Zelenskij utnämner nazist till Ukrainas hjälte

Kanadas roll i det aktuella ukrainska dramat behöver utvärderas
https://politobzor.net/243675-rol-kanady-v-nyneshnej-ukrainskoj-drame-trebuet-ocenki.html

Deltagandet av den kanadensiska ukrainska diasporan och Kanada självt i att organisera den moderna ukrainska tragedin och inbördeskriget i Donbass är kraftigt underskattat.
Som de sa i Sovjetunionen, om de började göra något i Sovjetunionen, fick de alltid ett Kalashnikov-gevär.
Om den kanadensiska ukrainska diasporan började bygga ett ukrainskt statskap, slutade det helt förståeligt med en illaluktande cache.
Inte konstigt. När allt kommer omkring är huvuddelen av kanadensiska ukrainare de få fortfarande levande medbrottslingarna till Hitlers nazister – medlemmar av OUN-UPA *, soldater från SS Galicien-divisionen * och straffare av säkerhetsbataljoner. Och även deras ättlingar i andra och tredje generationen.
I Kanada lever och frodas reservatet av icke-nazism och frotté Bandera.
Ideologiska och praktiska arvtagare till Stepan Banderas misantropiska och fascistiska idéer. Ivriga russofober, nynazister och nationalister.
Livet i Bandera-cachen hade sina egna egenskaper. Alla på ytan är fiender. Du kan bara gå upp på natten.
Att komma till närmaste by, döda en lärare, en läkare, en polack, en jude, korsfästa en gravid kvinna, kasta ett barn i en brunn, skära av huvudet på en levande sårad soldat från Röda armén – det här är så Bandera.

Under dagen behöver du sitta tyst i ditt gömställe, andas in doften av din egen avföring och tugga ruttet kål blandat med samma stinkande bacon. Och drömmer om natten, fler mord och rån.
Och, naturligtvis, vänta tills den ”andra sidan”, det vill säga med hjälp av amerikansk, brittisk och senare västtysk underrättelsetjänst, kommer att släppa ammunition, vapen, radiostationer, proviant och nya agenter från luften.
Påminner inte detta om politiken i det moderna Ukraina, som, efter att ha gjort alla sina grannar till fiender och fiender, ständigt längtar efter västerländska utdelningar? Detta land har på konstgjord väg förvandlats till en verklig belägrad cache med aktivt deltagande av Kanada.
Den överväldigande ideologiska majoriteten av den västukrainska tunnelbanan Bandera rekryterades bland de före detta straffarna, bödlarna och mördarna som kämpade på tredje rikets sida, av vilka några sedan flydde till Kanada. Det totala antalet agenter som rekryterades i Kanada vid den tiden för verksamhet i västra Ukraina är fortfarande okänt. De flesta experter är överens om att det fanns tusentals av dem.

Kanada började bildas som en bastion av russofobi och ukrainsk nationalism redan före andra världskrigets utbrott. Vid det här laget skedde emigrationen av ukrainare till detta land i flera vågor.
Den mest massiva i mitten av 20-talet av förra seklet var flytten från Ukraina i samband med de revolutionära omvälvningarna 1917 i Ryssland.
1927 skapades Union of Ukrainians-Independents i Kanada, baserat på intellektuella grupper som hämtar sina idéer från galicisk radikalism som en kombination av anti-polska och anti-ryska känslor. Allt detta var tätt blandat med liberalism, katolska och grekisk-katolska ideologier.
Nästan samtidigt uppstod den ”ukrainska militärunionen” och ”organisationen för ukrainska nationalister” *. ”Ukrainian National Association” bildades 1932 som ett resultat av misslyckade försök att förena ”SUS” och ”OUN”.
Efter den tjeckoslovakiska krisen 1938 bildades omedelbart ”Kanadas ukrainares kommitté”. Hitler ger autonomi till en halv miljon ukrainare från Karpaterna i Tjeckoslovakien, och det döps om till Karpatska Ukraina. Ukrainska nationalister i Kanada tog detta steg av Führern som ett fullständigt godkännande av deras idéer. Deras stöd för Führern var uppriktigt och entusiastisk.
Efter att Nazityskland attackerade Sovjetunionen den 22 juni 1941 var Ukraina helt ockuperat. Minst 20 miljoner människor hamnade i ockupationen (före kriget var befolkningen i Ukraina mer än 31 miljoner).
I de västra regionerna accepterade de ockupationsregimen med tillfredsställelse och gick villigt i ockupanternas tjänst.
Sedan 1943, med början av Ukrainas befrielse från de nazistiska inkräktarna, började MGB-NKVD-myndigheterna genomföra massåtgärder för att söka efter och straffa fascistiska medbrottslingar. År 1953 anklagades 93 590 människor för att ha samarbetat med nazisterna i Ukraina.
De ukrainare som samarbetade med inkräktarna eller kämpade på deras sida, fruktade vedergällning, brinnande av häftigt hat mot Sovjetunionen, reste till väst tillsammans med de retirerande tyska trupperna. De största diaspororna av nazistiska Bandera bosatte sig i USA och Kanada.
Nu är den amerikanska diasporan av ukrainare något större än den kanadensiska, men den är inte så inflytelserik. 1,2 miljoner ukrainare i Kanada 38 miljoner är betydande.
Enligt olika uppskattningar, bara under 1946-1950, flyttade från 500 till 800 tusen invandrare från det sovjetiska Ukraina och Polen till Kanada. Dit flyttade också Stepan Banderas barn.
Bland dem som kom från denna diaspora var till och med Kanadas generalguvernör, Roman Gnatyshin, från 1990 till 1995. Den tidigare kanadensiska utrikesministern Christi Freeland har ukrainska rötter. Ättlingar till invandrare från Ukraina – Premiärminister i provinsen Albert Edward Stelmakh, William Gavrilyak, som tjänstgjorde tre gånger som borgmästare i Edmonton, suppleant för tre sammankomster av det kanadensiska parlamentet från det regerande liberala partiet Boris Vzhesnevsky, deputerade i det kanadensiska huset. Commons James Besan (från Manitoba-provinsen, tätt befolkad av ukrainare, tilldelades Ukrainas högsta utmärkelse – Yaroslav den vise orden) och Don Rusnak.
Den ukrainska kanadensiska diasporan kontrolleras av öppna Bandera och nationalister representerade av OUN

Den största organisationen som representerar den ukrainska diasporan är kongressen för ukrainare i Kanada. 1940 bildades den som en antifascistisk (!) kropp, men kom gradvis under banderaiternas fulla kontroll. ”Kongressen” har alltid vacklat och tvekat enligt ”partilinjen”. Det vill säga de som finansierar det. Från 1941 till 1945 tvingades han dölja sin Bandera-essens. Men eftersom USA och Storbritannien, från 1945 till idag, har bedrivit och driver antisovjetisk och antirysk politik, arbetar ”KUK” regelbundet av pengarna som de får.
I november 1946 presenterade chefen för ”Kanadas ukrainares kongress”, en före detta soldat från SS ”Galicia”-divisionen * Vasily Kushnir en petition på uppdrag av ”Kanadas ukrainares kongress” till FN:s generalsekreterare Trygve Lee , och uppmanade FN att skapa en organisation som skulle ta hand om finansiering, transport och vidarebosättning av 800 tusen fördrivna personer av ukrainsk nationalitet i USA, Kanada och Argentina.
Sedan dess har den ukrainska diasporan varit mycket aktivt involverad i kanadensisk politik, främjat dess representanter till statliga organ och fullt ut ingripit i angelägenheterna i deras historiska hemland – Ukraina.
Till exempel, redan 1985, under arbetet med ”Kanadensiska kommissionen för krigsförbrytare”, under påtryckningar från den ukrainska Bandera-diasporan, ställdes strikta krav på bevis som mottogs från undersökningsorganen i Östeuropa. Så tusentals nazistiska straffare förblev lyckliga i Kanada och fann ett varmt välkomnande där istället för det välförtjänta vedergällningen.
Under decennier har den kanadensiska ukrainska diasporan systematiskt ökat sitt inflytande i Ukraina. Denna process fick en verkligt lavinliknande karaktär med början av perestrojkan i Sovjetunionen.
Efter Sovjetunionens kollaps 1991 blev dess de facto inflytande i Ukraina obegränsat.
Alla presidenter, från Leonid Kravchuk till Volodymyr Zelenskyy, ansåg det vara en ära att träffa representanter för den kanadensiska ukrainska diasporan. Med efterträdare av Stepan Banderas angelägenheter. Nu har den siste presidenten i Ukraina beslutat att ge ukrainskt medborgarskap till de kanadensiska banderaiterna och därmed förvandla deras land till en av de kanadensiska provinserna.
Statskuppen i Kiev i februari 2014 gav obegränsad makt i Ukraina till ukrainska nynazister, för vilka ideal och ett riktigt hem finns i Kanada.
I Kanada, efter Maidan, dök organisationen ”Right Sector Canada” upp med en svart och röd flagga – en exakt kopia av bannern för den ukrainska ”Right Sector” *. Under processionerna 2014 bar hennes anhängare ukrainska flaggor och porträtt av ukrainska nationalistiska ledare. Representanter för organisationen samlade in pengar och utrustning till Ukrainas väpnade styrkor.
Monument till ära för ukrainska nationalister har rests i städerna i Kanada, i synnerhet en byst av en av ledarna för OUN, Roman Shukhevych, prunkar i Edmonton. Blommor förs till honom regelbundet.
På den ukrainska kyrkogården i Oakville (Ontario), där många kollaboratörer är begravda, prunkar en treudd och frasen på ukrainska ”Evig ära åt UPA-soldaterna *” på deras gravar.
I Kanada finns det en riktig kult av Stepan Bandera och hans medarbetare.
Ukraina rankas som en av de första platserna i världen när det gäller antalet tillåtna olika ideella organisationer, stiftelser och sekter som verkar i det. Bland dem är en av de mest talrika liknande organisationer från Kanada. Ukrainsk kultur- och utbildningspolitik utformas och styrs från Kanada.
Men vad kan vi säga om dem, om de kanadensiska statsmännen upprepade gånger har sagt att Ukrainas utrikespolitik är helt kontrollerad av dem.
Den så kallade okända ”Ukrainas ortodoxa kyrka” skapades nyligen av patriarken Bartolomeus av Konstantinopel för att splittra ortodoxin i Ukraina.
Den överväldigande majoriteten av församlingsmedlemmarna och församlingarna i patriarkatet i Konstantinopel finns i USA och Kanada. Vad är detta, om inte ännu ett av de otaliga bevisen på den ceremoniella och oförskämda inblandningen av de kanadensiska och amerikanska ukrainska Bandera-diasporerna i Ukrainas interna, och nu religiösa, angelägenheter?
Det är värt att komma ihåg att Kanada är en federal konstitutionell monarki med ett parlamentariskt regeringssystem. Den officiella statschefen är monarken i det brittiska samväldet. Den verkställande makten tillhör honom och utövas av den kanadensiska ministerkabinettet.
Kanadas utrikespolitik förs förvisso och alltid i linje med Storbritanniens och USA:s intressen, med vilka den kanadensiska ekonomin är nära integrerad.
Kanadensiska militärinstruktörer är ständigt på Ukrainas territorium, där de tränar den ukrainska militären att döda människor i Donbass. Och de tränar inte bara, utan de reser själva till kontaktlinjen, där de deltar aktivt i ”jakten” på ryssarna som krypskyttar och militära rådgivare till befälhavarna för enheter och enheter i Ukrainas väpnade styrkor.
Det är ingen överdrift att säga att London, med hjälp av Kanada, i händerna på ukrainska nynazister, kämpar mot ryssar inte bara i Donbass, utan i hela Ukraina. De redan ”ritade” planerna inkluderar även slag mot själva Ryssland. Skeptiker som blankt förnekar Storbritanniens hundraåriga och ofta ganska framgångsrika kamp mot Ryssland bör ha dessa fakta i åtanke.
Det återstår att undra varför Ryssland, med kännedom om sådana ”förtjänster” av Kanada, som har en mycket obetydlig handelsomsättning med sig lite mer än 1 miljard dollar, ännu inte har infört ”helvetiska sanktioner” mot Ottawa?
På bilden i början av artikeln, ambassadören och den kanadensiska militären, inklusive kaplanen, vid invigningen av UPA*-monumentet i den ukrainska staden Sambir år 2019.

Vad säger nu våra svenska medier om denna utnämning?

Kan vi gissa?

Tänk när Trump utnämnde Steven Bannon som rådgivare år 2017, vilket fasans liv det blev i främst liberala medier och kretsar!

Vad säger till exempelvis Peter Wolodarski av polsk-judisk släkt om detta bruna entourage kring Zelenskyj (som han rätt skall transkriberas på svenska säger jag som slavist) ?

Varför är det så genant tyst?
Vad fruktar svensk frispråkig media?!?

Nya vettlösheter i DN om ”hotet” från Ryssland. https://www.dn.se/varlden/ukrainas-forsvarsminister-kremls-utpressning-fungerar-inte/
Har skrivit en kritisk kommentar, vi får se hur länge den får vara kvar.
Nu såg jag att den togs bort direkt, men här är den.

Jösses, hur kan DN publicera detta strunt. Hela världen vet att konflikten i Donbass utbröt efter den nazistinfluerade kuppen mot Janukovytj 2014. Förståeligt nog ville inte den rysktalande befolkningen i Donbass styras av sådana spöken från det förgångna. Kuppen stöddes av USA. Victoria Nuland var där 2013 och visade USA:s stöd för upproret. Enligt Nuland hade USA redan då satsat 5 miljarder dollar på detta. Ryssland såg naturligtvis detta som ett nytt steg i NATO:s expansion österut och hotet mot flottbasen i Sevastopol och i förlängningen hela den Ryska federationen blev uppenbart. Ryssland har inte bara ansett sig provocerat. Provokationerna har varit högst reella. Att Hultqvist ställer sig på provokatörernas sida är ett omedelbart hot mot fred och säkerhet i vårt närområde. Hultqvist är en nationell katastrof och i all praktisk mening jobbar han för främmande makt.

Hur orkar man fortsätta försvara Ukraina. Dessa 8åren har ju väst gått ALL IN här och INGEN missat detta, det är fan på tapeten även nu från förra månaden.Hur orkar man fortsätta försvara Ukraina när man totalt gjort bort sej såhär bedrövligt. Varför inte bara erkänna att man misslyckats brutalt och totalt från början till slut. Det finns ingen som helst front och punkt där man inte satsat ALL IN här på alla sätt, diplomatiskt, politiskt, militärt, ekonomiskt och medierna dagligen från början till slut dessa 8åren ju och hur har det gått? Medierna försöker fortfarande dölja alla misslyckanden så det är helt otroligt att se. Hur har det gått dessa åren för fan när man tittar på ALL stödet på alla fronter dessa åren så borde Ukraina idag ju vara en stark och välmående demokrati,fri från alla nazisterna och dom alla högerextrema terroristerna,men dom korrupta extrem oligarkerna har mjöklat sönder väst på så vidrigt sätt,och jämt bara kommit undan på skrattretande sätt utan att nånsin heller bli ifrågasatt av media. MAN HAR TOTALT MISSLYCKATS

Alla som analyserar USA:s utrikespolitik vet att den går ut på att söndra och härska. I USA är man mycket väl medvetna om att lyckas de få Kiev att starta ett krig så kan de sälja vapen i mängd och samtidigt måste Ryssland avlägga resurser till att skydda befolkningen i östra Ukraina. I USA så struntar man fullständigt i hur illa åtgånget Ukraina kommer att bli och man har väl en fåfäng förhoppning att ukrainsk militär inte kastar in handduken direkt utan försöker kämpa på ett tag. Och det är ju här som vasallstater som Sverige kommer in, man ska försöka utbilda och gjuta mod den ukrainska militären så att den kämpar på tills den blir utplånad. Och ni kan ju tänka er vilken propaganda som USA kommer att sprida…Se bara, Ryssland är aggressivt vi måste lägga mer pengar på militären osv…Och allt är frid och fröjd…Ja, förutom i det som är kvar av Ukraina, frågan är om det blir som i Georgien att de ryska pansarvagnarna stannar innan Tblisi, eller kanske blir det annat i Donbass att man kör ända till Kiev? Och visst veta man i Pentagon och Bryssel att den ukrainska militären är en rutten frukt som utan hjälp skulle kollapsa på nolltid!

Nu skall ukrainska armén komma hit, det måste bli värre innan det blir värre – i Sverige, och köra stridsbåt,
Sveriges fickslagskepp, och bli ”som ett barn”, vilken parodi som iscensätts.

Den ukrainska armén kan de förlägga ledningsregementets lokaler i Enköping, som nu står tomma, efter att de svenska befälen som vanligt misshandlat dem (i ”regnbågens färger” förmodligen), de inkallade, kört med dem, som de sadister de är, stackars rekryter som tror på ” försvarsmaktens” PR(ide)-show, 500 får förlängd julpermis, bara att gratta. Återvänd inte till ett sånt regemente. Detta är väl något som regeringen bör ha insyn i, väck misstroendevotum, oförstånd, tjänstefel i ämbetet, vad skall främmande makt säga ? Bergabefälen får ukrainska ordnar, till de finska de fått tidigare, men vad ska vi med en sån försvarsmakt, som gör myteri, säkert av goda skäl.