Ett tredje världskriget kommer att bero på val av det amerikanska imperiet

Om tredje världskriget inträffar kommer det att vara resultatet av val som gjorts av det amerikanska imperiet.

https://caitlinjohnstone.com/2022/11/07/lets-be-clear-if-ww3-happens-it-will-be-the-result-of-choices-made-by-the-us-empire/

av Caitlin Johnstone, den 7 november

I kvälls-serien ”Aktuella artiklar för ett år sedan” återpubliceras denna artikel som är aktuell i högsta grad.

Befälhavaren för USA:s kärnvapenarsenal har otvetydigt förklarat att kriget i Ukraina bara är en uppvärmningsövning för en mycket större konflikt som redan är på gång.

Antiwars Dave DeCamp rapporterar:

Den befälhavare som övervakar USA:s kärnvapenstyrkor levererade en illavarslande varning vid en marin konferens förra veckan, genom att kalla kriget i Ukraina för en ”uppvärmning” inför det ”stora” som kommer att komma.

”Den Ukrainakris som vi befinner oss i just nu är bara en uppvärmning”, sade marinamiral Charles Richard, befälhavare för USA:s strategiska kommando. ”Den stora är på väg. Och det kommer inte att dröja särskilt länge innan vi kommer att bli testade på ett sätt som vi inte har blivit testade [på] länge.”

Richards varning kom efter att USA släppt sin nya Nuclear Posture Review (NPR), som bekräftar att USA:s doktrin tillåter att vara först med att använda kärnvapen. I översynen sägs att syftet med USA:s kärnvapenarsenal är att ”avskräcka från strategiska attacker, försäkra allierade och partners och uppnå USA:s mål, om avskräckningen misslyckas”.

Richard tycks inte bara tro att ett hett krig mellan världens stormakter är en självklarhet, han har också tidigare sagt att ett kärnvapenkrig med Ryssland eller Kina nu är ”en mycket reell möjlighet”.

The US empire really is threatening all life on Earth with potential nuclear apocalypse:

The US military commander who oversees nuclear forces said, “This Ukraine crisis that we’re in right now, this is just the warmup”

“The big one is coming,” he added https://t.co/6c1iLEDOEk

— Ben Norton (@BenjaminNorton) November 7, 2022

Återigen, detta är inte någon skrivbordskrigare som uttalar sig från sitt kontor på en företagstidning eller en tankesmedja i DC, detta är chefen för STRATCOM. Richard är den som personligen skulle övervaka just den krigföring han talar om.

Det som jag tycker är mest slående med kommentarer som dessa är hur passivt de alltid får det att låta. Richard talar om ”The Big One” som andra människor talar om jordbävningar i Kalifornien, som om ett hett krig med Kina skulle vara någon slags naturkatastrof som bara inträffar från ingenstans.

Denna typ av retorik blir allt vanligare. Att beskriva ett världskrig under atomåldern som något som skulle hända det amerikanska imperiet, snarare än som det direkta resultatet av konkreta A- eller B-beslut som imperiet fattat, håller på att bli en egen genre inom utrikespolitisk expertis.

Denna passiva, oopsy-poopsy berättelse som läggs ovanpå det amerikanska imperiets militarism är inget nytt. Redan 2017 dokumenterade Adam Johnson från fair.org hur västerländska medier alltid beskriver att USA ”snubblar” in i krig och ”sugs in” i militära interventioner, likt en otrogen make eller maka som hittar på dåliga ursäkter efter att ha blivit ertappad:

Denna inramning tjänar till att smickra två känslor: en höger och en vagt vänster. Den tillfredsställer den högernationalistiska idén att Amerika bara går i krig för att det tvingas av krafter utanför dess egen kontroll; den motvilliga krigaren, den milda jätten som bara anfaller när den provoceras till det. Men den spelar också på en nominellt liberal hipsterföreställning om att den amerikanska militären faktiskt är inkompetent och oduglig och generellt sett är dålig på att föra krig.

Detta kommer tydligast till uttryck i idén att USA ”dras in” i krig trots att landet annars inte har några krigsintentioner. ”Will US Be Drawn Further Into Syrian Civil War?” frågade Fox News (4/7/17). ”How America Could Stumble Into War With Iran”, avslöjade The Atlantic (2/9/17), ”What It Would Take to Pull the US into a War in Asia”, spekulerade Quartz (4/29/17). ”Trump could easily get us sucked into Afghanistan again”, förutspådde Slate (5/11/17). USA ”stumbling into a wider war” i Syrien, varnade New York Times redaktion (5/2/15). ”Flexing Contest in Syria May Trap the US in an Endless Conflict”, tillade Vice News (6/19/17).

Syria the Latest Case of US ‘Stumbling’ Into War – https://t.co/uZV7Lu3VFf pic.twitter.com/FVPtSGeery

— FAIR (@FAIRmediawatch) June 22, 2017

Så låt oss vara riktigt tydliga här och nu: Om det blir ett hett krig mellan USA och en stormakt kommer det inte att bero på att det kriget ”snubblades in i”. Det kommer inte att vara som en jordbävning eller annan naturkatastrof. Det kommer inte att vara något som händer eller drabbar USA:s imperium medan det bara passivt står där i Bambi-ögd oskuld.

Ett hett krig mellan USA och en annan stormakt kommer att vara resultatet av specifika val som gjorts av imperiets chefer. Det kommer att vara resultatet av att USA väljer upptrappning i stället för nedtrappning, brinkmanship (att manövrera på randen till krig, ö.a.) i stället för avspänning – inte bara en gång utan om och om igen, samtidigt som man avbryter den ena möjligheten att dra sig ur efter den andra. Det kommer att bli resultatet av verkligt materiella beslut som fattas av verkligt materiella människor som bor i verkligt materiella hus och får verkligt materiella löner för att göra de val de gör.

En annan sak som slår mig när det gäller kommentarer som de som Charles Richard har gjort är hur märkligt och vansinnigt det är att alla inte svarar på dem med: ”Okej, låt oss då ändra alla saker vi gör, för det är det värsta som kan hända”.

Och gör inga misstag: det är absolut ett alternativ. Möjligheten att vända sig bort från kollisionskursen med det potentiellt mest fruktansvärda kriget genom tiderna finns just nu, och den kommer att finnas kvar en tid framöver. Detta är inte 1939 när kriget redan är över oss; om något är det mer som det tidiga 1900-talets föregångare till första världskriget och alla de dumma aggressioner och förvecklingar som till slut gav upphov till båda världskrigen.

Ett av de många sätt på vilka vår kulturella fascination för andra världskriget har gjort oss dumma och galna är att den har fått oss att glömma att det var den värsta enskilda händelsen i mänsklighetens historia. Även om ett hett krig med Ryssland och/eller Kina inte skulle sluta med användning av kärnvapen, skulle det ändå släppa lös obeskrivliga fasor på denna jord, och som skulle ge återklang i vårt kollektiva medvetande i generationer.

Denna skräck bör vi vända oss bort från. Och det är dags att börja vända nu.