Jag återger inledning till en av de många utmärkta artiklarna på Alliansfriheten.se Sveriges överbefälhavare ser inte till vad som är bäst för Sveriges säkerhet!
Där skriver Rolf Andersson ”Överbefälhavaren Micael Bydén välkomnar i en dagorder den 16 maj att Sverige ansöker om medlemskap i Nato. Han följer därmed upp en tidigare politiserande propagandistisk förklaring som argumenterade för medlemskapets fördelar. Enligt dagordern får vi veta att steget in i Nato är ”militärstrategiskt rätt” och att det därför har varit Bydéns militära råd till regeringen (när lämnade han det?).
Vari består då det militärstrategiskt riktiga i vägvalet, enligt ÖB?
Dagordern öppnar i moment 1 med ett besked som slår an tonen: som medlem ”ökar vår handlingsfrihet eftersom vi då kommer ha inflytande över såväl planering som försvar av vårt närområde i händelse av konflikt”.
Perspektivet är här från början förvrängt! Det är inte nationellt. Befinner sig Bydén i tanken redan i Bryssel på en ny topptjänst i Natos högkvarter? Så ska inte den centrala frågan ställas av landets högsta militära befälhavare. Det grundläggande är inte ”vårt närområde”. Ty det helt avgörande är försvaret av Sveriges fred, territoriella integritet och självbestämmande. Det är med den utgångspunkten frågan om ”vår handlingsfrihet” ska ställas och avhandlas.”
Läs vidare på Alliansfriheten.se!
Bydén har gått och kärat ner sig i Nato, och sedan polischefen Staaf, NOA,
kärlekskranka ungdomar, så gulligt, men inger inte förtroende. Man trodde ju att de hade det bakom sig, men är tydligen så deprimerade, att de måste
bli kära, en power-uniformerad 40-50års-kris ? Man kan tro att Bydén är av gammal vallonsmedsläkt, från Hälsingland.
Kan ha påverkats av att han var flygattaché i Washington, D.C. 1999-2002?
Ja, säkert, men det var först en annan flygöverste på den posten, nämligen Stig Wennerström, men Bydén är mer inne på ”Top Gun” och Hollywood, och hangarfartyg, i värsta fall, vilka US Navy inte vågar skicka in i Östersjön, USS Kearsage fick offra sig, fetare mål får man leta efter.
Wennerström fick livstid, ute på 10 år, efter att ha lämnat ut hela svenska försvaret, under 15 års tid, Enbomsligan, mytomani, även livstid för att ha berättat gamla ” lumparminnen”, som grabbar gör, så visst är rättvisan blind, en skådeprocess 1952, som i Stalins Ryssland.
Häromdagen råkade jag ramla över en dansk studie med namnet “Danmark under
den kolde krig – Den sikkerhedspolitiske situation 1945-1991“, från 2005, utförd vid Dansk Institut for Internationale Studier.
Det intressanta med studien är vad de i Danmark kan komma fram när det gäller de svenska så kallade ubåtsincidenterna. Dessa så kallade incidenter har nämligen fått några egna sidor i den omfattande studien. Och de sidorna ger en något 😉 annorlunda bild än den som svenska politiker, försvarsmakt och media ger oss.
Sambandet med texten om Byden framgår av de godbitar – nedan – som jag plockat ihop ur utredningen.
Texten nedan kan läsas i sin helhet på https://pure.diis.dk/ws/files/27986/KKBind3.pdf sidorna 487-492.
Undersökningens hemsida, där övriga delar av utredningen finns, finns här https://www.diis.dk/publikationer/danmark-kolde-krig
—–
Fremmede magters operationer med ubåde i de svenske farvande har en lang historie, men tolkningen af dem ændrede karakter med strandingen af den sovjetiske Whiskey-klasse-ubåd i indsejlingen til Karlskrona i oktober 1981. Grundstødningen blev almindeligvis – og også af den svenske militære øverstbefalende i en rapport om hændelsen – tolket som vidnesbyrd om et sovjetisk indtrængningsforsøg i Gåsefjärden som led i en efterretningsoperation. Når denne tolkning i dag vanskeligt lader sig opretholde, skyldes det, at man har svært ved at forestille sig, at de sovjetiske flådemyndigheder ville handle så inkompetent, at de sendte en ældre, nukleart bestykket patruljeubåd ud på en mission af denne karakter, der tilmed på det pågældende sted på grund af vanddybden skulle gennemføres i uddykket tilstand.
[…]
Et vendepunkt i ubådsincidenternes historie indtrådte først, da den tidligere amerikanske forsvarsminister Caspar Weinberger i et interview med svensk TV den 7. marts 2000 åbenhjertigt fortalte, at NATO-ubåde eller vestlige ubåde regelmæssigt havde opereret i svenske farvande i 1980’erne for at teste det svenske forsvar. Ifølge Weinberger skete der ikke nogen besejling af svensk farvand eller test af det svenske forsvar uden efter samråd med svenske myndigheder. Samstemmende bekræftede den tidligere britiske marineminister Sir Keith Speed i svensk TV den 11. april 2000, at britiske „Oberon“-ubåde efter aftale havde opereret i svenske farvande for at teste det svenske kystforsvar. Den danske generalløjtnant Kjeld Hillingsø udtalte i samme TV-program: „Man var interesseret i at afprøve, om Sverige for det første var i stand til og for det andet villig til at forsvare sit territorium. Det var en legitim NATO-interesse. Nordmændene og danskerne kunne sige til de andre NATO-lande: „Vi stoler på svenskerne. De vil afgjort forsvare den flanke“. Men stormagterne og supermagterne foretrak selv at indhente deres oplysninger, selv at bekræfte dem.“
[…]
Ubådsoperationerne i de svenske farvande førte til en krise i det offentlige liv i Sverige og fik vidtrækkende politiske og militære konsekvenser. En sovjetisk trussel mod Sverige blev pludselig følt meget nærværende af den svenske befolkning. Medens Sovjetunionen i 1976 kun blev opfattet som en direkte trussel mod Sverige af 6 % og som en trussel eller uvenlig stat af 27 %, var billedet efter den sovjetiske Whiskey-ubåds stranding i oktober 1981 et helt andet. Nu opfattede 34 % af den svenske befolkning Sovjetunionen somen direkte trussel og 71 % som enten en trussel eller som uvenlig over for Sverige. Efter Hårsfjärden og ubådskommissionens rapport steg tallene yderligere: 42 % betragtede Sovjetunionen som en direkte trussel og hele 83 % som en trussel eller som uvenlig over for Sverige. Disse tal holdt sig gennem en række år og vidnede om, at den svenske befolkning som følge af begivenhederne helt havde ændret syn på Sovjetunionen. Udviklingen førte til en forøgelse af det svenske forsvarsbudget.
[…]
Sagen om ubådskrænkelserne i Sverige berører flere vigtige aspekter af den kolde krigs historie, herunder også det mangeårige, skjulte militære og efterretningsmæssige samarbejde mellem Sverige og vestmagterne, der tilsyneladende i et vist omfang foregik, uden at det politiske miljø i Sverige var involveret. Herigennem skabtes et – sammenlignet med andre vestlige lande – formentlig ret enestående råderum for de ledende officerer, der opretholdt kontakten med USA og NATO. Her var formentlig tale om personlige kontakter på højeste officersniveau og uden „dokumentspor“. Det var derfor ikke uden grund, når den amerikanske forsvarsminister James Schlesinger i et interview i 1993 skelnede mellem det „politiske“ Sverige og det „militære Sverige“.
Lita ”aldrig” på militärer, officerare inom försvarsmakten. De lever på och av krigskonsten och är mästare i propagandakonsten och manipulation. Därutöver är de storartade yrkeslögnare och ytterst skickliga konspiratörer samt spridande av ” fejk-News ” tex genom medierna, broschyrer eller via nätet eller Tv etc .
Detta visade sig tydligt av de påstådda tidigare Ubåts-incidenterna och lögnerna om ryska överflygningar utmed Gotland och annorstädes i huvudsak varit starkt överdriven propaganda, vars huvudsak går ut på att tjäna USA:s intressen och Natomedlemskap.
De manipulerar våra” idiot medier” med lögner och bedrog korkade okunniga politiker om krigshot och intrång. De är mästare på psykologiska operationer. De är så farliga och besitter sådan makt, att de aldrig borde få uttala sig i det offentliga. De ska sitta i sina kaserner och hålla käften i styr och inte blanda sig i politiken som för närvarande.
Jag har själv erfarenheter av det militära hyckleriet från insidan, så att såga så jag vet hur valserna går..
Allt inom det militära går ut på att så snart som möjligt återupprätta krigsmakten och krigsindustrin med falska argument om att Sverige på något sätt är hotat av Ryssland , vilket är falskt, och om inte Ryssen varit hotet, så hade man uppfunnit någon annan fiende. Ryss-hotet har varit som en skänk från ovan för försvarsmakten behov av tillskott av skattebetalarnas pengar.
Det som händer i Ukraina har ingenting mad Sveriges försvarsförmåga att göra och utgör inget krigshot mot vår nation. Något annat är en myt som bara propagandaministeriet kokat ihop, med hjälp av stats-medierna.
Bydén är i mina ögon inte något annat än en tungt indoktrinerad amerikansk lakej och stövelslickare. Det är min personliga åsikt. Jag läser varenda dag hur den framtida världen nu flyttar österut, medan den gamla förstör sig själv. Ett antal föredettingar som lever kvar på kalla krigets dagar, och inte ens förstår det. Den fria världen, alltså den som står utanför den amerikanska hegemonin, USA förtrycket och USA förföljelserna, bygger nu om handel och internationellt umgänge så att USA inte kan påverka eller störa den. EU går tillbaka till att elda kol, Ryssland är nu Kinas stora oljeleverantör, Kina utvecklar Sydamerika, Afrika och Asien. Det är bara så bittert att se hur Sverige sjunker i sörjan och självdestruerar.
Militärer förbereder sig i princip alltid för det föregående kriget. Framtiden förstår de sig sällan på. Mycket sällan.
Mina damer och herrar få jag be om största möjliga tystnad – här General Sarmat ska nämligen göra entré👌
Vad lögnimperiets och vasallernas ”topp militärer” har att säga om läget är hädanefter ovidkommande
https://www.rt.com/russia/557547-putin-nuclear-missile-sarmat-deployment/
Att kurdrörelsen i Sverige tackar för 100.000 uppehållstillstånd, under decennier, genom att projicera bilder
av Özcalan, och kurdflaggan på Stockholms stadshus, är ju upprörande
dåligt otacksamt, omdöme.
Kurder och många andra ser Sverige som
en scen, en filmduk, där de skall projicera
sina bekymmer på, men så kan man inte
göra, är det tacken för att Sverige har hängts ut på tork, turkisk tork, i Nato-frågan.
Kan man inte anpassa sig i Turkiet, blir det samma i Sverige. Att sedan Kakabahve
tillåts hålla sossarna som gisslan, är ju
även exempellöst, och att dessa faller
till föga, för utpressning, gerillaaktion
fast med andra medel.
Men allt för makten, sossarna kan sälja morsan, för det, men kanske därmed även
som Stig-Björn sa, köpa tillbaka morsan senare. Vem vet. Sverige har ansvar för
sina medborgare, och inga andra, de som får asyl, men 14 dagar senare köar på
Arlanda för att åka hem på ”semester’.
Men även svenska politiker, särskilt moderater, använder den politiska makten
i Stockholms stad, för dagspolitiska utspel, som scen, man döper om gator, som är bara känslomässigt, utan tanke på framtiden, landstinget tar emot sårade ukrainare, och ställer in operationer för cancersjuka. USA kan väl ta hand om ukrainarna, de har enorma flygplan och
Nato-sjukvård i Rammstein, men Sverige
erbjuder sig som jänke- städgumma, som vanligt.
Rösta bort moderaterna, från kommun och landsting, de är nere på 16 % i Stock-holm, de har hjälp av miljöpartiets opportunister, som skiftar som en kameleont sin politik, de gröna kör symbolpolitik, som när de nu införde
kvinnliga damcykelsymboler i gatan , inte
herrcykelram, på den nivån är Sverige, en lekstuga för högavlönade politiker. Man kan ju med rätta fråga,” vad vi får för pengarna” av dessa clowner?
Var det inte nyss regnbågsflaggan, och Pride som var högsta mode, inom bl.a. försvaret, jo det gäller i fredliga tider, nu är det dam- och herrcykel som gäller, man kan inte tolka efter traktor på damcykel, därför har arm’en bara herrcyklar.
Sverige, hjältarna använder fegt Ukraina-kriget för att komma ut som Nato-prospekt, och fastnar i turkiska tvättlinans klädnypor, , svenskar är självplågare,som
importerar mer kurder, än turkiska bigarråkörsbär, och turkiska kräftor.