USA:s förre utrikesminister och militäre ÖB har just dött och hyllas av etablerade media och politiker.
DN skriver ”Han hyllades stort när den USA-ledda koalitionen lyckades besegra Irak i kriget om Kuwait 1991.”
”I februari 2003 höll Colin Powell tal i FN där han påstod att Irak hade tillgång till biologiska massförstörelsevapen och kapaciteten för att producera mycket mer. Det var felaktig information som användes som motiv för invasionen i Irak sex veckor senare.” Karin Eriksson: Colin Powell banade väg för svarta.
Jag instämmer inte i hyllningen och publicerade denna kommentar under ”Ifrågasätt” på DN.
”Var inte Colin Powell främst en artig och välpolerad försvarare av USA folkrättsvidriga krigspolitik?
Han deltog som militär i USA:s krig mot Vietnam, Laos och Kambodja som medförde bl.a. minst 3 miljoner dödsfall och en väldig förstörelse. Var ÖB i USA:s onödigt brutala krig mot Irak 1991, som medförde tiotusentals döda irakier. Försvarade den hårda sanktionspolitiken mot Irak som enligt forskare i Väst kan ha orsakat 500 000 dödsfall bland barn i Irak. Han ljög i FN:s säkerhetsråd i början av år 2003 om att Irak hade massförstörelsevapen, viktigt bidrag till kriget som orsakat minst en miljon döda, fler skadade, fler flyktingar och nu ett splittrat land med kanske lika omfattande korruption som under USA:s tid i Afghanistan. Detta bör lyftas fram av de som vill försvara folkrätt, FN-stadga och mänskliga rättigheter. Nej, han var inget föredöme för svarta – inte för någon!!”
Alla amerikaner som deltagit i ett av de många krigen och diverse militära anfallen på senare decennier skall enligt amerikansk mediavokabulär alltid kallas ”krigshjälte” och ”veteran” om de så bara levererat frusen pommes frites till en militärbas. Dessa nya farliga och falska ordval, liksom ”support our troops” har därmed tankelåst all kritik av svåra internationella krigsbrott och som baserats på lögner liksom krigsplaner och våldsbrott, som är de amerikanska Förenta staternas starkaste gren i utrikespolitiken sedan över tre decennier.
Om man inför hela världens tv-kameror i direktsändning håller upp glasprovrör med, förmodligen, vitt koksalt i världens viktigaste politiska forum, Säkerhetsrådet i FN, inleder illegalt anfallskrig mot FN-stadgan lydelse, och mot FN:s beslut, dödar över en halv miljon människor i det land som hade oturen att vara målet att ”befrias” och erhålla ”amerikansk frihet och demokrati” och nu levt i kaos med sönderbombade elverk och vattenproduktions- och reningsverksanläggningar i hela Irak; är man då en person som förtjänar goda ord som död, den störste av ”veteraner” och ”krigshjälte” ?
Vi kan föreställa oss om man idag i Tyskland, som under nazisterna tillämpade precis samma taktik och anfallskrig (som amerikanarna gjorde i Irak) idag skulle beskriva herrar som Dönitz, Keitel, Heydrich och Rommel som ”stora tyska krigshjältar och ärorika veteraner”? Det är inte bara olagligt i tysk lag, det vore en praktskandal i tysk nutidshistoria.
Herrar som just denne Powell, liksom ynkliga fega medbrottslingar som Paul Wolfowitz, George Bush Junior, Tony Blair, Jack Frost, Donald Rumsfeld och många andra, kan bara etiskt och moraliskt bedömas, om vi tillämpar Nürnberg-tribunalens logik hemma i internationella brottsdomstolen i Haag och i bästa fall livstids fängelse. Jag gör i detta fall ett eget oetiskt undantag från mina egna principer mot dödsstraffet för krigsbrott. Men har man orsakat så många människors död i Irak och att de lever så eländigt i Irak och att dessa amerikanska krigsförbrytelser också framkallat DAESH/ISIS så bör dessa amerikanska och brittiska krigsförbrytare gå samma väg som just Iraks President Saddam Hussein: de bör hängas inför påslagen kamera.
Det är det som är den etiska rättvisan i vår tid.
Powell var vare sig en krigshjälte eller förtjänstfull veteran. Han var precis som de han verkade med: en handelsresande i död.
Johan de Naucler skriver: ”idag skulle beskriva herrar som Dönitz, Keitel, Heydrich och Rommel som ”stora tyska krigshjältar och ärorika veteraner”? Det är inte bara olagligt i tysk lag, det vore en praktskandal i tysk nutidshistoria.”
För din info så utbildas dagens tyska pansartrupper i Generalfeldmarschall Rommel Kaserne, utanför Augustdorf.
Då är Rommel ett märkligt undantag. Han anses generellt som en av de nazistiska krigsförbrytarna. Jag har för mig att han av just nazisterna fick de tvivelaktiga alternativen att antingen begå självmord (vilket skedde) eller så skulle han hängas som många andra officerare för inblandning i 20 juli-attentatet i Wolfschanze (mot Hitler) där han dock inte själv deltog med egen närvaro.
Det är ju i så fall anmärkningsvärt och etiskt märkligt att man (antagligen redan på f.d. Västtysklands tid) ”rehabiliterat” en man med så mycket blod på sina händer.
Säkert lär vi också få se namngivningar efter denne blodige Powell, likaså. Under Saakashvili i Georgien namngav man ju en aveny i Tbilisi efter George Bush Jr.(ännu både på sin post och vid liv), trots att Georgien förlorade sitt eget äventyrliga anfallskrig (där ”västvärlden skulle gå under enligt den impulsive Saakashvili) mot Abchazien och Osetien som brutit sig ur det georgiska vanstyret, före år 2008.
Powells problem var ju att han blev etisk och modig EFTER allt han ställt till med, och på så vis avsvor sig på ett fegt vis eget ansvar.
PS. Namnet Romelsjö kommer från gården Rommelsjö i Småland.DS.
Ingen skugga har fallit på Dig, bäste Anders.
Tack Johan!
Nja, jag tror inte att detta är helt korrekt. Jag kan inte påminna mig att jag någonstans läst att Rommel ”anses generellt som en av de nazistiska krigsförbrytarna”. Han är en av de få befälhavarna som inte har anklagats som skyldig till några krigsförbrytelser. Inte under sin livstid och inte heller efter sin död. Rommel till och med opponerade sig mot den så kallade Kommissarieordern, som beordrade omedelbar likvidering av alla politiska officerare i Röda Armén istället för att ta dem som krigsfångar.
Rommel var en yrkesman som tillsammans med Guderian, det tyska pansarvapnets fader, råkade befinna sig på rätt plats och på rätt tid i historien för att få möjlighet att omsätta sina teorier i praktiken.
Skillnaden mellan Rommel och Keitel eller Heydrich är monumental.
Tar man under hela andra världskriget order av en militär dilettant som Adolf Hitler ÄR man en krigsförbrytare och medbrottsling i den tyska fascismens tjänst. Det gäller även Rommel.
I det fascistiska mordiska Tyskland fanns det bara ett enda logiskt mord: nämligen på Adolf Hitler själv. Rommel tog inte den chansen.
”yrkesman…på rätt plats och på rätt tid i historien för att få omsätta sina teorier i praktiken” säger ”Anders utan efternamn” Det är just det groteska, dessa generaler hoppade ivrigt på Hitlers tåg, eftersom han gav dem fria händer att förverkliga sig själva. Slakten av Europas folk, speciellt i de östra delarna.
Saken är den att de förväntade sig att de skulle segra och därmed gå straffria. Moraliskt helt skrupellösa. Att de inte straffats på vederbörligt sätt är en skandal. Om jag inte minns fel fanns det från Hitlers sida inget tvång riktat mot befäl som inte ville medverka. Hur som helst är det en skandal att Tyskland uppkallar skolor efter dessa förbrytare och detta borde Tyskland göras uppmärksamma på. Endast judeutrotningen hindrar dagens Tyskland från att uppträda än mer provokativt. Om den inte funnits skulle antalet ”hjältar” på deras sida vara så stort att varje veckodag skulle ha sin hjälte att fira. Skamlöst pack.
Tror Sovjet var väldigt ljummet inställt till attentatet i juli 1944 och med viss rätt. Såvitt jag vet var kuppmakarnas plan bara att sluta fred med västmakterna men fortsätta kriget i öster. Ryssarna torde ha varit medvetna om det.
Ja, visst Sven-Eric. Sovjetledningen var ytterst misstänksam vad de västliga allierade hade för (egentlig) position till nazisterna. Vi vet att Stalin aldrig litade på Churchill. Han uppmanade till och med medarbetare att ”räkna att de hade kvar alla fingrarna på händerna” när de mött Churchill…
Visserligen hade Sovjetunionen med lite längre tidsåtgång klarat av nazisterna helt på egen hand från slutet på 1943, helt utan de västallierades inte alltid övertygande insatser på den nya västfronten först i juni 1944(!).
Det sägs ibland lite elakt om britternas ”tur” att Himmler lyckades begå självmord i deras fångenskap med gift i maj 1945, efter Hitlers död, då det finns klara uppgifter om att britterna i hemlighet förhandlat med nazisterna under 1945, precis som att sovjetstyrkor arresterade Wallenberg i början på 1945 då man upptäckt ovanligt många tyska nazister på flykt innehade just svenska akutdiplomatiska handlingar på sig avsett för ungerska judar och andra behövande. Sovjetiska kontraspionaget Smersh litade inte på någon part man mötte på vägen mellan Stalingrad och Berlin.
Det finns namngivningsundantag från den fascistiska tiden i både f.d. Västtyskland som Östtyskland där det finns gator m.m. uppkallade efter t.ex. von Stauffenberg. Likaså fanns faktiskt rena anti-nazister och hitlerhatare i officerskårerna. Det ska och måste sägas. Von Stauffenberg och hans upprorsmän gjorde och utförde ändå något, och fick brutalt plikta med sina liv. Det fascistiska Tysklands officers- och soldatkårer svor inte trohetsed mot hemlandet Tyskland som stat, utan direkt för Fuhrern A.H., och för många i auktoritära kårer har detta viktig betydelse. Många som ville delta i ”Valkyria”-attentatet i juli 1944 tordes inte: enda hindret var just den ed man svurit. Rommel hörde säkert hit.
I andra länders officerskårer, liksom i den sovjetiska, fanns brutala och minst sagt kriminella och olämpliga officerare, men det är en avgörande skillnad. De då tyska och amerikanska anfallskrigen -samtliga utan krigsförklaring- är internationellt rättsligt olagliga. De som deltar och driver dessa illegala folkrättsvidriga krig är därför direkt att döma som krigsförbrytare, och skall dömas som sådana, vare sig det är Keitel- eller Powell-gängen.
USA och Allen Dulles, då OSS i Bern, förhandlade med SS-generalen, Karl Wolff på våren 1945, för att få tyska trupperna i Italien (800.000) att kapitulera, (Operation Sunrise) vilket skedde den 2 maj 1945. Det var en strategisk kapitulation, inte i strid, men som Sovjetunion inte fick delta i. Wolff var RFSS/ Himmlers närmsta sambandsofficer med Hitler och Wehrmacht, och räknades som nr 3 i Tredje riket, efter Himmler. Dulles ordnade efter kriget så att Wulff slapp Nürnbergrätte-gången, och han gick i princip fri och överlevde, vilket inte Himmler och Kaltenbrunner gjorde som vi vet, den sistnämnde tog över efter Heydrich, 1942. Wulff blev därför den högste SS-officeren som överlevde kriget, tack vare Dulles. Men senare blev Wulff åtalad i Västtyskland, och dömd, för deltagande i Holocaust.
Wulff syns ofta kring Himmler, och Hitler, och förekommer nästan dagligen givetvis i Himmlers möteskalender,, som sambandsofficer. Wulff var gift med en tyska, men hennes bror, var tysk affärsman och ankom till Budapest för att möta Wallenberg, dagen efter attentatet, den 21/7,
1944, men om det var för affärer, eller konspirationer, fredstrevare,går inte att belägga, mer än så.
Stort tack för klargörandet!