”att avslöja och ta fram statens sanna ansikte” i mestadels gamla före detta fascistiska länder och påvisa att dess militär- och poliskårer var just egentligen ”äkta våldsbenägna” och ”dolt fascistiska”. Det lyckades i princip inte alls i en europeisk kontext, och denna våldsamma vänsterextremistiska våg av rörelser som Baader-Meinhof, Brigade rossi och Carlos Schakalen, och allt vad de hette, ramlade snart ut ur medias sikte och ersattes av den nyliberala politiska vågen som visade sig vara ganska senil och gav i långa loppet klena socio-ekonomiska resultat och försvagade och alienerade de europeiska samhällsmodellerna mestadels till förmån för grov ekonomisk brottslighet och styre av rena maffiastrukturer i främst Sydeuropa.
Men angreppet på de amerikanska Förenta staterna år 2001 visade sig vara helt annorlunda. Det tog verkligen fram den amerikanska statens egentliga och sanna ansikte och ledde till total laglöshet i de internationella rätts- och försvarssystemen och i hela det internationella samarbetet med total hybris och hänsynslöshet från de ignoranter bland de neokonservativa som skulle frälsa världen militärt -i mångt och mycket liknade den nya militära ordningen Operation Barbarossa från 1941. Det släppte lös påhittade och illegala angreppskrig, tortyrfängelser, total avsaknad av ens lokalt lagstöd och rättssäkerhet varhelst de amerikanska våldstjänsterna satte sin fot -och skapade till slut mer reaktionära islamistiska rörelser och anhängare med ännu blodigare terror efter att amerikanerna körts ut utan att kunna åstadkomma några som helst lyckade resultat från Syrien i väst, över det kollapsade Irak, krigshoten mot Iran(som istället stärktes helt och fullt i regionen) till de minst sagt obalanserade amerikanska ”allierade” som Saudiarabien och Pakistan som aldrig fått rättvisa, demokratiska och samtida moderna samhällssystem trots att man levt som allierade till amerikanerna sedan 1940-talet.
De amerikanska principerna om demokrati, fria val och frihetens högsta principer gällde bara som krav på ”fientliga” länder, ett land som det ”nära allierade” Thailand som haft femtielva diktaturer och militärkupper kritiseras naturligtvis heller aldrig. Och med så haltande politiska och human-moraliska principer, eller ren principlöshet, faller förtroendet fort – människorna läser av en cynisk, narcissistisk och rent dövblind och alfabetiskt klen kulturnation som ingenting vet och vill veta om sin omvärld: bara den inför McDonalds och Coca-Cola, och gärna några amerikanska militär- och CIA-baser så blir man ett land i den fina Fria Världen.
De fyra flygplan som kapades i september 2001 visade sig avslöja de amerikanska Förenta staternas sanna ansikte: en våldsverkarnation som bara utrikespolitiskt bryr sig om sig själv, bestraffad av gamla allierade terroristgrupper som slagit hårt i det amerikanska hemlandet (som knappast hade eget flygförsvar hemmavid att söka dessa kapade flygplan: deras eget jaktflyg fanns utomlands på alla utländska ockupationsbaser) och har nu med kraft slagit sönder den amerikanska förmågan att sätta initiativ i den politiska dagordningen, ta militär-politiska initiativ mellan Europa och Asien där man lagt land efter land i aska, ruiner, terror och kaos.
Vem behöver en sådan ”allierad”?
Det är verkligen dags för vårt eget Europa att bli som alla andra kontinenter: vi skall själva ta eget ansvar och ledning för vårt egen kontinents försvar, säkerhetspolitik och relationer med våra stora grannar som amerikanerna förstört relationerna -med full avsikt- till som Iran, Ryssland, Kina, stora delar av Mellanöstern och kanske rentav Afghanistan -som på 1970-talet gavs den gyllene amerikanska gåvan i form av satsningen på islamistiska extremister och terrorister, som till slut med poetisk rättvisa slog tillbaka mot det amerikanska hemlandet. Man fick som våldsverkarsystem smaka på egen medicin helt enkelt, trots att de civila offren naturligtvis var helt oskyldiga. På kvällen den 11 september 2001 firade man på många ställen med champagne överallt i Chile som 28 år tidigare på samma datum, år 1973, fått sig en fascistisk militärkupp och brutal CIA-stödd diktatur som lagt det tidigare demokratiska landet i totalt mörker.
Vem behöver en sådan ”allierad”?
Med sådana vänner behöver man nämligen inga fiender.
Supermakten är död – länge leve supermakten.
Mycket bra kommentarer, men hur skall,
Sverige av-amerikaniseras, från alla dessa
Dallas & Soprano- amrisar, som nu har tagit
oss till nästan-Nato-medlem, som skulle bli
coup d’ grace för Sverige. Ofattbart hur
Sverige skulle försvaras av USA, en kata-strof till. Gangstermorden är en typisk USA-import, polisens skjutningar även, otänkbart tidigare. Svenska officerare går
på kurser, i USA, och Nato, allt detta måste
rensas ut.
Det finns ingenting för svenskar i USA, socialt sett är de 50 år efter, se bara hur
ofattbart de hanterat covid19, 600. 000 döda, och allmänt kaos, fattigdom, hemlösa alla sina fångar, 3 miljoner, dödsstraff, George Floyd, Trump och Sleepy Joe, och som sagt alla onödiga krig. Alla deras vräkiga bilar, oeuropeiskt, Suvar, som militariserat bilindustrin, maximal aggre-ssion, och varifrån kommer allt klotter, jo från USA, liksom tatueringar, och alla dessa vapenfetischister, allt är import från USA, men det finns givetvis en god kultur, i musik, debatt, men den står ofta utanför det officiella.
USA har inte löst sitt invandrings-och rasistproblem, ursprungsbefolkning,
bara svenskar vill tro det, blir lika mysigt här, och dit är vi på väg, men att bli amerikan, är väl så mycket lättare, inte
många invandrare vill bli svenskar.
Men ändå ägnade SVT hela lördagen åt
11 september, men det var ingen analys,
utan mer ett sorgeprogram, de vågar inte
annat. Sverige har blivit likriktat, med USA, gleichschaltung, som vi blev med Tyskland,
men det dämpades efter 1945, och nu har
vi förhoppningsvis sett USAs 1945.
Kanske vi kan stå på egna ben, utan chauvinism, mera måttfulla europ’eer, vi har ju EU till det, men varför har svenska politiker, svenska flaggan, på rockslaget, vi vill inte bli europeiserade heller, inte något skandinaviskt, nordisk larv heller, finns ingen svensk som vill bli, norsk, dansk, finsk, det är så många som vill sälja ut oss, som vi är politikers och militärer, närings-livets egna privata företag, de förfogar över. Hoppas USAs kollaps gynnar vänster indar i valet. Men först Norges.
Hur Sverige ska av-amerikaniseras? Ja, det lär bli svårt så länge den nuvarande globalistiska makteliten sitter och jäser på makten och röstas fram av folk. Sverige har dessutom en tradition av att hänga på förlorarna alltför länge som under andra världskriget med tyskarna. Så förvänta er inga under när det gäller utrikespolitiken utan det är full fart mot stupet som gäller!
Sverige hängde inte på förlorarna, dom gjorde i stort sett precis det segrarmakterna ville dvs hjälpte till att hålla igång kriget med leveranser till Tyskland och bland annat Usas dotterbolag där. Hade Sverige agerat moraliskt i naiv bemärkelse hade vi ockuperats och tvingats delta i kriget. Och efteråt antagligen straffats för det
Och Sverige var till skillnad från segrarmakterna först med att ta emot judiska flyktingar 1943 har jag för mig.