I tre nya resolutioner har FN:s generalförsamling åter tagit sig an situationen i de av Israel ockuperade arabiska områdena. Generalförsamlingen uppmanar Israel att sluta upp med att bygga nya bosättningar på ockuperad palestinsk mark, och andra åtgärder i syfte att förändra området, att respektera Jerusalems status och att återlämna Golanhöjderna till Syrien.
Alla länder, förklarar generalförsamlingen, måste hålla fast vid de tidigare erkända gränserna från 1967, då ockupationen inleddes, och inte acceptera några förändringar som inte förhandlats fram av parterna själva. Man får heller inte ge hjälp eller bidrag till illegala bosättaraktiviteter på ockuperad mark.
Vad gäller Jerusalem konstaterar generalförsamlingen att alla försök från Israel att införa egna lagar och administration av den Heliga Staden är illegala. Man hänvisar till FN:s säkerhetsråd som 2015 betonat nödvändigheten av att bevara områdets historiska status som religiöst centrum, och att alla överenskommelser måste ta hänsyn till både israeliska och palestinska legitima krav.
I fallet med Golanhöjderna, slutligen, menar generalförsamlingen likaledes att införandet av israelisk lag och administration är av “noll och intet värde” och att området, som annekterats av Israel, måste lämnas tillbaka till Syrien.
Resolutionen om en fredlig lösning av Palestinakonflikten antogs med röstsiffrorna 148 för och 9 emot – Australien, Kanada, Ungern, Israel, Marshallöarna, Micronesien, Nauru, Palau, USA – medan den om Golan fick mindre, men fortsatt tydligt, stöd (98 för) – med 69 stater som avstod att rösta, däribland av oklar anledning Sverige. Resolutionen om Jerusalem hamnade mitt emellan med röstsiffrorna 129 – 11.
I debatten om resolutionerna noterade flera talare att ingenting i dessa texter egentligen är nytt och att generalförsamlingen redan flera gånger, liksom nu med stor majoritet, uttalat samma ståndpunkter – som också framförs i säkerhetsrådets resolutioner 2257 (2015) och 2334 (2016). Problemet är att man trots detta inte lyckats få Israel att följa FN:s beslut att upphöra med ockupationen, och att viktiga länder som USA medvetet saboterat arbetet att uppnå detta mål. Sedan 2015 har generalförsamlingen 115 gånger antagit resolutioner riktade mot Israel. Trots detta kan ockupationen fortsätta.
Tidigare i höst konstaterade en rapport att svenska företag som Volvo och Atlas Copco, liksom en rad företag i andra länder, är djupt inblandade i den israeliska bosättarindustrin på det ockuperade Västbanken. Likaså är svenska banker som SEB, Handelsbanken och Swedbank inblandade i finansiering och lån till illegal bosättarverksamhet. Hur kan det komma sig? Om inte länder som Sverige respekterar FN-beslut och rättar sig efter dessa, hur skall man då kunna få till någon rättvis och varaktig fred i Mellanöstern? Och om inte länder som Sverige kraftfullt protesterar och agerar när den israeliska regeringen terrorstämplar sex palestinska människorättsgrupper – hur skall man då på något trovärdigt sätt kunna driva frågor om demokrati och mänskliga rättigheter någonstans överhuvudtaget?
För den svenska regeringens del återstår dessutom att förklara varför man backat från kravet om återlämnande av Golan till Syrien – ett viktigt krav i FN-resolution 242 som utgör själva grunden för FN:s olika resolutioner om en varaktig och rättvis fred i området.
Sverige har som bland de allra första länderna erkänt det fria Palestina som existerande självständig stat, och samma regeringsstyre i vårt land är nu dessutom också FÖR dess permanenta israeliska ockupation…?!?
Vad är detta för eländig och osammanhängande utrikespolitik? Utrikeskliniken på UD?
Vad är dessa för vidriga fulspel. Varför har Sverige så stort behov av att inte ens våga rösta emot Usa i NÅGON fråga?Vad har man för ursäkt här? Hela trovärdigheten är borta här. Man värnar och pratar ständigt om dom internationella reglerna,och FN och så agerar man såhär. Jag tycker mej få bilden av att Sverige är så skräckslagna av Usa,(Inte bara här)så man inte ens vågar rösta emot i en sån här viktig fråga. Vad skulle ju hända när man aldrig ens testat det
Jag tror inte vi ska ha så stora förhoppningar när det gäller Mellanöstern. Det låsta läget beror på en ny märklig avart av kristendom. Den har för all framtid torpederat alla skrivningar om rätten till liv och egendom i landet Palestina. Vi ser nu att det sionistiska Israel och det kristet sionistiska USA terrorstämplar valda delar av ursprungsbefolkningen. Stora delar av världen är redan infekterad av den kristna sionismen och Jesus själv samarbetar fullt ut med både penningväxlare och fariséer. Strängt övervakade av GT:s lagar och profeter.
Sannolikheten för att Israel ska återlämna Golan till Syrien är väl ungefär lika stor som att Ryssland lämnar tillbaks Krim till Ukraina? I detta fallet så är frågan varför skulle den angripande parten (Syrien) belönas med att återfå sitt förlorade landområde? Något måste det väl kosta att starta ett krig?
Golan-platån ligger högre än Israel och användes därför ständigt av syriskt artilleri och krypskyttar för att beskjuta israeliska civila.
På samma sätt som du anser (enligt tidigare poster) att det är förståeligt att Ryssland vill säkra sin flottbas Sevastopol så måste det väl vara förståeligt att Israel vill säkra Golan?
Israel återlämnade Sinai till Egypten efter förhandlingar och förtroendeskapande åtgärder men Syrien har ju aldrig velat förhandla. Så att Sverige lägger ner sin röst i Golan-frågan tycker jag känns hoppingivande. Är det ett resultat av Lapids möte med Ann Linde och de förbättrade relationerna Sverige-Israel?