Hunger efter förändring? När sextio miljoner amerikaner behöver välgörenhet måste USA sluta fred, inte föra krig

I kvälls-serien ”Aktuella artiklar för ett eller flera år sedan och idag” återpubliceras denna artikel.

Denna artikel ”Hunger efter förändring? När sextio miljoner amerikaner behöver välgörentet måste USA sluta fred, inte krig” av redaktionen för Strategic Culture 1 oktober
https://www.strategic-culture.org/news/2021/10/01/hungry-for-change-with-sixty-million-americans-going-hungry-us-needs-make-peace-not-war/ har översatts av Rolf Nilsson.

Hunger efter förändring? När sextio miljoner amerikaner går hungriga måste USA sluta fred, inte föra krig

USA har inte råd att upprätthålla en krigsekonomi. En sådan hypermilitariserad ekonomi uppmuntrar till farliga spänningar mellan kärnvapenstater, liksom att den urholkar själva de materiella grunderna för det amerikanska samhället.

Problem med att få tillräckligt med mat har ökat. Siffror visar att cirka 60 miljoner amerikaner är i behov av välgörenhets-utdelningar (matkuponger t.ex. ö.a.)här. Det är nästan 20 procent av den totala befolkningen.Andra uppgifter visar att
Enligt siffror och andra siffror upplever cirka 40 miljoner amerikaner hunger ibland eller mat-osäkerhet, dvs. omkring 12 procent av den totala befolkningen. Matosäkerheten i USA har förvärrats av Covid-19-pandemin, när miljontals anställda sägs upp.

I den andra ytterligheten har en handfull miljardärer aldrig haft det så bra, med en sammanlagd förmögenhet som uppskattas ha ökat med nästan 2 biljoner dollar under pandemin.

Samtidigt fortsätter statsskulden att öka, efter att ha överstigit 28 biljoner dollar, vilket är mycket mer än hela USA: s BNP. Under det senaste århundradet beräknas att den amerikanska statsskulden har gått från 16 procent av BNP 1929 vid tiden för Wall Street-kraschen och den stora depressionen, till den nuvarande nivån på 130 procent.

Den här veckan, när kongressen snabbt slängde samman en ”fortsatt resolution” för att avvärja en nedstängning av administrationen, varnade finansminister Janet Yellen för att nationen riskerar en ”katastrofal nivå” på sin växande statsskuld. Detta skulle vara första gången någonsin för USA att stå inför att inte kunna borga för sina skulder, med långtgående återverkningar för den inhemska ekonomin, såväl som för den globala ekonomin.

Kort sagt, USA lever långt över sina tillgångar och har gjort det under decennier. Världens en gång ekonomiska motor i världsekonomin, är inte längre det virila exemplar det en gång var. USA är mer som en bedagad, förslummad före detta boxare, som tillbringar sina dagar på en hög pall i baren, med att beställa drink efter drink – och hela tiden utan något att betala med.

Medan amerikanerna förblir bittert splittrade över de två partiernas politik, visar undersökningar dock att det finns en gemensam åsikt mellan republikanska och demokratiska väljare, om behovet av massiva infrastrukturinvesteringar. Det finns också en gemensam enighet om att det skulle vara lämpligt att höja skatterna på de superförmögna, för att finansiera en välbehövlig nationell upprustning.

Det är allmänt känt att USA kroniskt har försummat sin mänskliga och fysiska infrastruktur. För närvarande försöker Biden-administrationen få en sammanlagd budget på 4,5 biljoner dollar för infrastruktursatsningar genom kongressen. Lagförslaget kanske inte godkänns på grund av invändningar från republikanska ledamöter, såväl som från en del demokrater. Men den stora investeringssumman är ett mått på den historiska försämringen av och förfallet i det amerikanska samhället. Till exempel uppskattas att 45 000 broar är i dåligt skick och behöver en översyn.

Det råder ingen tvekan om att de ekonomiska svårigheter som USA: s ekonomi står inför har orsakats av överdriven militarism under många decennier. Sedan 2001 har det så kallade ”kriget mot terrorism”, inklusive i Afghanistan och Irak, lagt till uppskattningsvis 8 biljoner dollar till statsskulden – nästan 30 procent.

När det kalla kriget med Sovjetunionen tog slut för 30 år sedan, talades det bland politikerna mycket om en förväntad ”fredsbonus”. Det visade sig vara illusoriskt. Varför? Tre decennier senare fortsätter USA att avsätta rekordbudgetar för militära utgifter – för närvarande cirka 750 miljarder dollar per år. Det är mer än för de nästa tio största militära utgiftsländerna tillsammans. Det är mer än tio gånger vad Ryssland tilldelar sin militär.

USA spenderar mer pengar på militären än när det kalla kriget stod på sin höjdpunkt. Ändå var det kalla kriget tänkt att ha upphört.

Det är betydelsefullt och talande att Washington under de senaste åren har ansträngt sig för att framkalla spänningar med Ryssland och Kina, fram till en punkt där, beklagligt nog, ett nytt kallt krig är på väg att växa fram. Den amerikanska motiveringen för fientliga relationer, bygger på tvivelaktiga påståenden från Washington. Ryssland och Kina anklagas för påstådda inblandningar i val, att de undergräver västlig demokrati, hotar regional säkerhet osv. Dessa förevändningar används sedan för att motivera den våldsamma militarismen i USA: s ekonomi och dess eget hotfulla uppträdande gentemot Ryssland och Kina. Biden-administrationen skickar fler krigsfartyg till Sydkinesiska havet och ökar utbudet av dödliga vapen till en rabiat anti-rysk regim i Ukraina, jämfört med när den förre presidenten Trump satt i Vita huset.

Washingtons fientliga inställning motsägs av Moskvas och Pekings faktiska agerande, där de upprepade gånger krävt multilateralism och samarbete. Sådant samarbete är genomförbart och produktivt, vilket framgår av framgångsrika förhandlingar i Genève i veckan mellan USA och Ryssland, om förlängning av avtalet om kärnvapenkontroll. Dessa förhandlingar har följt efter toppmötet mellan presidenterna Biden och Putin i juni.

Men varför kan nu inte sådana ömsesidiga samtal och deltagande implementeras i stor omfattning av USA, Ryssland och Kina, liksom andra makter, i andra frågor om global säkerhet?

Slutsatsen är, att USA inte har råd att upprätthålla en krigsekonomi. En sådan hypermilitariserad ekonomi uppmuntrar till farliga spänningar mellan kärnvapenstater, liksom att den urholkar själva de materiella grunderna för det amerikanska samhället. Det är varken önskvärt eller hållbart.

Frågan är hur USA kommer att övervinna sin dystopiska och dysfunktionella ekonomi? Förmodligen är den styrande apparaten i Washington en del av problemet, inte lösningen. Den politiskt fastlåsta situationen, alltifrån meningslöst och småaktigt kulturkrig, järngreppet från lobbyister för det militärindustriella komplexet och de båda partiernas förgiftande atmosfär av kalla krigets trångsynthet mot Ryssland och Kina, är några av anledningarna som visar på den icke-ändringsbara naturen hos Amerikas härskande klass.

USA har en potential att vara en av världens främsta utvecklade nationer. Men potentialen kommer bara att tas tillvara när man börjar sträva efter fredliga relationer med resten av världen, snarare än konflikt och krig. Det nya politiska paradigmet är beroende av att de amerikanska medborgarna massmobiliserar för att kräva sina demokratiska rättigheter för ett värdigt och anständigt samhälle. Ett samhälle, där det faktum att miljontals människor går hungriga mitt i en obscen miljardärrikedom, ses som den styggelse det är.