Ekonomen Michael Hudson om inflationen och Fed:s plan att sänka lönerna: En depression är på väg? – Del 3

Och vi såg ett av de tydligaste exemplen hittills på denna bipolära uppdelning mellan, ni vet, väst och resten av världen, som man säger, med detta löjliga  möte som just hölls av G7. 

.Naturligtvis är G7 de vita, västerländska länderna. Och sedan kommer de att slänga in det USA-ockuperade Japan där, för att låtsas som att de är för mångfald. 

Men vi såg att G7 just höll ett toppmöte, och i princip hela toppmötet handlade om hur ska vi kunna hålla tillbaka Kina? Hur kan vi utöka det nya kalla kriget mot Ryssland till ett nytt kallt krig mot Kina? 

Här är en rapport i BBC: ”G7-toppmötet: Ledarna beskriver sin 600 miljarders-dollar plan för att konkurrera med Kinas Belt and Road-initiativ.” “G7 summit: Leaders detail $600bn plan to rival China’s Belt and Road initiative” Nu fick jag ett gott skratt av det här. Tanken på att den amerikanska regeringen ska bygga infrastruktur i det globala södern, jag menar, det är ganska skrattretande. 

Det är också absurt med tanke på att Kinas Belt and Road Initiative, som involverar över hälften av länderna på jorden, uppskattas till många biljoner dollar i infrastrukturprojekt. Så USA och dess allierade tror att de kan utmana det med 600 miljarder dollar i offentliga-privata partnerskap. 

Jag bör naturligtvis betona att de tillkännagav att det kommer att vara en blandning av så kallade offentliga initiativ och sedan kontrakt för privata företag. 

Så det är ännu en gåva till den privata sektorn, kamouflerad som byggande av infrastruktur. 

 Men jag undrar om du kan kommentera G7-toppmötet som just hölls. 

 MICHAEL HUDSON: 

Well, det blev verkligen inget av det. De sa alla att de inte kunde komma överens om fler sanktioner mot Ryssland, eftersom de redan skadar tillräcklig. I synnerhet Indien, reste sig och sa, vi kommer inte att på några villkor gå med i sanktionerna mot Ryssland, eftersom det är en av våra viktigaste handelspartner. Och förresten, det är enormt fördelaktigt för oss att importera rysk olja, och det är enormt fördelaktigt för er att få den här oljan från oss vid en prishöjning.

G7 kunde inte komma överens om vad de skulle göra. Det befinner sig redan i ett dödläge. Och det här är bara juni. Föreställ dig vilket dödläge det kommer att bli i september. 

Tja, nästa vecka åker president Biden till Saudiarabien och säger, du vet, vi är villiga att döda kanske 10 miljoner fler av dina fiender; vi är villiga att hjälpa Wahhabi-sunnigrupper att döda fler av de iranska shiiterna och sabotera Irak och Syrien. Vi hjälper dig att stödja al-Qaida igen, om du sänker dina oljepriser så att vi kan pressa Ryssland mer. 

Så det är egentligen förslaget som Saudiarabien kommer att få. Amerika kommer att skicka dem fler klusterbomber som de kan använda mot Jemen. Och frågan är, kommer Saudiarabien att säga, ok, vi kommer kanske att tjäna 10 miljarder dollar mindre i månaden, eller hur mycket de än tjänar, bara för att göra er lyckliga, och så kommer ni att döda fler shiiter som stöder Iran? 

Eller kommer de att inse att om de tar parti för USA, kommer de helt plötsligt att attackeras av Ryssland, Syrien, och de kommer att bli levande måltavlor? Så vad ska de göra? 

Och jag kan inte se att Biden faktiskt lyckas få Saudiarabien att frivilligt tjäna mindre på sina oljepriser. Kanske kan Biden säga att det gäller bara för ett år, bara för ett eller två år. Men som andra länder vet, när Amerika säger bara för ett eller två år, betyder det verkligen för alltid. Och om du inte fortsätter, så ser de på något sätt till att det blir en regimförändring och en färgrevolution. 

Så Biden fortsätter att försöka få främmande länder att ansluta sig till väst mot Eurasien, men Saudiarabien befinner sig mitt i det hela.  

Och allt som Europa kan göra är att titta på och undra hur det ska klara sig utan energi och utan mycket mat.

BENJAMIN NORTON: 

Ja, faktiskt, Venezuelas president Maduro bekräftade just att Biden-administrationen har skickat en annan delegation som naturligtvis i princip ber Venezuela att försöka komma fram till en överenskommelse, eftersom USA och EU bojkottar rysk energi. 

Så det är verkligen skrattretande, efter alla år av demonisering av Venezuela, hur det har framställts som en diktatur och allt det där, var USA tvunget att bestämma, ja, kriget i Venezuela är inte lika viktigt som kriget mot Ryssland just nu; så vi kommer tillfälligt att pausa vårt krig mot Venezuela för att sticka kniven djupare in i Ryssland. 

Men när det gäller G7-mötet var detta den roliga kommentaren från EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen i en artikel i Reuters med titeln ”Europa måste ge utvecklingsländer alternativ till kinesiska fonder.”/ “Europe Must Give Developing Nations Alternative to Chinese Funds”

Som ett eko av det vi hör från Biden, säger amerikanska regeringstjänstemän ständigt att USA måste utmana Kina i den globala södern. Så Europa lovade 300 miljarder euro – men återigen en viktig asterisk – ”i privata och offentliga medel under fem år för att finansiera infrastruktur i utvecklingsländer.” 

Så återigen ser vi ännu ett nyliberalt privat-offentligt partnerskap. Det kommer att bli ännu en offentlig gåva till privata företag. 

Och ”hon sa att detta är en del av G7:s strävan att motverka Kinas många biljoner dollars Belt and Road.” 

 Nu, detta är egentligen bara att knyta ihop allt som vi har pratat om idag, professor Hudson – i din artikel ”Feds åtstramningsprogram för att minska lönerna” “The Fed’s Austerity Program to Reduce Wages”, avslutar du artikeln och noterar att den depression som människor i USA just är på väg att möta på grund av denna nyliberala politik – den som säger till arbetare i USA att de måste sänka sina löner och gå arbetslösa för att stoppa inflationen – så påpekar du att: 

“Bidens militär och utrikesdepartements tjänstemän varnar för att kampen mot Ryssland bara är det första steget i deras krig mot Kinas icke-nyliberala ekonomi och det kan pågå i tjugo år. Det är en lång depression. Men som Madeline Albright skulle säga, de tycker att priset är ”värt det.”” 

Och du talar om det nya kalla kriget mot den socialistiska ekonomin i Kina och den statsledda ekonomin i Ryssland. 

Så du förutspår inte bara att en depression kommer. Vi har sett det i vanliga mediekanaler. Larry Summers sa, du vet, en depression kan komma under några år. Men du säger, nej, det kommer inte bara en depression; det kommer att bli en lång depression. Den kan pågå i 20 år. 

Och i grund och botten säger den amerikanska regeringen, och de andra västerländska ledare som Ursula von der Leyen från EU,  i princip till sina befolkningar, dra åt svångremmen; vi har årtionden av depression framför oss, eftersom vi kollektivt har beslutat, som västerländskt ledarskap, att vi kommer att tvinga världen igenom en lång ekonomisk depression, eller åtminstone tvinga västvärlden igenom en lång ekonomisk depression, för att försöka stoppa Kinas och Rysslands uppkomst. 

De säger i princip till sina befolkningar, bara acceptera det, dra åt svångremmen i årtionden, för i slutändan är priset värt det för att förhindra att våra imperium ska kollapsa. 

MICHAEL HUDSON: 

 Det är rätt. När de talar om privat-offentliga initiativ, talar de om Pentagon-kapitalism. Det betyder att regeringen kommer att ge biljoner dollar till privata företag och be dem bygga infrastruktur.

 Och om de bygger en hamn eller en väg i ett globalt land i södern kommer de att se till att kunna göra vinster, och det kommer att bli en enormt dyr infrastruktur, för att tjäna pengar på den här infrastrukturen måste du prissätta den på bekostnad av tillverkningen, det som är Pentagon-kapitalismen, hyperuppblåsta priser; du måste betala förvaltningsavgifter; du måste betala vinster; du måste betala räntor. 

Till skillnad från det kinesiska sättet att finansiera rättvist. Det västerländska finansieringssättet är skuldsättning. Kina tar som säkerhet för infrastrukturen som det betalar, ett aktieägande i hamnen, eller vilken infrastruktur som helst i Belt and Road som det bygger. 

Eller så har du den skuldsättning vars syfte är att regeringen inte ska kunna betala skulden, så att regeringen som kommer att vara medundertecknare för skulden för all denna infrastruktur på något sätt kommer att bli tvungen att beskatta hela sin befolkning för att betala de enorma super-vinster, de enorma monopolhyrorna, de enorma avgifter för skulderna i von der Leyens Margaret Thatcher-plan. 

Von der Leyen tror att hon kan göra mot Europa och Amerika vad Margaret Thatcher gjorde mot England. Och om hon gör det, då förtjänar Amerika och Europa det. 

BENJAMIN NORTON: 

Och professor Hudson, innan vi  börjar avsluta det här, jag vet att du strax måste iväg strax, bara några korta frågor. 

Jag undrar om det inte bara är de västerländska nyliberala, finansiellt finansierade ekonomiernas fundamentala kris, utan att det också är den här bubblan som har spruckit, eller åtminstone att den här fasen är över. 

Åtminstone uppfattar jag det så, jag är nyfiken på om du håller med mig. På 1990-talet, på toppen av, ni vet, nyliberalismens så kallade guldålder; så hade vi Bill Clinton som red på den här vågen, och det var ”slutet på historien”, i Francis Fukuyamas nonsensförutsägelse och allt det där. 

Hur mycket av det var inte bara baserat på detta orimliga privilegium, som fransmännen kallar det, av den amerikanska dollarns diktatur – vi pratade om det utifrån din bok ”Superimperialism”, “Super Imperialism” hur USA fick denna enorma globala ekonomiska gratislunch på grund av dollarhegemonin – och det var inte bara det, utan också det faktum att USA och Västeuropa under 1990-talet och det första decenniet av 2000-talet hade tillgång till mycket billiga konsumtionsvaror från Asien och mycket billig energi från Ryssland? 

För mig verkar det som om dessa två faktorer är några av de viktigaste anledningarna till att denna nyliberalismens guldålder på 90-talet och början av 2000-talet ens var möjlig.

Det berodde på lågavlönade asiatiska arbetare, och på föreställningen att Ryssland permanent skulle vara, vad Obama kallade det: en bensinstation.

Well, vi har sett att, för det första, östasiatiska ekonomier har lyft upp sig själva från fattigdom, särskilt Kina har gjort slut på den extrema fattigdomen och höjt medianlönerna avsevärt. 

Och nu har västvärlden sanktionerat sig mot att köpa rysk energi, vilket kraftigt har ökat energikostnaderna runt om i världen. 

Så tror du att den där bubblan, eller det där korta ögonblicket av historiens slut, nyliberalismens guldålder, aldrig kommer att kunna komma tillbaka? 

För om inte västvärlden lyckas störta den ryska regeringen och införa en ny marionett som Jeltsin, och störta den kinesiska regeringen, verkar det som att det gyllene 1990-talet aldrig kommer att återuppstå. 

MICHAEL HUDSON: 

Nå, du har utelämnat nyckelelementet i guldåldern: det är den militära makten och beredskapen att mörda vilken utländsk ledare som helst som inte vill gå med på USA:s politik. 

BENJAMIN NORTON: 

 Självklart. 

MICHAEL HUDSON: 

Du minns inte vad Amerika gjorde mot [Salvador Allende]; du glömmer hur Amerika tog över Brasilien; Amerikas inblandning och kontroll, och i Europa, bestickningen i grossistledet och manipulationen av Europas politiska system, att se till att för det [tyska] gröna partiet ge ansvaret åt ett krigsvänligt ledarskap, ett anti-miljöledarskap, se till att lägga ansvaret på varje socialistiskt parti Europas högerorienterade, nyliberaler. 

Varje europeiskt socialist- och arbetarparti blev nyliberalt till stor del genom amerikansk manipulation och inblandning i deras utrikespolitik. 

Avsikten med inblandningen var till för att förhindra någon alternativ ekonomisk filosofi att existera vid sidan om den rivaliserande nyliberalismen. 

Så när du nämner historiens slut, vad är historiens slut? Det betyder slutet på förändringen. Det betyder stopp; det blir ingen reform; det blir ingen förändring i det nyliberala system som vi har låst fast. 

Och naturligtvis är det enda sättet som du verkligen kan avsluta historien med, är det som Biden hotar med: genom ett kärnvapenkrig som spränger världen i luften. 

Det är det nyliberala slutet på historien. Och det är det enda sättet som nyliberalerna verkligen kan stoppa historien på. Bortsett från det är allt de kan försöka göra, att förhindra varje förändring som är negativ för att befästa den nyliberala ordningen. 

Här är en intressant kommentar från Christopher Dobbie. Han påpekar att i Australien var medelåldern 2001 för dem som köpte sitt första hus 27 år ; nu är den 35 och medelåldern ökar för varje år. 

Nu, är det bara några minuter kvar, professor Hudson, här är en annan kort fråga som jag fick från någon på patreon.com/multipolarista patreon.com/multipolarista– folk kan gå och stödja den här bloggen. En av mina prenumeranter ställde den här frågan: vem som drabbas mest av att Fed eller andra centralbanker höjer räntorna? Befolkningen, genomsnittskonsumenter eller företag? 

Och självfallet du talade tidigare om hur den amerikanska centralbanken är annorlunda än andra centralbanker, men det är lite av en öppen fråga. Vem drabbas mest av att räntorna höjs?