I kölvattnet av den ryska segern i Mariupol

Denna artikel https://www.indianpunchline.com/in-the-wake-of-russian-victory-in-mariupol/ av M.K Bhadrakuma (presentation nedtill) har vänligen översatts av Bertil Carlman.

_______________________________________________________________________

I kölvattnet av den ryska segern i Mariupol

Tack och lov undviker Ryssland all triumfalism över överlämnandet av det så kallade nynazistiska Azovregementet i Azovstals fabrikskomplex i Mariupol. Försvarsdepartementet i Moskva meddelade på fredagen att totalt 2 439 ”Azovnazister” och ukrainska soldater hade lagt ner sina vapen sedan den 16 maj, och att hela Azovstalkomplexet nu är under kontroll av ryska styrkor.

Ryssland håller fast vid sin version att president Putin den 21 april överlämnade en order som avbröt den ursprungligen planerade stormningen av Azovstal-fabriken, eftersom han ansåg det meningslöst och beordrade att industriområdet runt anläggningen skulle vara tätt förseglat så att ”inte ens en fluga kunde komma igenom.”

Kiev hävdar istället ”slutet på stridsoperationerna”. President Volodymyr Zelenskyj kallade det ett ”evakueringsuppdrag … övervakas av våra militärer och underrättelseofficerare” med deltagande av ”de mest inflytelserika internationella medlarna”.

Krigets dimma har tjocknat. Ryska duman övervägde tidigare att uttryckligen förbjuda all fångutväxling, men har sedan dess avstått.

Den ryska och ukrainska delegationen ska träffas i Belarus på måndag.

Moskva håller också tyst om identiteten på en del utländsk militär personal som kapitulerade i Mariupol. Under den gångna veckan kontaktade både USA:s försvarsminister Lloyd Austin och ordföranden för joint chiefs of staff general Mark Milley sina ryska motsvarigheter Sergej Sjojgu respektive general Valerij Gerasimov för första gången sedan kriget började i februari.

Återupptagandet av samtalen i Belarus efter två månader tyder på att Kiev har en förhandlingsbrief med ursprung i Washington och London. Det här innebär stora ”om”. Målen bakom den ryska operationen är ännu inte helt förverkligade. Putin har sista ordet, men han föredrar att koncentrera sig mer på att navigera den ryska ekonomin genom de västerländska sanktionerna.

Situationen vid de ukrainska frontlinjerna i Donbass är fortfarande mycket komplex. Det pågår intensiva strider från gata till gata, by till by, medan ryska styrkor fortsätter att avancera på de viktigaste frontlinjerna. Ryssland sätter inte in stora styrkor, eftersom operationen är mycket taktisk och syftar till att rensa regionen från dess ”nazistiska smuts” (med Putins ordval) där Mariupol är ett exempel.

Ryska styrkor gjorde en betydande vinst i att erövra Izyum med avsikt att avancera längre sydväst mot staden Barvenkovo, som är de ukrainska styrkornas huvudfäste i Donbass-regionen. De ligger i utkanten av staden Severodonetsk och sammandrabbningar fortsätter längs vägen som leder till Lisichansk, som har över 10 000 ukrainska trupper.

Återigen, efter att ha tagit kontroll över Popasnaya, omger ryssarna de ukrainska styrkorna i olika bosättningar och bryter igenom deras försvarslinjer i tre riktningar.

De amerikanska legosoldaterna, varav många sannolikt är underrättelseagenter, fortsätter att slåss i de ukrainska styrkornas led och flera av dem har dödats. 35-årige Joseph Ward Clarks dokument avslöjade att han tillhörde en enhet av specialstyrkor. Ryssland slår mot viktiga och strategiskt viktiga ukrainska mål som lager, järnvägar och broar.

I militära termer hoppades Kiev och dess västerländska rådgivare att binda betydande ryska styrkor i Mariupol, men utmanövrerades. Befälhavaren för Azov-armén Svyatoslav ”Kalyna” Palamar togs från Azovstals stålverk igår i ett speciellt ryskt pansarfordon. Allt detta kommer att demoralisera den ukrainska militären.

Därför kan USA:s besked om ytterligare 40 miljarder dollar till Ukraina ses som en moralhöjare. Det sammanlagda amerikanska militära biståndet till Ukraina uppgår nu till 54 miljarder dollar, vilket är cirka 81 procent av Rysslands försvarsbudget för 2021. Men, som amerikanerna skulle säga, det finns inget som en gratis lunch. Ukraina Democracy Defense Lend-Lease Act från 2022 som undertecknades av Biden i maj är utformad efter den lagstiftning som användes under andra världskriget för att leverera vapen till allierade länder, och föreskriver att dessa biståndspaket faktiskt är skulder som måste betalas tillbaka av Ukraina så småningom.

Washington kan kräva ersättning om Ukraina misslyckas med att lösa in skulden, till exempel med leverans av billiga jordbruksprodukter från Ukraina, förmånliga affärsavtal för amerikanska företag och så vidare.

Biden-administrationen hoppas förmodligen kunna se till att intressegrupperna i toppskiktet av ledarskapet i Kiev fortsätter med krigsinsatsen. Ukraina är ett notoriskt korrupt land och krigsprofiterande i massiv skala kan förväntas. Mycket av biståndet kommer att stjälas av korrupta tjänstemän.

Framöver står den amerikanska diplomatin inför en svår situation. EU har praktiskt taget lagt förbudet mot rysk olja på hyllan, och slutat prata om att stoppa ryska gasleveranser. Den politiska dynamiken i Europa håller på att förändras. Efter att med anmärkningsvärd hastighet och enhällighet ha godkänt fem tidigare sanktionspaket mot Ryssland, har europeiska ledare nått den punkt där påföljderna mot Ryssland medför ökande kostnader och ökad risk för skador på de egna ekonomierna, och det frestar på deras enighet.

Frankrike, Tyskland och Italien, bland många andra EU-länder, har kommit överens med den nya ryska regimen för betalning för gasförsörjning, en överenskommelse som effektivt kringgår EU:s sanktioner. Potentiellt kommer den nuvarande förseningen av EU:s oljesanktioner sannolikt att få en dominoeffekt.

Under de senaste veckorna har det förekommit en uppsjö av samtal om eldupphör (och förhandlingar med Moskva) mellan Frankrikes president Emmanuel Macron, Tysklands förbundskansler Olaf Scholz och Italiens premiärminister Mario Draghi. Deras kommentarer verkar gå på tvärs med vad britterna och amerikanerna säger.

Enkelt uttryckt har den europeiska kontinentens tre mäktigaste huvudstäder börjat sjunga från ett annat sångblad och vill att kriget ska ta slut snabbt och att allt ska ”återgå till det normala” så snart som möjligt. Poängen är att meningsskiljaktigheter om allierade krigsmål växer fram.

Det är dock osannolikt att Ryssland kommer att gå med på fredsvillkor som inte uppfyller dess krav – ett neutralt Ukraina och att Kiev accepterar Donbassregionens och Krims status. Men då sa chefen för Krim, Sergey Aksyonov den 18 maj att Kherson och Zaporizhia regioner skulle slås samman med Krim. Tidigare krävde chefen för Kherson-regionen också att regionen skulle integreras i Ryssland. Det här är milda påminnelser om att om kriget fortsätter kommer Zelenskyj att riskera hårdare villkor.

I slutändan understryker tragikomedin i Azovstal-händelsen att det inte finns några vinnare och förlorare i detta krig. USA vill vinna detta krig, medan Ryssland inte utkämpar ett krig utan söker en framgångsrik operation för att uppfylla vissa specifika mål för nationell säkerhet. De ukrainska och ryska folken hade broderliga band. Ukraina är Rysslands grannskap, medan det ligger 10 000 km från Amerika. Denna koppling hotar att förlänga kriget.

Européerna är inte längre entusiastiska när de talar om kriget, som för dem håller på att bli en stor förstörare av det välskötta, förutsägbara livet på deras kontinent, något som de minst förväntade sig när Washington lurade in dem i kriget.

Framför allt är detta en operation av nödvändighet för Rysslands del, inte ett val. Paradoxalt nog var valet helt upp till USA och Nato att inse att det inte finns något som absolut säkerhet. Var det inte DEN TIDIGARE AMERIKANSKA UTRIKESMINISTERN Henry Kissinger som en gång sa: ”Absolut säkerhet för en stat betyder absolut osäkerhet för alla andra.”?

_________________________________________________________________

M. K. Bhadrakumar är en pensionerad indisk karriärdiplomat. Han har tjänstgjort i bland annat Sovjetunionen, Pakistan, Iran och Afghanistan. Han skriver Indian Punchline. Indien har nära band med Ryssland och Bhadrakumar speglar en åsikt i Indien och stora delar av Asien, vilken skiljer sig väsentligt från den europeiska.
Du hittar andra artiklar av honom här.