Denna artikel publicerades för en tid sedan av pensionerade indiske karriärdiplomaten M. K. Bhadrakumar har publicerats på dennes site https://www.indianpunchline.com/russia-wont-congratulate-cia-on-its-diamond-jubilee/. (Jag har tagit bort ett litet avsnitt som behandlar ett obsolet ämne).
Ryssland kommer inte att gratulera CIA på dess diamantjubileum
En amerikansk senatskommission räknade 1975 till åtta mordförsök av CIA-agenter på Fidel Castro under 1960-1965.
I den ryska tidskriften Natsionalnaya Oborona (Nationellt försvar) har chefen för Rysslands utlandsunderrättelsetjänst, Sergey Naryshkin, skrivit en fängslande essä om Central Intelligence Agencys 75-årsjubileum, som inföll 18 september. Det är en ovanlig gest, särskilt mitt i hybridkriget i Ukraina.
Tjänar den ett syfte? Med all säkerhet tjänar den till att påminna både det ryska folket och utlänningar om att ingenting har glömts, ingenting har förlåtits.
Titeln på uppsatsen – 75 ljus på CIA-tårtan – är något missvisande, eftersom Narysjkin avslutar med att säga att ”Det inte kommer att bli några gratulationer och lyckönskningar till årsdagen. Eftersom det inte kan bli tal om någon kompromiss när det gäller att bedöma dess (CIA:s) roll i historien och ’förtjänster’ för mänskligheten.”
Narysjkins uppsats kommer att noggrant studeras av den västerländska underrättelsetjänsten för att hitta eventuella ”ledtrådar”. Vad är det egentligen han meddelar? Naryshkin och president Vladimir Putin har en gemensam historia på cirka 40 år. Narysjkin hade just tagit examen från en av Moskvas mest prestigefyllda institutioner, KGB:s Felix Dzerzjinskij Higher School, och Putin arbetade redan på avdelningen för utländsk underrättelseverksamhet vid KGB i Leningrad, när de stötte på varandra i korridorerna i Stora huset (som KGB:s regionala högkvarter i Leningrad kallades).
Det är inte förvånande att Naryshkin skriver om CIA med en viss förtrogenhet. Som han uttrycker det: ”CIA skapades i början av det kalla krigets era för att bedriva underrättelseverksamhet runt om i världen som ett verktyg för att motverka Sovjetunionens existens och stärkande roll i världen, bildandet av ett block av socialistiska stater och framväxten av den nationella befrielserörelsen i Afrika, Asien och Sydamerika”.
Lustigt nog började CIA ändå med ett kolossalt underrättelsemisslyckande när man den 20 september 1949 förutspådde att den första sovjetiska atombomben skulle dyka upp i mitten av 1953, när Sovjetunionen i själva verket redan 22 dagar före offentliggörandet av denna prognos hade genomfört sitt första test av en kärnladdning.
CIA var återigen ovetande när Putin i mars 2018 i ett tal till det ryska parlamentet meddelade att Ryssland hade utvecklat ett nytt hypersoniskt missilsystem som ”kommer att vara praktiskt taget osårbart”. Amerikanska tjänstemän och analytiker blev tagna på sängen. CIA har en historia av att ha missuppfattat Ryssland helt och hållet, bland annat när det gäller Sovjetunionens kollaps.
Men CIA har också haft sina framgångar – till exempel störtandet av Irans demokratiskt valda premiärminister Mohammed Mossadegh 1951, efter att han hade beslutat att nationalisera iranska oljefält. På 1950-talet hade CIA redan förvandlats till ett ”multidisciplinärt monster” då det förutom traditionell underrättelseverksamhet också hade ”till uppgift att spåra och undertrycka alla politiska, ekonomiska och militära processer i alla delar av planeten som skulle kunna hota Förenta staternas och dess allierades hegemoni i världen”. Naryshkin ger Allen Dulles äran för denna metamorfos. Dulles införde ”aggressivitet och brist på moral i CIA:s verksamhet”. Han var precis rätt man att göra det, efter att ha varit stationschef för OSS (CIA:s föregångare) i Bern 1942-1945, som hade hemliga affärer med nazisterna bakom ryggen på USA:s sovjetiska allierade.
Naryshkin tar oss genom den historiska översikten över CIA:s ”statskupper, direkta militära interventioner, provokationer av alla slag, mord på obehagliga politiker, terror, sabotage, mutor” och allt det där med hemliga agenters intriger, som föranledde president Lyndon Johnsons berömda fördömande av byrån som ”det förbannade mordföretaget”. Precis som i Banquos spökscen vid Macbeths bankettbord i Shakespeares pjäs, dyker offren upp – Patrice Lumumba, Salvador Allende …
Enligt Naryshkin: ”1955 försökte CIA eliminera den kinesiske premiärministern Zhou Enlai, som av amerikanerna uppfattades som ”en galen fanatiker som försökte ta över världen”, men misslyckades kapitalt. Agenter sprängde planet som Zhou skulle flyga med till en konferens för asiatiska och afrikanska ledare i Indonesien.” Därefter utarbetade Dulles en plan för att förgifta Zhou, men gav upp av rädsla för att CIA:s inblandning skulle avslöjas!
1975 avslöjade och bekräftade en kommission från den amerikanska senaten CIA:s inblandning i beställningsmord och statskupper. Den räknade till åtta fall av mordförsök av CIA-agenter och legosoldater på Fidel Castro, enbart under 1960-1965. Havanna avslöjade senare hela summan – från 1959 till 1990 planerade CIA 634 mordförsök på Fidel. För att citera Naryshkin: ”Med manisk envishet utvecklade CIA-agenterna helt exotiska sätt att eliminera Comandante. De försökte döda honom med hjälp av självmordspiloter, fallskärmsjägaragenter, rekryterade agenter från den inre cirkeln, beskjutning av bilar och yachter från fartyg, båtar och subversiva sabotörer, med hjälp av dykutrustning med tuberkelbaciller som förts dit, förgiftade cigarrer, giftiga tabletter för mat och mycket mer.”
”CIA utnyttjade varje tillfälle för att tillfoga Sovjetunionen maximal skada, inklusive ekonomisk skada. CIA-chefen W. Casey vände sig personligen till Saudiarabiens kung och övertalade honom att kraftigt öka oljeproduktionen, vilket fick världspriserna på den viktigaste exportresursen för Sovjetunionen att sjunka nästan tre gånger. För Sovjetunionens budget var detta en enorm förlust, vilket allvarligt påverkade de fortsatta politiska händelserna i Sovjetunionen.”
Narysjkin kastar in några fängslande insikter i sagan om Ukraina under perioden 1948-1949, då CIA ”aktivt använde erfarenheterna från Hitlers specialtjänst för att inleda ett subversivt arbete mot Sovjetunionen med rekryter i lägren för fördrivna östeuropéer, som inkluderade en kvarts miljon ukrainare”. ”Nästan alla ledare och toppfunktionärer för de ukrainska nationalisterna var på ett eller annat sätt bundna till samarbete med nazisterna och var därför helt kontrollerade” av CIA och den brittiska underrättelsetjänsten. I november 1950 skröt chefen för CIA:s Policy Coordination Office, Frank Wisner, om att CIA kunde sätta in upp till 100 000 ukrainska nationalister i händelse av ett krig med Sovjetunionen.
Redaktören: Läs gärna: Alliansen mellan MI6, CIA och Bandéraanhängare i Ukraina.
U2-incidenten – nedskjutningen av CIA:s spionplan – i Ural den 1 maj 1960 var en dramatisk händelse, då Washington anklagade Sovjetunionen för att ha förstört ett vetenskapligt flygplan och en pilot-forskare, men blev djupt generad när Moskva presenterade inte bara vraket av flygplanet och spionutrustningen för medierna, ”utan även den levande piloten Francis Gary Powers, som uppriktigt berättade vad han gjorde i luften över Sovjetunionen och på vems instruktioner”.
Å andra sidan gav mästerverket med en sydkoreansk Boeingplan, som gick in i sovjetiskt luftrum och blev nedskjutet 1983, just den ”propagandabas” som president Reagan ”behövde för att tillkännage ännu ett ’korståg mot kommunismen'”. Avspänningspolitiken kastades åt sidan och en ny omgång av kapprustningen inleddes”.
Narysjkins avslutande reflektion är lugn och samlad, utan något spår av överdrift: ”Bedömningen av effektiviteten hos någon specialtjänst är alltid relativ. USA:s Central Intelligence Agency, som går in på sitt 76:e år, har varit och förblir en ivrig verkställare av de styrande kretsarnas vilja i sitt land. Trots de betydande förändringar som äger rum fortsätter de att föreställa sig att de är den enda hegemonin i den unipolära världen. Organisationen är en underrättelseorganisation, baserat på sitt namn, men med ett känsligt fokus på att genomföra subversiva aktioner mot suveräna stater.”
För indierna har CIA blivit en godartad varelse som inte längre är fruktad. Att ha kopplingar till CIA är inte stigmatiserande för den indiska eliten. De betraktar ”CIA-fobin” som ett arv från Indira Gandhi-eran. Och de kan blomstra som vanliga kolumnister och tankesmedjor – och opinionsbildare. Naryshkins essä är en allvarlig påminnelse om att historien inte är slut – och aldrig kommer att sluta.
Essän (på ryska) finns här.
Läs gärna andra artiklar av M.K. Bhadrakumar här.
Relaterat
Googles led är fyllda av CIA-agenter!?
Var är sanningen? Hur CIA formar åsikter i bland annat USA.
Alliansen mellan MI6, CIA och Bandéraanhängare i Ukraina.
CIA brukade infiltrera media. Nu är CIA media.
CIA – en mördarorganisation (Pulizerprisvinnare) som köper journalister
CIA-dokument bekräftar att USA stött nazister i Ukraina i över 60 år, med hjälp av svenska journalister
Ville läsa originalet så jag passade på att översätta den efter bästa förmåga även åt er.
https://vetenskapligapartiet.wordpress.com/2022/12/27/oversattning-sergey-naryshkin-75-ljus-pa-en-cia-tarta/
Jag har det inte fett, men jag bjuder er alla på det ändå, för jag anser att det är viktigt för barnen och framtidens generationer. De förtjänar förhoppningsvis det, hoppas jag?
Samtidigt bjuder jag in alla fredliga människor, som är motiverade att vara en del av lösningen, att valsamverka mot det korrumperade militärindustriella komplexet som är drivkraften bakom det manipulativa konfliktskapandet mellan de fredliga krafterna.
Till er som inte stödjer bred fredlig valsamverkan, eller låter er manipuleras via Facebook eller Google, så blir jag inte förvånad om ni fick en bit stenkol av Jultomten, men jag förlåter er ljumhet, eftersom ni uppenbarligen inte förstår vad Edward Snowden eller Richard Stallman har påtalat.
Tack så mycket Martin, vi förlåter dig med.
@AskMe
Så trevligt att du är så öppen med att du saknar motargument.
Motargument kräver först sakliga argument. Tackar som frågar.
P1. Ni stödjer inte bred valsamverkan av folket för folket, trots att det existerar en 4%-spärr.
P2. Ni låter er villigt manipuleras via Facebook eller Google genom att använda dem flitigt.
P3. Ett helt onödigt Facebook-skript körs t.ex. på denna sida för att övervaka allt ni gör och skriver här, vilket ni kan se tydligt via Firefox+NoScript. Detta har ni inte spärrat genom NoScript. Ni är dessutom inloggade på Facebook med ett användarkonto och använder ingen anonym webläsare och har heller ingen anonym e-postadress.
P3. Facebook och Google är kopplat till er identitet och ert telefonnummer.
P4. Att ni tillåter detta beror sannolikt på er egen ljumhet.
P5. En ny plandemi kommer sannolikt skapas 2025 och kommer vara riktad mot barnen.
P6. Sent skall syndarna vakna.
Av påståendena, om de är sanna så följer slutsatserna:
S1: Ni är vare sig snälla mot barnen, er själva eller era vänner och förtjänar en bit stenkol av Jultomten
S2: Ni är uppenbarligen inte motiverade att förstå vad Edward Snowden eller Richard Stallman har påtalat, eller så förstår ni inte vilket är ljumhet, eller så bryr ni er inte vilket är likgiltighet. Båda är dödssynder.
S3: Ni som begår dödssynder riskerar att vakna alldeles för sent, när ingen återvändo längre finns för er eller era barn eller barnbarn.
S4: De av er som är motiverade att sluta synda kommer vakna och valsamverka brett för barnen och framtidens generationer.
S5: Om ni inte valsamverkar brett innan nästa skapade plandemi, som kommer rikta sig direkt mot barnen år 2025, så är det sannolikt kört för både er själva och för barnen.
Jag tror man kan sammanfatta CIA:s historiska utrikespolitiska mission i en enda mening; Ett rakt av nordamerikanskt imperialistiskt SS som tjänat som en våldsmaffia med hot och krig mot resten av världen, inklusive vårt eget Europa.
Vår egen fjättrade världsdel Europa är dessutom skandalöst ännu dess geopolitiska gisslan.
Fantastiskt. Alla blev helt svarslösa. Ni ger mig alltså rätt, men jag tolkar det som att er prestige inte tål att erkänna det? Nåväl. Meditera då likt Jesus eller Buddha på varför ni inte kan erkänna evident sanning!