Är Putin inställd på att erövra Europa till varje pris?

19

Läsaren ”M” har levererat denna översatta artikel. https://www.rt.com/russia/545385-putin-ukraine-invasion-intentions/?utm_source=rss&utm_medium=rss&utm_campaign=RSS

Skriven av Paul Robinson, professor vid University of Ottawa. Han skriver om rysk och sovjetisk historia, militärhistoria och militär etik, och är författare till bloggen Irrussianality. Han twittrar på @Irrussianality.

Är Putin inställd på att erövra Europa till varje pris?

Genom att föreställa sig att Ryssland är enastående ondska, misstolkar västerländska kommentatorer alla dess rörelser

Det nya året har börjat ungefär på samma sätt som det gamla slutade: med förutsägelser om att Ryssland skulle kunna invadera Ukraina innan snön smälter. Bakom dessa ännu ouppfyllda profetior finns dock några ganska skakiga antaganden.

Det finns två faktorer bakom varje potentiellt hot: förmåga och avsikt. Det råder föga tvivel om att Ryssland har till sitt förfogande den militära styrka som krävs för att invadera Ukraina. Frågan är om man tänker göra det. Som stöd för den utbredda uppfattningen att det gör det är ett antagande att Ryssland är en elak aktör, inriktad på att göra dåliga saker för att göra dåliga saker.

Typiskt för denna typ av tänkande är en artikel av Anne Applebaum som publicerades denna vecka i The Atlantic. Genom att analysera Rysslands president Vladimir Putins avsikter berättar Applebaum för läsarna att Putin syftar till att ”förstärka sitt autokrati, undergräva alla demokratier – och driva ryskt politiskt inflytande så långt det går. Bryt upp Nato. Förstör Europeiska unionen. Ta bort amerikanskt inflytande från Europa och överallt annars, för alltid.” Längs vägen försöker han också ”förverkliga sin långvariga dröm om att ta bort Ukraina från kartan.”

Det är några ambitiösa avsikter! De är inte bara helt orealistiska – utrotar amerikanskt inflytande ”överallt” och ”för alltid”! – men Putin har aldrig uttalat någon av dem offentligt, inte ens en gång. Att bestämma andras önskningar är svårt eftersom det handlar om att komma in i deras huvuden. För att göra det är det värt att uppmärksamma vad de säger. Men Putin har aldrig sagt att han vill ”ta bort Ukraina från kartan”, ”undergräva alla demokratier” (i själva verket har han goda relationer med många demokratiska stater, som Israel, Indien och Armenien), ”bryta upp Nato”, ” förstöra Europeiska unionen” och så vidare. Applebaum hittar helt enkelt på det här.

Människors avsikter kan också härledas från vad de gör. För världens Applebaums är Rysslands rekord av aggression – mot Ukraina, Georgien och USA, i form av påstådd valinblandning och liknande. Av detta härleder de ett mönster och förutspår att det förflutnas aggression kommer att upprepas i framtiden.

Problemet med den här typen av analys är att det bara fungerar om du väljer lämpliga exempel och sedan tolkar dessa exempel på ett sätt som förstärker dina fördomar. Enligt Applebaum, till exempel, ”invaderade” Ryssland Georgien 2008 och detta bevisar dess medfödda illvilja. Verkligheten i det georgiska kriget 2008 är dock ganska annorlunda – det var den georgiska sidan som avlossade de första skotten. Mönstret är inte riktigt vad Applebaum föreställer sig.

Faktum är att detaljerad analys av ryskt beteende avslöjar stor försiktighet och återhållsamhet, även när man använder militär makt. Det finns absolut inget prejudikat i postsovjettiden för att något liknande en fullskalig invasion av Ukraina inleddes utan någon som helst provokation.

Detta är en poäng som väl framhålls i en artikel av den ryske journalisten Leonid Radzikhovsky i The Insider, en publikation som inte precis är känd för att vara pro-Putin – tvärtom, den är en vanlig nagel i ögonen på de ryska myndigheterna och betecknas som en ”utländsk agent” av justitieministeriet över kopplingar till utländsk finansiering. Radzikhovsky kommenterar att de som tror att Ryssland kommer att invadera Ukraina antar att Putin är en galning i Adolf Hitlers form. Men det finns absolut ingen anledning att tro att han är det.

2008, konstaterar Radzikhovsky, hade ryssarna förstört den georgiska armén. De kunde ha erövrat Georgien helt om de hade velat. Istället vände de om och gick hem. Skulle Hitler ha gjort något sådant? Absolut inte.

På samma sätt, 2014, efter slaget vid Ilovaisk, låg vägen öppen för pro-ryska separatister att avancera så långt västerut de ville, ”för att ta Odessa, Kharkov, och gå vidare till Kiev.” De kunde lätt ha följts av den ryska armén, och ukrainarna skulle inte ha varit i någon position att göra motstånd. Kiev hävdar att Moskvas styrkor var inbäddade tillsammans med separatisterna – en position Ryssland konsekvent har förnekat. Hur som helst, de drev inte vidare in i Ukraina.

Inget av detta tyder på att Putin eller den ryska ledningen som helhet är Hitleritiska galningar som är inställda på att invadera och ockupera ett främmande land.

Det pekar snarare på ett system som är berett att använda våld när det behövs, men som sätter mycket strikta gränser för det när det gör det. Detta skiljer sig naturligtvis något från USA och dess allierade, som har visat sig vara villiga att engagera sig i totalt krig, som de gjorde i sin invasion av Irak.

Ett annat sätt att fastställa avsikt är med hjälp av vad underrättelseanalytiker kallar ”indikationer och varningstabeller”. Listor upprättas över indikatorer som, om de upptäcks, tyder på att någon framtida händelse är nära förestående. Ju fler av dessa som observeras, desto mer sannolikt och nära förestående är händelsen i fråga.

I fallet med krig är en indikator statsledningens ansträngningar för att förbereda sitt folk. Det är sällsynt att en stat bara hoppar in i krig från det blå. Den politiska grunden måste läggas först så att befolkningen accepterar den. Så om du ser en ökning av statsdriven krigsretorik, har du skäl att misstänka fientliga avsikter.

Men som den tidigare kanadensiska underrättelseanalytikern Egor Evsikov påpekade i ett stycke förra veckan för nättidningen iAffairs, finns det absolut inga tecken på att detta ska hända i Ryssland. Tvärtom, säger Evsikov,

”Den [ryska] media är mest fokuserad på Covid-19, vaccinutrullningar och ekonomin. Spänningar med Nato och situationen i Ukraina nämns, men mest för att håna västerländsk mediabevakning om möjligheten att Ryssland kan invadera Ukraina, eller för att understryka behovet av att deeskalera genom diplomati.”

Detta är knappast tecken på krig. ”En mer rimlig förklaring till den ryska styrkanuppbyggnaden [av styrkor nära Ukraina] är att Putin vill signalera sin avsikt att ingripa om Ukraina skulle försöka återerövra territorium som beslagtagits av proryska separatister”, hävdar Evsikov. Detta verkar vara en rimlig slutsats.

Det motsäger också vad Radzikhovsky kallar ”västerländska politiker och, efter dem, en skara statsvetare, journalister och andra prostituerade [som] skriker om invasionen av Ukraina.” Visst vet de bättre? Det gör de faktiskt. Men det passar dem att säga annat. Av vilken anledning som helst har de bestämt att spänningar med Ryssland ligger i deras intresse, och om sanningen står i vägen för det, då är sanningen förbannad.

Som Radzikhovsky avslutar, ”Alla presidenter, senatorer, professorer i statsvetenskap, kända publicister och journalister kan inte ljuga så fräckt! Klart de kan. Att ljuga är deras hantverk, och om de inte ljuger, vad ska de säga?” Vad egentligen?

Föregående artikelPutin gör upp med historieförfalskning
Nästa artikelSverige och Finland flirtar med Nato-medlemskap – betraktelse från USA. Tänk om svenska journalister kunde analysera så!
Global Politics
Globalpolitics.se är en partipolitiskt obunden, vänsterorienterad och oberoende analyserande debatt- och nyhetstidning med inslag av undersökande journalistik.

19 KOMMENTARER

  1. Nej det stämmer att Putin ALDRIG ens sagt något av detta. TROTS detta så låter det fortfarande helt annorlunda,och samma skit i våra medier dessa över 8åren. Man tror ju att man känner Putin och har umgåtts med honom. Men faktum är att INGET av dessa ständiga rubriker dessa 8åren har haft MINSTA lilla gnutta sanning. Försök bara googla (Ryssland nyheter) Dagligen är det på detta sätt i månader och år. Och ska man vara ärlig,så är ju Putin fortfarande mycket stabil och skarp i sitt beteende på alla intervjuer man ser med honom jämt. År efter År. Han gör ju aldrig bort sej,och det är uppenbart att han är mycket intelligent och även intressant. Man har bestämt sej för att ge sej på med detta korståget mot Ryssland sedan längesen nu,där ca 8år sedan. Det har sedan dess saknat motstycke hur medierna varit,det måste ju räknas som helt otroligt och häpnadsväckande detta. Oavsett vad och vilket ämne som haft med Ryssland eller med Putin har ju vinklats rakt åt helvete varje gång. Jag kan inte komma på något liknande korståg som det varit mot Ryssland,om vi ser hela 2000talet så måste nog Putin och Ryssland helt oförtjänt ta 1a platsen. Det har ju varit brutalt och ständigt dessa desinformation och propaganda. Jag kan inte iallafall se något liknande korståg som detta under 2000talet

  2. The Telegraph: Putin lyckades förvirra Nato i säkerhetssamtalen i Bryssel.London, 18 januari.
    Rysslands president Vladimir Putin är en bra riskbedömare och kan skilja verkliga hot från bluff, vilket ledde Moskva till framgång i de första förhandlingarna med Nato. Denna slutsats gjordes av författarna till The Telegraph.
    Enligt observationer från brittiska analytiker har, efter resultaten av kontakterna mellan Moskva och det kollektiva väst i Bryssel, placeringen av ryska trupper vid gränsen till Ukraina inte förändrats, och USA:s och hela alliansens utrikespolitiska myndighet har blivit allvarligt skakad.
    Hemligheten bakom framgången för Rysslands president, författaren till den analytiska anteckningen är säker, ligger i den tydliga förmågan att skilja bluff från verkliga hot.
    ”Förra veckan var det samtal mellan företrädare för Ryssland och Nato, som inte ledde till någon överenskommelse. Det är sant att Putin kunde känna att han hade förmedlat sin idé till sina samtalspartner, och det fanns inget behov av att göra något mer radikalt. Men ingen ska ta den risken. Han är väl medveten om svagheten utomlands och kan dra slutsatsen att alla de stora orden om de allvarliga konsekvenserna för Ryssland vid en invasion av dess trupper inte är något annat än tomma hot.
    Det officiella Moskva har upprepade gånger försökt förmedla till Nato sin ståndpunkt om det oacceptabla i alliansens expansion österut. Som Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov noterade slutar friheten för vissa stater där hotet mot andras säkerhet börjar. Enligt chefen för den ryska diplomatin har Kreml samlat på sig många klagomål mot det kollektiva väst.
    https://riafan.ru/1590407-the-telegraph-putin-sumel-sbit-nato-s-tolku-na-peregovorah-po-bezopasnosti-v-bryussele

  3. Det sorgligaste i det här är ju hur Sverige och svenska analytiker beter sig som de största rabiata NATO anhängarna, trots att man inte ens är med i NATO (ännu)! Tar man en sväng förbi Aftonbladet och Expressen så är det ju som om varenda krönikör och skribent där jobbar för Amerikanska utrikesdepartementet.

    • Förmodligen är det precis vad dom gör. USA propagandan i svenska media står verkligen ut. Den är som direkt kopierad ur Tredje Rikets propaganda handbok. Egentligen en verkligt otäck utveckling, för vi vet hur det gick då.

  4. Ja, det hela blir ju ganska patetiskt när västerländska ”analytiker” ska prata om Hitler. Det här är samma Hitler som Churchill ville se erövra Sovjetunionen. Samma Hitler som västerländska ”demokratier” inte sa ett knyst till när han slaktade kommunister och andra vänstermänniskor i Tyskland. Samma Hitler som västerländska ”demokratier” hade hemliga avtal med. Samma Hitler som västvärlden vägrade konfrontera förrän wehrmacht kom och knackade på deras dörr.

    Och så sitter de idag och firar och dunkar sig själva på ryggen som om det var DE som räddade Europa från Hitler, när det i själva verket var den Röda Armén och Sovjetunionen som fick sätta 27 miljoner liv till för att rädda mänskligheten från den farsoten.

    • Sant, och bara en tanke, är det även idag Ryssland som kommer att rädda välden från den farsot som efterträdde Tredje Riket och nu försöker härja i världen.

  5. När jag lyssnar på våra försvarspolitiker och militära talespersoner är det tydligt att någon strävan efter
    samförstånd och därmed förstå Rysslands försvarsläge är lika med noll.
    Sverige som är känt för att inta en självständig position i internationella konfliktfrågor är tydligt numera helt förblindad, och ingår numera bekvämt under USA/Nato o EU;s aggressiva tankebaner.
    Det talas om desinformation och påverkansmönster från främmande makt och då undrar vän av ordning vilka främmande maktsfärer det finns utöver Ryssland och Kina som är intresserade av vårt lands strategiska läge.Kan det vara så att ett splittrat USA med dess starka militärindustriella lobbyism har betydelse för vårt land när deras intressen skall bevakas var helst i den stora världen.
    Nog borde våra folkvalda ägna en tanke i den riktningen. Kan det vara så svårt att upptäcka denna odemokratiska maktfaktor och infiltration, samt lyfta ämnet till en bred folklig debatt i vår gemensamt ägda Public Service.
    Jag menar, USA/NATO;s intressen av anfallskrig, som ingen kan förneka orsakat förödande konsekvenser för miljontals oskyldiga människor, måste också vara möjligt att lyfta som ett ämne i Sveriges Riksdag.

    • För de före detta kommunalpolitiker som alla hamnar förr eller senare i Riksdagen, är status quo och självständigt politiskt och intellektuellt tänkande inte längre aktuellt.

      Den politiska klassen håller på att gå i fotspåren av den amerikanska politiska klassens öde: det emotionella moraset, och känslor har ”aldrig fel”.

      Och det analytiska haveriet är detsamma, svenskt som amerikanskt -det är därför samhörigheten är så stor och spegellik.

      Förr kunde politiker inte bara läsa böcker på flera europeiska språk, de kunde skriva dem också.

      Idag lever svenska politiker uteslutande i CNN:s nyhetslabyrint, och lyckas inte ta sig ut därifrån. Det är därför vi självklart uppfattar dem som osjälvständig amerikansk gisslan.

      Sverige har nämligen också förvandlats till en amerikansk pseudodelstat. Och för en svensk politiker är detta det mest bekväma, och man ingår gärna i Pentagons nomenklaturaklass, och lämnar den ogärna och hamnar ute i kylan med ett karriärslut.

  6. Inte sällan överför amerikanska etablissemang och tänkare sitt egna politiska och militära tänkande på din motpart: en slags projicering – man tolkar sin motpart som man själv tänker och beter sig. Ofta beror detta på ett totalitärt mantra: Allt Washington gör är alltid bra, allt som sägs är alltid sant och allt som tänks är alltid rätt och som enda land i världen måste man ut och militärt missionera och omskapa den värld som ännu inte sett det amerikanska ljuset, ty historien är ju slut och det amerikanska är alltid världens ultimata måttstock. Men stämmer verkligen det?

    I politiken är det tyvärr mycket farligt och framför allt riskabelt att använda sig av denna amerikanska projicering.

    Hur har det gått på senare år med Washingtons egna projekt och strategi? Tydligen med all god vilja och mest massiva budget (av lånade pengar) man kan tänka sig, så har SAMTLIGA av Washingtons projekt helt enkelt totalt misslyckats – det kan inte en enda bombliberal ledarsida i Sverige komma ifrån. Man kan alltså inte hylla vad våldsetablissemangen i Washington åstadkommit i resultatväg, därför måste det vara fel på både verkligheten och dem som törs tänka annorlunda än Washington och utmana denna våg av amerikansk politisk improduktiv ren galenskap.

    Irak, Libyen, ISIS/DAESH:s kalifat, Afghanistan och åtta bortkastade improduktiva år i det amerikanska Projekt Ukraina. De går inte att förklara bort: de är de amerikanska boksluten. Slutresultatet. Det är dem vi skall bedöma.

    I en amerikansk tankevärld som hos bl.a. Applebaum så måste detta bero på att mottagarna av de goda amerikanska gåvorna inte har förstått. De lever från det gamla mörkrets värld och har det ännu sämre i Washingtons efterlämnade mörker, men det är aldrig Washingtons fel. Aldrig.

    Men vilken tankevärld är det egentligen som har just verkligheten som främsta motståndare? Det verkar onekligen vara Washingtons. Drömmar, tänkande, analyser och tyckande har kroknat i precis alla dessa amerikanska projekt.

    Alla dessa projektländer lever idag i anarki, kaos, socialt, ekonomiskt och politiskt elände och i alla avseenden i en sämre situation än när den amerikanska behandlingen påbörjades.

    Dessa anledningar törs aldrig analytiker och ledarskribenter ge dig på.

    Washington har sedan länge politiskt slutat att förstå sambandet mellan orsak och verkan. Det amerikanska missionerandet har helt enkelt alltid ”bara otur”.

    Vi andra skulle kalla Washington för vad det är: inkompetent.

    Den nya amerikanska delstaten Ukraina är på väg att implodera och haverera. Kanske är det inte som vanligt och alltid Moskvas fel, utan som i de irakiska, libyska och afghanska exemplen just amerikansk inkompetens.

    Det gör ont i bombliberalernas hårstrån och själ. Men det är inte Moskvas fel. Den berömda västvärlden ”leds” nämligen av en amerikansk kommissarie Clouseau. Ty bara denne amerikanske kommissarie Clouseau kan finna de gömda irakiska kärnvapnen och hitta nyckeln till ukrainsk framtid och frihet, eftersom det alltid och aldrig gått förr.

    • Att USA kontrollerade stater lever i olika nivåer av anarki, kaos, socialt, ekonomiskt och politiskt elände är nog precis vad USA velat åstadkomma, för sådana stater är svaga stater och lättare att kontrollera. Sverige är ju ett tydligt exempel. Media, propagandan, i Sverige är ju tydligt USA styrd, politiken tydligt USA styrd, Sverige har inte längre någon självständighet.

  7. Det politiska klimatet har hårdnat vilket även märks på twitter.
    Detta bär helt och hållet USA skuld för, med deras politik gällande Ukraina, som blivit mycket aggressivare sedan Biden kom till makten. De har gjort Ryssland till den stora boven och propagandan är stenhård.
    Min dotter som är ute mycket på twitter gav mig ett sådant exempel.
    Hon berättade följande:
    En moderat politiker twittrade något om att eftersom Sverige inte var neutrala (vilket hon har helt rätt i) så kunde vi lika gärna vara med i NATO.
    I denna twitter diskussion var Mats☮︎Nilsson, jag skriver MN, min dotter jag skriver T.M. och X, som inte uppgav namn.
    MN skriver: Så vi skall stödja den ukrainska armens artilleribeskjutning av sina egna civila, aldrig i mitt namn
    X skriver: Du är en ryss, så varför bry sig om vad du säger
    MN skriver: svensk väljare
    X skriver: Om det är så bra med Ryssland flytta dit då
    MN: Bättre i Sverige
    X: skriver : Där du kan lyfta dina äckliga förrädiska åsikter utan påhälsning av FSB, så länge det är fred i alla fall
    MN skriver: Att vilja ansluta till NATO är dårskap och fosterlandsförakt
    X skriver: Ryskt troll
    TM skriver: Så billigt att kalla alla som troll som inte tycker som du
    X skriver: Folk som går till försvar för ryska troll har jag svårt att ta seriöst, antingen är du också från trollfabriken och hamnar på listan
    TM skriver: Du använder härskarteknik i brist på argumentation
    X skriver: Du är en nyttig idiot eller troll själv hur känns det
    TM skriver: Det är farligt med ensidig propaganda det behövs motvikt
    MN skriver: EKO kammaren är enorm nu för att gå med i NATO
    X skriver: Hurra alla bör säga ja till NATO.
    Som försvarsanställd finns det möjlighet att kartlägga individer som utgör ett hot mot nationen.
    TM skriver: Det är ett hot mot nationen att gå med i NATO.

    Den sista kommentaren från TM är borttagen + ett flertal andra, men inte när X menar att han som försvarsanställd kan kartlägga individer som utgör ett hot mot nationen. Detta är en skrämmande illustration över vad som pågår på de flesta twittersidorna nu i Sverige.
    Att attackera Ryssland är viktigt för att få personer att vilja ansluta sig till NATO. Man måste skapa en verklig fiende för att människor skall bli rädda och ropa efter vapen och NATO. Jag hör fler och fler röster som beklagar sig över att vi lade ned flera militärförläggningar i Sverige i början på 1990-talet, och vilken kostnad det blir när det nu är helt nödvändigt att låta dessa uppstå igen, och den enda förklaring jag får är att det beror naturligtvis på Putin och Ryssland, i annat fall skulle vi inte behöva ha ett försvar menar man.

    • Fast Twitter har väl i alla år varit känt för sitt närmast psykopatiska tonläge.

      Som vanligt är vänstern rationell och högern emotionell: kriser och hot gör att högernänniskor gärna tar skydd bakom vapen och militärmakt -det är erkänt historiska fakta.

      Många människor har ju för att helt enkelt ha sin mentala hälsa i behåll lämnat Twitter för alltid. Låt galningarna husera där, så vet vi var de finns. De är bra på att orera och visa upp sin (obefintliga) hotmakt: i Sverige är vi grundlagsskyddade mot att noteras för att yttra sin politiska åsikt; den som utför det begår ett brott och skall sitta i fängelse.

      Man kan ofta notera att de värsta hotarna och hatarna är just X-pseudonymer; de skyltar inte med namn och öppen vänlighet.

      Twitter är helt enkelt ett skrikrum för folk som egentligen utför egenterapi på sig själv, utan att veta om det. Den som skäller på andra har ofta mycket omfattande egna inre problem: en slags själsliga hjärtinfarktindivider.

      Skratta åt dem – de kan de behöva!

  8. Hela den nuvarande ensidiga internationella mediakampanjen fokuserar kring temat vargen och lammet. Den stora stygga vargen är Putin och det oskyldiga lilla lammet är Ukraina. Men tänk om det i vissa avseenden ibland är precis tvärtom. Tänk om lammet bara är ett lockbete i kampen mellan alfahannarna? Läs nedanstående artikel och fundera:
    https://www.google.com/amp/s/www.thenation.com/article/archive/neo-nazis-far-right-ukraine/tnamp/?fbclid=IwAR0ft-dBW5KvxEeNxDCihwiq3HfVeTmTTVSmGuy_NFXQlYUTz4Z8DH09Sr0

  9. Bydén och regeringen börjar få det lite svettigt, har de suttit i finsk bastu, röda som kräftor, men vad har de aningslöst ställt till med, hur kan man gå på en sån stöt, som etablissemanget, och sitt ”operativförmåga-snack, Gå ut och stupa – det skulle se bra ut, sa man redan under finska kriget. De sitter illa till nu är det inte lika roligt, och folk kommer att skylla på dem om krig utbryter, blir en svensk katastrof (till) som vi inte hämtar oss ifrån. Denna Nato-cirkus har pågått under för lång tid, finns inga svenskar som vill stupa för Ukraina, eller gå med i Nato, jo de heliga kristdemokraterna, det krigiska ”underlivs”partiet, bra att ryssarna synar deras svaga kort.

  10. Man förstår ändå det finns vissa fördelar med Sverige, Norden jämfört ryssländerna.
    Jag tittade på en film från Ukraina gällande infrastrukturen där cyklandet ökat markant förmodligen i samband med pandemin då man sitter nära varandra i bilar och bussar.
    Problemet är bara att där i Ukraina planeras inte infrastrukturen i samma takt så det finns knappt några cykelvägar. Cyklister tvingas trängas bland bilarna och det är något jag personligen bestämt vill undvika.
    Vill minnas det är samma problem i USA. Där finns mest bara bilvägar.
    Finns problemet i Ukraina så är det troligtvis samma i både Ryssland och Belarus.
    Men i Belarus finns cykelfabriker.
    Cyklar kommer ofta från Belarus i de här länderna och även jordbrukstraktorerna.

    Jag har hittat en kanal med filmer från Ukraina jag ska titta på efterhand.
    Kanalen har engelskt namn, Life in Charkiv, men är ryskspråkig.
    De talar ryska men talar sakta så man kan urskilja orden bättre.
    Det är mycket bra för mig.
    Ukraina verkar ha en brokig historia och inflytandet från s.k. ”västländer” är inget nytt.
    Den mest stabila perioden kanske var Sovjettiden sedan allt motstånd slagits ned av boljsevikerna.
    Men i västra Ukraina fanns säkert ett underliggande tryck och motstånd mot Ryssland hela tiden.
    Det militärindustriella komplexet blev stort i Ukraina under Sovjetperioden.
    Mycket av det är idag ruiner men en del lever fortfarande.
    Det ser ut att vara precis som hos oss där en storindustri kan vara nedlagd men vissa verksamheter lever kvar.
    Tycker det är högst märkligt att Ukraina som haft och till viss del fortfarande har en så pass stor militärindustri ändå ska behöva köpa vapen från England.
    Man verkligen undra om den Ukrainska regeringen gör samma sak som Sveriges regering när de köpte Patriot-robotar från USA.
    I första hand vill de köpa sig vänskap.
    I andra hand vill de köpa vapnen.
    Allt för folkets pengar naturligtvis.

  11. Putin har Rysslands permanenta strategiska mål för ögonen. Rysslands strategiska mål är att ha EU och USA åtskillda, och EU uppdelat i sina medlemsstater, så att de kan övertygas en och en, eller vändas mot varandra. Det är därför EU och Nato kallas fredsprojekt, de både hindrar Tyskland, Frankrike, Italien, Spanien och UK från att föra krig med varandra och bli utmanövrerade en och en av Ryssland.

    Ryska strategiska mål är en spegelbild av Storbritanniens strategiska mål från förr. Förr ville Storbritannien att ingen av kontinentaleuropas medelstora stater skulle växa sig för stark och styra över övriga, och ingick allianser med andra länder mot Napoleon, Kaisern och Hitler. Ryssland vill inte förhandla med ett enat Europa, särskilt inte i allians med USA, men det är vad de möter. Sammantaget är USA och EU en alldeles för stark motståndare för Ryssland, särskilt ekonomiskt. Med dagens vapenteknik är det ingen idé att spekulera i militära styrkeförhållanden, ett land som förefaller underlägset land kan starta kärnvapenkrig. MAD-doktrinen gäller fortfarande i bakgrunden.

    Ryssland stöder högernationalistiska krafter i Europa, därför att de försvagar Eu´s överstatlighet.

    När vi observerar drönare över skyddsobjekt finns två tänkbara orsaker. Antingen råkar privatpersoner flyga in just över kärnkraftverken på ostkusten samtidigt som ryska landstigningsfartyg förs in i östersjön och det står 100.000 ryska soldater vid Ukrainas gräns. Eller så flyger ”någon” med drönare över kärnkraftverk för att påminna om att vi är sårbara.

    Bara ett enkelt hot.

    • Och USA:s strategiska mål är att hålla EU och Ryssland åtskilda, det är en spegelbild av Storbritanniens gamla politik i Europa! Ska EU ha någon som helst relevans så måste Bryssel frigöra sig från skojarna på andra sidan Atlanten samtidigt som man håller rent mot andra stormakter som Kina och Ryssland. Sen är ju Nato inget fredsprojekt utan ett krigsprojekt för USA:s maktpolitiska ambitioner och som i praktiken försvagar en egen EU-militär och utrikespolitik värd namnet. Denna strategi från USA:s sida kan ju vem som helst med lite hjärna räkna ut men tydligen finns det de som tror på USA-propagandan fullt ut. Fullständigt löjligt att tro att Ryssland i detta läge skulle flyga med primitiva drönare över svenska kärnkraftverk! Till vilken nytta? Kärnkraftverk är inget bra mål det är bättre att sätta en missil i riksdagshuset i så fall! För att göra det svenska folket ännu mer avogt inställda mot Ryssland under en av MSM-medias värsta desinformationskampanjer styrda från USA? Och det står inga hundra tusen ryska soldater vid Ukrainas gräns försök fatta att det är propaganda!

    • Visst är det i mycket sett så.

      Men den amerikanska Brzezinski- och Wolfowitzdoktrinen används ännu av Washington.

      Och det är till Europas nackdel.

      För över 25 år sedan gick Europeiska unionen om Amerika ekonomiskt, och i november 2021 blev Kina landet med världens största nationalekonomi, en nivå USA haft sedan 1870.

      Europas befolkning är nära en miljard och är tre gånger så stor som Nordamerikas.

      Vi, den europeiska storebrodern, en 5 000 år gammal kultur, måste fråga oss varför vi ska styras i utrikespolitiken och säkerhetspolitiken av lillebror Washington, som blev en fullvärdig demokrati året 1968.

      Är det inte dags att befria Europa från det dysfunktionella och våldsskapande amerikanska oket en gång för alla?

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here