Denna artikel från 13 oktober anlände översatt av en läsare. Behandlar förra kongressledamoten och presidentkandidaten Tulsi Gabbard, som stått för folkrätt, mot krigshets, protesterat mot stöd till terroristorganisationer och pläderat för partidemokrati hos Demokraterna. Att detta är unikt i USA:s politik säger ett och annat. Likaså att svenska etablerade media inte publicerar detta.
Tony Cox, amerikansk journalist som skrivit eller redigerat för Bloomberg och flera stora dagstidningar reflekterar över detta. här.
Tulsi Gabbard vågar utmana Washingtons krigsmaskin
Den före detta presidentkandidaten har visat, att det att motsätta sig regimförändringspolitik är det enda tabu som den härskande klassen inte tolererar.
Tulsi Gabbards snabba förvandling från stigande demokratisk stjärna till demoniserad utstött – som kulminerade i veckan med hennes beslut att lämna partiet – har avslöjat den enda sak som alla mäktiga personer i Washington kan enas om: krig är bra.
Det är faktiskt den enda sak som alla måste vara överens om om de förväntar sig att uppnå någon makt och ha en lång och framgångsrik karriär i amerikansk politik. De som inte gör det kommer i bästa fall att hållas i marginalen. Om de uttalar sig för effektivt kommer de att stämplas som förrädare. Som den före detta kongressledamoten Ron Paul och hans son, senator Rand Paul, har bevisat kommer de aldrig att tas på allvar som presidentkandidater och kommer inte att tillåtas ställa upp, oavsett hur många debatter de vinner.
Gabbard har illustrerat denna verklighet bättre än någon annan. Tänk på hur mycket hon förde med sig när hon kom in i kongressen 2013, hur utropad hon var som nästa stora stjärna, och titta sedan på hur till synes lite det krävdes för att hon i princip skulle bli exkommunicerad. Hennes fall i onåd var förvånansvärt snabbt och belysande.
Hon var bara 31 år och kom från en av de mest pålitligt blå staterna, Hawaii, som den yngsta lagstiftaren någonsin att representera sitt distrikt. Hon är inte vit. Faktum är att hon kryssade i ett par av de identitära rutor som demokraterna älskar så mycket, genom att bli den första hinduiska ledamoten och den första samoamerikanska röstberättigade ledamoten i kongressen. Hon är en krigsveteran. Hon är vältalig och framstår som en person som passionerat tror på det hon säger.
Kort sagt var hon som en mycket bättre version av Kamala Harris. Försök att föreställa dig att den nuvarande vicepresidenten är yngre, smartare, sympatisk och principfast. Strö in några extra poäng för militärtjänstgöring och en förmåga att verka mänsklig, utan det okontrollerbara skrattet i de mest olämpliga ögonblicken. Det skulle vara Tulsi Gabbard.
Det var inte svårt för demokratiska partiledare att se Gabbards potential när hon vann sitt första primärval 2012. President Barack Obama stödde henne och Nancy Pelosi, dåvarande minoritetsledare i representanthuset, bjöd in henne att tala vid Demokraternas nationella konvent. Direkt när hon kom in i kongressen 2013 utsågs hon till vice ordförande i Democratic National Committee (DNC).
Precis på rätt tidpunkt började CNN och andra gammelmedier fjäska för Gabbard som ”nästa superstjärna” och ”den man måste hålla ögonen på”. MSNBC föreslog att Hollywood kanske skulle vilja göra en film om henne, och CNN:s kommentator Ana Navarro sa: ”Jag vet inte, men i en strid vill jag ha henne i min skyttegrav”.
Men nästan lika plötsligt ville ingen i kommentariatet ha kontakt med Gabbard. Efter Donald Trumps chockerande seger i presidentvalet 2016 hade hon fräckheten att träffa den tillträdande presidenten. Problemet var egentligen inte att hon hade ett samtal med Bad Orange Man. Det som var oförlåtligt var vad hon ville prata om: USA:s regimförändringskampanj i Syrien.
”Jag kände att det var viktigt att ta tillfället i akt att träffa den tillträdande presidenten nu, innan de krigstrummor, som de neokonservativa har börjat slå på, drar in oss i en upptrappning av kriget för att störta den syriska regeringen”, sade Gabbard då. Veckor senare reste hon till Syrien för att se de fruktansvärda förhållandena på plats, och hon träffade Syriens president Bashar al-Assad.
Förra presidentkandidaten Tulsi Gabbard talar ut om USA:s smutsiga krig i Syrien. Läs! Lyssna!
I alla avseenden var Gabbards tid som det demokratiska partiets älskling över. Egentligen var det värre än att bli borttagen från A-listan. Hon ansågs vara en förrädare mot sin nation i makthavarnas ögon. Hillary Clinton, partiets presidentkandidat 2016, gick så långt som till att att hon antydde att Gabbard förbereddes som ett ryskt redskap och sa: ”Hon är ryssarnas favorit”.
När Gabbard ställde upp i presidentvalet 2020 tog hon med sig sitt antikrigsbudskap till primärvalsdebatterna och förnedrade Harris som en hycklare när det gäller straffrättskipning. Efter sitt första debattframträdande blev hon den mest sökta kandidaten på nätet, men Google stängde av hennes annonskonto, vilket innebar att hon inte kunde dra nytta av den kraftiga ökningen av väljarintresset. Hon anklagade DNC för att hålla henne borta från några av de viktiga senare debatterna och som, i ett fall ändrade sina regler för att göra det, och Gabbard lämnade nomineringstävlingen kort därefter.
Med media, som porträtterade henne som en anti-LGBTQ bigot och en ”rysk lögnare” var Gabbards karriär i kongressen också snart slut. Hon valde att inte söka omval och var den enda demokrat som inte tillsammans med andra partimedlemmar i representanthuset röstade för riksrätts-åtalet motTrump.
Gabbard fortsatte dock att uttala sig mot krigshets, särskilt efter att Ryssland inledde sin militära offensiv mot Ukraina i februari, vilket utlöste tillrättavisningar från både demokrater och republikaner. Hon blev ännu mer av en politisk paria när hon varnade för att Bidens politik att föra ett proxykrig mot Ryssland förde amerikanerna närmare en kärnvapenkatastrof. Efter att hon uttryckt oro över påståenden om USA-finansierade biolaboratorier i Ukraina anklagade senator Mitt Romney henne för att sprida ”förrädiska lögner”.
När Gabbard meddelade sitt utträde ur det demokratiska partiet i tisdags talade hon om ”fega wokeness”, rasmässig splittring, fientlighet mot troende människor och vapentillämpning av brottsbekämpning mot politiska motståndare. Men den enda riktiga avtalsdödaren, den enda verkligt oförsonliga skillnaden, var kriget. ”Jag kan inte längre stanna kvar i dagens demokratiska parti som nu står under fullständig kontroll av en elitistisk kabal av krigshetsare”, sade hon.
Tyvärr kunde hon ha sagt samma sak om det republikanska partiet. Som ekonomen och policyanalytikern Jeffrey Sachs påpekade i en intervju i måndags: ”Det här landet är en krigsmaskin i toppen”. Han tillade: ”Vi är en säkerhetsstat. Vi har en hemlig stat som styr det mesta av vår utrikes- och militärpolitik”.
Allt spel om ras, kön och andra uppblåsta sociala frågor är bara politisk teater. Det som verkligen betyder något i Washington är krig, och Gabbards effektivitet som kommunikatör gör henne farlig för krigsmaskinen. Hon klargör att USA:s politik inte har något att göra med det amerikanska folkets verkliga säkerhet och ekonomiska intressen.
”Vi har alltför många människor i Washington som är krigshetsare, som är underordnade det militärindustriella komplexet och som fortsätter att sätta sina egna själviska intressen och sina givares intressen först, utan att tänka på de kostnader och konsekvenser som deras beslut har för det amerikanska folket”, sade hon i en intervju med Fox News i tisdags.
”Det är precis vad vi ser just nu med president Biden och ledare i kongressen, vars beslut aktivt driver oss till randen av en kärnvapenförintelse, i vilket de kanske har sina bunkrar där de kommer att vara säkra, men vi, det amerikanska folket, kommer inte att ha något skydd, ingenstans att ta vägen, ingenstans att gömma oss, och står inför konsekvenserna som skulle kunna förstöra hela mänskligheten och världen som vi känner den.”
Relaterat
Förra presidentkandidaten Tulsi Gabbard lämnar Demokraterna. På grund av krigshets och elitism.
Fredsrörelsens favorit Tulsi Gabbards tal före “SuperTuesday”.
Vad anser Tulsi Gabbard, Bernie Sanders och Stefan Löfvén om händelserna i Bolivia?
Flera artiklar om Tulsi Gabbard
”USA:s regimförändringskampanj i Syrien.” Det är USA som behöver en regimförändring. Den tycks närma sig.
Akta sig. Akta sig.
Av lärdomarna från t ex JFK fallet så får Tulsi vara väldig försiktig. Hon kan råka illa ut för en bilolycka eller plötsligt få hjärtinfarkt eller ”suicideras” (som det heter på jänkarnas tungomål) av den djupa staten/regimen i USA. Som alla vet dra sig inte regimen/djupa staten i USA för att undanröja obekväma människor.
@Caveat 18 oktober, 2022 At 08:46
Håller helt med dig. Personligen tror jag även att både Dag Hammarsköld och Olof Palme var andra som störde den Djupa Staten. Irritationer som måste avlägsnas.
Den rösten saknar jag i Sveriges Riksdag. En röst vi behöver
inte minst inför ett förestående Nato inträde. Och detta tillsammans med ett tydligt skifte mot ett hårdare och tystare samhälle.
En obehaglig känsla kommer över mig när jag dessutom hör våra oppositionspolitiker helt sakna argument som klargör vad som håller på att hända.
Därtill befarar jag att Jimmy Åkesson kommer lura skjortan av sina tre ”språkrör” och en ny era av ett tyst och räddhågset samhälle inleds.
Samtidigt som ett stöd för detta ingår den pågående upptrappningen av Stormaktskriget på Ukrainsk mark.
Klart som f-n att folk blir rädda och därmed ställer in sig i storebrors led.