(L-R) Rumäniens president Iohannis, Italiens premiärminister Draghi, Ukrainas president Zelensky, Frankrikes president Macron och Tysklands förbundskansler Olaf Scholz höll en presskonferens i Kiev, Ukraina, den 16 juni 2022.
https://www.indianpunchline.com/wp-content/uploads/2022/06/Ukraine-4-768×489.jpg
En ny rapport 19 juni av vår indiske diplomat M. K. BHADRAKUMAR
https://www.indianpunchline.com/west-at-inflection-point-in-ukraine-war/
_______________________________________________________________
Västvärlden vid en vändpunkt i kriget i Ukraina
Henry Kissinger förutspådde för cirka tre veckor sedan att kriget i Ukraina var farligt nära att bli till ett krig mot Ryssland. Det var ett förutseende påpekande. Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg sade i en intervju i helgen till den tyska tidningen Bild am Sonntag, att Ukraina-kriget enligt alliansens bedömning kan pågå i åratal.
”Vi måste förbereda oss på att det kan ta flera år. Vi får inte ge avkall på stödet till Ukraina. Även om kostnaderna är höga, inte bara för militärt stöd, utan också på grund av stigande energi- och livsmedelspriser”, sade Stoltenberg. Han tillade att leveranser av toppmoderna vapen till de ukrainska trupperna skulle öka chansen att befria Donbass-regionen från rysk kontroll.
Anmärkningen innebär ett djupare Nato-engagemang i kriget, vilket bygger på tron, inte bara att Ryssland kan besegras i Ukraina (”utradera Ryssland”), utan att kostnaden inte ska spela någon roll. Nato-cheferna tar traditionellt sitt avstamp i Washington, och Stoltenberg talade bara fjorton dagar före alliansens toppmöte i Madrid.
Märkligt nog, efter ett överraskande besök i Kiev i fredags, kompletterade Storbritanniens premiärminister Boris Johnson i en debattartikel i Londons Sunday Times, praktiskt taget Stoltenbergs ord och betonade behovet av att undvika ”Ukraina-trötthet”. Johnson konstaterade att, med tanke på att de ryska styrkorna vinner mark ”tum för tum”, är det viktigt att Ukrainas vänner visar sitt långsiktiga stöd, vilket innebär att se till att ”Ukraina får vapen, utrustning, ammunition och utbildning snabbare än angriparen”.
Johnson beskrev ”fyra viktiga steg för att skapa tid till Ukrainas sak”. För det första, sade han, ”måste vi se till att Ukraina får vapen, utrustning, ammunition och utbildning snabbare än inkräktaren och bygga upp sin kapacitet att använda vår hjälp”. För det andra ”måste vi hjälpa till att bevara den ukrainska statens livskraft”.
För det tredje: ”Vi behöver en långsiktig insats för att utveckla de alternativa landvägarna” för Ukraina, så att dess ekonomi ”fortsätter att fungera”. För det fjärde, och det är avgörande, måste den ryska blockaden av Odessa och andra ukrainska hamnar hävas och ”vi kommer att fortsätta att leverera de vapen som behövs för att skydda dem”.
Johnson medgav att allt detta kräver ”en beslutsam insats … som varar i månader och år”. Men nödvändigheten att stärka president Zelenskijs förmåga att föra krig är också avgörande för att ”skydda vår egen säkerhet, lika mycket som Ukrainas”. Stoltenberg och Johnson uttalade sig efter att EU:s verkställande organ rekommenderat att Ukraina officiellt ska erkännas som kandidatland till medlemskap i blocket (vilket förväntas godkännas vid ett toppmöte som planeras äga rum den 23-24 juni).
Samtidigt markerar ryska styrkor stadigt taktiska framgångar i Donbass-regionen och i stabiliseringen av frontlinjen i andra sektorer. De mest intensiva striderna pågår i området Severodonetsk-Lysichansk och runt Slavjansk, men situationen är också spänd i Kharkivregionen och i regionerna Mykolaiv och Kherson i söder.
De ryska styrkorna slår mot de ukrainska styrkornas militära infrastruktur och utrustningsansamlingar. Enligt det ryska MOD verkar det som om 1800 ukrainska soldater har dödats enbart under femdagarsperioden mellan den 13-17 juni, enligt den ryska versionen, och 291 delar av militär utrustning och 69 objekt av militär infrastruktur har förstörts.
Ett nederlag i Donbass kommer att vara katastrofalt för Zelenskij, eftersom förstörelsen av dess bästa militära enheter, som är utplacerade där, praktiskt taget lämnar de södra regionerna som lågt hängande frukter för de ryska styrkorna. Även för Nato kommer dess internationella ställning att allvarligt urholkas. I fredags visades två amerikanska krigsveteraner, som fängslats vid fronten i Donetsk, upp i rysk TV, där de vädjade till sina familjer om hjälp. Fler sådana bilder kan förväntas under de kommande dagarna.
Johnson skrev alarmistiskt att Putin-doktrinen ger Ryssland en evig rätt att ”ta tillbaka” alla territorier som någonsin varit bebodda av slaver och detta ”skulle tillåta erövring av stora delar av Europa, inklusive Natos allierade”. Detta är en överdrift. För att ta tillbaka sina östra och södra territorier kommer ukrainarna verkligen att behöva föra ett långt krig, men de kommer också att vara kritiskt beroende av enormt militärt, finansiellt och ekonomiskt stöd från Europa. Å andra sidan är den europeiska enigheten bräcklig och en ”trötthet” håller på att infinna sig.
Det finns inte heller någon sammanhängande vision om Natos slutmål. Ukraina är ett svart hål som är ovärdigt en Marshallplan. Föga förvånande är Tyskland mycket försiktigt med att slösa sina resurser på Ukraina.
Slutligen står den fördjupade ekonomiska krisen i västvärlden – hög inflation och höga levnadskostnader och ökad sannolikhet för recession – för dörren, som vargar som ylar i ett vinterlandskap. Den europeiska allmänheten blir inte längre sentimental vid åsynen av ukrainska flyktingar. Alibi-argumentet, att Putin är ansvarig för allt detta, kommer inte att fungera.
I grunden står de västerländska ekonomierna inför en systemkris. Självbelåtenheten i tron på att den amerikanska ekonomin, som är baserad på att dollar utgör världens reservvaluta, är immun mot den växande skuldsättningen, att petrodollarsystemet tvingar hela världen att köpa dollar för att finansiera sina behov, att flödet av billiga kinesiska konsumtionsvaror och billig energi från Ryssland och Gulfstaterna skulle hålla inflationen i schack, att räntehöjningar skulle bota den strukturella inflationen, och framför allt tron på att konsekvenserna av att ta till storsläggan med handelskrig mot ett komplext nätverkssystem i världsekonomin kan hanteras – dessa föreställningar står nakna och avslöjade.
När penning-tryckpressarna snurrade i Europa och Amerika var det ingen som kände oro för de strukturella bristerna i systemet. I en dimma av ideologiskt bluffande iakttog Bidenadministrationen och dess juniorpartner i Bryssel ingen skälig försiktighet innan de sanktionerade Ryssland och dess energi och resurser. Europa har det mycket sämre ställt än Amerika. Inflationen i Europa är långt över tvåsiffrig. En europeisk statsskuldskris kan redan ha börjat.
Den accelererande inflationskrisen hotar västvärldens politiker, eftersom de kommer att möta verklig folklig ilska när inflationen äter upp medelklassen och höga energipriser slaktar företagens vinster.
Hur kan man hejda det sakta pågående politiska debaclet, som håller på att utvecklas för både Europa och USA? Det logiska sättet vore att tvinga Zelensky att gå till förhandlingsbordet och diskutera en uppgörelse. Berättelsen om att fortsätta att nöta på de ryska styrkorna under de kommande månaderna, i syfte att skada Ryssland, är inte till någon hjälp för europeiska politiker. Mariupol, Kherson och Zaporizhzhia har fallit. Donbass kanske också snart kommer att falla. Vad är nästa röda linje? Odessa?
Paradoxalt nog kan det långa kriget i Ukraina bara verka till Rysslands fördel. President Putins tal vid SPIEF i Sankt Petersburg i fredags visar hur grundligt Moskva studerat det västerländska finansiella och ekonomiska systemet och identifierat dess strukturella motsättningar. Putin är skicklig på att använda sina motståndares tyngd och styrka till sin egen fördel, i stället för att direkt slå tillbaka. Västvärldens överskridande av sina ekonomiska ramar kan i slutändan bli dess undergång.
Det är där den verkliga vändpunkten ligger i dag – huruvida de strukturella motsättningarna i de västerländska ekonomierna har mognat till oordning. Putin ser västvärldens framtid som dyster, eftersom västvärlden samtidigt drabbas av motverkningarna av de egna sanktionerna och den därav följande prisuppgången på råvaror, men på grund av institutionell stelhet saknar smidighet för att avvärja stötarna.
Den stora frågan i dag är vid vilken tidpunkt Ryssland vedergäller de länder som är inblandade i vapenleveranserna i Ukraina, om de accelererar på den vägen. De ryska jetplanens luftangrepp i torsdags, mot de militanta terrorgrupper som har sin hemvist i den amerikanska garnisonen i Al-Tanf, vid den syrisk-irakiska gränsen, kan mycket väl ha burit ett budskap.
M. K. Bhadrakumar är en pensionerad indisk karriärdiplomat. Han har tjänstgjort i bland annat Sovjetunionen, Pakistan, Iran och Afghanistan. Han skriver Indian Punchline. Indien har nära band med Ryssland och Bhadrakumar speglar en åsikt i Indien och stora delar av Asien, vilken skiljer sig väsentligt från den europeiska.
Du hittar andra artiklar av honom här.
Tycker sig Västvärlden se en vändpunkt i kriget i Ukraina?
Ännu ett massivt försök från ukrainska styrkor gjordes den 20 juni tidigt på morgonen att landsätta trupper på Snake Island signalerar att den ryska ockupationen fortfarande är under hård utmaning.
Ryssarna säger att de såg en Global Hawk RQ-4 strategisk spanings-UAV från det amerikanska flygvapnet på höga höjder nära Snake Island, som tydligen matade koordinater till de ukrainska stridspositionerna.
MOD i Moskva utfärdade en lång redogörelse (på engelska) på Snake Island under den dagliga briefingen på tisdagen av generallöjtnant Igor Konashenkov, chefstalesmannen. Uttalandet sade: ”Den 20 juni, ungefär klockan 05.00, försökte Kievregimen att fånga Snake Island.”
”Planen för operationen som komponerats av Kievregimen var tänkt att inleda massiva luft- och artilleriattacker mot Snake Island, för att landsätta trupper och fånga den.”
”Flyttacken involverade mer än 15 ukrainska attack- och spanings obemannade flygfarkoster (UAV) justerade av två Bayraktar-TB2 UAV.”
”Ryskt medel upptäckte en Global Hawk RQ-4 strategisk spanings-UAV från det amerikanska flygvapnet på hög höjd nära Snake Island.”
”Ukrainska UAV:er stöddes i luften av S-300 luftförsvarssystem från sina stridspositioner nära Tuzla och Ochakov (i Odessa-regionen).”
”Missil- och artilleriattacker på Snake Island lanserades av ukrainska Tochka-U ballistiska missiler, Uragan flera raketgevär och M777 155 mm haubits från sina stridspositioner västerut från Odessa och på ön Kubansky.”
”Ryska luftvärnsorgan (Pantsir luftvärnsmissil- och kanonsystem och Tor-luftvärnsmissilsystem) har förstört alla destruktionsmedel för fienden som avfyrats vid Snake Island.”
”De förstörda målen var: 13 UAV, 4 Tochka-U-missiler och 21 projektiler av Uragan-raketgevär.”
”Inga ukrainska förstörelsemedel har nått sina mål på Snake Island. Den misslyckade eldattacken tvingade fienden att överge landstigningen till Snake Island.”
Kontroll över Snake Island är av strategisk betydelse. Beläget nära Odessas södra kust, är det en nödvändig språngbräda för den förväntade ryska operationen på den hamnstaden i en tänkbar framtid. På samma sätt blir avlägsnandet av den ryska kontrollen över Snake Island viktigt för Kiev.
Om den ukrainska militären återtar kontrollen över ön, kan den inte bara garantera säkerheten för luften och havet nära Odessa, utan kan också användas för leverans av militär utrustning från Nato till sjöss. Även om Snake Island bara är en bråkdel av en kvadratkilometer stor, råder det ingen tvekan om dess betydelse för kontrollen över sjövägarna i västra Svarta havet.
Om ryssarna sätter upp sina långväga luftförsvarssystem kommer de att kontrollera havet, land och luft i den nordvästra delen av Svarta havet och i södra Ukraina. Det skulle också ge ryska trupper chansen att bryta sig in i Transnistrien, Moldaviens utbrytarterritorium under rysk kontroll som ligger granne med Ukraina och inte långt från Odesa. USA arbetar febrilt för att göra ”ett annat Ukraina” mot Ryssland i Moldavien som har en president och topptjänstemän med dubbelt amerikanskt medborgarskap som söker EU- och NATO-medlemskap.
Snake Island ligger bara 45 km från Rumäniens kust, som är medlem i NATO, där alliansen har utplacerat en beräknad landstyrka på upp till 4 000 soldater som för närvarande dras från USA, Tyskland, Frankrike, Storbritannien, Polen, etc. Snake Island ligger nära mynningen av floden Donau, som avgränsar Rumäniens gräns mot Ukraina. Militära analytiker har påpekat att ryska trupper på Snake Island kan vara i en position att kontrollera trafiken in i Donaudeltat, porten till sydöstra Europa. Rumäniens hamn Constanta vid Svarta havet ligger inte långt söderut.
Uppenbarligen visar USA:s och Storbritanniens inblandning i planeringen och genomförandet av Ukrainas upprepade försök att återta kontrollen över Snake Island att de har gett Snake Island en vital och nästan mytisk status i kriget. Varje rysk utplacering av S-400 missilsystem på Snake Island skulle naturligtvis äventyra Natos södra flank.
Det räcker med att säga att NATO:s permanenta närvaro i Svarta havet och framtida expansion mot Kaukasus och de Kaspiska och Centralasiatiska regionerna kommer att förbli problematiska så länge som Ryssland har kontroll över Snake Island.
Snake Island symboliserar hopplösheten i Ukrainakriget. Ryssland kan inte avsluta sin operation ens efter ett framgångsrikt slutförande av slaget vid Donbass. Kiev kommer sannolikt inte att stämma för fred. Kiev förbereder sig på allvar för en motoffensiv när de tunga vapnen som kommer från USA är utplacerade.
Charkiv ligger bara 40 km från den ryska gränsen och ukrainska styrkor är inte på humör att ge upp där. I söder lovar Kiev att återta regionerna Zoporozhizhia, Cherson och Mykolaiv som ryssarna planerar att integrera.
De ukrainska styrkorna är väl förborgade i Odessa. Naturligtvis förbereder sig Nato för en stor kamp för Odessa. Den pågående striden om Snake Island är symptomatisk för det.
De två amerikanska vapensystemen som kan vara spelväxlare i en östrid är Harpoon anti-skeppsmissiler och High-Mobility Artillery Rocket Systems (HIMARS). Medan Harpuner kunde hjälpa ukrainarna att skära av Snake Island från sjöburen återförsörjning, kunde HIMARS tillåta dem att bombardera ön efter behag.
Svartahavsflottan har fortfarande kontroll över Svarta havet och ryssarna lyckades tydligen skicka ett Tor-luftförsvarssystem till Snake Island.
Men det kan komma att ändras när USA:s utbud av lastbilsmonterade bärraketer för Harpoon anti-skeppsmissiler når Ukraina. Harpunen har en räckvidd på 150 km eller mer. HIMARS kan skjuta ut M30-raketer till ett avstånd på över 70 km — mer än tillräckligt för att nå Snake Island.
Förvisso ligger ett långt krig framför oss och det kan inte riktigt sluta utan den ukrainska statens kollaps och absurda kapitulation. Med största säkerhet kommer ukrainare att förnya sitt angrepp på Snake Island. Det är uppenbart att till skillnad från den östra regionen är södra Ukraina prioritet i Natos planering.
https://www.globalresearch.ca/southern-ukraine-is-the-priority-in-natos-planning-snake-island-in-the-black-sea/5784334
Veckan skämt i Moskva: i och med “the next round of weapons the Ukraine will take Moscow.”😂😂😂