Sex mediejättar kontrollerar 90 % av vad du läser, tittar på och lyssnar på. Påverkas yttrandefrihet och demokrati?

Ingress: Ägandet i media visar en kraftigt ökad koncentration liksom ägandet i andra branscher. Nu köper multimiljardären Elon Musk Twitter. Är det bra att enorm rikedom med därtill kopplade inressen har ett avgörande inflytade på media och därtill hörande frågor som yttrandefrihet och demokrati. Vi har publicerat massor av artiklar om media och yttrandefrihet här. Länkar till ett urval finns efter artikeln nedan.

Jag har även behandlat mediekoncentrationen i Sverige. Här ett utdrag ur en artikel ”

”Mediekoncentrationen av media ökar

På bara 20 år har ägarkoncentrationen inom svensk media ökat kraftigt. År 2000 fanns 28 ägare till landets runt 100 dagstidningar. Idag återstår åtta ägare. Nästan hälften av den svenska dagspressen ägs av familjen Bonnier.

Redan för tio år sedan varnade journalistförbundets dåvarande ordförande Agneta Lindblom Hulthén för ägarkoncentrationen.”
Koncentrationen av media ökar – påverkas yttrandefrihet och debatt?

Här en artikel i ämnet av Patrick Wood som publicerats här. I andra artiklar hävdas att 4-5 företag kontrollerar 90 % av media i USA. Medieoligarkerna i världen och i Sverige.
________________________________________________________________________

Sex mediejättar kontrollerar 90 % av vad du läser, tittar på och lyssnar på

Direktörer för dessa 6 mediejättar sitter också i över 500 andra jätteföretag och 30 procent av dessa sammankopplingar finns inom samma 6 företag. Detta är nepotism av den mest dysfunktionella karaktären, och som skapar en förutsägbar ekokammare, som hjärntvättar hela populationer. Detta är en rapport som måste läsas. 

”Vi kan ha demokrati i det här landet, eller så kan vi ha stor rikedom koncentrerad i händerna på ett fåtal, men vi kan inte ha båda.” — Högsta domstolens justitieråd Louis D. Brandeis

En krispig novemberdag 2014, när jag rusade genom Bostons Downtown Crossing i rusningstid, fick jag ett samtal som skulle förändra min karriär: jag erbjöds mitt första heltidsjobb som journalist, som teknik- och nystartsreporter för ett lokal online-mediaföretag, som heter BostInno. När jag ser tillbaka på det ögonblicket och minns den svindlande spänningen som satte in, ser jag en idealistisk ung kvinna, som ännu inte har förstått hur mediemaskinen verkligen fungerar. Jag önskar att jag kunde dämpa hennes förväntningar på något sätt. Jag önskar att jag kunde skydda henne från den förkrossande besvikelse som kommer med att inse att den här branschen hon har valt inte är vad hon naivt tror att den är.

Inte alltför långt innan jag anställdes hade BostInno förvärvats av American City Business Journals, den största utgivaren av affärsnyheter i storstäder varje vecka i USA. I mina tidiga samtal med kollegor var det uppenbart att de fortfarande anpassade sig till livet efter förvärvet. Visst, det fanns förmåner som följde med att förvärvas – men trycket att nå höga läsarsiffror innebar att författare nu var tvungna att prioritera vissa ’clickbait’-historier framför andra. Dessutom minns jag tydligt en fixering vid kvantitet. Författare förväntades skriva ut minst tre eller fyra berättelser om dagen, i ett försök att nå en så bred publik som möjligt, vilket frustrerande nog innebar att vi ofta inte hade tid att täcka komplexa ämnen på det djup som krävdes. Vår erfarenhet, som det visar sig, är inte precis unik.

I en nyligen genomförd undersökning, som jag genomförde, sa 60 % av journalisterna att de hade arbetat för en tidning som köptes upp av ett större företag medan de var där – och 40 % av den gruppen medgav att de hade sett negativa förändringar i sina förväntningar på sitt arbete, eller på sin arbetsmiljö efter uppkppet

Om du granskar historien om otaliga mediefusioner och förvärv under de senaste decennierna, kommer du att göra en oroande upptäckt: lokala, oberoende medieföretag dör ut i massor. Resultatet? Den stora majoriteten av nyheterna du får dig till livs är skräddarsydda för att tjäna företagens och deras ledares intressen, snarare än medborgarnas.

The Great Media Consolidation continues:

– NYT buys The Athletic
– BuzzFeed buys Complex
– VOX buys GroupNine
– Axel Springer buys Politico
– Dot Dash buys Meredith
– Minute Media buys Player’s Tribune

What’s next? https://t.co/P435ij5Zxc

— Cristian Nyari (@Cnyari) January 6, 2022

Det kanske är självklart, men media spelar en nästan kvalmigt framträdande roll i vår vardag, speciellt här i USA.

Faktum är att amerikaner spenderar i genomsnitt 12 och en halv timme per dag på att konsumera nyheter via TV, Internet, tidningar, tidskrifter och radio. Media formar vårt samhälle på en mängd olika sätt. De berättar för oss vilka världshändelser som förtjänar vår uppmärksamhet. De har makten att påverka vad vi köper. När vi formar våra åsikter om allt, från invandring, sjukvård, utbildning och miljö, till enskilda politiska kandidater, kan de också ha betydande påverkan när det kommer till val. Studier har visat att mediabevakning ibland har en stark inverkan på straffrättsliga beslut, särskilt för våldsbrott. Och genom att påverka konsumenter och investerare kan vår nuvarande 24-timmars nyhetscykel i realtid påverka vårt ekonomiska klimat och driva marknadsvärdena för vissa industrier och företag (detta kallas ”CNN-effekten”).

Men har du någonsin märkt att väldigt mycket av det du läser, ser och hör har börjat låta – ja, exakt likadant? Det är inte som du inbillar dig. Det finns till och med ett namn för detta fenomen: ”illusionen om val.” Vi presenteras för vad som känns som en oändlig mängd alternativ för varifrån vi ska få våra nyheter. Men i verkligheten sipprar informationen från de flesta av dessa källor ner från samma få konglomerat. År efter år har den ekonomiska makten blivit alltmer koncentrerad till många branscher – inklusive teknik, hälsovård, bank, flygbolag och läkemedel. Faktum är att fusioner nådde rekordhöga 5,8 biljoner dollar 2021. Om du någonsin tog Economics 101 (en kurs i ekonomi, se här, ö.a.) är du förmodligen väl medveten om att monopol är bra för leverantörerna och dåligt för konsumenterna – genom att eliminera konkurrensen ges de företag som har kontroll inga incitament att förbättra, förnya eller på annat sätt möta våra behov, önskningar och förväntningar.

Economics 101

Så, hur kom vi hit? Under 1940-talet antog Federal Communications Commission (FCC) ett antal regler för att begränsa ägandet av flera lokala radiostationer och tv-stationer, såväl som flera nationella sändningsnätverk. På 70-talet förbjöd FCC ett företag att äga både en tidning och en TV- eller radiostation på samma marknad. Men under 80-talet ökade stora avreglerande åtgärder från kongressen och FCC under dåvarande president Ronald Reagans administration antalet TV-stationer som varje enskild enhet kunde äga, vilket utlöste en våg av mediefusioner.

Den verkliga dödskyssen till lokala nyhetstjänster inträffade 1996, när president Bill Clinton undertecknade Telecommunications Act, som gjorde det möjligt för stora företag, som redan dominerar mediemarknaden, att ytterligare utöka sin kontroll via förvärv och sammanslagningar. Endast 3% av kongressen röstade emot detta lagförslag, inklusive dåvarande representanthusets ledamot Bernie Sanders. Under åren som följde blev fler och fler små medieföretag och Radio och TV-stationer antingen uppslukade av de stora i branchen eller överlevde de inte, för att de helt enkelt inte kunde konkurrera med dem.

Sedan, 2017, ändrade FCC en förordning som öppnade slussarna för konsolidering ytterligare. Denna förordning hade hindrat ett företag från att äga flera tv-stationer på marknader som inte hade minst åtta oberoende stationer, och hindrade ett företag från att äga både en tidning och en TV-station eller en TV- och radiostation på samma marknad.

Slutligen, 2021, upphävde Högsta domstolen ett överklagandebeslut som ålade FCC att studera den potentiella inverkan på kvinnligt ägande och minoritetsägande i mediebranschen, innan de lättade på restriktioner för ägande. Vid den tiden hävdade justitierådet Brett Kavanaugh – som skrev domen – att det inte bara fanns noll bevis för att en uppmjukning av dessa regler skulle orsaka någon skada, utan att konsolidering kunde gynna konsumenterna.

https://www.bloomberg.com/news/articles/2021-04-01/supreme-court-rules-fcc-can-relax-media-ownership-rules

När det gäller konsekvenserna av all denna avreglering – medan 50 företag dominerade medielandskapet 1983, minskade det till nio företag på 1990-talet. Det kom att bli ännu värre längre fram.

Idag kontrollerar bara sex konglomerat – Comcast, Disney, AT&T, Sony, Fox och Paramount Global (tidigare känt som ViacomCBS) – 90 % av vad du tittar på, läser eller lyssnar på. För att sätta detta i perspektiv: det betyder att cirka 232 mediachefer har makten att bestämma vilken information 277 miljoner amerikaner har tillgång till. År 2021 samlade de ”sex stora” sammanlagt mer än 478 miljarder dollar i intäkter. Det är mer än både Finlands och Ukrainas BNP tillsammans.

Frågan sträcker sig även till tryckta medier och radiojättar: iHeartMedia äger 863 radiostationer över hela landet, medan Gannett äger över 100 dagliga amerikanska tidningar och nästan 1 000 veckotidningar.

Eftersom poolen som kontrollerar media fortsätter att krympa, minskar också bredden av den information som rapporteras. Det är därför dagens tusentals nyhetskanaler ofta, pinsamt nog, tar fram kopierat innehåll.

https://projects.iq.harvard.edu/futureofmedia/index-us-mainstream-media-ownership

En iögonfallande fråga med dessa genomgripande regeländringar är att de drevs igenom med lite publicitet, vilket innebär att medborgarna hade liten eller ingen möjlighet att protestera. Faktum är att en Pew Research-studie från 2003 fann att hela 72 % av amerikanerna hörde absolut ingenting om att ändra reglerna för medieägande. Men på frågan om vad de tyckte om att släppa på reglerna för hur många medier företag kan äga, sa många fler amerikaner att de trodde att det skulle ha en negativ inverkan, än motsatsen.

Enligt Jeff Cohen, grundare av Fairness and Accuracy in Reporting (FAIR) och RootsAction och författare till ”Cable News Confidential: My Misadventures in Corporate Media”, passerade Telecommunications Act i stort sett under radarn.

”Allmänheten röstade inte om det, eller visste om det,” sa han till mig i en intervju. ”Konglomerat och krympningen av mångfalden i media hände på grund av att lagstiftning och regelverk skedde i de bakre rummen, utom synhåll för allmänheten.”

Faktum är att när en konsumentgrupp försökte köpa annonsutrymme på CNN för att kritisera telekommunikationslagen, säger Cohen att CNN inte skulle sälja dem tiden. Det är inte så förvånande när man tänker på hur mäktiga Big Media-lobbyister är: En OpenSecrets-rapport visar att NCTA – The Internet & Television Association (som representerar mer än 90 % av den amerikanska kabelmarknaden) spenderade mer än 14 miljoner dollar på att försöka påverka regeringens politik 2021, medan Comcast betalade ut 13,38 miljoner dollar, vilket placerade dem båda bland de 15 främsta spenderarna för lobbyverksamhet.

Inte bara hölls amerikaner mestadels i okunskap om dessa reglerande åtgärder, utan information om deras konsekvenser kan ha dolts avsiktligt. 2006 hävdade den tidigare FCC-advokaten Adam Candeub, att FCC påstås ha begravt en federal studie som bevisade att mer koncentration av medieägande skulle skada lokal nyhetsbevakning. Högre chefer beordrade personalen att förstöra ”varenda del” av rapporten, enligt Candeub. Ändå har annan forskning sedan dess avslöjat samma oroande fynd: en studie från 2019 visade att stationer som nyligen förvärvats av Sinclair ökade sitt fokus på nationell politik med cirka 25 % – på bekostnad av att täcka lokal politik.

Nuförtiden finns det hela storstäder och mindre städer över hela landet, som är utan lokal täckning. Enligt en studie från 2018 har mer än 2 000 län i USA (63,6 %) ingen dagstidning, medan 1 449 län (46 %) bara har en. Samtidigt som 171 län – totalt 3,2 miljoner invånare – har noll tidningar överhuvudtaget. Dessa områden är kända som ”nyhetsöknar”, och studier har visat att de har färre kandidater som kandiderar till borgmästarämbetet, lägre valdeltagande och mer regeringskorruption. När medborgare lämnas med en kolossal informationslucka, tvingas de vända sig till sociala medier för att få sina nyheter.

En av mediejättarna som är ansvarig för denna trend är Sinclair Broadcast Group, som nu äger eller driver 185 tv-stationer över 620 kanaler på 86 amerikanska marknader. I ovanstående video med en sammanställning, upprepade nyhetsankare exakt samma manus om farorna med ”falska nyheter”, och där de alla arbetade för Sinclair-ägda stationer. Samtidigt som han uttryckte oro över de negativa effekterna av mediekonsolidering i en intervju 2017, med Democracy Now!, kallade tidigare FCC-kommissionären, Michael Copps, Sinclair för det ”farligaste företaget där ute, som folk aldrig har hört talas om” på grund av, inte bara omfattningen av dess kontroll, utan också dess välkända ideologiska agenda.

I sin bok ”The New Media Monopoly” hävdar den bortgångne författaren Ben Bagdikian, att dagens sex stora har samlat på sig mer kommunikationsmakt än någon diktatur någonsin har utövat. Ännu värre, han noterar att sammansvetsade hierarkier som dessa hittar sätt att ”samarbeta”, för att fortsätta utöka sin makt.

”De investerar gemensamt i samma företag, och de agerar till och med rutinmässigt på ett sätt som resulterar i att de lånar varandra pengar och byter fastigheter när det är ömsesidigt fördelaktigt”, skriver Bagdikian.

Christopher Terry, biträdande professor i medierätt vid University of Minnesota, påbörjade sin karriär inom radiobranschen som producent för Hearst och ClearChannel i mitten av 90-talet – under höjdpunkten av denna konsolideringsfrenesi.

”Jag såg vad det medförde för stationerna som jag arbetade för, och jag gillade det inte,” berättade han i en intervju. Terry hade arbetat för en konservativ pratstation i Milwaukee när den förvärvades av ClearChannel, vilket ledde till drastiska personalnedskärningar.

”Innan konsolideringen var vi en legitim källa med ett fullt fungerande nyhetsrum,” förklarade han. ”Jag höll inte nödvändigtvis med om vår politik hela tiden, men jag gillade att den var fokuserad på de saker som folk behöver information om, och den hade lokala anknytningar. Det var en verksamhet som bidrog till allmännyttan.”

Experter som Terry och Cohen kan berätta att det finns många anledningar till varför mediakonsolidering är dåligt för vår demokrati. I dokumentären ”Is the Press Really Free?” påpekar sociologiprofessorn och tidigare chefen för Project Censored, Dr. Peter Phillips att, som ett direkt resultat av personalnedskärningarna som orsakas av konsolidering, blir reportrar ofta allt mer beroende av PR-folk för berättelser. Han kallar detta en form av strukturell censur – när en stor del av nyheterna har förskrivits av ett PR-proffs, som arbetar för en offentlig eller privat byråkrati, betyder det att berättelserna anpassas för att möta företagens eller regeringens behov i förväg.

Nolan Higdon, föreläsare i medievetenskap och historia och författare till ”The Anatomy of Fake News”, noterar också att denna maktkoncentration har inneburit färre kontroller och avvägningar – utan det tryck som kommer med konkurrensen kommer konglomerat sannolikt inte att utmanas för sina tvivelaktiga metoder.

”När de flesta nyheterna kontrolleras av sex företag, och internettrafiken kontrolleras av fem eller sex företag, som privilegierar dessa företag under täckmantel av att bekämpa ”falska nyheter”, kan man ljuga ostraffat,” sa Higdon till mig. ”Och ännu värre, eftersom vi är en fragmenterad publik – om jag ljugs för varje dag av The Washington Post, kommer jag inte att slå på Fox eller läsa The Wall Street Journal för att höra att jag ljugs för. Jag kommer att vara kvar i min lilla informationsbubbla.”

När dessa medieföretag fortsätter att utöka sin makt, hämtar de in ständigt växande vinster – vilket sedan översätts till mer politiskt inflytande. Ägare till mediejättar bidrar inte bara med pengar direkt till kampanjer, utan deras medier styr diskursen runt dem. Och ju större konglomeratet är, desto lättare och mer effektivt kan de lobba för att döda bestämmelser och anta lagar som främjar deras dominans.

Men denna maktkonsolidering sträcker sig längre än bara till monopol och fusioner i överflöd – något som förvärrar det hela är delade styrelseledamöter. Alla medieföretag har en styrelse som ansvarar för att fatta beslut som stödjer intressenternas intressen.

När någon sitter i styrelsen på flera företag skapar det en ”sammankoppling”. Bläddra till exempel igenom The New York Times styrelse och du kommer att se att en viss medlem också sitter i styrelsen för McDonald’s och Nike och är ordförande i Ariel Investments. Fram till förra året råkade en kvinnlig Disney-ordförande vara med i styrelsen för private equity-jätten The Carlyle Group.

En studie från 2021, publicerad i Mass Communication & Society (MCS), avslöjade att börsnoterade amerikanska tidningsföretag var sammankopplade genom 1 276 kopplingar till 530 organisationer. Uppgifterna visade att cirka 36 % av dessa kontakter var till andra medieorganisationer, 20 % till annonsörer, 16 % till finansiella institutioner, 12 % till tekniska företag och 2 % till regeringar och politiska enheter.

Mer specifikt avslöjade en lista från 2012, sammanställd av FAIR, följande sammankopplingar:

• CBS/Viacom: Amazon, Pfizer, CVS, Dell, Cardinal Health och Verizon
• Fox/News Corp: Rothschild Investment Corporation, Phillip Morris, British Airways och New York Stock Exchange
• ABC/Disney: Boeing, City National Bank, FedEx och HCA Healthcare
• NBC: Anheuser-Busch, Morgan Chase & Co., Coca-Cola och Chase Manhattan
• CNN/TimeWarner: Citigroup, American Express, Fannie Mae, Colgate-Palmolive, Hilton Hotels, PepsiCo, Sears och Pfizer
• The New York Times Co: Johnson & Johnson, Ford, Texaco, Alcoa, Avon, Campbell Soup, Metropolitan Life och Starwood Hotels & Resorts

(Och det är bara några exempel på de mer än 300 crossovers som FAIR upptäckt.)

Vissa säger att det skulle vara naivt att inte misstänka att sammankopplade styrelser orsakar en större intressekonflikt – vilket gör att nyhetsinnehåll potentiellt kan påverkas av vinstmotiv. Som förre Walt Disney-chefen Michael Eisner uttryckte det, i ett ökänt läckt internt memo: ”Vi har ingen skyldighet att skapa historia. Vi har ingen skyldighet att göra konst. Vi har ingen skyldighet att göra ett uttalande. Att tjäna pengar är vårt enda mål.”

Som det visar sig finns det bevis för att rättfärdiga denna oro. I en MCS-studie från 2021 rapporterade mer än 30 % av redaktörerna att de upplevde någon form av press på nyhetsrummet från sitt moderbolag eller dess styrelse. Och 29% sa att de visste att reportrar hade ”självcensurerat” på grund av sådan påverkan. Pressade redaktörer medgav att de hade ett mer avslappnat tillvägagångssätt när det gäller rapportering, när sammanlänkade individer eller organisationer var ämnet för nyhetsbevakningen. De medgav också att de sänkte sina förväntningar på balans i täckningen av styrelseledamöter.

Higdon noterade att det kan vara särskilt problematiskt när mediestyrelseledamöter också råkar sitta i styrelserna för försvarsföretag – eftersom en sådan sammankoppling kan leda till en ökande push för krigsvänliga berättelser. (Från och med 2011, innan amerikanska trupper drog sig tillbaka från Irak, samverkade Raytheon med The New York Times och Lockheed Martin förenade sig med The Washington Post). The Intercepts senaste video av en pressbriefing från Vita huset, om konflikten mellan Ukraina och Ryssland, illustrerar detta perfekt. I videon visas medlemmar av media när de upprepade gånger ställer frågor kring varför president Biden inte ger Ukraina mer militärt stöd. Om du vet vilka frågor de ställer kan du ganska lätt gissa vilken vinkel deras berättelse kommer att ha. Och i det här fallet är varje journalist laserfokuserad på vad som måste hända för att eskalera detta till USA:s krigsinblandning med Ryssland. The Intercepts Ryan Grim är bokstavligen den enda mediamedlemmen som frågar vad USA gör för att uppmuntra fredsförhandlingar.

Patrick Wood Patrick Wood är en ledande och kritisk expert på hållbar utveckling, grön ekonomi, Agenda 21, 2030 Agenda och historisk teknokrati. Han är författare till Technocracy Rising: The Trojan Horse of Global Transformation (2015) och medförfattare till Trilaterals Over Washington, Volym I och II (1978-1980) tillsammans med framlidne Antony C. Sutton.

_____________________________________________________________________

Några artiklar om media och yttrandefrihet.

* Vem äger media? Forum om hot mot yttrandefriheten. Del 3.
* Medieoligarkerna i världen och i Sverige.
* Fria kritiska ryska media – finns de?
* Anders Romelsjö: Det är alltid viktigt att kämpa för yttrandefriheten! Tal vid riksdagshuset
* Peter Hultqvist vill minska yttrandefriheten – får kritik av pressombudsmannen.
* CIA brukade infiltrera media. Nu är CIA media.
* Facebook tycks censurera mig, andra vänstersiter och andra siter.
* Microsoft integrerar NewsGuard i sin webläsare i kampen mot falska nyheter och yttrandefrihet.
* Stort avslöjande: Facebook förhindrar det fria ordet genom deboosting.
* Universitetslektor avstängd för kritik av angreppskrig & Israels övergrepp! Nytt exempel på angrepp på yttrandefriheten.
* Facebook leder arbetet för minskad yttrandefrihet på nätet
* Google vill bli sannings-ägare men inte sannings-sägare.
* 14/11 2016. De spionerar på dig också via internet!
* Hur hemliga agenter infiltrerar Internet för att manipulera, lura och förstöra ditt rykte.
* False flag förleder, förvanskar fakta, förfärligt fult.

* Hur USA ska censurera internet
* USA vill upphäva fria internet – ett av flera ingrepp mot yttrandefriheten
* Ökad censur i USA
Tyskland styrker yttrandefrihet i grundlagen
* Facebook får filter för falska nyheter i Tyskland
* Facebook stänger Palestinas största nyhetssite, och stryker konton på uppdrag av USA & Israel
* Den nya McCarthyismen
* Konflikt om konflikt om Ryssland, och PK
* Även Danmark vill minska yttrandefriheten
* EU vill censurerar Bonnierägd tidning i Tyskland
* Europaparlamentet stoppar film som rentvår Rysslands regering.
* Google hyr 10 000 personer för att censurera Youtube
* Yttrandefriheten inskränks också i USA – ny McCarthyism
* Minskad frihet på nätet i Tyskland
* Macron inskränker yttrandefriheten i Frankrike
* Köpta journalister igen
* Facebook med patentert sensursystem.

Förhållanden i Sverige

* Fri lejd och frihet för Julian Assange! Försvara yttrandefriheten! Från manifestation i Stockholm
* Räcker det med dumheter nu, Fridolin?
* Jonas Gardell föreslår nätcensur och kulturministern är förstående
* Jan Myrdal: Paradoxal tankefrihet och mina svenska erfarenheter
* Läs Folket i Bild Kulturfront – ”militant röst för fred, yttrandefrihet och folkets kultur”, som går framåt
* Konflikt om ”Konflikt” om Ryssland och PK.
* Vet Radions “Konflikt” vad demokrati är? Om demokratin i Ryssland, Sverige och USA.
* Fortsatt debatt med Ivar Ekman, Konflikt, Sveriges Radio om USA, Ryssland, media mm.
* Censurerat om massakern i Odessa
* Inte bara Svenska Institutet – flera tecknen på kommande censur i Sverige?
* Det behövs en ny fredsrörelse Del 3 – yttrandefrihet
* Debatt med DN:s Erik Helmerson om yttrandefriheten i Ryssland
* Principiellt om tryckfrihet 20/10
* Debatt om yttrandefrihet: Nya Tider, DN och nazism 25/10Jan Myrdal vs. Margareta Zetterström – fortsatt debatt 25/10
* Om Åsa Linderborg, Jan Myrdal, Nya Tider och rasister. Gästblogginlägg 28/10
* Jan Myrdal – Var står fienden? 28/10
* Debatten om yttrandefriheten rasar vidare 16/11
* Yttrandefrihetens brister: ABF, Ukraina
* Öppet brev till SVT om ukrainska organisationers försök att påverka sändningen av dokumentären Ukraina – revolutionens mörka sida.

Artiklar om Julian Assange

Intervju med Julian Assanges far: Hjälp mig rädda min son!
Lyckade manifestationer med Julian Assanges far i Stockholm. Kolla ett historiskt event!
JULIAN ASSANGE HAR GRIPITS! Frige visselblåsarna Julian Assange och Chelsea Manning! Stöd yttrandefriheten! Fredag kl 13.
JULIAN ASSANGE HAR GRIPITS! Frige visselblåsarna Julian Assange och Chelsea Manning! Stöd yttrandefriheten! Fredag kl 13.
Stödet ökar för Julian Assange. Visa Solidaritet fredag kl 13!

Relaterat

Ska Julian Assange, Wikileaks demokratiske kämpe för yttrandefrihet utlämnas till stränga straff i USA?
Swedish Doctors for Human Rights (SWEDHR): Uttalande om Julian Assanges situation – Statement about Julian Assange
New Yorks förre borgmästare & Trumps advokat Rudy Giuliani: Assange bör inte åtalas.
Hur går det för Julian Assange som tar fight i domstol?
Fri lejd och frihet för Julian Assange! Försvara yttrandefriheten! Från manifestation i Stockholm 16 december
Går Julian Assange en stilla död till mötes?
Pentagon beslöt 2008 att krossa Julian Assange – John Pilger