Detta bör noteras. Rapport från Venezuela-nätverket och media. Har USA till slut misslyckats med sitt försök till omvälvning och intervention i Venezuela via självutnämnde presidenten Guadió – som också stöddes av Sveriges odemkratiska utrikesminister. Jag har publicerat massor av artiklar om Venezuela – några finns under ”Relaterat.”
Venezuela-nätverket och media rapporterar ”Med söndagens (21/11) regionala val i Venezuela har ett viktigt steg tagits för att val återigen ska stå i centrum för den politiska kampen.
Regeringspartiet PSUV vann i 20 av landets 23 delstater och i 205 av de 335 borgmästarvalet.
Oppositionen vann i tre delstater. Den stora oppostionella alliansen MUD vann i två stater, Zulia och Cojedes. En annan nybildad koalition med AD och Fuerza Vecinal vann Nueva Esparta. MUD fick 59 borgmästare, AD 37 och andra opositionella partier 21. Valskolket och en uppenbar splittring bland de olika oppositionella krafter påverkade också valresultatet. Något som lyfts av många är att en ny opposition bortom den traditionella högern håller på att växa fram.
Valdeltagandet var 42 % av de totalt 21 miljoner väljarna. I röstlängden finns dock alla de som migrerat, så uppskattningen är att valskolket var lägre än väntat.
Valet har också betydelse för geopolitiken. USA har snabbt avfärdat valet och det finns inga tecken på att USA ska förändra sina ställningstaganden angående sanktionerna och erkännandet av Juan Guaidó. Men andra aktörer som EU, som skickade många valobservatör, menar att valet är ett stort steg i rätt riktning. ABC News
Valet kommer, spår experterna, påverka kommande förhandlingar med oppositionen och kontakterna mellan Venezuela och USA.”
Resultatet kan ses bl.a. mot bakgrund av USA:s intervention och tidigare val i Venezuela. Nedan utdrag från artikeln Valet i Venezuela i december 2020.
________________________________________________________________
Redaktören ger en bakgrund: Vi har tidigare skrivit om tidigare val i Venezuela – se artiklar under ”Relaterat”. I en av artiklarna rapporteras om bl.a. presidentvalet 2018 ”I. Venezuela har haft över 20 fria val på 20 år – betydligt fler än t.ex. Sverige där 85 % uppger att de saknar politiskt inflytande mellan valen enligt Demokratiutredningen. “Maduro omvaldes som president i Venezuela söndagen den 20 maj. Han fick 5,8 miljoner av de 8,6 miljoner avlagda rösterna (67%), vid ett valdeltagande på 46 procent. Hans närmaste utmanare, Henri Falcon, fick 1,8 miljoner röster. Processen övervakades av ca 200 internationella valobservatörer från ett 30-tal länder. Bland observatörerna fanns Spaniens tidigare premiärminister Zapatero, som kommenterade: ”Jag hyser inga tvivel om valprocessen. Det är ett avancerat och automatiserat valsystem.” En annan observatör var Ecuadors förre president Rafael Correa som skrev: ”De venezolanska valen fortskrider fullt normalt.”
Margot Wallströms på offensiv för demokratin och mot demokratiskt valde Maduro i Venezuela. Hyckleri i kvadrat? Se även en artikel då valobservatörer bemöter EU:s kritik av tidigare val.
Naturligtvis är det låga valdeltagandet en svaghet. Beror inte minst på att delar av opinionen bojkottade valet.
Extremhögern, med självutnämnde presidenten Guaido, ställde inte upp. Det efter instruktioner från USA. Det betyder att Guaido nu mister sin plats i Nationalförsamlingen och också den enda politiska plattform han hade. Svensk-kubanska föreningen.
Nathan Schackar har skrivit en hatfylld artikel med diverse påståenden utan belägg i artikeln. Nathan Shachar: Maduros män har redan dödat fler civila än Chiles militärdiktatur. Jag fann anledning att kommentera ”Inte ett ord om USA:s olagliga sanktioner. Enligt en rapport från Center for Economic and Policy Research (CEPR) våren 2019 har de ekonomiska sanktioner som Trump-administrationen har genomfört mot Venezuela från och med 2017 medfört att tiotusentals människor förlorar sina liv.Rapporten. Rapporten är skriven av ekonomerna Mark Weisbrot och Jeffrey Sachs.
Den sistnämnde blev världsberömd som ung ekonom som hjälpte till med den snabba, skadliga övergången från socialism till kapitalism i Ryssland en gång i tiden.
Ingen diskussion om USA:s statskuppsförsök eller stödet från USA, Sverige och övriga EU till den självutnämnde Guaidó i stället för den valde presidenten Maduro, i bra val enligt valobservatörer. Centret finansieras av stora fackföreningar i USA, som AFL-CIO och United Steelworkers. Men tar också emot pengar från stiftelser som Ford Foundation, Rockefeller Family Fund och Kellogg Foundation.
“Sanktionerna berövar venezuelaner livräddande läkemedel, medicinsk utrustning, mat och annan viktig import”, säger Mark Weisbrot. “Detta är olagligt enligt lagar i USA och enligt internationell rätt och avtal som Förenta staterna har undertecknat. Kongressen bör svara och stoppa detta. “Ansvaret för Venezuelas kris läggs rutinmässigt på Venezuela”, säger Jeffrey Sachs.
_________________________________________________________________________________________________________________________-
Här är fem anledningar till att rörelsen som står bakom Venezuelas Bolivarianska Revolution vann:
1. Hälsovård, bostäder och livsmedel. Venezuelas svar på Covid-19 har varit exemplariskt. Förväntningarna i USA var att viruset skulle överväldiga Venezuelas hälsovårdssystem, som förötts av flera års sanktioner. Men trots det har det i landet registrerats 15 000 smittade och 180 döda per miljon invånare. För jämförelse är talen i USA 146 000 fall per miljon och 2 378 döda per miljon. Brasilien har 103 000 respektive 2 854 och Colombia 98 000 och 2 481. I motsats till vad vi sett från Ecuador och Bolivia har det inte funnits lik på gatorna inte heller har det varit överfulla bårhus som i New York.
När det gäller bostäder har Venezuelas regering de senaste tio åren byggt 3,7 miljoner hem till arbetarklassfamiljer. De flesta av dessa har konstruerats under president Maduro och pågående sanktioner.
Sanktionerna är dödliga och läget skulle ha varit avsevärt värre om det inte vore för Venezuelas viktigaste sociala program de senaste fem åren: CLAP. Det består av lådor med mat och andra nödvändighetsartiklar. Av dessa produceras en del lokalt och dessa paketeras och distribueras av lokalsamhället själva. Sju miljoner familjer får CLAP-lådor varje månad, det i ett land på 30 miljoner invånare. Detta program har varit avgörande för att folk ska få mat och det har också stärkt basen för chavismen och återknutit regeringen med gräsrötterna efter valnederlaget till parlamentet 2015.
2. Det ekonomiska läget förbättras. Enligt företaget Datanalisis, som inte stöder regeringen, ansåg 50 procent av befolkningen i augusti 2021 att deras liv förbättrats jämfört med året innan. Sanktionerna har medfört en 99 procentig (!) minskning av statens inkomster, men ekonomin håller på att stabilisera sig. Inflationen är nere på ensiffriga tal för första gången på fyra år. Schweiziska banken Credit Suisse förutspår en tillväxt på 5,5 procent 2021 och 4,5 procent nästa år. Oljeproduktionen var i oktober den högsta på 18 månader, delvis tack vare ett handelsavtal med Iran.
3. Vänstern är i stort sett enig. PSUV vann inte valen ensamma, de var förenade med åtta andra vänsterpartier i en koalition kallad GPP, Great Patriotic Pole. Fler än hälften av deras kandidater var kvinnor och 42 procent ungdomar. 90 procent har inte innehaft valda poster tidigare, vilket tyder på en förnyelse av partiet. Samtidigt var det andra gången i rad som vänstern inte var helt enig. En koalition som innefattar Kommunistpartiet lanserade en egen valsedel. Dessa partier fick mindre än 3 procent av rösterna i parlamentsvalen 2020 och deras beslut att kandidera själva verkar inte ha haft någon större påverkan på valen till guvernörer i de nu aktuella valen.
4. Oppositionen är splittrad. De har aldrig varit kända för sin enhet. Oppositionen har drabbats av en stor splittring så några partier pläderat för valbojkott och statskupp. Medan andra föredrar den demokratiska vägen. Trots att alla större partier deltog i valet nu var oppositionen splittrad mellan de två koalitionerna MUD och Democratic Alliance. Den överväldigande majoriteten av de 70 000 kandidaterna kom från oppositionen och de stod mot varandra i nästan varje val. I de 23 valen till guvernörer vanns sex av dem av PSUV med mindre än 50 procent av rösterna och med mindre än sex procents marginal. Hade MUD och DA varit mer eniga hade de kunnat vinna dessa.
I Caracas fick PSUV 46 procent av rösterna medan de övriga delades mellan olika oppositionspartier. En enig opposition kan vinna i Venezuela men ”enig opposition” i Venezuela är en självmotsägelse.
5. Oppositionen är djupt impopulär. Medan det pratas mycket om bristande stöd för president Maduro (de miljontals röster som hans parti fick kommer aldrig att godkännas av USA) så är det mindre känt att oppositionen är djupt impopulär. Detta är siffrorna för de ledande oppositionsfigurerna: Juan Guaido ogillas av 83 procent, Julio Borges, Guaidos ”utrikesminister” av 81. Leopoldo Lopez, Guaidos mentor och hjärnan bakom kuppförsök, 80 procent. Henry Ramos Allup, oppositionsledare sedan länge, 79 procent. Henrique Capries, som förlorade presidentvalen 2012 och 2013, 77 procent. Henri Falcon, som förlorade i presidentvalet 2018 , 66 procent. Alla utom Falcon tillhör MUD.
MUD har i många år hävdat att de representerar majoriteten. Eftersom de bojkottat tidigare val har det inte kunnat visas. Nu, när de var med igen, ökade valdeltagandet med 10 procent jämfört med 2020. Dessutom fick MUD färre röster än andra oppositionspartier i 9 av 23 delstater och i Caracas. MUD vann bara en av de tre guvernörsposter som oppositionen kammade hem. Det här kan bero på ett omfattande avståndstagande av USA:s dödliga sanktioner, som MUD gillar, trots att 76 procent av alla venezolaner är emot dem.
MUD har det politiska, ekonomiska och logistiska stödet från USA och EU medan andra oppositionspartier har fördömts och belagts med sanktioner av USA för att de förhandlat med Maduroadministrationen. Dessa val borde uppmärksamma Biden på att fortsatt stöd till MUD, och särskilt till sagan om Guaido som ”interrimspresident” är en misslyckad politik. Svensk-kubanska: Det nedtystade valet i Venezuela. Och varför socialisterna vann.
____________________________________________________________________
Relaterat
Valet i Venezuela i december 2020.
FN: ”Sanktionerna mot Venezuela är ett brott mot internationell rätt”
Washington Post skriver om Juan Guaidós stöld av Venezuelas tillgångar.
USA:s sanktioner har dödat tiotusentals människor i Venezuela. Margot Wallström spär på.
FN-rapportör: Sanktionerna mot Venezuela dödar människor och förstör ekonomin.
SvT:s Agenda
Valobservatörer: EU:s kritik av bra presidentval i Venezuela är falsk.
Margot Wallströms på offensiv för demokratin och mot demokratiskt valde Maduro i Venezuela. Hyckleri i kvadrat?
Stor valseger för Maduro i valet i Venezuela. Vad skriver media?
Val i Venezuela och USA. ( Svensk-kubanska: Det nedtystade valet i Venezuela. Och varför socialisterna vann.)
Jag kan tillägga att ekonomen Jeffrey Sachs, glädjande, objektivt och ärligt (till skillnad från i stort sett alla andra rådgivande ekonomer) har tagit avstånd från det man åstadkom i den ryska ekonomin på 1990-talet och betraktar dessa dödsreformer som klantigt ogenomtänkta och dessutom ovetenskapliga. Men när allt kommer omkring så godkändes de ju av de dåvarande ryska politikerna, som genomförde denna politik (Ukraina gjorde aldrig uppbrottet från dessa amerikanska 1990-talsråd och förvandlade sig TYVÄRR till Europas mest korrupta, fattiga och dysfunktionella stat).
Vad gäller valen runtom i världen följer de i Washington en totalitär dogm: pro-amerikanska kandidater ”vinner” alltid val, antiimperialistiska segrar är alltid ”ogiltiga” och ”valfusk”. Allt som sägs i Washington är alltid sant, allt som görs är alltid riktigt och allt som beslutas är alltid godtagbart och legalt.
Så talar ”diktaturens kreatur” som Olof Palme en gång yttrade.
Juan Guaido-utnämningen i länder som Amerika -och förvånande nog Sverige- måste ju anses som bland de mest snurrigt anti-intellektuella ställningstaganden och ett verkligt lågvattenmärke vi sett i modern politisk bedömning.
En stat erkänner (enligt antagen diplomatisk norm) en annan stat, inte dess möjlige ”parallelle” stats- eller regeringschef. Då avbryter man i stället de diplomatiska förbindelserna.
Washington avbryter i princip aldrig diplomatiska förbindelser då man därmed förlorar sin enda legitima undergrävande bas inne i det aktuella landet.
Som förre presidenten och nuvarande vice-president Cristina Kirchner i Argentina konstaterat cyniskt: ”att dagens ”revolutioner” kan uppstå överallt utom i Washington självt, därför att där finns ingen amerikansk ambassad”.
Maduros koalition vann valet med 3, 72 miljoner röster och oppositionens samlade antal röster enligt Nationella valrådet (CNE) uppgick till 4,42 miljoner. Det totala antalet röstberättigade är 21 miljoner. Knappt 18% av de röstberättigade röstade alltså på Maduro medan 21% röstade på någon av de splittrade oppositionspartierna. Enligt uppskattningar av bruttonationalprodukten (BNP) per capita nyligen publicerade av Internationella valutafonden kommer Venezuela i år att hamna under Haiti som det fattigaste landet på västra halvklotet. Den beräknade minskning av BNP har varit c:a 79 % mellan 2013-2020. Den lägsta lagliga månadsinkomsten sjönk från 400 USD 2001, (den högsta köpkraften i Latinamerika på grund av de låga priserna på offentliga tjänster) till 2,5 USD. Samtidigt är Venezuela nu världens 6e ojämlikaste land. Oppositionens totala haveri när det gäller att erbjuda ett alternativ är alltså ungefär lika stort som Maduros när det gäller att leda landet. USAs skärpta sanktioner från 2018 är bara en delförklaring, nedgången började redan 2013. Venezolanen struntar uppenbarligen både i Maduro och oppositionen och försöker bara överleva. Hade Maduro inte i vanlig ordning gett matpaket till de som röstar hade ännu fler stannat hemma. Det är hög tid att parterna sätter sig ner på allvar för att försöka hitta en lösning med ömsesidig respekt för varandras demokratiska rättigheter.
Ja, USA-imperialismen är inte bara mycket inhuman, den är också stundtals mycket effektiv. Maduro sitter kvar och hans parti vann de flesta provinserna.
Svensk-kubanska föreningen anger 5 skäl till varför Maduroa vann. Uppdaterat i texten kl 10.50 3/12. Här första anledningen ”Här är fem anledningar till att rörelsen som står bakom Venezuelas Bolivarianska Revolution vann:
1. Hälsovård, bostäder och livsmedel. Venezuelas svar på Covid-19 har varit exemplariskt. Förväntningarna i USA var att viruset skulle överväldiga Venezuelas hälsovårdssystem, som förötts av flera års sanktioner. Men trots det har det i landet registrerats 15 000 smittade och 180 döda per miljon invånare. För jämförelse är talen i USA 146 000 fall per miljon och 2 378 döda per miljon. Brasilien har 103 000 respektive 2 854 och Colombia 98 000 och 2 481. I motsats till vad vi sett från Ecuador och Bolivia har det inte funnits lik på gatorna inte heller har det varit överfulla bårhus som i New York.
När det gäller bostäder har Venezuelas regering de senaste tio åren byggt 3,7 miljoner hem till arbetarklassfamiljer. De flesta av dessa har konstruerats under president Maduro och pågående sanktioner.
Sanktionerna är dödliga och läget skulle ha varit avsevärt värre om det inte vore för Venezuelas viktigaste sociala program de senaste fem åren: CLAP. Det består av lådor med mat och andra nödvändighetsartiklar. Av dessa produceras en del lokalt och dessa paketeras och distribueras av lokalsamhället själva. Sju miljoner familjer får CLAP-lådor varje månad, det i ett land på 30 miljoner invånare. Detta program har varit avgörande för att folk ska få mat och det har också stärkt basen för chavismen och återknutit regeringen med gräsrötterna efter valnederlaget till parlamentet 2015.”
Maduro fick 18 % av gräsrötterna i valet nyligen och i valnederlaget till parlamentet 2015 fick Maduro 27% av de röstberättigades röster. Att kalla det att återknyta kontakten med gräsrötterna är väl kanske lite överdrivet? Det låter som historian om tävlingen mellan en Ford och en Moskovich. Forden vann. I Pravda stod det dagen efter: den amerikanska imperialismens Ford kom näst sist och den socialistiska sovjetiska Moskovichen kom näst först.
Är inte detta Pravda-citat framför allt en skröna?
Men nu när valet i Venezuela är över är det väl dags för de amerikanska hangarfartygen att susa förbi den venezuelanska kusten, säkert kommer snart ett robotförsvar byggas i Colombia… för att inte glömma FN-sanktioner.
Europeiska unionens utsända valobservatörer hade dock inte mycket att anmärka på i valet. När allt kommer omkring så vann väl landet Venezuela i sin helhet valet!
En viss herr Juan Guaido får nu utöva sina betungande presidentåtaganden och sköta landets försvarsfrågor med Pentagon via Twitter.
Vad är ditt problem? Maduro vann valet. Period. Det är ändå högre än vad senil presidenten skulle få om hen gick till val idagt.
—
Senaste nytt från Venezuela: Guaido och Guaidonna ska gifta sig.
Obekräftade källor gör gällande att imperielakejen Guiado ska gifta sig med Sviatlana Tsikhanouskaya. Brolöpet ska hållas i Florida. Det hela bekostas av Floridas ökända oligarker plus några oppositions politiker från Venezuela som drömmer om att ta makten i i Venezuela medan de semestrar i Florida. Utöver det sägs anledning till avet av just Florida vara att delstaten har generösa lagar vad gäller giftemål mellan retro-transpersoner (Tsikhanouskaya) och gammaldags hetero (Guaido)🥺
Tilläggas bör att det globala regime change projektet stärks ofantligt i o m giftermålet. En stor kull av regime change valpar härnäst 👻👻👻
Johan de Naucler, du har nog helt rätt, Pravda-historian var väl en av de många vitsar som spreds under den tiden. Kanske sa den mer om verkligheten än en sann historia? Önskedrömmen är väl att Venezuela löser sina problem och får en ekonomi som gör att de varken behöver tigga om hjälp från USA, Ryssland eller Kina. Kampen för nationellt oberoende går via en stark ekonomi. Maduro kan hålla hur många eldfängda tal han vill mot ”imperiet”, i praktiken försvagade han landet med sin kasinoekonomi och otroliga korruption och det långt innan alla sanktioner. Colombia kommer att göra allt USA vill åtminstone fram till valet i juni 2022. Duque satsade på Trump i USAs valrörelse och han gör nu allt för att reparera skadan. Guaidó är som sagt ute ur leken och hans viktiga roll som kongressens talman är historia. Svensk-kubanska hade bara rätt i en sak, nästan alla venezolaner har en egen bostad som de fick under Chavez-tiden så många venezolaner har återvänt från sitt liv i parker och trottoarer i Colombia, mycket pga covid-restriktionerna. I Venezuela har de åtminstone sin egen bostad och en burk tonfisk, lite ris och spagetti från CLAP-programmet, åtminstone om man stöder regeringen. Skall bli spännande att se vad som kommer fram gällande Maduros och Saabs gemensamma affärer i matpaket och husbyggnadsbranschen i Venezuela.
https://en.m.wikipedia.org/wiki/Alex_Saab
Sovjetunionens ekonomi rasade av sig själv, dess inre motsättningar kunde inte övertrumfas med mer våld. När man tvångskollektiviserar ekonomin uppifrån förbjuder man samtidigt fri prisbildning och fri nyhetsförmedling. Det svenska statliga s+mp-monopolet (Rapport+Aktuellt) är inte ett monopol på sovjetiskt sätt, men kan läsa och diskutera annat, men det når inte massorna direkt.
Under socialismen får makthavarna information de fått underifrån från tjänstemän som inte vill komma med dåliga nyheter, de får glädjerapporter om uppfyllda produktionsmål. Netflixserien Chernobyl åskådliggjorde socialismens informations- och beslutsproblem.
När sovjetunionen hade för stora skulder till väst, måste importera mat utan gångbar valuta och inte kunde låtsas vara ekonomisk supermakt föll den bara samman, den hade inte råd ens med rustningar och krig utomlands. Då dök det upp rådgivare som föreslog chockterapi, men chocken var redan ett faktum, planekonomin levererade chocken.
Venezuelas socialister har misskött oljeekonomin, tryckt papperspengar för att betala löpande räkningar när inkomsterna tröt och därmed fällt sin egen valuta, och dessutom beväpnat gängen i förorterna som sin egen milis. 10% av Venezuelas befolkning har flytt utomlands. Socialismens krig mot den egna befolkningen är inget undantag, det upprepas ständigt.
Beskrivningen stämmer inte. Den grundbok i historia på A-nivå som länge dominerat vid svenska universitet, McKay et al, A History of World Societies. Enligt den var de industriella framstegen i Stalins Sovjet ”indeed, quite spectacular”. Mellan 1928 och 1937 femfaldigades produktionen. ”Inget annat stort land hade någonsin uppnått en så snabb ekonomisk industriell tillväxt.” Men även ”Forskningen har varit överens om att det socialistiska planprojektets andra del – kollektiviseringen av jordbruket och införandet av kollektivjordbruk – inledningsvis blev en katastrof med flera miljoner döda de två svältåren 1932–1933.”
Utrensningarna i Sovjetunionen under senare delen av 1930-talet med c:a 700 000 döda var enligt min mening helt oacceptabla resutat av en helt felaktig politik. För detta har ledningen i Sovjetunionen ett huvudansvar och en diskussion pågår sedan länge om fördelningen av detta ansvar. (USA:s folkrättsvidriga krig detta millenium har dödat 3 miljoner, dess krig efter Andra Världskriget över 20 miljoner människor).
Efter Andra världskriget var tillväxten och uppbyggnaden mycket god, men den avtog under f.a. 1980-talet. Alltför mycket satsades på militären, och demokratin var för svag.
Medellivslängden ökade kraftigt och levnadsvillkoren förbättrades kraftigt. Demonisering av Sovjetunionen är en komponetnt även i historieskrivning. I en artikel som diskuterar en ny lärobok skriver professor Lennart Palm ”Förvisso var livet för de flesta sovjetmedborgare svårt och levnadsstandarden låg. Men för den som på allvar vill diskutera livsvillkor i ett samhälle är den förväntade livslängden en viktig variabel. Den var i Sovjet – Ryska kejsardömet – år 1880 27,7 år; 1900 32,4 år; 1930 42,9 år och 1950 64,0 år.
En majoritet ville ha kvar kollektivt ägande 1991, och synen på Sovjetunionen är tämligen positiv hos dagens ryssar. (Återkommer om det).
Det är inte lätt att diskutera Sovjets ekonomiska utveckling under 74 år utan att det blir förvirring. Anders och Rune pratar om olika tidsperioder helt enkelt av sovjetisk ekonomi. Sovjet lyckades till enorma kostnader i människoliv två gånger bygga upp landet relativt snabbt efter att nästan allt var utraderat dels 1917, dels 1945. Stalinmodellen innebar att man med hjälp av repression lyckades fokusera ett helt land på att öka produktionen inom några få områden, t.ex infrastruktur och tung industri. Det lyckades bra. En del forskare menar att den repressiva modellen inte var nödvändig utan att man skulle kunna nå samma resultat på andra sätt (ung. Bukharin-linjen) (se Was Stalin Necessary for Russia’s Economic Development?∗
Anton Cheremukhin, Mikhail Golosov, Sergei Guriev, Aleh Tsyvinski
September 2013). Efter Stalin följde en rad ledare som mer och mer betonade konsumtionsindustrin. Sovjet utvecklades också teknologiskt. Det är betydligt mycket svårare att planera miljoner konsumtionsvaror än tung industri. En problem t.ex är att det är svårt att förutse konsumenters preferenser. Ett annat problem är att tvångsmetoder fungerar bättre i en ekonomi med låg teknisk nivå och omvänt ju högre teknisk nivå, ju högre krav på individens egna initiativ och intresse. När det gällde försvarsindustrin löste man detta genom att bygga isolerade städer för forskare med en frihet som inte existerade någon annan stans.
Det finns inge belägg för att ekonomin utvecklades genom ”repression”. Till utvecklingen bidrog planering, hårt arbete av en ofta motiverad befolkning och utbildning.
Repression (av lat. repri’mere, ”trycka tillbaka”), används i juridiskt språkbruk för att beteckna sådana åtgärder som innefattar ett ingripande mot ett ont som redan inträffat (till exempel mot en uppkommen smittsam sjukdom), och ställs därvid i motsättning till sådana åtgärder som äger rum innan detta onda inträffat, för att förebygga detsamma, exempelvis brottsprevention.
Social repression
Samhället eller starka grupperingar i samhället kan genom sitt/sina sociala normer och konventioner göra att vissa grupper fryses ut, förföljs, förlöjligas och/eller marginaliseras. Detta kan även förekomma i kriminalpolitiska sammanhang när samhället begränsar handlingsutrymmet för människans frihet i brottspreventiva syften.[1]
Anders, du nämner 700 000 avrättade, till det skall läggas tvångskollektiviseringen och Gulag. Jag kallar det repression.
Trots detta och 20 miljoner döda och en enorm öfrstörelsen under Andra Världskriget utvecklas Sovjet från efterblivet bondeland till världens andra supermakt på 40 år.
De flesta länder i världen har haft en enorm utveckling av produktionen, längre livslängd osv de senaste 100 åren vilket är väldigt positivt. Det innebär inte att åtminstone jag hyllar dessa länders regimer eller ser dem som modeller. Jag ser det inte heller som något eftersträvansvärt att länder förvandlas till supermakter, jag var varken anhängare av den första eller andra supermakten.
Venezuelas problem är annorlunda än Sovjets. Det grundläggande problemet är oljan. Med de enorma oljereserverna och höga oljepriser fick man högre lönenivå, ungefär dubbelt mot grannländerna. Detta ledde till utslagning av all annan produktion, det var billigare att importera än att producera själv och ingen på den internationella marknaden ville köpa dubbelt så dyra venezolanska produkter. Med Chavez/Maduro inleddes en krigföring mot ekonomin med en fiktiv valuta för export/import, butiker fick betala schablonskatt oavsett resultat, priskontroll, subventioner, kvalificerade arbetare/tekniker/ingenjörer ersattes med partitrogna inom olje och energisektorn. För varje ny åtgärd för att lösa ett problem skapade man nya. Den partitrogna eliten blev rika på att manipulera systemet och de fattiga var nöjda så länge de fick det mesta gratis. Allt gick bra så länge oljepriserna låg på 150 USD per fat, när sedan priserna närmade sig 30 USD blev svagheterna plötsligt uppenbara. Det fanns ingen planering för detta, ingen valutareserv och ingen norsk oljefond.
Fortfarande var USA Venezuelas största handelspartner, Obama införde några försiktiga sanktioner mot en rad personer men annars var det business as usual, dvs hård anti-imperialistisk retorik mot USA men vänskapliga relationer när oljeaffärerna skulle förhandlas.
När det gäller den extrema repression som krävdes för att genomföra jordbrukskolletiviseringen och femårsplanernas tunga industrialisering brukar man hänvisa till skönlitteratur för att göra den begriplig. George Orwells ”Djurfarmen” och ”1984”, och Arthur Koestlers ”Natt klockan tolv på dagen” är de mest kända verken. De handlar alltså specifikt om socialismen, vilket författarna explicit klargjort. George Orwell var illa sedd av vänsterns alla översittare, men dog strax efter publiceringen. Då teg de hellre ihjäl böckerna.
Hypotesen att endast 700.000 avlivades under Moskvarättegångarna ifrågasätts från många håll. Dubbla och tredubbla siffran förekommer, det är inte så säkert att alla registrerades, och dessutom fanns ett stort svinn i relaterade dödsorsaker. Men vi ska hålla i minnet att Moskvarättegångarna var en slutgiltig lösning för partiets folk, innan utrotningen kom till partiets kadrer hade den drabbat alla andra partier, bönderna, fabriksarbetarna, Kronstadtmatroserna. Priset för socialismen är folkutrotning, vilket Mao skrev under på; ”det är bättre att hälften dör så att hälften kan leva” var hans svar på det kinesiska jordbrukets haveri när KKP körde den ryska tvångskollektiviseringen i kinesisk repris.
Jag noterar att du inte kommenterar mina uppgifter om utvecklingen av industri, ökning av medellisvlängs mm utan kommer med nya – påståenden. Skönlitterära författarna Orwell och Koestler, vars verk jag läst, är inga sakliga rapportörer förstås. Siffran 700 000 från slutet av 30-talet är bästa underbyggda siffran efter vad jag förstår av bl.a. forskaren Lennart Samuelsson. Hemskt, medan USA utrotade betydligt fler av (ursprungs)befolkningen i USA. USA:s krig i Mellanöstern har nu skördat fler liv. Man genomför inte en snabb och framgångsrik industrialisering genom repression, varken i Sovjet eller i kapitalistiska länder.
Professor Lennart Palm skriver ”Men en seriös skildring av Sovjets 1930-tal borde också beakta de stora ekonomiska framstegen till följd av den forcerade industrialiseringen, alfabetiseringen av de illitterata massorna, införandet av ålderspension, fri hälsovård, fri utbildning, daghem och rätt till arbete. Reformer för jämställdhet mellan könen genomfördes: 1917 infördes samma rättigheter på alla områden för kvinnor som för män. Skilsmässa och abort var tillåtet, arbete utom hemmet uppmuntrades och kvinnorna hade rätt till en egen sexualitet. Även om denna kvinnofrigörelse tonades ner under Stalin blev rätten till arbete och utbildning bestående.” Sovjetunionen under mellankrigstiden – historien skrivs om nu.
Läs gärna även Många ryssar tycker det var bättre i Sovjet
Det finns en aspekt vi alltid glömmer i jämförelserna: den amerikanska statens utgifter för socialvård, sjukvård, mediciner och utbildning var och är mycket låga jämfört med europeiska högstrukturerade samhällssystem, inklusive det socialistiska. Sovjetstatens utgifter för dessa var mångdubbelt högre i stats- och republikbudgetar medan i Amerika sköttes och sköts detta av medborgarna helt privat och genom privata försäkringar helt utanför och parallellt med amerikanska staten. Det Washington ”slapp” att slösa ut på de egna medborgarnas väl, ve, hälsa och utbildning hemmavid, lade man istället på vapensystem för att domdera och dominera med våld och krig i världen. Av den amerikanske medborgarens statsskatt går hela 63(!)% till…håll i er nu: militära installationer UTOMLANDS!!
Under 1970- och 1980-talet var sammantaget den sovjetiska befolkningens utbildningsnivå dessutom avsevärt HÖGRE än den amerikanska någonsin nått upp till. Sovjetunionen hade från slutet av 1950-talet ungefär en tredjedel av alla ingenjörer I HELA VÄRLDEN! Det är alltså ingen slump att Sovjetunionen satte de första landningarna med rymdutrustning på månens baksida och planeterna Mars och Venus långt innan amerikanarna, det får västerlänningar aldrig veta; hade det varit just amerikanska prestationer hade vi haft mycket klart för oss att det var solklara amerikanska segrar och erövringar i rymden -vilket det nu inte var. Någonsin förutom Neil Armstrongs hoppande kring en flaggskugga på månytan 1969, ganska ovetenskapligt.
Den sovjetiska rymdfärjan Buran som flögs till flygmässan i Paris 1989 på taket på världens genom tiderna största flygplan Antonov-225, tog dessutom 400% mer last ut i rymden än sin amerikanska motsvarighet, och ett tag hade Sovjetunionen mer än dubbelt så många satelliter i rymden som USA. Trots att de sovjetiska raketuppskjutningarna till rymden är avsevärt fler än de amerikanska, har bara fyra kosmonauter dött på rymdfärd, på 1960-talet, medan amerikanarna förlorat närmare 20 astronauter. De ryska raketerna anses helt enkelt säkrare.
Handeln mellan till exempel SSSR och DDR var dessutom under 1949-1989 permanent dubbelt så stor och omfattande mätt i internationell valuta än handeln mellan de två handelsgiganterna USA och Västtyskland. Det är inte heller så pjåkigt!
Alla ljus slocknade inte under sovjetmakten. Sovjetstaten var under 1920- och 30-talen ett mycket fattigt utvecklingsland och kunde till slut ändå besegra världens mest tekniskt avancerade tyska krigsmakt. 1900-talets mest förvånande och främsta prestation.
En faktor finns gemensam: gott om egna naturtillgångar brukar göra det övriga politiska och ekonomiska systemet någonstans på skalan ineffektivt, bortskämt och ren lathet.
Titta bara på Japan som i princip saknar naturtillgångar och de amerikanska oljeallierade i arabvärlden, del av ”den fria världen” och lycka under amerikanskt ledarskap: inte ett politiskt parti, inte en fackförening och inte ett enda fritt valt eller total avsaknad av ett parlament.
Ibland tryter principerna.
Vi måste ställa den automatiska frågan: på vilket sett har de amerikanska Förenta staterna bidragit genom decennierna till Venezuelas materiella goda utveckling?