NATO/Ryssland-konflikten i Ukraina: Västvärldens ryggmärgsreaktion kommer att visa sig extremt självdestruktiv

Den här aktuella artikeln av fredsforskaren Jan Öberg, som kommer från Danmark men bor i Lund, har översatts av Rolf Nilsson.

https://janoberg.me/2022/03/16/nato-rusland-konflikten-i-ukraine-vestens-rygmarvsreaktion-vil-vise-sig-ekstremt-selvdestruktiv/

_________________________________________________

NATO/Ryssland-konflikten i Ukraina: Västvärldens ryggmärgsreaktion kommer att visa sig extremt självdestruktiv

Självrättfärdigt ryggmärgshat, en inre russofobisk ’svinehund’ och laglöshet, som svar på Rysslands invasion av Ukraina, kommer att skada västvärlden själv och påskynda dess nedgång och förfall.

Enligt det danska lexikonet betyder termen ”den inre svinehunden” ungefär ”illvilligt, hatiskt driv, som gömmer sig bakom en persons, till synes vänliga och toleranta, yttre”.

Den här ’svinehunden’, som kan tillhöra både eliterna och massorna, har de senaste veckorna släppts helt lös bland både höga och låga, utmed hela det politiska spektrumet. Det verkar inte längre finnas några gränser för vad som kan sägas om ryssar och Ryssland – även utan ett jämförande perspektiv – och vad som kan göras för att isolera landet och folket ekonomiskt, kulturellt, socialt, finansiellt och mediamässigt. Allt med hänvisning till Rysslands – huvudlöst överreagerande – invasion av Ukraina. Ordet ”Putin” förklarar, som genom ett trollslag, allt.

Det är ett förakt och ett hat som måste ha legat latent djupt i det kollektiva omedvetna väldigt länge. Detta är förmodligen till stor del en konsekvens av de så kallade fria mediernas systematiska, ensidiga ”hotbedömningar” under decennier – återigen utan jämförande analys av Natos beteende och militära överutgifter – och utelämnandet av varje perspektiv på Rysslands historia, säkerhetsbehov eller deras uppfattningar om oss.

Att förklara har förvrängts – av vem? till att vara liktydigt med att försvara. Samtalet har tystats. Saken – fundamenta – försvinner och kvar finns bara personangreppet, kategorisering och positionering: ”Putin Versteher”, ”pro-ryss”, ”anti-NATO”, ”putinist” eller ”betald av Kreml”.

Även om jag, som reaktioner på mina uttalanden till dansk press, har fått nog så många lovord, vilket jag är djupt tacksam för, har jag också fått min del av shit-stormen på sociala medier.

Medias roll i den hatiska reaktionen

Media har lagt en mycket betydande del av klangbottnen till det gränslösa hat som nu sprider sig, från de lägsta instinkterna till konkreta handlingar och reaktiva åtgärder på högsta nivå av politiskt beslutsfattande.

Dansk mainstreammedia, inte minst public service Danmark Radio, som enligt lagen har ett särskilt ansvar för folkupplysning, har bara meddelat – som ett faktum som inte krävde dokumentation – att Ryssland var fienden, ett hot, och förtigit den militär-ekonomiska obalansen, tonat ner, eller helt utelämnat, det förkastliga i USA:s och andra NATO-länders krig, ockupationer, massdödande, flyktingskapande, regimförändringar – och misslyckade försök till sådana, som i Syrien – samarbete med terrorister, de fruktansvärda mänskliga konsekvenserna av dessa krig och t.ex de kvävande sanktionerna mot Irans oskyldiga 85 miljoner människor. Och Israels bombningar och kärnvapen har man för länge sedan upphört att rapportera om.

Jag, som dagligen följer dessa teman genom ett brett spektrum av medier, har under de senaste, minst 20, åren korsat mig varje dag över det uppenbara sätt på vilket allt är tillrättalagt till klar fördel för USA och Nato-länderna. Man har uteslutande använt västerländska källor och nyhetsbyråer, sammankallat experter bekostade av Natos regeringar i statliga forskningsinstitut som DIIS i Danmark, och praktiskt taget aldrig publicerat material som skulle kunna belysa Rysslands intressen, sätt att tänka eller åsikter om vad vi i Natos krets företog oss.

Ett mediekrig har pågått i decennier. Idag reagerar helt vanliga människor så våldsamt och har ingen aning om hur mycket de har blivit förförda av ständiga, objektivt okunniga, goda/onda världsbilder.

De oåterkalleliga, förhastade beslutens outhärdliga dårskap

Således är regering, politiker, forskare och media – med det klassiska förbehållet för enskilda undantag – idag helt i känslornas våld. Lagar kan överträdas, särskilda lagar införas, pengar tas från världens fattiga till ukrainska flyktingar; affärer har plötsligt blivit PR-politiskt korrekta med Ukrainas flaggor och blå/gula belysningar och omedelbart upphörande av all verksamhet i Ryssland.

Från den ena dagen till den andra har EU inga resursproblem med 2-3 miljoner flyktingar från Ukraina, medan man 2015 inte kunde hantera 1,5 miljoner – främst muslimer, och det är viktigt – från de krigsområden som USA m.fl. NATO-länder har härjat i årtionden och många gånger värre än Ryssland, åtminstone fram till idag, har gjort det i Ukraina. Tyskland beslutar – återigen utan analys – att omedelbart upprusta sin militär med 112 miljarder USD per år. Rysslands militärutgifter uppgår till US $ 66 miljarder!

Danmark och flera politiska partier kastar sina grundläggande åsikter om militarism, baser, kärnvapen och Nato överbord. Man måste ju ta ansvar i den nya situationen, ’lägga handen på kokplattan’, som premiärminister Frederiksen uttrycker det.

I hundflockens berusning vill ingen riskera att framstå som försiktig, måttlig eller ha förståelse för de underliggande Ryssland-NATO-konflikterna. Man tar avstånd från våldet – Rysslands, men inte andras, inte ens i närheten av samma grad – och förbiser helt de bakomliggande konflikter, som handlar om Ryssland och Nato och inte alls Ryssland och Ukraina. Ukraina är bara den olyckliga krigsskådeplatsen.

Fler vapen och mer upprustning – oavsett kostnaden för vårt samhälle på lite längre sikt, vilket ingen analyserar – är det enda svaret som behövs. Det måste gå så fort. Och vi måste stå tillsammans nu – och vi står tillsammans.

Kanske inte så bra om det som man äntligen kan enas om – i en annars genomgående splittrad västvärld utan klarsynt ledarskap – i övermorgon visar sig vara en fundamentalt felaktig och självdestruktiv hållning.

Gud vet hur ett sådant, intellektuellt undermåligt, tilltag som att sätta upp Danmarks militärutgifter till 2 % av BNP, kan göras av människor vi skulle vilja uppfatta som ansvarsfulla politiker.

För det första är det intellektuellt nonsens att militärutgifterna ska öka om ett lands ekonomi går bra och minska om den inte gör det. Militära utgifter måste avgöras i förhållande till en seriös hotanalys – vilka tänkbara hot har så liten sannolikhet och effekt att vi inte behöver förbereda oss på dem? Vilka hot är så stora att vi inte kan eller har råd att gardera oss mot dem? Och vilka hot finns kvar som vi både kan göra något åt ​​och har råd att bygga ett adekvat försvar mot? Och så tittar man på statskassan och prioriterar mellan alla utgifter för en stat.

Gud måste således också vara den ende som vet hur Christiansborg har räknat ut att Rysslands invasion av Ukraina ska mötas med 2% av BNP och inte med 1,8% eller 4,4%. I själva verket är den sortens åtgärder inget annat än en extremt dyr signalpolitik av lägsta kunskapsmässiga karaktär och bekostad av skattebetalare, som aldrig protesterar mot vanvettet, eftersom de är uppskrämda. Putin, den där satan, kommer ju om vi inte pungar ut.

Vad detta kommer att kosta det danska samfundet på 10-20 års sikt finns det garanterat ingen som analyserat, innan beslutet antogs.

Och vidare: Kulturevenemang som involverar ryssar läggs ner på löpande band – utställningar och konserter. Det groteska är att dessa initiativ även påverkar ryska konstnärer som uttryckligen tagit avstånd från Rysslands invasion. Med andra ord, de straffas just för att de är ryssar.

Ministrarna uppmanar forskare att stoppa pågående forskningssamarbeten och absolut inte starta nya. Ryska varor tas bort från butikerna. Freds- och andra demonstrationer går bara till den ryska ambassaden, inte till Nato-ländernas, som – extremt provocerande – just har utökat Nato och dumpat alla sakkunniga varningar i papperskorgen. Och som nämnts, fört krig i en omfattning som gör Ryssland till en dvärg i jämförelse.

Facebook finner det lämpligt att tillåta hatretorik mot ryssar – och bara mot dem förstås – så länge det är inom ramen för kriget i Ukraina.

Gud vet hur långt ryssarna och vi andra kommer att tvingas lida under denna vår tids parallell till antisemitism: russofobi?

Gud vet när denna kollektiva psykos, denna masshysteri med ett enda fokus, kommer att kunna upphöra generationer fram i tiden?

Gud vet om någon i det kristna västerlandet en dag kommer att tänka på Lukasevangeliets ord: ”Huru kommer det till, att du ser grandet i din broders öga, men icke bliver varse bjälken i ditt eget öga? Huru kan du säga till din broder:’Broder, låt mig taga ut grandet ur ditt öga’, du som icke ser bjälken i ditt eget öga? Du skrymtare, tag först ut bjälken ur ditt eget öga; därefter må du se till, att du kan taga ut grandet i dín broders öga..” (Luk 6, 41-42).