Ännu ett dåligt år för Palestina – och nu måste omvärlden agera!

Ännu ett dåligt år för Palestina – och nu måste omvärlden agera!

År 2021 blev ännu ett i raden av dåliga år för invånarna i det av Israel ockuperade Palestina. Enligt FN:s Kontor för Samordning av Humanitära Frågor (OCHA) var framför allt Israels militära angrepp mot Gaza i maj och den fortsatt pågående pandemin de viktigaste orsakerna till försämringen – men även ökat bosättarvåld, fler rivningar och förstörelse av palestinsk egendom, tillsammans med splittringen inom den palestinska ledningen, har bidragit till situationen.

Under 2022 beräknas 2,1 miljoner palestinier under ockupation vara i behov av humanitär assistans – 63% av de boende i Gaza och 23% av de på Västbanken. De mest utsatta behöver enligt OCHA runt 510 miljoner US dollar för att lindra den värsta nöden.

Den mest förödande enskilda händelsen var det 11 dagar långa angreppet mot Gaza, som dödade runt 260 palestinier, åtminstone 190 av dem civila och 67 barn. Omkring 2.000 människor skadades, många med allvarliga livslånga handikapp som följd. På Västbanken dödades under samma tid 26 palestinier, och 6.900 skadades, vid olika konfrontationer med israelisk militär. På den israeliska sidan registrerades sammanlagt 13 döda, varav två barn.

Det stora problemet är att det inte finns några tecken på framsteg vare sig politiskt eller på marken i de ockuperade områdena. Den nya regeringen i Israel, under högerextreme Naftali Bennett, vägrar varje diskussion om palestinsk självständighet. Några fredsförhandlingar har inte ägt rum på årataI. I Gaza lever nu i vinter fortfarande ungefär 8.250 personer utan ordentliga bostäder efter attackerna i maj. I östra Jerusalem, tänkt huvudstad i Palestina, hotas runt 1.000 palestinier av vräkning för att ge plats åt judiska nybyggare, och de israeliska myndigheterna drar hela tiden in palestiniernas “uppehållstillstånd” när de efter hand går ut.

Splittringen mellan de palestinska fraktionerna kvarstår. Korrupta politiker har, tillsammans med Israel, stoppat de tilltänkta valen av ny president och nytt parlament. Den palestinska myndigheten ägnar sig åt att i samråd med den israeliska säkerhetstjänsten jaga oppositionella och fängsla och avrätta kritiker som den välkände Nizar Banat. Politiskt är man helt vingklippt och gör drängtjänst åt ockupationen för att få ut åtminstone en del av de ekonomiska medel – tullar, olika avgifter – som israelerna annars håller inne. Palestinas handel med omvärlden blockeras av Israel – som istället anställer palestinska arbetare, även barn, för slavlöner under orimliga arbetsförhållanden i de olagliga så kallade “bosättningarna” på Västbanken. Runt 133.000 palestinier arbetar nu i bosättarindustrin.

Rivningar och förstörelse av palestinsk egendom på Västbanken fortsätter, och har enligt OCHA ökat med 30-40% det senaste året mot året före. Sedan OCHA började sin registrering 2009 har 8.191 palestinska strukturer rivits – varav 1.478 finansierade med bistånd – medan 12.164 palestinier har fördrivits och 135.825 på olika sätt påverkats.

Nya projekt för byggen av bosättningar kommer hela tiden upp, och hittills har Israel flyttat närmare 700.000 personer ur sin egen befolkning att leva och bo på ockuperad mark . 5.983 palestinier har dödats, och många 10.000-tals skadats under dessa år. Sedan ockupationen inleddes 1967 har över 800.000 palestinier – 20% av befolkningen och 40% av alla män – passerat genom det israeliska fängelsesystemet. I israeliska fängelser sitter nu 4.550 palestinier, även barn, efter att på olika sätt ha protesterat mot ockupationen. Omkring 500 politiska fångar, bland dem flera barn, hålls i “administrativt förvar” på obestämd tid utan anklagelser, rättegång eller dom. Israel är det enda land i världen som systematiskt ställer barn inför militärdomstolar.

Sedan Israel hösten 2021 terrorstämplade sex palestinska människorättsorganisationer – bland annat Palestinas motsvarighet till Rädda Barnen “Defense for Children International- Palestine” (DCI-P) – har också möjligheterna att få veta vad som faktiskt pågår minskat dramatiskt. Israelisk militär har stormat DCI-P:s kontor, beslagtagit datorer och arkiv och hotat medarbetarna. Terrorstämplingen gör det farligt att fortsätta arbeta för mänskliga rättigheter i Palestina och israelerna har också gjort framstötar för att förmå regeringarna i väst att sluta stödja de utpekade organisationerna. Bland annat har Nederländerna nu avbrutit sitt stöd till “Unionen av Jordbruksarbetarkommittéer” (UAWC), en annan av de terrorstämplade organisationerna – något som välkomnats av Israels utrikesministerium som “viktigt och korrekt”.

Finns det då ingenting man kan göra? Jovisst!

Först och främst måste omvärlden inse att den här situationen inte kommer att förbättras av sig själv, eller av fagert tal och mjuk påverkan genom nära samarbete med ockupationsmakten – och att ockupationen kommer att fortsätta och ytterligare förvärras om ingenting görs. Det finns en mängd FN-resolutioner att luta sig mot – inte minst den viktiga Säkerhetsrådets resolution 2334 (2016) – som förklarar att bosättaraktiviteterna på palestinsk mark måste upphöra, militär och bosättare kallas hem och en palestinsk stat upprättas vid sidan av Israel enligt FN-beslut.

Inte minst skulle Sverige, och EU, om man ville, kunna sätta ekonomiskt och politiskt tryck på Israel, införa sanktioner, avinvesteringar och bojkotter – något som palestinierna i många år begärt – och kräva nya förhandlingar utifrån FN-resolutionerna och arbeta för den palestinske presidentens, Mahmoud Abbas, förslag om en snar internationell konferens om Palestina. Man kan stötta den palestinska ekonomin genom ökad handel och ersätta beroendet av Israel med satsningar på moderniseringar och infrastruktur på marken, som ger palestinska jobb. Man kan erbjuda sig som medlare och förhandla fram demokratiska val i Palestina och agera för ett avbrytande av den förödande blockaden av Gaza. Sist men inte minst måste man sluta tiga om övergreppen och ställa samma krav på Israel som man normalt gör på andra länder som förbryter sig mot demokrati och mänskliga rättigheter.

Av någon anledning gör man inte detta. Varför? Exakt vad väntar man på?