Överger Vänsterpartiets ledning antiimperialismen?

Vid de senaste demokratiska valen i Ryssland, uppmanade Navalny sina landsmän att rösta på Kommunistpartiets kandidater.
Äntligen Navalny fick ett slags Damaskus moment i fängelset och blev kommunist 😂🤣😂

Rekommenderad helg läsning till Hata Ryssland föreningen, på Drottning Kristinas väg i Stockholm plus samling pro-imperialist vänster

https://www.moonofalabama.org/2021/09/ny-times-acknowledges-us-failure-in-russia-adds-more-to-what-caused-it.html#more

Hörde en politisk analys i en intervju om det politiska landskapet i Sverige, som förändrats radikalt. Den personen menade att Vänstern i dag står höger om hur socialdemokraterna var i Sverige år 1968. Och socialdemokraterna har rört sig väldigt långt ut åt höger. Så det var inte så svårt för dem att gå med på en politik som var extremhöger, för det är vad Centern står för. Kristersson sa att han skulle aldrig vågat ta bort värnskatten, han har inte heller försökt att röra allemansrätten eller strandskyddet som Annie Lööf brinner för att förstöra, det som finns djupt i folksjälen i Sverige. Får Annie Lööf som hon vill kommer socialdemokraterna förvandlas till Sveriges mest högerextrema parti.
När jag möter dessa inbitna socialdemokrater brukar jag säga till dem: ”vill du ha socialdemokratisk politik rösta på Vänstern. Det är vår tids socialdemokrater”
En av de första frågorna Dadgostar fick efter att blivit vald till partiledare var: Är du kommunist?
Hon ryggade tillbaka förskräckt med ett starkt Nej. I sina tal hyllar hon äldre socialdemokratiska partiledare, så socialdemokraterna modell äldre är hennes förebild.
Vänsterpartiets utrikespolitik är en katastrof, och de politisk folkvalda besvarar inte medborgarnas frågor till dem utan tiger. Har skrivit till flera av dem och frågat om Ukraina, även till Dadgostar flera år innan hon blev partiledare fick inget svar.
Vet inte hur länge sedan det är när de slutade vara anti-imperialister. Det känns väldigt långt borta

Jag tror inte partipolitiken längre är som förr i tiden.
Konkurrensen mellan partierna har hårdnat och särskilt med tanke på konstellationen att bilda möjliga regeringar.
Allt de här medför att partiernas opinionssiffror kan vara minst lika viktiga som partiets politik.
De enda partier där politikens innehåll är det viktigaste blir då de partier som har små opinionssiffror eller inga oppositionssiffror alls.

Men i princip är det inte så konstigt. Hos människan härskar en flockmentalitet.
Den eller det som suktar efter makten drivs av behovet att få flocken med sig.
En flock som idag politiskt alltid räknas i procent.

Vår epok när de amerikanska Förenta staterna blev ensam supermakt från år 1992 och drygt 15 år framåt har präglats i hela den internationella debatten och verklighetsframställningen av en felaktig samtidsanalys. En slags falsk sociologi(läran om samhället) och falsk politologi(statskunskap) har uppkommit: en lagbunden historisk cykel där alla länder efter historiska vedermödor skulle nå det högsta amerikanska statsstadiet, och om det gick alltför långsamt var det rätt att påskynda utvecklingen med brutala angreppskrig.

Det visade sig dock inte gå. Det har misslyckats mellan Egypten och Syrien i väster över hela mellersta östern till Vietnam och Hong Kong i öster. Den historiska och politiska jord dessa länder stod i visade sig vara starkare. Man kunde inte bomba fram den nya sköna amerikanska värld som denna falska historiska lag skulle frambringa på ena eller andra sättet. ”Frihets- och demokratikämpar” blev veckan efter de fått välsignelse från Washington snabbt orakade islamister: vare sig de besökte president Reagan i Vita huset på 1980-talet eller understödde myteriet i Syrien på 10-talet.

Detta antagande och denna analys var helt felaktiga och verklighetsfrämmande.

Förenta staterna kan nu inte ens bomba och hota fram en ny ljus framtid i Nära och mellersta östern. Det är det som är verkligheten.

Europa har inget annat val än att acceptera att länder i bland annat Asien har HELT ANDRA och ANNORLUNDA förutsättningar och historiska mål än det den falska sociologin i Washington trodde var den korrekta och rätta.

Stormaktsfasonerna var en villa: en slags politisk senilitet som nu måste ersättas med något annat verklighetsbaserat.

Att en samtida politiker detta året 2021 inte kan ta avstånd från de felaktiga främst amerikanska analyserna, om t.ex. Kinas framtida ”aggressivitet” och allt vad det kallas, är minst sagt anmärkningsvärt och rentav knasigt.

De amerikanska historiska lagarna har fört in Euroasien i en ganska otrevlig återvändsgränd, och desto fortare Europa gör sig av med det amerikanska inflytandet, desto bättre och säkrare för hela vår region mellan Grönland och låt säga Vladivostok.

Ingen amerikansk politik kan bidra till harmoni och ömsesidig respekt bland och mellan länderna i Europa och Asien.

Varje dag av amerikanskt politiskt, ekonomiskt och militärt inflytande över Euroasien är -tyvärr i vår tid- helt bortkastad och förlorad tid.

De politiker som inser detta har framtiden för sig, de som ännu springer omkring i det amerikanska imperiala hundkopplet har ingenting lärt och förstått.

Den som kommer för sent bestraffas av historien.

Jonas Sjöstedt är ibland en hal typ. Jag frågade Jonas Sjöstedt på en torgmöte i Sundsvall inför valet 2002 (kan också varit samband med valet 2006) varför Vänsterpartiet i riksdagen röstade för att svenska soldater skulle skickas till Afghanistan. Han svarade att han var fel man att svara på frågan efter som att han röstat imot i partistyrelsen. Sedan ändrade sig V i frågan och förordade att de svenska soldaterna skulle tas hem. Nu låssas han inte om att V:s linje var att ta hem soldaterna från Afghanistan. Jag har inte sett att de ändrat sig igen i den frågan.
I samband riksdagsbeslutet om den svenska militära insatsen i Libyen sa JS att det var ett av hans svåraste beslut. Men nu finns ingen tveksamhet utan han för fram “Responsibility to protect” med den linjen har inte majoritet i FN:s generalförsamling.

Vänsterpartiet saknar helt en egen politik i internationella frågor. De anpassar sin politik efter hur de tror att det kommer att uppfattas av de politiska motståndarna.

Det s.k ”Vänsterpartiet” går nog inte att rädda, tyvärr. Det är inget parti, men en identitetsidiotisk sekt som har kastat ut det som enar hela arbetarklassen, nämligen klassperspektivet.

Psykopatiska manipulatörer, medansvariga för massmorden på oskyldiga barn, styr V. De arbetar åt eliten som styr över de grundlurade via fulmedierna. Intelligent äkta vänster som ställer kritiska frågor som belyser ondskan utesluts. Ondskan styr V.

Hoppas att KP, SKP och Socialisterna m.fl. går med i den begynnande valsamverkan, tar mandat i Riksdagen och ersätter det s.k. ”Vänsterpartiet”. Välkomna! Ni är inbjudna.

Att vara ett av de åtta invalda riksdagspartierna och där helt gå på tvärs mot den rådande
ordningen om utrikespolitiska frågor , är en uppgift som kräver
mycket av kunskap och rejält med modigt ställningstagande.
När så dessutom detta V ”ytterkantsparti” ständigt måste förklara sin historiska bild, blir
uppgiften, att alltid stå rak mot den i övrigt samlade riksdagsmeningen, inte helt enkelt.
Kanske är det också en svår balansgång med anledning av taktiska skäl, för att undvika missa 4% spärren vid val.
Därtill står knappast det gängse medieutbudet på Vänsterpartiets sida i denna fråga.

Nej, det största sveket går att söka hos Socialdemokraterna som numera helt följer
husbondens UtStakAde röst. Inte ens deras partiordförande Håkan Juholt kunde stå rak i den då aktuella Libyenfrågan, vilket sannolikt blev ett bidragande skäl till hans sorti från den politiska scenen.
Och nu är denna social demokratiska röst tystad och förpassad till ett glamoröst visstidsarbete på nåder, som Sveriges officiella röst och relationsbyggande ambassadör, i ett land någonstans i världen.
Vad göra i grevens tid; Förhoppningsvis går det att se fram mot en stor opinionsbildande folkrörelse som aktivt organiserar sig i nödvändiga ödesfrågor, som fred och miljö.

Irland och irländare har alltid varit modiga -men så har de alltid levat både under och med granne hos historiens verkliga ärkeimperialister: nämligen engelsmännen. De har detta mod i blodet. Sedan har de ju lika modigt på senare år OCKSÅ börjat vädra ut den brutala och repressiva katolska kyrkan: även det med största mod.

I Sverige råder jantelagen liksom att alltid böja sig i vinden likt vetefälten om lilla husse i London liksom stora husse i Washington blåser i det svenska politiska landskapet.

Det är däremot inte ett tecken på mod.