Bidens försök att vända Saudiarabien mot Ryssland misslyckades fullständigt
är namnet på en artikel av Ahmed Adel, forskare i geopolitik och politisk ekonomi i Kairo
Under sitt besök i Jeddah den 15 juli försökte den amerikanske presidenten Joe Biden övertyga sina saudiska partner att öka oljeproduktionen och leveranserna för att tillfoga Ryssland ekonomisk skada och vända arablandet mot en politik mot Moskva.
I stället blev Bidens besök i staden vid Röda havet en fullständig katastrof, precis som hans administrations utrikespolitik har varit.
Efter den amerikanska presidentens tredagarsresa till Israel, Jordanien och Saudiarabien, som inleddes den 13 juli med tonvikt på att återupprätta förbindelserna med den viktiga makten i Mellanöstern och världens största oljeexportör, konstaterade kommentatorer och experter Bidens misslyckande.
Washington försökte få länderna i Mellanöstern att motsätta sig Moskvas militära operation mot Ukraina, men detta misslyckades. USA:s traditionella partner stödde inte USA:s politik gentemot Kiev; inte bara Saudiarabien vägrade att följa Bidens senaste krav, utan också Förenade Arabemiraten (FAE) röstade inte för den antiryska resolution som USA föreslog i FN:s säkerhetsråd.
Biden ville att Mellanöstern, särskilt Saudiarabien och FAE, skulle öka oljeleveranserna till låga priser. USA:s president och G7-länderna hoppades att en brist på rysk olja skulle kompenseras av olja från dessa länder.
Dessutom hoppades Biden att hans resa i Mellanöstern skulle signalera hans löfte om att USA skulle förbli aktivt i regionen för att inte låta Ryssland, Kina och till och med Iran ta dess plats. Efter Donald Trumps administration kände USA att dess närvaro i Mellanöstern försvagades och att Ryssland, Kina och Iran har avancerat.
Egypten är en korsningspunkt mellan Afrika och Asien har Egypten fortsattillsammans med Då de amerikanska militärbaser som finns utspridda över hela Mellanöstern ger Washington betydande ekonomiskt stöd till ett antal nyckelländer, främst Israel, men även Egypten som är en korsningspunkt mellan Afrika och Asien. USA har också lovat stöd till Jordanien i form av vapen och utbildning av militär personal. Men detta har inte översatts till en politik mot Moskva från dessa stater.
Vad som däremot var uppenbart är att Biden inte förberedde sig ordentligt inför sin resa i Mellanöstern. Den amerikanske presidenten åkte till ett land som han lovade skulle utestängas på den internationella scenen och anklagade sedan kronprins Mohammed bin Salman Al Saud (MBS) för mordet på den saudiska journalisten Jamal Khashoggi.
MBS, som oundvikligen kommer att bli kung av Saudiarabien inom en snar framtid, förnekade ansvaret för Khashoggis mord 2018 på Saudiarabiens konsulat i Istanbul trots att Biden hävdade att amerikanska underrättelsetjänster motsade hans påståenden. Kronprinsen kontrade Biden med sexuella och fysiska övergrepp på fångar i Abu Ghraib-fängelset i Irak av amerikansk militärpersonal och mordet på den palestinska amerikanska journalisten Shireen Abu Akleh på Västbanken av israeliska styrkor.
Som en ännu större skada för Bidens misslyckade besök i Saudiarabien sade prins Faisal bin Farhan, den saudiske utrikesministern: ”Kronprinsen svarade på president Bidens kommentarer om … Khashoggi efter ganska tydligt – att detta brott, även om det är mycket olyckligt och avskyvärt, är något som kungadömet tog på stort allvar (och) agerade på ett sätt som är förenligt med dess ställning som ett ansvarsfullt land. Detta är frågor och misstag som kan hända i alla länder, även i USA. Kronprinsen påpekade att USA har gjort sina egna misstag och har vidtagit nödvändiga åtgärder för att hålla de ansvariga ansvariga ansvariga ansvariga och ta itu med dessa misstag, precis som kungadömet har gjort.”
Vad Bidens misslyckade besök i Saudiarabien visade för många i Mellanöstern är att den nuvarande amerikanska administrationen är oförmögen att bedriva utrikespolitik.
Bidens misslyckanden speglas givetvis i USA, där Bidens popularitet rasar. Enligt den senaste CNN-mätningen som utförts av SSRS har Biden nått de lägsta värdena i sin politiska karriär. Enligt CNN är hans nuvarande godkännande 38 procent, medan hans ogillande ligger på 62 procent.
Med tanke på Bidens egen impopularitet i USA, delvis på grund av att han förolämpar de amerikanska medborgarnas intelligens genom att felaktigt hävda att Ryssland bär skulden för den stigande inflationen och levnadskostnaderna, är det inte förvånande att även icke-amerikaner finner den amerikanske presidenten outhärdlig.
Det erinras om att Saudiarabiens utrikesminister Adel al-Jubeir förklarade att en överenskommelse om oljan inte hade nåtts och att Opec-länderna kommer att fatta ett beslut vid sitt möte i början av augusti baserat på marknaden, ”inte på spekulationer, inte på hysteri, inte på geopolitik”. I praktiken meddelade OPEC att det inte kommer att förvandlas till ett antirysk fordon som USA kan använda.
Biden fick rådet att inte åka till Mellanöstern, men hans administration är desperat efter att återupprätta förbindelserna med Saudiarabien. Denna resa till Mellanöstern bör vara den största väckarklockan för Biden om att den extremt kortlivade unipolära världsordningen är över och att staterna inte bara är kapabla att agera självständigt nu, utan också är mer djärvt villiga att göra det.
USA är desperat och på reträtt på alla fronter och det har gått fort. USA har redan helt tappat greppet med sin ”regelbaserade världsordning”, USAs regler förstås, som nu är ignorerad. Dollardominansen är avskaffad. USA blir samtidigt allt mer desperat, och drar nu på sin omfattande propaganda apparat på fullt. Kina går framåt, och USA propagandan avser att svärta ner och smutskasta Kinas framgångar för att dölja både framgångarna och USAs allt större misslyckanden. Halva USAs befolkning tror nu att ett inbördeskrig stundar i i USA i närtid, underskotten galopperar, spänningarna ökar, rapporter om 288 skolskjutningar osv. USA samhället saknar förmåga att utvecklas och förnya sig. Svaret har blivit ett allt intensivare propaganda krig där USA till exempel via sin propaganda kanal DN i Sverige systematiskt arbetar på att svärta ner, förtala och smutskasta Kina och en artikel i helgen artikel är bara ett typiskt beställningsjobb.
”Därför säger alltfler unga kineser ”bai lan” – låt det ruttna”, och det man låter ruttna är den gamla kulturen, den så kallade 996-kulturen, alltså att jobba från nio på morgonen till nio på kvällen sex dagar i veckan. DN undviker mycket skickligt att berätta vad som kommer istället. Man helt undviker Kinas enorma framsteg i samhället, hur 966 kulturen entusiastisk och intensivt ersätts av en yngre generation som nu alltmer undviker den klassiska samhällsstegen och bygger ett nytt samhälle fokuserat på livskvalitet och livsstil, ett nytt samhälle där individen inte är slav under systemet, utan kan gå och campa ett pardagar, utan att be chefen om lov.
DNs artikel får en mening som man förmodligen inte avsåg, ”bai lan” – låt det ruttna”, men det är USA som ruttnar, både inifrån och den hegemoniska amerikanska önskade mono-centrerade styret av världen.
Upplysande artikel och inspirerande kommentar !
Vi ser nog tre saker som inträffat;
1) Utrikespolitikens (tidigare) huvudpunkt om någon slags New York-sallad om ”gemensamma värderingar” är i stort sett borta från stora delar av världen, och definitivt den arabiska världen. Utrikespolitik är numera GEOGRAFINS återkomst som huvudpunkt i utrikespolitikens tänkande. Nordamerika ligger där mycket långt borta.
2) De amerikanska Förenta staterna är inte den samlande utan delande aktören i Nära- och Mellanöstern. Ryssland å andra sidan har verkat väl i regionen under lång tid; Moskva är vän och Du med i princip alla aktörer i regionen: man talar och agerar med alla, och är inte dödsfiende med i princip någon; Turkiet, Israel, Syrien, Egypten, Iran och andra har idag stabilare och mer pålitliga kontakter med Moskva än med virrpannorna i Washington.
3) Washington-doktrinerna för regionen har alla misslyckats. Palestina är ännu ockuperat, de problem Washingtons våldsetablissemang orsakat -bara de senaste tjugo åren- i regionen minns alla: från Libyen, Syrien, Irak och Afghanistan. De amerikanska Förenta staterna ses mer och mer som ett slags Brittiska imperiet i repris, som då som nu bara orsakar regionen mer instabilitet och mer alltmer antipatier. Den amerikanska värderingspolitiken i regionen har, precis som hemmavid, gått i baklås och komplett stagnation. Den amerikanska politiken förutom skicka massa vapenlaster till nollpartistaten och halshuggarmonarkin Saudiarabien löser naturligtvis inte ett enda problem i regionen, där de lokala grannarna Iran och Ryssland stärkts på det avlägsna Washingtons bekostnad. D.v.s. slutsatsen är att arabvärlden litar inte längre på just Washington specifikt.
Den orientaliska slutsatsen är klar: vi behöver inte mer insatser och utredningar med kontraproduktiva resultat av världspolitikens egen kommissarie Clouseau från Washington.
Regionen vill ha bort regionalt, religiöst och politiskt våld -och få stabilitet. Då är nämligen Washington helt galet fel partner.
Den orientaliska tanken och slutsatsen där är klokt erfaren och vis, efter att ha bedragits i 70 år av Washingtons politiska giftkokare. Den amerikanska eran i Nära- och Mellanöstern, förutom Israel och i den saudiska monarkin, är slut.