En läsare har vänligen skickat mig denna intressanta artikel, dessutom översatt.
_________________________________________________________________
Sir A Conan Doyle:Sherlock Holmes: Det märkliga fallet med hunden som inte skäller när du förväntar dig att den ska göra det.
Av Alastair Crooke, tidigare brittisk diplomat, grundare och chef för det Beirut-baserade Conflict Forum. 
Västerländska medier är fulla av spekulationer om vi står på randen av det tredje världskriget. Egentligen är vi redan där. Det långa kriget har aldrig tagit slut. USA behövde, i kölvattnet av finanskrisen 2008, förstärka sin ekonomiska säkerhet för basresurserna. För den straussiska strömmen (de neokonservativa hökarna om man föredrar det) innebar Rysslands svaghet efter kalla kriget en ”möjlighet” att öppna en ny krigsfront. De amerikanska hökarna ville slå två flugor i en smäll: att plundra Rysslands värdefulla resurser för att stärka sin egen ekonomi och att splittra Ryssland i ett kalejdoskop av delar.
För straussianer tog det kalla kriget heller aldrig slut. Världen förblir binär – ”vi mot dom, gott mot ont”.
Men den nyliberala plundringen misslyckades till slut – till straussianernas bestående förtret. Åtminstone ända sedan 2014 har the Great Game (enligt en högt uppsatt rysk tjänsteman) rört sig mot USA:s försök att kontrollera energiflödena och energikorridorerna – och att fastställa priserna. Och på andra sidan, Rysslands motåtgärder för att skapa flytande och dynamiska transitnät genom rörledningar och asiatiska inre vattenvägar – och att bestämma energipriset. (Nu via OPEC+)
Så håller Putin folkomröstningar i Ukraina; mobiliserar ryska militära styrkor; och påminner världen om att han är öppen för samtal, och beredd att höja insatsen. Skulle de Natoledda ukrainarna tränga sig in på dessa områden efter nästa vecka kommer det att utgöra en direkt attack mot rysk mark. Detta vedergällningshot backas upp av mobiliseringen av massiva militära insatser.
Så sprängdes Nordstream-ledningarna. Enkelt uttryckt är detta ett kycklingrace, med höga insatser som utspelar sig centrerat kring energi och mot de relativa styrkorna och svagheterna i västvärldens ekonomi och den ryska ekonomin. Biden släpper 1 miljon oljefat per dag av strategiska reserver och Opec+ ser ut att decimeras med 1,5 miljoner per dag.
Å ena sidan är USA en stor resursrik ekonomi, men Europa är det inte, och är mycket mer beroende av import av mat och energi. Och med den slutliga bristningen av QE-bubblan* är det inte klart att centralbankens ingripande som skapade QE-bubblan på över 30 biljoner dollar kommer att kunna erbjuda en lösning. Inflationen förändrar kalkylen. En återgång till QE blir mycket problematisk i en inflationsmiljö.
En förutseende finansiell kommentator noterade: ”Bubblor som spricker handlar inte bara om uppblåsta priser som faller, de handlar om erkännandet av att ett helt sätt att tänka var fel”. Enkelt uttryckt, tänkte straussianerna tillräckligt igenom sin senaste upphöjelse av störningen av rörledningarna? Blinken har nyss kallat Nordstream-sabotaget och Europas därav följande energiunderskott för en ”enorm möjlighet” för USA. Märkligt nog sammanföll sabotaget med rapporter som antydde att hemliga samtal var på gång mellan Tyskland och Ryssland för att lösa alla Nordstream-problem och för att återuppta handeln.
Men vad händer om den resulterande krisen kraschar de politiska strukturerna i Europa? Vad händer om USA inte visar sig vara immunt mot den typ av finansiell hävstångskris som Storbritannien står inför? Team Biden och EU tänkte uppenbarligen inte igenom brådskan att sanktionera Ryssland. Och de tänkte inte igenom konsekvenserna av att deras europeiska allierade förlorade Ryssland.
Sannolikt kommer uppmärksamheten att läggas mer på dessa ”finkrigselement” än på slagfältsvinster eller vändningar i Ukraina (där regnperioden redan har börjat), och det är inte förrän i början av november som marken kommer att frysa och bli hård. Konflikten är på väg mot en paus, precis som den västerländska uppmärksamhetsspannet för Ukrainakriget verkar avmattas något.
Men det som är ”märkligt” för så många, i en tid av finansiell kris, är den kusliga tystnad som råder i Europa efter att deras livsviktiga energiledningar ligger sprängda på Östersjöns botten. Det här är ”hunden” som inte skällde på natten – när man förväntade sig att den skulle göra det. Knappt ett ord, eller mummel, hörs om denna fråga i den europeiska pressen – och ingenting från Tyskland … Det är som om det aldrig hänt. Men euroeliten vet ju ”vem som gjorde det”.
För att förstå denna paradox måste vi titta på samspelet mellan de tre viktigaste dynamikerna i Europa. Var och en föreställer sig som ”en vinnande hand” i framtiden: ”var allt och slut på allt”. Men i verkligheten är dessa två strömmar bara ”användbara verktyg” i ögonen på dem som ”drar i spakarna” och ”låter visselpiporna” – dvs styra psyops bakom kulissen.
Dessutom finns det en skarp skillnad i motiv. För straussianerna, bakom ridån, är de i krig – existentiellt krig för att behålla sitt företräde. De andra två strömningarna är utopiska projekt som har visat sig vara lättmanipulerade.
”Straussianerna” är anhängare till Leo Strauss, den ledande nykonservativa-teoretikern. Många är före detta trotskister som förvandlats, från vänster till höger (kalla dem Neocon ”hökar” om du föredrar det). Deras budskap är en mycket enkel doktrin om upprätthållandet av makten: ”Låt den aldrig glida dig ur händerna ”; blockera varje rival som dyker upp; gör vad som krävs.
Den ledande straussianen, Paul Wolfowitz, skrev denna enkla doktrin om ”förstör alla framväxande rivaler innan de förstör dig” i USA: s officiella försvarsplaneringsdokument från 1992 – och tillade att Europa och Japan särskilt skulle ”avskräckas” från att ifrågasätta USA: s globala företräde. Denna doktrin dominerade i fortsättningen, även om den fick ny förpackning i efterföljande Clinton-, Bush- och Obama-administrationer.
Och eftersom budskapet – ”blockera varje tänkbar” – är så direkt och övertygande, fladdrar straussianerna lätt mellan de politiska partierna i USA. De har också sina ”användbara” hjälporganisationer djupt begravda inom landets elitklass och institutioner för statsmakten. Den äldsta och mest pålitliga av dessa hjälpstyrkor är dock den angloamerikanska underrättelse- och säkerhetsalliansen.
”Straussianerna” föredrar att planera ”bakom kulisserna” och i vissa amerikanska tankesmedjor. De rör sig med tiden, slår läger, men assimilerar sig aldrig i vilka rådande kulturella trender som helst ”där ute”. Deras allianser förblir alltid tillfälliga, opportunistiska. De använder dessa samtida impulser främst för att skapa nya motiveringar för amerikansk exceptionalism.
Den första så viktiga impulsen i den nuvarande situationen är liberal-woke, den aktivistdrivna, socialt rättviseorienterade identitetspolitiken. Varför wokeism**? Varför skulle woke vara av intresse för CIA och MI6? För den är revolutionerande. Identitetspolitiken utvecklades under den franska revolutionen för att upphäva status quo; att störta sin panteon av hjältemodeller och att förskjuta den existerande eliten och vrida fram en ”ny klass” till makten. Detta väckte definitivt straussianernas intresse.
Biden talar gärna om exceptionalismen i ”vår demokrati”. Naturligtvis hänvisar Biden här, inte till universell demokrati i vidare bemärkelse, utan till USA:s liberala omdöme för global hegemoni (definierad som ”vår demokrati”). ”Vi har en skyldighet, en plikt, ett ansvar att försvara, bevara och skydda ’vår demokrati’… Den är hotad”, har han sagt.
Den andra nyckeldynamiken – den gröna omställningen –The Green Transition, finns med under Bidenadministrationens paraply, tillsammans med Silicon Valleys mycket radikala och distinkta filosofi – en eugenistisk och trans-human*** syn som i vissa avseenden överensstämmer med ”Davos”-publikens, liksom med de vanliga klimatnödlägesaktivisternas.
Bara för att vara tydlig korsade dessa två distinkta, men kompletterande drivkrafter till ”vår demokrati”, Atlanten för att gräva sig djupt in i Bryssels ledarklass. Och enkelt uttryckt håller Euro-versionen av liberal-woke-aktivism den straussiska doktrinen intakt om amerikansk och västerländsk exceptionalism – tillsammans med dess insisterande på att ”fiender” ska skildras i de mest extrema manikeiska/ vidskepliga termer.
Syftet med manikeismen/Manicheansim/ (som Carl Schmitt**** först påpekade) är att stänga ute all medling mellan rivaler genom att framställa dem som tillräckligt ”onda” för att diskursen med dem blir meningslös och moraliskt defekt.
Överföringen av liberal-woke-politik över Atlanten borde inte komma som någon överraskning. EU:s förordning ”trussed” (truss= ex binda,förstärka,staga) inre marknad utformades just för att ersätta politisk debatt med teknisk ledning. Men själva steriliteten i den ekonomiska diskursen födde den så kallade ”demokratiska klyftan”, i och med att den blir allt mer unionens omistliga tomrum.
Euroeliterna var därför i desperat behov av ett värdesystem för att fylla luckan. Så hoppade de på det liberala woke-tåget. Med utgångspunkt från detta, och Romklubbens ”messianism” för avindustrialisering, gav euroeliterna sin glänsande nya sekt av absolut renhet, en grön framtid och stålblanka ”europeiska värderingar” som fyller bristen i demokratiluckorna.
I själva verket var, och är, dessa två senare strömningar – identitetspolitik och den gröna agendan – i hög grad ledande inom EU med straussianerna som står bakom i ridån och drar i spakarna för Intelligence-Security/Underrättelse-Säkerhets manövrar.’
De nya eldsjälarna var djupt förankrade i Europas elitklass på 1990-talet, särskilt i kölvattnet av Tony Blairs import av Clintons världsbild, och var redo att vräka omkull den gamla ordningens tempel, för att etablera en ny ”avindustrialiserad” grön värld som skulle tvätta bort de västerländska synderna rasism, patriarkat och heteronormativitet.
Det kulminerade i monteringen av ”en revolutionär förtrupp”, vars nyfrälsta anhängares raseri riktas både mot ”den Andre” (som av en händelse råkar vara USA:s rivaler), samt mot dem där hemma (vare sig det är i USA eller Europa) som definieras som extremister som hotar ”vår (liberala) demokrati”; eller det tvingande behovet av en ”grön revolution”.
Här är poängen: Längst ut på det europeiska ”spjutet” bor de gröna eldsjälarna, särskilt det verkligt revolutionära tyska, gröna partiet. De har ledningen i Tyskland och står vid rodret i EU-kommissionen. Det är grön nit som smälts samman till att ”förstöra Ryssland” – en berusande blandning.
De tyska gröna ser sig själva som legionärer i denna nya transatlantiska kejserliga ”armé”, som bokstavligen drar ner pelarna i det europeiska industrisamhället, löser in sina rykande ruiner och sina obetalda skulder genom ett digitaliserat finansiellt system och en ekonomisk framtid för ”förnybara energikällor”.
Och sedan, när Ryssland försvagats tillräckligt, och med Putin påverkats, skulle asgamarna slita åt sig det ryska kadavrets resurser – på samma sätt som på 1990-talet.
Men de glömde … De glömde att straussianer inte har eviga ”vänner”: USA: s egenintresse trumfar alltid de allierades intressen.
Vad kan de europeiska gröna eldsjälarna säga? De ville ändå bryta sönder det industrialiserade samhällets pelare.
Jo, de fick det. Nordstreams ”flyktväg” ut ur den ekonomiska katastrofen är borta. Det finns inget annat än att mumla övertygande: ”Putin gjorde det”. Och att begrunda Europas undergång och vad den kan innebära.
Vad händer nu? Hökarna kommer sannolikt nu att spela sin nästa hand i spelet med höga insatser i WW3s ”chickenrace”. Den skyhöga dollarn är en vektor. Frågan är vem som har de starkare korten? Väst tror sig ha Ukrainakortet. Ryssland anser sig ha ess i ekonomiska kort, de har mat och energi och resurssäkerhet – och en stabil ekonomi. Ukraina representerar ett helt annat slagfält: den långsiktiga straussiska ambitionen att ta bort Ryssland från sitt historiska ”säkerhetsbälte” som började i kölvattnet av det kalla kriget med sönderdelningen av Sovjetunionen.
Mycket kommer att bero på följderna av sprängningen av Bubblan. Som den ena kommentatorn uttryckte det: ”Ögonblicket har kommit för centralbanker att strama åt och avveckla sina olika snedvridningar av marknaden: Effekten har redan varit katastrofal”, säger Lindsay Politi, en fondförvaltare. Och centralbankerna är inte klara än. Inflationen ändrar kalkylen: Många centralbanker har helt enkelt inte möjlighet att ta till åtgärder som QE längre”.
————————————————————————————————
*QE=”kvantitativ lättnad, en okonventionell metod med vilken centralbanken stimulerar den nationella ekonomin…dvs en centralbank köper upp obligationer från stater eller privata företag.” Ur Wikipedia
** Woke=politisk term som uppstått i USA som beskriver en uppvisad medvetenhet om frågor som rör jämlikhet mellan raser och mellan kön, samt social rättvisa. Har använts sarkastiskt om personer som pretentiöst anser sig vara medvetna och upplysta men som enbart förespråkar dessa “godkända åsikter”, av ren konformism” “godkända åsikter” Från “stay woke” afroamerikansk engelska- från “stay awake”. Ur Wikipedia
*** transhumanism: “människan kommer så småningom få så pass utökade förmågor att termen “postmänniska” blir mer lämpligt än “människa”(….. ) en transformationell aktivism som inspireras av posthumanistiska ideal” Ur Wikipedia
**** C.S tysk rättsfilosof, politisk teoretiker katolsk filosof, död 1985… först kritisk mot nazismen men blev sen nazist fram till 45. Hans teorier om suveränitet har applicerats på “kriget mot terrorism”….Lika mycket som den suveräna utnyttjar undantaget, är det den suveräna som definierar själva undantaget kring vilken makten legitimeras.
[…] just artikeln Sir A Conan Doyle:Sherlock Holmes: Det märkliga fallet med hunden som inte skäller när du förvä… Av någon anledning är Pål Steigans nättidning inne på ”skällande hundtemat” med […]
Sveriges agerande är som vanligt dubbelspel. Man hindrar Ryssland från att vara med och påstår sedan att Tyskland inte heller ska få ta del av informationen? Vem tror på de sagorna? Givetvis får tyskarna reda på resultatet och givetvis förövarna från USA, Polen som får tips om hur man bättre döljer sina förehavanden till nästa gång.
En lysande artikel.
Briljant blottar Alastair Crooke kärnans inre funktion i det värdsliga politiska systemet från A till O.
Mycket intressant i inlägget här ovan. Tål läsas flera gånger.
Det där att världen skulle bli säkrare efter Sovjetunionens fall var ju bara rent dravel.
En hybris i lurendrejeri.
Det enda det medförde är att USA och Storbritannien, alltså anglosaxarna, blivit alltmer hungriga att krossa Ryssland för att sedan splittra och plundra.
Sovjetunionen var på sitt sätt globalt starkare på sin tid men Ryssland är förvånansvärt starkt till sin storlek.
Så lätt tror jag inte Ryssland låter sig krossas.
I varje fall inte, som Poutin säger, utan global katastrof.
Frågan är om Västeuropa är redo för katastrofen?
Är du redo för katastrofen?
Är du redo, säg då ja till NATO och upprustningen.
Men tänk efter noga.
Sedan går det inte att ångra sig.