Allt som glittrar är inte nödvändigtvis ryskt guld

Denna artikel av den kände geopolitiske analytikern Pepe Escobar har publicerats 17/3 och har översatts av Rolf Nilsson. Länk. https://www.strategic-culture.org/news/2022/03/17/all-that-glitters-is-not-necessarily-russian-gold/

_______________________________________

Allt som glittrar är inte nödvändigtvis ryskt guld

Den ”regelbaserade internationella ordningen” – som i ”our way or the highway” – löses upp mycket snabbare än någon kunde ha förutsett.

Eurasia Economic Union (EAEU) och Kina börjar nu utforma ett nytt monetärt och finansiellt system, vilket går förbi US-dollarn, övervakat av Sergei Glazyev och avsett att konkurrera med Bretton Woods-systemet.

Saudiarabien – förövare av bombningar, hungersnöd och folkmord i Jemen, beväpnat av USA, Storbritannien och EU – påskyndar genombrottet för petro-yuan.

Indien – den tredje största importören av olja i världen – är på väg att underteckna ett megakontrakt för att köpa olja från Ryssland, med en enorm rabatt och med hjälp av en rubel-rupee-mekanism.

Riyadhs oljeexport uppgår till cirka 170 miljarder dollar per år. Kina köper 17 % av det, jämfört med 21 % för Japan, 15 % för USA, 12 % för Indien och ungefär 10 % för EU. USA och dess vasaller – Japan, Sydkorea, EU – kommer att förbli inom petrodollar-sfären. Indien, precis som Kina, kanske inte.

Bakslag för sanktionspolitiken är på gång. Till och med en marknads-/kasinokapitalism-favorit som uber-nörden Credit Suisse-strategen Zoltan Poznar, tidigare vid NY Fed, IMF och Treasury Dept., har tvingats erkänna, i en analytisk anteckning: ”Om man tror att västvärlden kan införa sanktioner som kommer att maximera smärtan för Ryssland, genom att minimera riskerna för finansiell stabilitet och prisstabilitet för väst, då kan man också tro på enhörningar.”

Enhörningar är varumärket för den massiva NATOstans psyops-apparat, överdådigt illustrerad av det iscensatta, helt falska ”toppmötet” i Kiev mellan preminärminister Zelensky och premiärministrarna i Polen, Slovenien och Tjeckien, grundligt avslöjat av John Helmer och polska källor.

Poznar, en realist, antydde i själva verket den rituella begravningen av finanskapitlet i den ”regelbaserade internationella ordningen”, verksam sedan de tidiga kalla krigets år: ”Efter slutet av detta krig [i Ukraina] kommer ”pengar” aldrig att bli vad det en gång var.” Speciellt när Hegemonen demonstrerat sina ”regler” genom att inkräkta på andras pengar.

Och det gestaltar den centrala grundsatsen i 2000-talets militära geopolitik som monetär/ideologisk. Världen, särskilt den globala södern, kommer att behöva avgöra om ”pengar” representeras av det virtuella, turboladdade kasinot, privilegierat av amerikanerna eller av verkliga, påtagliga tillgångar, som energikällor. En bipolär finansvärld – US-dollar vs. yuan – är nära till hands.

Det finns inga säkra bevis – ännu. Men Kreml kan säkert ha spelat med, att genom att använda Rysslands utlandsreserver som lockbete, som sannolikt skulle komma att frysas av sanktioner, kan slutresultatet bli att petro-dollarn krossas. När allt kommer omkring har den överväldigande majoriteten av den globala södern vid det här laget till fullo förstått att den uppbackade amerikanska dollarn som ”pengar” – enligt Poznar – är absolut opålitlig.

Om så är fallet, kan man tala om en Putin-ippon från helvetet (ippon är en judoterm, som innebär den högsta poäng man kan få för t.ex. ett kast, och Putin har som bekant svart bälte i judo, ö.a.).

Det är rätta tiden för guldrån

När jag beskrev framväxten av det nya paradigmet, från det nya monetära system, som skulle utformas genom ett samarbete mellan EAEU och Kina för tillkomsten av petro-yuan, utbröt en seriös informerad diskussion om en avgörande del av pusslet: vad har hänt med den Ryska guldreserven.

Tvivel virvlade runt den ryska centralbankens påstådda självmordspolicy, att behålla tillgångar i utländska värdepapper eller i banker som var sårbara för västerländska sanktioner.

Naturligtvis finns alltid möjligheten att Moskva räknade ut att nationer som innehar ryska reserver – som Tyskland och Frankrike – har tillgångar i Ryssland som lätt kan förstatligas. Och att statens totala skuld plus ryska företag till och med överstiger mängden frysta reserver.

Men hur ligger det till med guldet?

Från och med den 1 februari, tre veckor före starten av Operation Z, hade den ryska centralbanken 630,2 miljarder dollar i reserver. Nästan hälften – 311,2 miljarder dollar – placerade i utländska värdepapper och en fjärdedel – 151,9 miljarder dollar – på inlåning hos utländska affärs- och centralbanker. Inte direkt en lysande strategi. I juni förra året hade den strategiska partnern Kina 13,8 % av Rysslands reserver, i guld och utländsk valuta.

När det gäller det fysiska guldet finns 132,2 miljarder dollar – 21 % av de totala reserverna – kvar i valven i Moskva (två tredjedelar) och St. Petersburg (en tredjedel).

Så inget ryskt guld har frysts? Tja, det är komplicerat.

Huvudproblemet är att mer än 75 % av den ryska centralbankens reserver är i utländsk valuta. Hälften av dessa är värdepapper, som statsobligationer: de lämnar aldrig landet som emitterade dem. Ungefär 25 % av reserverna är kopplade till utländska banker, mestadels privata, samt BIS och IMF.

Återigen är det viktigt att komma ihåg Sergej Glazyev och vad han skriver i sin banbrytande uppsats Sanctions and Sovereignty:: ”Det är nödvändigt att slutföra de-dollariseringen av våra valutareserver och ersätta dollar, euro och pund med guld. Under de nuvarande förhållandena, med den förväntade explosiva tillväxten i guldpriset, är dess massexport utomlands likt ett förräderi och det är hög tid för tillsynsmyndigheten att stoppa den.”

Detta är en kraftfull anklagelse mot den ryska centralbanken – som lånade mot guld och exporterade det. För allt jag vet skulle centralbanken kunna anklagas för att ha utfört ett inside-jobb. Och därefter slogs de av häpnad av de förödande amerikanska sanktionerna.

Som en Moskvaanalytiker uttrycker det, hade centralbanken ”levererat vissa volymer guld till London 2020-2021. Detta beslut motiverades av ett högt pris på guld vid den tiden (nära $2000 per uns) och kunde knappast ha initieras av Putin. Om så är fallet kan detta beslut betecknas som väldigt dumt, eller till och med en del av en avledningstaktik (…) Det mesta av guldet som levererades till London lagrades inte, utan såldes och överfördes till valutareserver (i euro eller pund) som frystes senare .”

Inte konstigt att många människor i Ryssland är arga. En snabb tillbakablick är på sin plats. I juni förra året undertecknade Putin en lag som upphäver kraven på hemsändning av valutaintäkter från guldexport. Fem månader senare exporterade Rysslands guldhandlare som galningar. En månad senare ville duman veta varför centralbanken hade slutat köpa guld. Inte undra på att ryska medier bröt ut i anklagelser om ”ett aldrig tidigare skådat [guld]rån”.

Nu är det mycket mer dramatiskt: RIA Novosti beskrev den amerikanskt dikterade frysningen som – inget annat än – ett ”rån” och förutspådde vederbörligen ett globalt ekonomiskt kaos. När det gäller centralbanken har den återgått till att köpa guld.

Inget av ovanstående förklarar dock något ”saknat” guld som de facto inte är i den ryska centralbankens besittning. Och det är där en något skum typ som Herman Gref kommer in i bilden.

Låt oss kolla upp det här med statsdumans ledamot, Mikhail Delyagin, som hade några saker att säga om guldexporten till London:

– Den här processen har pågått under det senaste året. Det exporterade, enligt vissa uppskattningar, 600 ton guld. [Ryska centralbankens chef] Nabiullina sa – den som vill sälja guld för att få kontanter, eller om du bryter guld och handlar med det, kom ihåg att staten, i min person, inte kommer att köpa guld från dig till ett marknadspris. Vi tar det med stor rabatt. Om du vill få ärliga pengar för det, exportera det. Världens centrum för guldhandel är London. Följaktligen började alla exportera och sälja guld där. Inklusive herr [Herman] Gref. Chefen för den formellt statsägda Sberbank sålde en stor del av sina guldreserver.”

Se här för fascinerande detaljer om Sberbanks Gref-skojerier.

Håll utkik efter den guldgaranterade rubeln

Det kan vara fråga om för lite för sent, men nu har åtminstone Kreml inrättat en kommitté – med auktoritet över centralbanksnördarna – för att hantera de viktiga frågorna.

Det känns förbryllande att den ryska centralbanken inte lyder under varken den ryska konstitutionen eller rättssystemet, utan i själva verket är underordnad IMF. Man kan hävda att detta kartelldesignade finansiella system – som innebär noll suveränitet – helt enkelt inte kan hanteras direkt av någon nation på planeten, och Putin har försökt undergräva det steg för steg. Det inkluderar naturligtvis att behålla Elvira Nabiullina på jobbet även när hon vederbörligen till punkt och pricka följer Washington-konsensus (för betydelse se här och här, ö.a.).

Och det för oss tillbaka till möjligheten med ultrahöga insatser, som Kreml från början kan ha velat driva obegränsat, vilket tvingar atlantikerna att avslöja sina verkliga kort och avslöja sina system i en spektakulär uppvisning av att ”Kungen är naken”, för en publik över hela världen.

Och det är där det nya monetära/finansiella systemet EAEU/Kina kommer in i bilden, under Glazyevs övervakning. Vi kan verkligen föreställa oss att Ryssland, Kina och stora delar av Eurasien gradvis skiljer sig från kasinokapitalismen; rubeln omvandlas till en guldstödd valuta; och där Ryssland fokuserar på självförsörjning, produktiva inhemska investeringar och handelsförbindelser med större delen av den globala södern.

Långt bortom sina konfiskerade utländska reserver och tonvis av guld som säljs i London, är det viktiga att Ryssland förblir den ultimata kraftkällan för naturresurser. Brister? Lite åtstramningar ett litet tag kommer att ta hand om det: inget så dramatiskt som den nationella utarmningen under det nyliberala 1990-talet. Och extra uppsving skulle komma från att exportera naturresurser till premium-rabatterade priser till andra länder i BRICS och större delen av Eurasien och den globala södern.

Det kollektiva väst har precis åstadkommit en ny, tafflig klyfta mellan öst och väst. Ryssland vänder upp och ner på det, till sin egen fördel: trots allt randss den multipolära världen i öst.

The Empire of Lies kommer inte att backa, eftersom det inte har någon plan B. Plan A är att ”ta bort” Ryssland över hela – det västerländska – spektrumet. Än sen då? Russofobi, rasism, 24/7 psyops, propaganda på högvarv, avbryta kultur på nätet, det spelar ingen roll.

Fakta spelar roll: Björnen har tillräckligt med nukleär/hypersonisk hårdvara för att krossa NATO på några minuter före frukost och lära ut en läxa till det kollektiva väst innan aperitifen före middagen. Det kommer nog en tid då någon exceptionell person med en anständig IQ äntligen kommer att förstå innebörden av ”säkerhetens odelbarhet”.