Denna artikel av professor Marcello Ferrada de Noli har publicerats i Consortiumnews med titeln ”Sweden is navigating in dangerous waters, with ten million people on board”, men den har refuserats i DN eller Aftonbladet.
Därför behöver Sverige folkomröstning om NATO frågan
Det finns inom NATO en principiell paradox mellan rätt och ansvar som inte sällan har misstolkats. Sett ur NATO:s perspektiv är prioriteringen vid ett lands inträde i alliansen inte rätten att ha alliansens skydd, utan tvärtom: det avgörande imperativet är det ansvar det landet tar på sig att gå i krig när någon av medlemsländerna attackeras. Det och ingen annan är kärnan i artikel 5.
Det är, med andra ord, inte de svenska riksdagsledamöterna som vill rösta för ett NATO-medlemskap som slutligen skulle avgöra när Sverige ska gå i krig och mot vem. Det blir således NATO.
Emellertid, i kontexten av flera krig som medlemmar av Nato har varit inblandade i under de senaste decennierna, finns det också undantag i solidaritetsprincipen. Det hände exempelvis när ett ryskt bombplan skjutits ner av NATO landet Turkiet november 2016. Det var en casus belli typ av incident, eftersom, enligt Turkiet, det skulle ha inträffat i turkiskt territorium –medan Ryssland sade det var i Norra Syrien. Då rapporterades att Ankara hade frågat sina NATO-allierade ”att åberopa artikel 5 för att hjälpa till att säkra Turkiets gräns mot hot från Syrien”, men att det slutgiltiga var att ”NATO stands with Turkey but does not invoke Article 5”.
Jag menar, vilken tillförlitlig garanti från NATO skulle finnas ifall en liknande incident skulle inträffa från svensk sida, exempelvis av misstag eller tekniskt fel, och som ändå skulle uppfattas som provocerande av Ryssland?
Vidare, det måste påminnas om att ett svenskt medlemskap i Nato skulle placera vårt land endast cirka 30 mil från Kaliningrad. Bara de ”standard” kalibermissiler som för en tid sedan placerades ut i Kaliningrad har en räckvidd på över sex gånger det avstånd. Även med vårt lands nya antimissilförmåga, ett NATO-medlemskap skulle innebära att kärnvapen eventuellt placeras på svenskt territorium. Ryssland skall då placera sina närmare. Vi kan inte ignorera vad President Biden nyligen sagt, att Ryssland moderna missiler är i nuläget ”nästan omöjligt att stoppa”.
I svenska media är utgångspunkten generellt att den enda fienden är Ryssland, att kriget som vi behöver skydd för är det med Ryssland. Men Albin Aronsson, säkerhetspolitisk analytiker vid Totalförsvarets forskningsinstitut, säger till DN att “risken för ett faktiskt (ryskt) militärt hot är låg i nuläget”.
Däremot, för USA, NATO:s verkliga motor, är Ryssland inte på något sätt den enda potentiella krigförande nationen. Det bör noteras att länder som Kina, eller Indien, lägg till andra länder i Asien, Afrika och Latinamerika som idag stödjer Ryssland, eller vägrar delta i sanktioner mot det land, tillsammans utgör en större ekonomisk och militär makt än NATO-medlemmarna. Skulle USA hamna i ytterligare militära konfrontationer med något, eller en grupp av dessa länder, skulle NATO-medlem Sverige ha någon möjlighet att undvika delta i, att vara föremål av, dessa hyperdestruktiva moderna krigföring som dessvärre blir?
Självklart att landet Sverige, det vill säga alla vi svenskar, måste slå vakt om vår nationella integritet, territoriellt, politiskt och kulturellt. Men Sverige betyder också varenda familj, varenda svensk bland över tio miljoner svenskar. Det är vars och ens öde. Inte endast de politiker som sitter i riksdagen skall avgöra vilka risker det finns i ett NATO medlemskap. Särskilt när en del av dessa politiker valdes tack vare en helt, diametralt annorlunda plattform avseende NATO-inträdefrågan.
I min mening, det som gagnar världen –och inte bara Sverige– är att Sverige deklarerar på nytt sin neutrala status. Det har vi sagt förut i DN, redan för sju år sedan: ”Ett svenskt närmare samarbete med USA/NATO leder inte till ökad säkerhet utan riskerar att göra Sverige till ett förstahandsmål vid en militär konflikt. Varför inte satsa på ett neutralt Sverige som skulle bidra till en ökad säkerhet inte bara för riket utan även i regionen och därmed minska risken för krig?”
Den geopolitiska världen behöver akut ett riktigt neutralt land. Historiskt sett, möjliggjorde den svenska politiska kulturen vid Olof Palmes tid seriösa förhandlingar för fred, geopolitisk konfliktlösning, samt som värd för avtal för internationella evenemang i den globala kampen för människors hälsa och förbättrad miljö. Med tanke på de senaste återuppförande av kalla krigets beteenden mellan väst och öst, förvärrat med hotet av nya sofistikerade och massförstörande arsenaler, behöver mänskligheten ett sådant forum mer än någonsin tidigare.
Må alla svenskar att ta det beslut. Inför en folkomröstning om NATO frågan, precis som det var vid EU-inträdet. Samtidigt som myndigheterna skall tillåta, samt uppmuntra, en debatt om detta vid svenska institutioner, arbetarklassen, studenter, invandrare, akademiker, och alla sfärer inom vårt samhälle.
Det väsentligaste bland mänskliga rättigheter är rätten att leva. Dödande krig är dess motsats. Det mest fruktansvärda av politiska handlingar är att söka vägen för letal konfrontation. Det mest sublima är att söka fred. Och det mest intelligenta.
Ett mycket allvarligt process för Sverige och folkets tro o detta fråga är ett måste för framtiden!?
Folkomröstning eller inte i Sverige om svenskt medlemsskap i Nato är egalt (ointressant) för Ryssland.
Vice ordförande i det ryska säkerhetsrådet Dmitrij Medvedev utfärdade en varning till Nato om konsekvenserna av utvidgningen i Skandinavien.
Den ryske politikern sa att när Sverige och Finland går med i den nordatlantiska alliansen kommer Ryska federationen att behöva till att bygga upp kärnkraftskapacitet i Östersjöområdet.
Enligt kinesiska experter utmanar alltså väst Ryssland, rapporterar PolitRussia.
”Om Sverige och Finland verkligen går med i den nordatlantiska alliansen kommer Ryssland att tvingas ta hand om sitt nationella försvar och säkerhet. Så snart Sverige och Finland går med i Nato, kommer Ryssland återigen att placera ut kärnvapen i regionen”, konstaterade experterna.
Tidigare har Dmitrij Medvedev sagt att Ukraina uppträder mer och mer oseriöst mot de så kallade partnerna ”De sitter redan på nacken av Europa”. Detta rapporterade National News Service
Alexander Konkov.. Politisk forskare säger att ”Relationerna mellan Ryssland och Finland snart kommer att förändras. Finland har byggt upp ett nära samarbete med Ryssland under de senaste decennierna. Samarbetet mellan de två länderna skulle säkert kunna kallas ömsesidigt fördelaktigt både politiskt, ekonomiskt och socialt.
Trycket på Finland från det euroatlantiska området har ökat i dag. Detta manifesteras inte bara i den bilaterala agendan med Ryssland, utan också i hur staten beter sig i de kollektiva organen för interaktion med Ryssland. Jag skulle inte vara säker på att alla åtgärder som vi ser i dag från Finland är av strategisk karaktär. I större utsträckning beror de på den finska ledningens oförmåga att tydligt definiera nationella intressen.
Det är mycket lätt för Finland, under press, att ta fel väg, vilket regeringen senare kommer att ångra. Jag menar Finlands rörelse mot Nato
Finland hade fördelar framför andra europeiska länder i förbindelserna med Ryssland. De var kopplade både till energipriserna och med möjligheten för finländare att besöka Ryssland i ett förenklat format, sa statsvetaren. Men om landet går med i Nato kommer det inte längre att ha sådana privilegier.
Om Finland går med i Nato kommer det ryska försvaret att omkonfigureras på ett sådant sätt att det kommer att uppfatta Finland som en källa till hot. Under de senaste decennierna har detta inte hänt, tror Konkov, som är övertygad om att det i dag utövas amerikanska påtryckningar inte bara på Finland utan också på ett antal europeiska länder, som kanske inte ens är medvetna om det.
”USA i dag kommer att använda alla sina verktyg, och europeiska länder är offer i Vita husets spel. Staterna vet inte hur de ska motverka trycket, som i dessa länder alltid har uppfattats som en välsignelse. Jag tror att på sikt kommer missnöjet med den här typen av politik att växa i alla stater. Men det kommer att vara för sent, eftersom beslut kommer att fattas”, avslutade statsvetaren.
Den 12 maj fattar Finland ett slutgiltigt beslut om att ansöka om medlemskap i Nato.
Den 2 maj 2022, 19:20.. Estniska myndigheter föreslår att Natos närvaro i Östersjöområdet utökas.
Detta rapporterar Interfax.
Regeringens mål är att öka Natos militära närvaro i Baltikum. Vi har kommit överens med Lettland och Litauen om en gemensam ståndpunkt vid det kommande Nato-toppmötet i Madrid.
De estniska myndigheterna säger att varje baltiskt land ska ha en Nato-division, bestående av trupperna från delstaterna i regionen själva och från delar av alliansen.
För Estland innebär detta att ha två egna infanteribrigader och en allierad brigad stationerade i republiken, nödvändiga stödenheter, luftvärnssystem och ett divisionskontrollelement. Tilläggsbudgeten ger medel för detta.
Tidigare har det rapporterats att ledningsposten för den brittiskledda NATO Expeditionary Force (UK-led Joint Expeditionary Force) kommer att finnas i Litauen under en månad.
Som en hängiven ”Nej till Nato”-anhängare tycker man kanske att jag självklart borde vara för en folkomröstning i frågan. Men jag är inte helt säker längre. Kanske är det bara en reflexmässig reaktion, att just den typen av långsiktiga beslut kräver folkets rådgivande röst. Jag var onekligen väldigt besviken på riksdagens ledamöter när regeringen Löfvén trumfade igenom värdlandsavtalet – som sista fråga innan sommarledigheten och utan någon egentlig debatt – när skolavslutningar och bröllop och doften av liljekonvalj uppslukar det svenska sinnet, och intresset för politik ligger på noll. Det var exakt samma sak med FRA-beslutet.
Men ju mer jag tänker över saken, känns kravet på folkomröstning alltmer tvivelaktigt. Säkerhetspolitiska beslut är inte okomplicerade, och bör kanske trots allt inte pressas fram i en polariserad kontext. Det helt avgörande problemet här, är väl snarare själva tidpunkten för ett sådant beslut, eftersom det – oavsett i vilken riktning beslutet går – så uppenbart kommer att präglas av den ytterst tillspetsade internationella konflikt som i nuläget knuffat alla geopolitiska konfliktmarkörer upp i det röda fältet. Vi behöver tid att se hur Ukrainakrisen faktiskt utvecklas innan vi kan avgöra i vilken mån säkerhetspolitiken för Sverige behöver förändras.
Jag försöker läsa in argument för och emot NATO, så även de Nolis syn.
Sverige menar jag har historiskt haft en möjlighet att vara medlare mellan konfliktländer genom att vara neutralt. Har vi det idag? Vi är redan långt inne i NATOs organisation. Skulle ett land i konflikt med något NATO-land vilja ha oss som medlare?
En folkomröstning anser jag inte ens möjlig. Materialet till den svenska säkerhetsanalysen är till största delen hemligstämplad. Gemen svensk har av naturliga skäl inte tillgång till detta material. Hur skall vi då kunna ta ställning? Vi har förmodligen en kompetent och professionell organisation som kan analysera Sverige säkerhet. Jag menar vi kan förlita oss på den och låta våra valda politiker besluta om vi skall vara med i NATO eller ej.
de Nolis analys av artikel 5 är märklig. Å ena sidan menar han att den tvingar Sverige att gå i krig med NATO men också ”vilken tillförlitlig garanti från NATO skulle finnas ifall en liknande incident skulle inträffa från svensk sida”. Efter att ha läst artikel 5 kan jag inte se att någon tvingas in i krig. Korrigera mig gärna om det är fel.
Vidare ”ett svenskt medlemskap i Nato skulle placera vårt land endast cirka 30 mil från Kaliningrad” Vad är det för trams? Vare sig Sveriges eller Kalinigrads geografiska läge kommer att ändras vid ett eventuellt medlemskap.
”ett NATO-medlemskap skulle innebära att kärnvapen eventuellt placeras på svenskt territorium.” Varför det? Både Danmark och Norge har i sitt avtal att inga kärnvapen för placeras i deras länder. Vet vi om det finns kärnvapen eller ej i Kaliningrad? Men all säkerhet finns de i Murmansk.
” I svenska media är utgångspunkten generellt att den enda fienden är Ryssland, att kriget som vi behöver skydd för är det med Ryssland. Men Albin Aronsson, säkerhetspolitisk analytiker vid Totalförsvarets forskningsinstitut, säger till DN att “risken för ett faktiskt (ryskt) militärt hot är låg i nuläget”.” Hultqvist menar att Rysslands tröskel att använda militär makt är väldigt låg.
Det är idag Ryssland som upprepar sitt hot med att använda kärnvapen. Senast diskuterades i ett ryskt TV-program hur många sekunder det behövdes för deras kärnvapenmissiler att nå Berlin, London eller Paris. Att Aronsson menar att risken för militärt hot är låg är vad han måste säga för att inte oroa den svenska befolkningen. Zelensky sa samma sak för den 24 Februari.
Även lögnimperiets medier har nu börjat vakan från fantasierna om att ”Ukrainas armé vinner kriget”. Vi bjuder detta(särskilt) till inbitna ryssofober. Läs om AFPs ”omvändelse”🙃 i länken nedan
https://www.moonofalabama.org/2022/05/ukraines-army-is-in-very-bad-state-more-fighting-will-only-destroy-it.html#more
Lill-Britanniens premier brottsling Bo Johnson meddelar att han planerar ett nytt 3 miljarder SEK militärt stödpaket till Ukraina. Ryssland meddelar att man tackar och kommer att ta emot paketet 🤣🤣🤣
—
Under tiden som den Anglo-sionistiska imperiet är upptaget med att sitt heliga kriga mot Ryssland så möglar den allt snabbare inifrån – vissa menar att det börjar lukta illa redan nu. Här är en https://thealtworld.com/alastair_crooke/an-era-of-dead-wood
Tyvärr hjälper inget mot det stora möglet heller
H2, du skriver:
””ett NATO-medlemskap skulle innebära att kärnvapen eventuellt placeras på svenskt territorium.” Varför det? Både Danmark och Norge har i sitt avtal att inga kärnvapen för placeras i deras länder.”
Till det kan man väl som kommentar foga citatet nedan:
Saxat ur L-G Liljestrands insändare i DN
”Deklarationen om att inte tillåta kärnvapen på eget territorium är tandlös. Norges dåvarande försvarsminister Frank Bakke-Jensen fick i fjol frågan om hur man säkrar att USA inte för in kärnvapen. Han sade att svaret från USA var att man tagit del av den norska deklarationen, men upprepade den amerikanska policyn att man aldrig avslöjar vilka vapen man för med sig in på andra staters territorium.”
Rolf, vad jag förstår fick Frank Bakke-Jensen frågan om den amerikanska atomubåten hade kärnvapen ombord vid ett besök. Han bekräftade då att norska myndigheter inte kan vara säkra på att USA följer de norska reglerna. Precis samma sak svar som svenska myndigheter skulle svara idag när amerikanska båtar besöker Sverige.
de Nolis skriver ”ett NATO-medlemskap skulle innebära att kärnvapen eventuellt placeras på svenskt territorium” Min kurservering. Det är en väldans skillnad. Mig veterligen har USA kärnvapen i Tyskland men inte i Norge eller Danmark.
Med dagens missilteknologi är det inte lika viktigt var kärnvapnen är förvarade. Missilerna kan nå avlägsna platser på några sekunder. De Nolis skriver i den engelska versionen ” It is said that Russia’s new RS-28 “Sarmat” — a missile equipped with 10 to 15 MIRVs — can reach Berlin in about 106 seconds, London 202 seconds and Stockholm in 87 seconds.” Av någon anledning saknas den meningen I den version som är publicerad här