Tysklands ställning i USA:s nya världsordning

Bild från Shutterstock och Steigan.no

Denna artikel av Michael Hudson https://michael-hudson.com/2022/11/germanys-position-in-americas-new-world-order/ har också publicerats på steigan.no
https://steigan.no/2022/11/tysklands-posisjon-i-usas-nye-verdensorden/. Man behöver inte vara religiös för att tycka att den är mycket intressant. Vad menas nu då?

___________________________________________________________

Tysklands ställning i USA:s nya världsordning

Tyskland har blivit en ekonomisk satellit i USA:s nya kalla krig med Ryssland, Kina och resten av Eurasien.

Tyskland och andra Natoländer har uppmanats att införa handels- och investeringssanktioner mot sig själva, vilka kommer att överleva dagens proxykrig i Ukraina. USA:s president Biden och hans talesmän på utrikesdepartementet har förklarat att Ukraina bara är den första arenan i en mycket bredare dynamik som delar upp världen i två motsatta uppsättningar ekonomiska allianser. Denna globala splittring lovar att bli en tio- eller tjugoårig kamp för att avgöra om världsekonomin kommer att vara en unipolär USA-centrerad dollariserad ekonomi eller en multipolär värld med flera valutor, och som är centrerad på det eurasiska kärnlandet med blandade offentliga/privata ekonomier.

Bidens falska uppdelning: demokrati mot autokrati

President Biden har karakteriserat denna uppdelning som en uppdelning mellan demokratier och autokratier. Terminologin är typiskt Orwellskt dubbelspråk. Med ”demokratier” menar han USA och allierade västerländska finansoligarkier. Deras mål är att flytta den ekonomiska planeringen från valda regeringars händer till Wall Street och andra finansiella centra under amerikansk kontroll. USA:s diplomater använder Internationella valutafonden och Världsbanken för att kräva privatisering av världens infrastruktur och beroende av amerikansk teknik, olje- och livsmedelsexport.

Med ”autokrati” menar Biden länder som gör motstånd mot detta finansialiserings- och privatiseringsövertagande. I praktiken innebär USA:s retorik att man främjar sin egen ekonomiska tillväxt och levnadsstandard och att finans och bankväsende förblir allmännyttiga. Vad som i grunden står på spel är om ekonomierna kommer att planeras av bankcentra för att skapa finansiell rikedom – genom att privatisera grundläggande infrastruktur, allmännyttiga tjänster och sociala tjänster som hälsovård till monopol – eller om de kommer att öka levnadsstandarden och välståndet genom att behålla bank- och pengaskapande, folkhälsa, utbildning, transporter och kommunikationer i offentliga händer.

Tyskland det främsta offret

Det land som lider mest ”collateral damage” i denna globala spricka är Tyskland. Som Europas mest avancerade industriella ekonomi är Tysklands stål, kemikalier, maskiner, bilar och andra konsumtionsvaror mest beroende av import av rysk gas, olja och metaller från aluminium till titan och palladium. Trots två Nord Stream-ledningar som byggts för att förse Tyskland med billig energi har Tyskland fått höra att det ska stänga av sig från rysk gas och avindustrialiseras. Detta innebär slutet för landets ekonomiska förträfflighet. Nyckeln till BNP-tillväxt i Tyskland, liksom i andra länder, är energiförbrukning per arbetstagare.

Dessa antiryska sanktioner gör att dagens nya kalla krig i sig är antityskt. USA:s utrikesminister Anthony Blinken har sagt att Tyskland bör ersätta billig rysk gas från rörledningar med dyr amerikansk LNG-gas. För att importera denna gas måste Tyskland snabbt spendera över 5 miljarder dollar för att bygga hamnkapacitet för att hantera LNG-tankfartyg. Effekten kommer att bli att den tyska industrin blir icke konkurrenskraftig. Konkurserna kommer att sprida sig, sysselsättningen kommer att minska och Tysklands Nato-vänliga ledare kommer att införa en kronisk depression och sjunkande levnadsstandard.

De flesta politiska teorier utgår från att nationer agerar i sitt eget intresse. I annat fall är de satellitländer som inte har kontroll över sitt eget öde. Tyskland underordnar sin industri och sin levnadsstandard under den amerikanska diplomatins diktat och den amerikanska olje- och gassektorns egenintresse. Det gör detta frivilligt – inte på grund av militär styrka, utan på grund av en ideologisk övertygelse om att världsekonomin bör styras av USA:s planerare från det kalla kriget.

Splittringen i Europa på 1200-talet

Ibland är det lättare att förstå dagens dynamik genom att ta ett steg bort från sin egen omedelbara situation och titta på historiska exempel på den typ av politisk diplomati som man ser splittra dagens värld. Den närmaste parallell som jag kan hitta är det medeltida Europas kamp, som det romerska påvedömet förde mot tyska kungar – de heliga romerska kejsarna – på 1200-talet. Den konflikten splittrade Europa längs linjer som liknar dagens. En rad påvar bannlyste Fredrik II och andra tyska kungar och mobiliserade allierade för att kämpa mot Tyskland och dess kontroll över södra Italien och Sicilien.

Bild

Guelferne (de kejsartrogna) mot ghibellinerne (de påvetrogna) i Bologna

Västvärldens antagonism mot öst uppviglades av korstågen (1095-1291), precis som dagens kalla krig är ett korståg mot ekonomier som hotar USA:s dominans över världen. Det medeltida kriget mot Tyskland handlade om vem som skulle kontrollera det kristna Europa: påvedömet, där påvarna blev världsliga kejsare, eller sekulära härskare över enskilda riken, genom att hävda makten att moraliskt legitimera och acceptera dem.

Det medeltida Europas motsvarighet till USA:s nya kalla krig mot Kina och Ryssland var den stora schismen år 1054. Leo IX krävde unipolär kontroll över kristenheten och bannlyste den ortodoxa kyrkan med centrum i Konstantinopel och hela den kristna befolkningen som tillhörde den. Ett enda biskopssäte, Rom, avskilde sig från hela den kristna världen vid den tiden, inklusive de gamla patriarkaten Alexandria, Antiokia, Konstantinopel och Jerusalem.

Bild

Saladin och Guy de Lusignan efter slaget vid Hattin

Red: Slaget vid Hattin ägde rum den 3–4 juli 1187 vid foten av berget Hattin väster om Gennesaretsjön nära Tiberias och var ett avgörande slag under perioden mellan andra och tredje korstågen. Den ayyubidiska hären under Saladin vann en betydande seger och tillfångatog Jerusalems kung Guy av Lusignan samt ett antal av korsfararstaternas härförare, vilket lade grunden för Saladins erövring av kungariket Jerusalem som i sin tur ledde fram till det tredje korståget två år senare. https://sv.wikipedia.org/wiki/Slaget_vid_Hattin

Denna utbrytning skapade ett politiskt problem för den romerska diplomatin: Hur skulle man kunna hålla alla västeuropeiska kungariken under sin kontroll och hävda rätten till ekonomiskt stöd från dem. Detta mål krävde att sekulära kungar underordnades den påvliga religiösa auktoriteten. År 1074 tillkännagav Gregorius VII, Hildebrand, 27 påvliga diktat som beskrev Roms administrativa strategi för att befästa sin makt över Europa.

Dessa påvliga krav är slående parallella med dagens amerikanska diplomati. I båda fallen kräver militära och världsliga intressen en sublimering i form av en ideologisk korstågsanda för att befästa den känsla av solidaritet som varje system för imperial dominans kräver. Logiken är tidlös och universell.

Rafaels framställning av förhållandet mellan kejsar Konstantin och biskopen av Rom. (1517–1524) Det finns absolut ingen sannhet i denna bilden. Det är en lögn och en propagandaberättelse från början till slutet. Konstantin var gudomlig kejsare. Han var världens härskare. Han knäföll inte för någon, och absolut inte for biskopen av Rom.

Skapade det moderna påvedömet

De påvliga diktaten var radikala på två viktiga sätt. För det första upphöjde de biskopen i Rom över alla andra biskopssäten och skapade det moderna påvedömet. I klausul 3 fastslogs att påven ensam hade investiturmakten att utnämna biskopar eller avsätta eller återinsätta dem. Klausul 25 förstärkte detta och gav påven, och inte de lokala styresmännen, rätten att utnämna (eller avsätta) biskopar. Klausul 12 gav påven rätten att avsätta kejsare, vilket följde klausul 9, som ålade ”alla furstar att kyssa påvens fötter” för att kunna betraktas som legitima härskare.

Motsvarar USA:s roll idag

På samma sätt hävdar amerikanska diplomater i dag rätten att utse vem som ska erkännas som en nations statschef. År 1953 störtade de Irans valda ledare och ersatte honom med shahens militärdiktatur. Denna princip ger USA:s diplomater rätt att sponsra ”färgrevolutioner” för regimskifte, såsom deras sponsring av latinamerikanska militärdiktaturer som skapar klientoligarkier för att tjäna USA:s företags- och finansintressen. Kuppen i Ukraina 2014 är bara det senaste utövandet av denna amerikanska rätt att utse och avsätta ledare.

På senare tid har amerikanska diplomater utsett Juan Guaidó till Venezuelas statschef i stället för dess valda president, och överlämnat landets guldreserver till honom. President Biden har insisterat på att Ryssland måste avsätta Putin och sätta en mer USA-vänlig ledare i hans ställe. Denna ”rättighet” att välja statschefer har varit en konstant del av USA:s politik som sträcker sig över USA:s långa historia av politisk inblandning i europeiska politiska angelägenheter sedan andra världskriget.

Kätteri och ideologi

Det andra radikala draget i de påvliga diktaten var att de uteslöt all ideologi och politik som avvek från den påvliga auktoriteten. I klausul 2 fastslogs att endast påven kunde kallas ”universell”. Alla avvikande åsikter var per definition kätterska. I klausul 17 fastslogs att inget kapitel eller bok kunde betraktas som kanonisk utan påvlig auktoritet.

Ett liknande krav ställs av dagens USA-stödda ideologi om finansialiserade och privatiserade ”fria marknader”, vilket innebär avreglering av regeringsmakten för att forma ekonomier i andra intressen än de som USA-centrerade finans- och företagseliterna har.

Kravet på universalitet i dagens nya kalla krig är förklädd till ”demokrati”. Men definitionen av demokrati i dagens nya kalla krig är helt enkelt ”pro-amerikansk”, och specifikt nyliberal privatisering, som den USA-sponsrade nya ekonomiska religionen. Denna etik anses vara ”vetenskap”, som i kvasi-Nobelpriset till minne av ekonomiska vetenskaper. Det är den moderna eufemismen för nyliberal skräpekonomi från Chicagoskolan, IMF:s åtstramningsprogram och skattefavorisering för rika.

Rätten att stöta ut – att exkommunicera

De påvliga diktaten innehåller en strategi för att låsa fast den unipolära kontrollen över världsliga områden. De hävdade påvens företräde över världsliga kungar, framför allt över Tysklands heliga romerska kejsare. Paragraf 26 gav påvarna befogenhet att exkommunicera alla som ”inte var i fred med romerska kyrkan”. Denna princip innebar den avslutande klausulen 27, som gav påven möjlighet att ”befria undersåtarna från deras trohet mot onda män”. Detta uppmuntrade den medeltida versionen av ”färgrevolutioner” för att åstadkomma regimskifte.

Det som förenade länderna i denna solidaritet var en antagonism mot samhällen som inte var föremål för centraliserad påvlig kontroll – de muslimska otrogna som höll Jerusalem, och även de franska katarerna (se här, ö.a.) och alla andra som ansågs vara kättare. Framför allt fanns det en fientlighet mot regioner som var tillräckligt starka för att motstå påvliga krav på ekonomisk tribut.

Dagens motsvarighet till en sådan ideologisk makt att exkommunicera kättare, vilka motsätter sig krav på lydnad och tribut, skulle vara Världshandelsorganisationen, Världsbanken och IMF, som dikterar ekonomisk praxis och fastställer ”villkor” som alla medlemsländers regeringar måste följa, under hot om amerikanska sanktioner – den moderna versionen av exkommunicering av länder som inte accepterar USA:s suzeränitet (historiskt, under feodalismen länsherrens överhöghet över vasallen, ö.a.). I klausul 19 i diktaten fastslogs att påven inte kunde dömas av någon – precis som USA i dag vägrar att låta sina handlingar underkastas domar från Världsdomstolen (t.ex. ICC, ö.a.). På samma sätt förväntas USA:s diktat via Nato och andra vapen (t.ex. IMF och Världsbanken) i dag följas av USA:s satelliter utan att ifrågasättas. Som Margaret Thatcher sade om sin nyliberala privatisering som förstörde Storbritanniens offentliga sektor: There Is No Alternative (TINA).

Upphäver Westfalen-principerna

Min poäng är att betona analogin med dagens amerikanska sanktioner mot alla länder som inte följer deras egna diplomatiska krav. Handelssanktioner är en form av bannlysning. De upphäver Westfaliska fördragets princip från 1648, vilket gjorde varje land och dess ledare oberoende av utländsk inblandning. President Biden karakteriserar USA:s inblandning som ett sätt att säkerställa hans nya motsats mellan ”demokrati” och ”autokrati”. Med demokrati menar han en klientoligarki under amerikansk kontroll som skapar finansiell rikedom genom att sänka levnadsstandarden för arbetare, i motsats till blandade offentliga/privata ekonomier som syftar till att främja levnadsstandard och social solidaritet.

Som jag har nämnt skapade den stora schismen, genom att den ortodoxa kyrkan med centrum i Konstantinopel och dess kristna befolkning utestängdes, den ödesdigra religiösa skiljelinje som har delat ”väst” från öst under det senaste årtusendet. Denna splittring var så viktig att Vladimir Putin citerade den som en del av sitt tal av den 30 september 2022 där han beskrev dagens brytning med USA:s och Natos centrerade västerländska ekonomier.

Under 1100- och 1200-talen fick normandiska erövrare av England, Frankrike och andra länder, tillsammans med tyska kungar, protestera upprepade gånger, bli exkommunicerade upprepade gånger, men till slut ändå ge efter för påvliga krav. Det dröjde ända till 1500-talet innan Martin Luther, Zwingli och Henrik VIII slutligen skapade ett protestantiskt alternativ till Rom, vilket gjorde den västerländska kristendomen multipolär.

En lång historisk utveckling och hat mot ”de andra”

Varför tog det så lång tid? Svaret är att korstågen gav en organiserande ideologisk gravitation. Det var den medeltida analogin till dagens nya kalla krig mellan öst och väst. Korstågen skapade ett andligt fokus för ”moralisk reform” genom att mobilisera hatet mot ”den andre” – det muslimska österlandet och i allt högre grad judar och europeiska kristna oliktänkande från den romerska kontrollen. Detta var den medeltida analogin till dagens nyliberala doktriner om den ”fria marknaden” inom USA:s finansoligarki och dess fientlighet mot Kina, Ryssland och andra nationer som inte följer denna ideologi.

I dagens nya kalla krig mobiliserar västvärldens nyliberala ideologi rädsla och hat mot ”den andre” och demoniserar nationer som följer en oberoende väg som ”autokratiska regimer”. Man främjar öppen rasism mot hela folk, vilket är uppenbart i den russofobi och Cancel-kultur som för närvarande sveper över västvärlden.

Precis som den västerländska kristendomens multipolära övergång krävde 1500-talets protestantiska alternativ, måste det eurasiska kärnlandets brytning med det bankcentrerade Nato-Västvärlden befästas genom en alternativ ideologi om hur man organiserar blandade offentliga/privata ekonomier och deras finansiella infrastruktur.

Finansiell kontroll

Medeltidens kyrkor i väst tömdes på sina allmosor och donationer för att bidra med Petruspenningar och andra bidrag till påvedömet för de krig som det förde mot härskare som motsatte sig påvliga krav. England spelade den roll som det stora offret som Tyskland spelar i dag. Enorma engelska skatter som skenbart togs ut för att finansiera korstågen användes för att bekämpa Fredrik II, Conrad och Manfred på Sicilien. Denna avledning finansierades av påvliga bankirer från Norditalien (Lombard och Cahorsin) och blev kungliga skulder som fördes vidare genom hela ekonomin.

Englands baroner förde ett inbördeskrig mot Henrik II på 1260-talet, vilket gjorde slut på hans delaktighet i att offra ekonomin för påvliga krav.

Det som gjorde slut på påvedömets makt över andra länder var slutet på dess krig mot öst. När korsfararna förlorade Acre, Jerusalems huvudstad 1291, förlorade påvedömet sin kontroll över kristenheten. Det fanns inte längre något ”ont” att bekämpa, och det ”goda” hade förlorat sin tyngdpunkt och sitt sammanhang. År 1307 lade Frankrikes Filip IV (”den sköna”) beslag på kyrkans stora militära bankordens rikedomar, tempelriddarna i Paris-templet. Andra härskare nationaliserade också tempelriddarna, och de monetära systemen vreds ur kyrkans händer. Utan en gemensam fiende, som definierades och mobiliserades av Rom, förlorade påvedömet sin unipolära ideologiska makt över Västeuropa.

Den moderna motsvarigheten till förkastandet av tempelriddarna och den påvliga finansieringen skulle vara att länderna drar sig ur USA:s nya kalla krig. De skulle förkasta dollarstandarden och USA:s bank- och finanssystem, vilket sker i takt med att fler och fler länder ser Ryssland och Kina, inte som motståndare, utan som stora möjligheter till ömsesidiga ekonomiska fördelar.

Det brutna löftet om ömsesidig vinst mellan Tyskland och Ryssland

 

Sovjetunionens upplösning 1991 utlovade ett slut på det kalla kriget. Warszawapakten upplöstes, Tyskland återförenades och amerikanska diplomater lovade ett slut på Nato, eftersom ett sovjetiskt militärt hot inte längre existerade. Ryska ledare hängav sig åt förhoppningen att, som president Putin uttryckte det, en ny paneuropeisk ekonomi skulle skapas från Lissabon till Vladivostok. Särskilt Tyskland förväntades gå i spetsen för att investera i Ryssland och omstrukturera dess industri enligt effektivare principer. Ryssland skulle betala för denna tekniköverföring genom att leverera gas och olja samt nickel, aluminium, titan och palladium.

 

Det fanns ingen förväntan på att Nato skulle utvidgas för att hota med ett nytt kallt krig, än mindre att det skulle stödja Ukraina, som erkändes som den mest korrupta kleptokratin i Europa, till att ledas av extremistpartier som identifierar sig med tyska nazistiska insignier.

Hur förklarar vi varför den till synes logiska potentialen för ömsesidig vinst mellan Västeuropa och de forna sovjetiska ekonomierna förvandlades till en sponsring av oligarkiska kleptokratier.

Nord Stream-ledningens förstörelse sammanfattar dynamiken i ett nötskal. I nästan ett decennium har ett konstant amerikanskt krav varit att Tyskland ska förkasta sitt beroende av rysk energi. Dessa krav motsattes av Gerhardt Schroeder, Angela Merkel och tyska företagsledare. De pekade på den uppenbara ekonomiska logiken i ömsesidig handel av tyska produkter mot ryska råvaror.

USA ville till varje pris stoppa Nord Stream

USA:s problem var hur man skulle kunna hindra Tyskland från att godkänna Nord Stream 2-rörledningen.

Victoria Nuland, president Biden och andra amerikanska diplomater visade att sättet att göra det var att uppvigla till hat mot Ryssland. Det nya kalla kriget utformades som ett nytt korståg. Det var så George W. Bush hade beskrivit USA:s angrepp på Irak för att lägga beslag på landets oljekällor. Den USA-sponsrade kuppen 2014 skapade en ukrainsk marionettregim, som under åtta år har bombat de rysktalande östliga provinserna. Nato uppviglade därmed till ett ryskt militärt svar. Uppviglingen var framgångsrik, och det önskade ryska svaret kallades vederbörligen för ett oprovocerat illdåd. Dess skydd av civila beskrevs i Nato-stödda medier som så stötande att det förtjänade de handels- och investeringssanktioner som införts sedan februari. Det är vad ett korståg innebär.

Den nya tudelningen av världen

Resultatet är att världen håller på att delas upp i två läger: det USA-centrerade Nato och den framväxande eurasiska koalitionen. En biprodukt av denna dynamik har varit att Tyskland inte har kunnat föra en ekonomisk politik som innebär ömsesidigt fördelaktiga handels- och investeringsförbindelser med Ryssland (och kanske också Kina). Tysklands förbundskansler Olaf Sholz åker till Kina den här veckan för att kräva att Kina avvecklar sin offentliga sektor och slutar subventionera sin ekonomi, annars kommer Tyskland och Europa att införa sanktioner mot handeln med Kina. Det finns inget sätt för Kina att uppfylla detta löjliga krav, lika lite som Förenta staterna eller någon annan industriell ekonomi skulle sluta subventionera sina egna datorchip- och andra nyckelsektorer. German Council on Foreign Relations är en nyliberal ”libertariansk” gren av Nato som kräver Tysklands avindustrialisering och beroende av USA för sin handel, med uteslutande av Kina, Ryssland och deras allierade. Detta lovar att bli den sista spiken i Tysklands ekonomiska kista.

 

En annan biprodukt av USA:s nya kalla krig har varit att stoppa alla internationella planer för att hejda den globala uppvärmningen. En av grundstenarna i USA:s ekonomiska diplomati är att dess oljebolag och Natos allierade ska kontrollera världens olje- och gasförsörjning – det vill säga att minska beroendet av kolbaserade bränslen. Det är vad Natos krig i Irak, Libyen, Syrien, Afghanistan och Ukraina handlade om. Det är inte så abstrakt som ”demokratier mot autokratier”. Det handlar om USA:s förmåga att skada andra länder genom att störa deras tillgång till energi och andra grundläggande behov.

 

Inledning till 20 år med krig

 

Utan det nya kalla krigets berättelse om ”det goda mot det onda” kommer USA:s sanktioner att förlora sitt existensberättigande i denna amerikanska attack mot miljöskyddet och mot den ömsesidiga handeln mellan Västeuropa och Ryssland och Kina. Detta är bakgrunden till dagens strid i Ukraina, som bara kommer att vara det första steget i USA:s förväntade 20-åriga kamp för att förhindra att världen blir multipolär. Denna process kommer att låsa in Tyskland och Europa i ett beroende av USA:s LNG-leveranser.

 

Tricket är att försöka övertyga Tyskland om att landet är beroende av Förenta staterna för sin militära säkerhet. Vad Tyskland egentligen behöver skydd från är USA:s krig mot Kina och Ryssland, vilket marginaliserar och ”ukrainiserar” Europa.

 

Det har inte förekommit några uppmaningar från västliga regeringar om ett förhandlat slut på detta krig, eftersom inget krig har förklarats i Ukraina. Förenta staterna förklarar inte krig någonstans, eftersom det skulle kräva en förklaring från kongressen enligt den amerikanska konstitutionen. Så USA:s och Natos arméer bombar, organiserar färgrevolutioner, blandar sig i inrikespolitiken (vilket gör Westfalenöverenskommelserna från 1648 föråldrad) och inför sanktioner som sliter Tyskland och dess europeiska grannar i stycken.

 

Hur kan förhandlingar ”avsluta” ett krig som antingen inte har någon krigsförklaring eller som är en långsiktig strategi för total unipolär världsdominans?

 

Svaret är att inget slut kan komma förrän ett alternativ till den nuvarande USA-centrerade uppsättningen internationella institutioner ersätts. Detta kräver att nya institutioner skapas som återspeglar ett alternativ till den nyliberala bankcentrerade synen, att ekonomierna bör privatiseras med central planering av finanscentra. Rosa Luxemburg karakteriserade valet som ett val mellan socialism och barbari. Jag har skissat upp den politiska dynamiken i ett alternativ i min senaste bok The Destiny of Civilization.

 

Den här artikeln presenterades den 1 november 2022 på den tyska e-webbplatsen https://braveneweurope.com/michael-hudson-germanys-position-in-americas-new-world-order. En video av mitt föredrag kommer att finnas tillgänglig på YouTube om cirka tio dagar.

 

Michael Hudson är forskningsprofessor i ekonomi ved University of Missouri, Kansas City, och forskare vid Levy Economics Institute of Bard College. Hans senaste bok är The Destiny of Civilization.