Intervju med utrikesminister Lavrov i Newsweek

Jag publicerade nyligen Lavrovs tal i FN. Finner det lämpligt att haka på med en intervju med Lavrov i Neewsweek. Viktigt att veta hur ledande ryska politiker tänker.

Newsweek

Timmar efter att Rysslands president Vladimir Putin inledde en ny fas i det pågående kriget i Ukraina med en delvis landsomfattande militär mobilisering, talade hans mångåriga toppdiplomat, utrikesminister Sergej Lavrov, med Newsweek Senior Foreign Policy Writer Tom O’Connor om konfliktens tillstånd och dess konsekvenser för Moskvas relationer med det internationella samfundet, inklusive andra ledande makter som USA och Kina.

Lavrovs karriär inom diplomatin sträcker sig ett halvt sekel tillbaka genom det kalla krigets hetta, Sovjetunionens fall och Putins framväxt, som utnämnde honom till utrikesminister 2004. Sedan dess har Lavrov fungerat som den högste representanten för Kremls utrikespolitik både i Moskva och i nästan varje hörn av jorden som han har rest till.

Nu är han i New York för att delta i det 77:e mötet i FN:s generalförsamling, som äger rum i en särskilt svår tid för den internationella ordningen. Det viktigaste av de många viktiga områdena för globala tvister är Ukrainakonflikten, som Lavrov har försvarat som en nödvändig insats för att säkra Rysslands nationella säkerhetsintressen, även när Washington och dess allierade ger Kiev ytterligare stöd och samtidigt försöker isolera Moskva på världsscenen.

Lavrov sade att Rysslands tillvägagångssätt skulle innefatta stöd till de nyligen tillkännagivna folkomröstningarna i omstridda delar av Ukraina, såsom de självutnämnda folkrepublikerna Donetsk och Luhansk, som försöker ansluta sig till Ryssland på samma sätt som Krim gjorde i en internationellt omtvistad folkomröstning när oroligheterna först bröt ut 2014.

För att motverka trycket från väst har Ryssland utvecklat närmare band med andra makter, särskilt Kina, och vårdat ett växande bilateralt förhållande som Lavrov kallade en prioritet för Moskva, eftersom båda nationerna försöker främja en multilateral ordning i motsats till det ”regelstyrda” system som förespråkas av USA. Han varnade för att det ökande avståndet mellan dessa två visioner hotar den globala stabiliteten och till och med en direkt konflikt mellan världens mäktigaste nationer.

Newsweek: Rysslands militära operation i Ukraina fortsätter, och många fruktar att konflikten kan fortsätta på obestämd tid. Har Ryssland gjort framsteg mot sina uttalade mål om ”avnazifiering” och ”demilitarisering” av Ukraina, och är de två sidorna någonstans närmare en förhandlingslösning än vad de var den 24 februari?

Lavrov: Med sina åtgärder för att underhålla en ryssfobisk nynazistisk regim i Ukraina, placera ut militär utrustning och förvandla landets territorium till en språngbräda för att begränsa Ryssland, lämnade väst inget annat val än att genomföra en särskild militär operation. Dess mål är välkända: skydd av befolkningen i Donbass, undanröjande av hot mot Rysslands säkerhet, demilitarisering och avnazifiering av Ukraina. Alla dessa mål är fortfarande relevanta och kommer att uppnås, oavsett hur lång tid det skulle ta.

Hittills har hela LPR, en betydande del av DPR, regionerna Kherson och Zaporozhye befriats. Ett fredligt liv håller på att ta form i dessa områden. Trots granatbeskjutning och sabotage pågår reparations- och återställningsarbeten vid civila infrastrukturanläggningar och i bostadssektorn. Nya hus, skolor, sjukhus och kulturinstitutioner håller på att byggas.

Jag vill betona att det kollektiva västvärlden, med USA i spetsen, öppet försöker besegra Ryssland ”på slagfältet”. USA och dess allierade är beredda att offra Ukraina för sina geopolitiska mål. För att uppnå dem pumpar de landet med vapen, vilket leder till en upptrappad och utdragen konflikt. Det skjuter upp utsikterna till dess lösning.

Washington är inte intresserat av att skapa fred och lugn i Ukraina. Det stod klart redan i mars, när Moskva och Kiev var nära att nå ömsesidiga överenskommelser. En sådan händelseutveckling skrämde uppenbarligen amerikanerna och britterna, så de förbjöd faktiskt Ukraina att föra ytterligare dialog med Ryssland. Sedan dess har de ukrainska myndigheterna skyggat för förhandlingsprocessen.

((Syrien och Nordkorea har blivit de första länderna förutom Ryssland att erkänna folkrepublikerna Donetsk och Lugansk som självständiga stater. Ser Ryssland dessa enheter som nationer med fasta gränser, eller skulle Ryssland stödja försök att utvidga deras suveränitet till att omfatta andra territorier där ryska styrkor för närvarande opererar i Ukraina? Alternativt skulle Ryssland stödja separata självständighetsåtgärder i dessa territorier eller till och med folkomröstningar för att ansluta sig till Ryska federationen, vilket var fallet med Krim 2014?

Den en första stat som erkände DPR:s och LPR:s självständighet var inte Ryssland utan Sydossetien. Efter Ryssland gjorde även Abchazien, Syrien och Nordkorea detta.))

Ryssland erkände Donbassrepublikernas självständighet inom de gränser som anges i deras konstitutioner – det innebär i själva verket de administrativa gränserna för Donetsk- och Luganskregionerna i den tidigare ukrainska SSR.

När det gäller andra ukrainska territorier som befriats från den nynazistiska Kievregimens ok, som du nämnde, utgår vi från att deras invånare har rätt att självständigt bestämma sitt eget öde. Vi ser att människor vill vara tillsammans med Ryssland, och därför kommer vi att behandla deras val med respekt. Motsvarande avsikter har nyligen uttryckts av ledarna för DPR, LPR, Zaporozhye- och Kherson-regionerna. Alla har rätt att använda sig av rätten till självbestämmande i enlighet med FN-stadgan.

Newsweek: President Joe Biden bekräftade tidigt i konflikten att det hade skett en ”fullständig brytning” i relationerna mellan USA och Ryssland. På vilka nivåer kommunicerar länderna fortfarande? För man samtal om verifiering av kärnvapen, avveckling av konflikter i regioner som Svarta havet och Syrien, eller om vad som händer med amerikanska medborgare som hålls fängslade antingen i brottmål eller på slagfältet?

Lavrov: Den rysk-amerikanska mellanstatliga dialogen har praktiskt taget frusits på grund av Förenta staterna. Det är objektivt sett inte möjligt att upprätthålla en normal kommunikation med Washington som har förklarat Rysslands strategiska nederlag som mål.

Detta gäller även de samråd om strategisk stabilitet och vapenkontroll som avbrutits av den amerikanska sidan. Naturligtvis noterar vi vissa skissartade signaler från den amerikanska administrationen, och personligen Joe Biden, om att återuppta START-dialogen, men vad som ligger bakom dessa signaler återstår att se.

Amerikanerna undviker all substantiell interaktion om regional avveckling av konflikter.

När det gäller de fängslade amerikanska medborgarna har vi upprepade gånger varnat för att det är kontraproduktivt att föra denna fråga till allmänheten. Den bör hanteras professionellt av de behöriga myndigheterna i den form som Moskva och Washington kommer överens om.

När det gäller de amerikaner som fängslats under stridsoperationer bör man vända sig till myndigheterna i Kiev samt till höga tjänstemän i folkrepublikerna Donetsk och Lugansk genom officiella diplomatiska kanaler.

Newsweek: De sanktioner som USA och dess allierade har infört mot Ryssland har gett en chock för världsekonomin, och ett område med betydande återverkningar har varit energisektorn, där priset på gas och andra varor i USA och ett antal andra länder har blivit en stor källa till oro. Är det Rysslands förhoppning att de inhemska kostnaderna för dessa sanktioner snart kommer att uppväga deras fördelar och störa koalitionen av länder som för ett ekonomiskt krig mot Ryssland?

Lavrov: Västvärlden har infört ensidiga restriktiva åtgärder under förevändning att lamslå Ryssland. De har dock misslyckats med att slå sönder den ryska ekonomin. Dessutom har sanktionerna visat sig vara ett tveeggat vapen: stigande priser och sjunkande inkomster har konstaterats i många europeiska länder, liksom energibrist och hot om sociala omvälvningar. Civilisationens rutinmässiga fördelar blir ett privilegium för de rika. Detta är det pris som vanliga medborgare betalar för de styrande eliternas antiryska politik.

Hela sektorer av de europeiska ekonomierna (inklusive metallurgi och kemi) har blomstrat i årtionden tack vare stabila leveranser av ryska billiga energiråvaror. Det gjorde det möjligt för EU-länderna att inleda framgångsrika tävlingar, även med amerikanska företag. Det ser ut som om detta inte längre kommer att vara fallet, och det har inte varit vårt val.

Om de vill agera på bekostnad av sina egna intressen i väst kan vi inte hindra dem från att göra det.

Newsweek: Den ömsesidiga misstro som har uppstått sedan konflikten började har fått många att anse att den tidigare nivån av ekonomisk integration mellan Ryssland och väst kanske inte kommer att uppnås på ett tag, om någonsin, även om konflikten skulle lösas. Är Ryssland förberett för detta scenario på lång sikt och vad innebär det i så fall för Rysslands ekonomiska och geopolitiska framtid? Kan vi få se fler investeringar i alternativa ramar som BRICS och Shanghai Cooperation Organization?

Lavrov: USA:s och dess allierades frenetiska reaktion på Rysslands särskilda militära operation har i princip dragit ett streck över en hel epok av interaktion mellan vårt land och västvärlden. De som vi trodde var pålitliga ekonomiska partner har valt illegitima sanktioner och ett ensidigt avbrytande av affärsrelationer.

Ryssland är inte glad över det: det som byggts upp genom årtionden av hårt arbete förstördes praktiskt taget över en natt. Vi får dra våra egna slutsatser av våra västerländska kollegers beteende – jag tror inte att de inom överskådlig tid kommer att kunna återupprätta sin trovärdighet som affärsmän.

Vi kommer att fortsätta att arbeta med de partner som är redo för ett jämlikt, ömsesidigt fördelaktigt samarbete och som inte har påverkats av den antiryska hysterin. Och de utgör den stora majoriteten av det internationella samfundet. Vi ser ett stort intresse för ett utökat samarbete med oss från länder i Eurasien, Afrika och Latinamerika, medlemmar och deltagare i EEU, CSTO, OSS, SCO, BRICS och många andra icke-västliga länder.

Vi kommer att fortsätta att anpassa oss till den nya utrikeshandelsmässiga och finansiella verkligheten, intensifiera importutfasningen. Tillsammans med våra vänner kommer vi att minska den amerikanska dollarns andel av den ömsesidiga handeln och använda nationella valutor vid ömsesidiga avvecklingar. Vi avser att utnyttja alla tillgängliga möjligheter och instrument för att skydda våra intressen. Jag tvivlar inte på att Ryssland kommer att stå emot alla sanktioner.

Ryssland och Kina har stärkt sitt omfattande strategiska partnerskap i åratal och båda sidor säger att de kommer att fortsätta att göra det även mitt under konflikten i Ukraina, under vilken vissa större kinesiska företag och institutioner har varit försiktiga för att inte utlösa amerikanska sanktioner genom att handla med ryska marknader. Vad innebär händelserna sedan den 24 februari för förbindelserna mellan Moskva och Peking och den multipolära internationella ordning som båda regeringarna har försökt främja?

Ett strategiskt partnerskap med Kina förblir en absolut utrikespolitisk prioritering för Ryssland. Det är hållbart, långsiktigt och beror inte på den internationella miljöns instabilitet. Förhållandet mellan Ryssland och Kina kännetecknas av djupt ömsesidigt förtroende, ömsesidigt stöd för att skydda varandras grundläggande nationella intressen och en vilja att utvidga ömsesidigt fördelaktiga förbindelser.

En intensiv och förtroendebaserad dialog mellan ledarna – president Putin och president Xi – spelar en nyckelroll. I februari i år besökte den ryske ledaren Peking, och den 15 september hölls förhandlingar på högsta nivå i Samarkand i anslutning till mötet med SCO:s statsöverhuvudråd.

I samband med de ökade internationella spänningarna blir den ansvarsfulla hållning som Ryssland och Kina – ständiga medlemmar i FN:s säkerhetsråd – intar gentemot angelägna frågor alltmer relevant. Tillsammans med våra kinesiska vänner kommer vi att fortsätta att arbeta för att förbättra situationen i världen och underlätta skapandet av ett rättvist multipolärt system som bygger på FN-stadgan och framför allt på den grundläggande principen om staters suveräna jämlikhet.

Newsweek: I år är det 50 år sedan du tog examen från Moscow State Institute of International Relations och du har varit engagerad i ditt lands diplomati sedan dess. När du ser tillbaka på ett halvt sekel av erfarenhet, hur skulle du då bedöma risken för konfrontation mellan stormakterna i dag? Lever världens folk, inklusive vi som amerikaner och ryssar, i en särskilt farlig tid?

Tyvärr fortsätter den globala situationen att försämras. Den främsta orsaken, och jag har varit tvungen att tala om det upprepade gånger, är västvärldens ihållande önskan, med Förenta staterna i spetsen, att säkerställa sin globala dominans, även om det av uppenbara skäl är omöjligt. Trots detta gör Washington och dess satelliter allt för att bromsa demokratiseringsprocessen i de internationella förbindelserna. De vill ersätta den FN-centrerade arkitekturen som bildades efter andra världskriget och den internationella rätten med någon ”regelbaserad ordning”. I enlighet med de värsta koloniala traditionerna delar de upp världen i ”demokratier” och ”auktoritära regimer”. De försöker ”pressa” dem som inte håller med om denna kurs, som för en oberoende politik och styrs av nationella intressen, med hjälp av unilaterala sanktioner, utpressning och uppenbart maktspel.

I dag skickar västländer vapen och militär utrustning till den nynazistiska regimen i Kiev och utbildar Ukrainas väpnade styrkor. Natos och USA:s vapen används för att beskjuta ryskt territorium som gränsar till Ukraina, vilket dödar civila där. Pentagon döljer inte det faktum att underrättelser och målbeskrivningar för attacker överförs till Kiev. Vi registrerar närvaron av amerikanska legosoldater och rådgivare ”på slagfältet”. Förenta staterna är faktiskt på väg att förvandlas till en part i en konflikt. Detta är till din fråga om risken för en direkt kollision mellan kärnvapenmakter.

Tyvärr verkar Washington fortfarande leva i förrgår och tänka i termer av unipolaritet. De kan inte acceptera det faktum att den moderna världen inte längre är västcentrerad. Och det kommer den aldrig att bli igen. I dag har starka, oberoende aktörer från utvecklingsländerna vuxit fram, och de blir alltmer synliga. Dessa stater och deras integrationssammanslutningar vill inte delta i det antiryska ”korståg” som initieras från Washington.

Newsweek: Även om vi vet att ryska tjänstemän har förklarat att de inte spelar sida i den amerikanska inrikespolitiken, är det sant att inrikespolitiken påverkar utrikespolitiken. Följer Ryssland hur det kommande mellanårsvalet och presidentvalet 2024 kan påverka USA:s politik gentemot Ryssland och andra utrikespolitiska frågor som påverkar Rysslands intressen?

Jag vill återigen bekräfta vår principiella ståndpunkt att inte blanda oss i främmande staters inre angelägenheter. Förenta staterna är inget undantag. Vi lägger oss inte i, men vi följer naturligtvis noga förberedelserna inför mellanårsvalet till kongressen i november. Detta är inte ett infall utan en plikt för diplomater, journalister och forskare.

Jag kan dock säga direkt att vi inte överdriver betydelsen av valresultatet i samband med förbättrade rysk-amerikanska förbindelser, med tanke på det ihållande förkastandet i Capitolium av själva idén om en jämlik dialog med Moskva. Det är fortfarande för tidigt att säga något om den amerikanska presidentvalskampanjen 2024 eftersom den inte riktigt har börjat ännu.